Efter lång tid av tystnad så har jag äntligen lyckats slita bort silvertejpen som jag så noggrant snodde runt hela skallen och även händerna däri.

 

Idag när jag sitter och läser om de fruktansvärda terrordåden i Paris så kan jag ju inte bara fnula för mig själv längre! Det här måste ut ur fingertopparna för att inte orsaka skavsår i själen.

Som om terrordåden inte vore nog så finns det MÄNGDER av Facebookkommentarer att läsa! Nu är pepparkakorna slut... ädelosten likaså... jag har klämt i mig sista mandarinen så snart är det dags för popcorn!

 

Folk är i skräck i Sverige! Många grinar efter ett enmansstyre: "Snälla Jimmie Åkesson! Ta över nu!"

Det känns ju si sådär smart... Folk är skrämda av muslimer... "De kommer att ta över allt!"

Det är också märkligt med tanke på att kristendomen fortfarande är den religion som har flest anhängare... men kanske ett markant mindre engagemang jämförelsevis.

Folk vill inte ha in flyktingarna som kommer in i landet... "Varför hjälper vi inte våra hemlösa istället!"

Folk är rädda för dem med utländsk härkomst och "tänker flytta till XX där de inte tar emot invandrare".

 

En gång... för några år sedan... så drabbades ett land av ett fruktansvärt terrordåd! Den gången var det en landsman som utförde dådet, med dagens aktuella rädsla som grund för sitt handlande.

Ännu längre tillbaka så fanns ett uppskrämt folk som fick en ledare som kunde styra upp den rådande situationen i DET landet! Och det var ju tur... för den befolkningen kunde uppenbarligen inte tänka själv utan behövde en järnhand som styrde upp och fick folket att utföra hemska saker... 

 

Idag möter vi människor som är rädda för krig och terror!

Det finns väl inte många föräldrar med NPF-barn som kan beklaga sig på en händelselös vardag!

Ofta så löser det ena problemet det andra och har man tur så kan man alltid "skylla" på NPF.

Har man otur så är det någon annan individ som stökar till det och skapar situationer som inte alltid är så angenäma!

 

Jag har haft tur i oturen!

Jag fick en hel vecka med avkoppling men den avlöstes snabbt av situationer.

Jag har även haft tur med att konsekvenserna hade kunnat blivit långt mycket värre... nu blev de bara fruktansvärda.

Jag har även tur som har så fina tjejer som orkar vara starka och visa sig svaga... och att de löser av varandra så det alltid finns någon som står pall med en stöttande styrka.

Dessutom har vi det enorma stödet av vår inneboende/bonusbrorsa/vikariemamma... han är en klippa med sin förståelse och närvaro!

Att jag sedan på det har Hjärtat som orkar med all den turbulens som kan få den mest stadiga att backa känns mer som ett mirakel än tur!

 

Veckorna har bestått i eget skapande drama, kraftigt påhejat av sensationstörstande och provocerande människor som inte kan uppskatta ett fiktivt drama i någon av kanalutbuden på TV...

På det lägger vi en av dem som inte har förmågan att lära sig umgås med sina kvinnliga vänner utan att inbilla sig en rätt att ta för sig efter eget bevåg...

Det i sin tur skapar naturligtvis en situation som kan vara svår att greppa även för den bästa!

Men tydligen hör vi till den kategorin... "BÄSTA"... eftersom vi om och om igen lyckas vända seglen åt rätt håll.

Att rida ut alla stormar är på intet sätt lätt... men den styrka som finns i både familj och vänkrets gör det möjligt att fortsätta i rätt riktning.

 

Det är svårt att INTE älska! 

Min familj!

Mina vänner!

Mitt Hjärta!

 

... eller kanske en stor?

Det här med att uppdatera är inte min starka sida. Å andra sidan så gör jag ju precis hur jag vill med den saken!

Jag kan ju åtminstone erkänna att ibland uppdaterar jag i tanken men tänker få det på pränt "sen"... eller "snart"... vilket tydligen är ca två "straxar" som passar mig ypperligt!

 

Bara för att min älskling helt enkelt är bäst så sitter jag här i mars och har lyckats fått mig lite solbränna!

Det krävdes sin man att få loss de knutar som hållit tillbaka mig i min rädsla att bra saker och glädje kommer att vändas till bakslag och elände!

I måndags kom vi hem från en underbar vecka i Egypten med skaplig värme, kameler och jobbiga försäljare. Jag har slagit rekord i bufféer där jag har tagit "lite till" vilket de första dagarna resulterade i "anorexia-men-glömde-kräkas"... senare gick det bättre och jag stoppade vid att äta gott och bara ta bitar från ett par, tre delikata tårtor till dessert och klarade mig sedan från frosseriets våndor.

Dagarna har rullat med avkoppling och all-inclusive-lyx... men också en båttur ut till snorkelvänliga vatten. Vi har även besökt motsatsen... öken med kamelridning!

Sen ska ju tilläggas att inga resor vore möjliga utan den otroliga hjälp som vi får från vänner! Både de som utan att tveka tar på sig att hjälpa till med stall och sen den bästa "vikarie-mamman" i huset... 

Den typ av familjekonstellation som uppstått i det gula huset är nog den bästa av alla världar även om en del kan tycka att det är lite udda...

Vad vet jag av udda!? Det här är helt normalt hos oss!

 

Nu vankas vidare planer och det är nog bara för mina vackra döttrar att inse att de är tillräckligt stora nog för att bli "övergivna" lite då och då till förmån för mig själv.

 

Igår fyllde minstingen år!

Det känns helt otroligt att den yngsta redan blivit 16 bast!

Att vi är uppe i ett halvsekel är dock ännu mer otroligt...

Firandet blev som vanligt familjen och med moster och "faster" men att det skulle vara lugnt är ju aldrig en möjlighet i vår röriga familj... tack-o-lov!

 

Huset har fått påfyllning med två ytterligare mirakel! Det där med valpar är en enorm förmån... där kan man verkligen njuta över att det bara funkar och går bra *peppar peppar*.

Dessutom har vi en planerad utökning till att se framemot om några månader om allt går som det går!

 

Men du är det dags för lite vardagliga våndor... såna som fyller dagarna tills det blir fredag och familjen är fulltalig ett tag igen!

 

 

 

... som blev kvar av jämtarna här i huset är bra söt! Jag förlorade i namnval helt otippat... jag tyckte faktiskt att Gullefjun var passande åt den lilla söingen! Och hon ÄR aktiskt minst! Eller, ja... åtminstone yngst...

 

 

Jämfört med den lilla fan på riktigt, chihuahuan som ska vara kvar så är hon mest "gullefjun" också. Jämten har ingenting att sätta mot när den andra minstingen fräser till och rabiat sätter henne på plats. Min tanke då är: HUR skulle den sötingen kunna avancera till jakthund!?

De andra är lika söta de, även om jämten vinner plats i hjärtat när minnena far tillbaka till våra huskytyper. Pudlarna är bedårande och den som väljer "Dampet" kommer garanterat att få en glad och livlig hund med hjärtat på rätt ställe! Resten i kullarna är med både söta och trevliga... ingen kan påstå att det har blivit en miss med någon av dem!

 

Förutom hundar så hände det inte så mycket här i huset... mer än det allra nödvändigaste. Veckorna går och det är jag tacksam över för nu är vi på väg mot våren och värmen!!

Några hållpunkter har jag förutom sommar och sol... och det är hjärtats förtjänst. Dels inför helgerna och nu dessutom en tvådagarskryssning att se fram mot! Det betyder två dagar utan de sedvanliga ansvaren och det ska bli skönt att koma iväg. Med tanke på hur njutbart det var i Gotland så blir nog inte det här sämre!

 

Maria och Oliver bor hos Milos farmor just för tillfället... de ha haft oturen att få in mögel i lägenheten men å andra sidan får de allt renoverat vilket de avstod när de flyttade in! *Och Milo, lille gullet, han bara växer och blir större! Jag fattar inte vart tiden tar vägen!

 

Tjejerna har börjat skolan och det verkar gå bra! ALLT som är bra ÄR bra och det kan ingen ta ifrån oss!

Så var de stora högtiderna över för den här gången! 

Det kunde bli en jul och ett nyår som bar med sig glädje UTAN att himlen ramlade ner! Det var till och med att köksfönstren blev tvättade utan konsekvenser!

Nu stapplar vi in på det nya året med tillförsikt och det ser ut som om att vi har fått in nån som både KAN och VILL höja tempot i huset!

Tempot behövs verkligen höjas! Kaoset är på topp men det ligger fortfarande under kontroll och på den positiva sidan. Huset har utökats med en nykomling eller två eller tre även efter att det kommer att bli ett visst svinn. På något sätt blir det alltid på det här sättet när jag inte hinner slå på den kallsinnade sidan! DET är något som jag helt klart skyller på Hjärtat som har lockat fram något väl undanstuvat hos mig!

 

Förutom tempo som i tempo så höjs tempot när det gäller glädjen... och det känns så jävla bra att det kan vända med allt positivt som hänt senaste tiden!

 

blablabla...

 

Nu ska jag kasta ut de små huliganerna i kylan en sista sväng för att sen krypa ner i bingen. Det blir lite ensamt där mot vad jag vant mig vid under helgerna men då är det ju tur att åtminstone hundarna kommer att böka runt och värma sängen!

Alltså... exakt HUR skönt kan det vara att bara kunna ta det lugnt på morron! 

Att kunna ta allt i sin takt utan att behöva stressa.

Hundar ut och kattlådor städade...

Tvätt vikt och undanplockat och nästa maskin på snurr!

Frulle1 intagen och solen skiner!

Då är det nästan läge för frulle2, hundar ut och sen åka ut till stallet för att ta reda på lite mer skit.

Så småningom... på eftermiddagen väntas jobb några timmar men det är också ett avkortat helgpass så det känns som om jag bara behöver gå dit och vända.

Soporna som samlas ute ligger visserligen och stör men jag har fortfarande förhoppning om att vuxna människor ska förmå att ta reda på sitt men antagligen hoppas jag förgäves då de legat ute i tre månader redan utan att försvinna. 

 

 

Nu är det bara hjärtat som fattas men jag får väl ta fram det berömda Anttila-tålamodet och bida min tid!

Såna här dagar ska man ta vara på och lägga i sin "bank" när det ser annorlunda ut och göromålen hopas i en takt som är svår att beta av!

 

 

 

 

"Pirates of the Caribbean" ikväll igen!

Igår började jag titta mitt i någonstans, väntande på hjärtat... och naturligtvis resulterade det i att ögonen föll ihop ganska omgående.

Den här kvällen är det nästföljande film och minstingen har taggat med välsockrad te till mamma så hon kan hålla sig vaken! Och var sitter jag? Jo, vid datorn OCH tvN för att inte slockna som en baby...

Hjärtat är på vift, doppad i tunnan antar jag och njuter i goda vänners lag så jag får nöja mig med den som är hemma... minstingen, vilket är fullständigt gott nog på sitt sätt!

De två andra som hör till är ute på kalas på var sitt håll och jag tänker se till att få en god natts sömn så jag kommer ikapp!

Det här med att minstingen är hemma... jag är stolt över henne som klarar av att sköta sig så bra som hon gör... trots intensiva försök utifrån för att provocera med både det ena och det andra. Jag har en liten magkänsla som grundar sig i kvitter i örat, att en del av provokationerna kan vara påhejade av vuxna. Det borde vara tragiskt men är det nåt som vi är luttrade med i huset så är det att människor är korkade. Då menar jag naturligtvist generellt... det finns ett urval som faktiskt lever för just livet även om de är lätträknade!

Den underbara ungen ser till att komma hem när hon ska, hålla sig undan det hon ska passa sig för... vanliga cigg har hon tyvärr åkt dit på men det är ju en fis i havet med tanke på vad hon har blivit bjuden på tidigare. Det är skrämmande hur människor kan tuta i ungdomar med problem... Kan det bero på en spänning i att se hur de reagerar?

 

Jaja... färdigfnulat för den här gången...

Nu ska jag umgås med dotter ett tag och sen låta CrazyCat-Dog-Lady-stuket ta över och sova eftersom sängen får värmas enbart av de pälsbeklädda inatt! 

 

 

 

 

Då var det avklarat för det här året igen!

Varje år som syster fyller har jag för vana att plåga henne med nån domherre av random slag. Ibland har det varit bordstabletter, ibland servetter... nån gång i keramik, en annan gång ljusstake eller en tavla.

Idag blev det en korsstygnstavla med en hel flock domherrar! 

Sen blev dagens lunch räddad... hur smaskig smörgåstårta som helst och resterna skickade hon med till dem som kommer att tycka att en slaskfrulle är på plats efter gårdagens bravader.

 

Annars är dagen ledig från jobb men jag borde verkligen minimera i tvättkorgarna! Energin vill dock inte riktigt infinna sig då det blev ganska sent inatt och morgonen startades med alarmet.

Hjärtat gjorde en snabbvisit och kom mellan julbord och dagens måsten... men så är det ju ibland!

 

Nu ska jag nog ta de ärligt stulna hundarna och gosa ner mig med dem under filten för att hämta lite krafter... SEN ska jag göra något vettigt!

 

Nu är det inte många dagar kvar fram till jul! Innan ska vi bara hinna med att fira syster som har det omaket att fylla dagarna innan. Som hennes man uttryckte det: "Hon får inget när hon fyller för det snart är jul... och hon får inga julklappar då hon nyss fyllt år!"

Det ska ju särskilt till det tilläggas att han yttrade detta när syster fyllde jämnt och han drog till med storsläggan motiverat just med det här yttrandet och dessutom: "Låt det kosta vad det vill!" när han gav mig fria händer att boka lyxspa en helg.

Hur som... i morron ska vi fira syster... sen inväntar vi julen med dess ledigheter! Jag ska visserligen jobba en del men det är så mycket lättare när jag vet att hjärtat finns tillhands dess emellan!

 

Idag har Maria, Oliver och lilla Milo varit över på eftermiddagen och åkte hem när Milo blev alldeles för trött. Det blev att slaska tacos... de där ungdomarna har bra idéer ibland!

Och nyligen har jag varit ut med hundskocken i trädgården där de skrämde grannens stackars hanhund... en liten blandning nåt husky/amstaff... det är inte lätt att möta en skock chihuahuor! Men ska sanningen fram så blir han inte särskilt rädd, han står och spanar genom häcken och funderar på oväsendet i grannträdgården. Snällare hund än den får man verkligen leta efter!

 

Vad mer som blir i morron återstår att se! Vetskapen att smörgåstårta väntar är gott nog att börja med.

 

 

 

Nu när ruschen med valpar, kattunga, vuxna hundar, katter och ungar är överstökat så finns det lite tid kvar att fundera över dagen innan vi ska åka.

Inte helt otippat har det kommit in en anmälan när det uppstått svar på provokation. 

Det är inte otippat med tanke på att umgängeskretsen varifrån anmälan kommit är den där man i absolut sista hand vänder sig  till myndigheter... oftast är det ju så att tomma tunnor skramlar mest! En del har verkligen dålig koll på de sina trots att de har en önskan att vara mäktiga nog att kunna styra.

Att det blev ett svar på provokation är inte heller otippat. Vi närmar oss den tiden... en av dem, åter igen... då saknaden av Jozz...Olivia känns av med större kraft.

Det är något som jag märkte av när en kollega tog upp ämnet, med all respekt. Meningen är ju inte den att aldrig beröra utan tvärtom... men det är väldigt få som vågar närma sig och oftast är det de som själva på något sätt blivit drabbade.

Men som sagt... idag ska vi iväg och förklara en händelse som är följden av respektslöst petande i sorg och död utan den minsta tanke på följder. I såna lägen, om jag inte vore klokare, känns det som en ok önskan att de kan mötas av hån när sorgen lurar bakom hörnet.

Det där med att städa undan på morgonen... det tar alltid stopp i badrummet! Men snart är tvättberget under kontroll då torktumlaren väckts till liv. Jag har även omorganiserat så kattsanden slipper ge en känsla av sandstrand när man duschar... även om det SKULLE kunna ha en lite somrig feeling.

Dessutom vaknar man till liv ganska ok när man står därinne då kattungarna glatt hälsar god morgon med ett intensivt klättrande uppför benen!

 

Valparna frodas och deras morronrutiner är väl inrutade...

"Godmorron!"

*tjoho! det bästa som finns!*

Kissa på golvet!

 

Igår lyckades jag ta mig upp på hästryggen... till slut... efter att donnan haft sitt roliga och lattjat jagis med intensiva galopprejs runt mig i hagen. Rejsen blev så långvariga att min planerade solskenstur på en timme minimerades till tio minuters skrittur innan mörkret föll in. 

Jaja... så blir det ibland!

 

Som vanligt när dagen har snurrat på tar jag efter valparna på kvällen och somnar som en stock på två röda och vaknar inte ens av sms-signal fast telefonen nästan ligger vid örat.

Jag, Signe och Gucci är de som sover bäst när vi väl slocknat!

 

Nu har vi i huset konstaterat att Gotland är värd att besökas även på vintern!

Först var inneboende dit med sin vän och rekade läget sen åkte jag och hjärtat dit en helg.

Vilket kanoninitiativ att bara se till att vi kom iväg! Om det hade hängt på mig hade jag antagligen möljat på tills det var för sent att boka in sig till LuciaVisby.

Vi har tillbringat en kväll i ett källarvalv med en hel hope av trevligt folk och druckit oss glada på den lokala brygden... nästföljande kväll förflyttade vi oss drastiskt fram i tiden och bänkade oss på en genuin pub där vi träffade minst lika trevliga människor och frossade i Guinness.

Tiden mellan har vi undersökt staden de få timmar som dagsljuset har visat vägen och slappat i bubbelbad och sköna hotellsängar.

Den enda nackdelen är just årstiden och jag som inte varit på Gotland överhuvudtaget innan ser fram mot ett sommarbesök där!

En del nya vänner har vi hittat och det har varit allmänt chill!

 

Nu är det bara en vecka kvar till jul och de flesta klappar har jag lyckats skramla ihop. Det blev en klar miss när jag bytte ett arbetspass så jag jobbar dagen innan julafton. Som bekant dyker löningarna in då och planen var att stressa runt den dagen med andra sista-minuten-shoppare... nu blev det ju inte så men en nödlösning är bättre än ingen lösning alls!

 

Hur som... idag ska jag ta rätt på vissa planerade möten som måste ändras om och utnyttja en del av den ljusa tiden till att insupa energi!

Om 17 dagar är det vintersolståndet... efter det blir det ljusare igen!

Fram till den ljusare och varmare tiden är det väl bara att överleva på hopp och kärlek, för vintern är ju inte mycket att hurra för.

Just nu är det verkligen att bara göra det mest nödvändigaste, ibland knappt det! Men även björnar går ju i ide.

Idag ska vinterdojjorna på Shalinka! Sen får det bli hur mycket snö och is det vill. Det är guld att det blir nu när den apstora herren kommer hem till jul och jag antar att det ska flirtas och fjantas i hagen då!

Jul... Nu har vi dragit med oss på nya stället, vår gamla morgontradition i stallet! Det GÅR verkligen inte att bryta den! Det är ju faktiskt i stallet som Tomten bor!

Vilka guldmänniskor där som bara hänger på! Det ska blir riktigt kul för vi har inte varit så många de senaste åren.

 

Medan jag körde rejset med morronrutinerna här ute så fnulade jag på hur jag lägger upp att städa tomten. Det bästa måste vara att ta in någon som bara kör bort sånt som ska kastas så slipper jag släpa på skiten ännu en gång. Tanken på att stå och sortera i brännbart, metall osv känns inte så bekväm så jag överlämnar det nog och eftersom man står sig själv närmast finns ju ingen anledning att tro på mirakel på ansvarstagande. 

Jag har fått en del erbjudanden av folk som är nyfikna på att rota så det ska kanske utnyttjas, kanske hittas det en del julklappar i högen om de har tur! 

Men... känner jag mig rätt så väntar jag ett tag till. Ni vet den där dumma tanken man har när man tror att folk ska tänka om! 

Blond och blåögd... det är jag det!

 

 

 

 

Det blir lite annorlunda när man inte är helt van vid valpkullar. Men nu är alla mätta och belåtna, fällarna är utbytta så tikarna inte behöver bekymra sig om det. De andra huliganerna kör sitt morrongnabb bakom ryggen på mig och en rackare har funnit sin plats i min morronrock.

Kaninerna har fått mat och vatten, likaså kattungarna med sin mamma. Den stora ungen har fått varit ute och härjat med hundarna och är också mätt och belåten.

KattN sitter på sin upphöjda plats och har också gjort sin morron. 

En människovalp har gett sig av till skolan, den andra har sovmorron med sitt sällskap och det känns som om jag greppar dagen!

Snart ska stallet fixas och sen vankas jobb en stund.

 

Det är konstigt det där med djur! Även om det är en del att göra så är det BRA måsten! Det ger en klar tillfredställelse att dalta omkring med dem och pula.

 

Usch och fy, vad kallt det börjar bli!

Både vintern och julen är på gång och nu är det bara att klara sig till kvart över Februari.

De få soltimmarna som har varit gör sig gällande med bristen. Jag har nog aldrig varit så trött någonsin!

Det som förgyller är helgerna när hjärtat kommer och stillar ner det trista mörkret.

Nu är det bara en och en halv vecka kvar när vi lättar till Gotland och tillbringar en helg alldeles för oss själva! 

Undra om jag har kommit ihåg att utrycka den belåtenhet jag känner för det? Det ska jag se till att göra vid första, bästa tillfälle så jag inte bara lämnar det därhän!

 

De veckor som är kvar fram till jul ska jag se till att snygga upp i skrotet som blivit kvarlämnat på min gård. Det är dags att städa både mentalt och fysiskt så grannarna slipper ondgöra sig åt eländet. Egentligen bär det mig emot att återigen ta rätt på sånt som inte rör mig men det är väl min lott, vilket också innebär att jag knappt rår med att ta reda på mitt eget.

Som tur är har jag hjärtat, som med förundransvärd förståelse kan ge en knuff i rätt riktning. Och sen mina värdefulla vänner som peppar så mycket det går!

En av vännerna är på vift och det har gett mig fullt förfogande över hela bunten med hundar och katter! De här dagarna behöver inte diskussionen uppstå när jag utan att skämmas stjäl hundar att fylla sängen med!

 

Men snart är det helg igen... och sen är det snart Lucia... sen är det bara en ögonblinkning till jul och sen? 

Det är en härlig känsla att ha en förväntan på nästa gång och nästa gång och nästa gång!