... eller inte...

Fick nu höra via en av tjejerna att rektorn ÅTERIGEN byts ut!!

En rektor per termin... hur fan tänkte de då...

Är det frustration skapat av maktlöshet hos bra rektorsämnen?

Är det dålig personalpolicy inom kommun/skola?

Är det resursbrister?

Är det något annat?

 

Då vet jag att terminen kommer att börja med möten:

"Jag har inte hunnit satt in mig i eleverna"

"Den nya rektorn är inte installerad"

*bah*

Fan ta hela jävla fucking systemet!

Två av de mina kommer att få jobba arslet av sig för personalbytena... <3

Sen hoppas jag bara att den tredje orkar med den sista terminen <3

 

"Arboga, den lilla nära staden"... typ...

Dags att varna alla som eventuellt har i tankarna att byta till den här "fina, lilla staden", där det blir kaos i det mesta.

 

Den här nyheten... eller nyhet i och för sig, det sker ju varje termin...

Den här nyheten ger mig ännu mindre mod i mig!

Jag anar hur det kommer att bli och jag har inget kvar att kämpa med!

Men det är väl bra... som i ett infall för 10 minuter sen:

"De visste vad för nytta ättestupan hade"

 

Jag ser att solen vill titta fram! Men än så länge syns bara lite blå strimmor i molnen.

Solen behövs för att hitta solen ALLA dagar!

Idag fick jag en välbehövlig sovmorron då stallkollegan kunde byta morron med mig. Det känns att jag ligger efter i sömntimmar. Jag antar att det är allt som snurrar som ställer till trassel i skallen och stör ut nattsömnen.

"Att vara eller inte vara" är den stora frågan som ska besvaras med proffessionell hjälp, om jag beslutar mig för att tillåta intrång.

Som tur är har jag töserna att tänka på, för de betyder trots allt mer än något annat. Även om de kanske inte tror det emellanåt.

Det är ganska slående hur en del funktioner tar semester i det här. Tankebanorna känns som värsta USA-motorvägarna där en felkörning resulterar i mil av återställande.

Sen gör det inte saker bättre att allt fallerar i sjukskrivning... ekonomi, rutiner, ork...

Jag har mina fåtal som vågar fråga hur det är... om jag vill svara på det. Men de fåtalen kräver inte heller några svar! Och ett fåtal som JAG vågar be om hjälp hos!

Trots allt är vi människor allesamman och att vara sänkt betyder att vara utanför. Det är inte många som kan släppa in svaga i flocken!

... på vägarna, nästan.

Hoppas att alla galna mellandagsshoppare klarar sig från avåkningar och dylikt!

Julen känns lite extra tragisk med de statistiskt vanliga dödskörningarna i stressen.

Mellandagsrea... hur tänkte de då?

Menar... när de startar på Juldagen?

Hm... jaja, vill folk stressa arslet av sig i shoppingcentran så får de väl göra det.

Jag tänker i alla fall inte ge mig ut i det kaoset... snöfallet, skottning och sladdande bil känns mer tryggt än horder av shoppande människor.

 

Som vanligt har de absurda förväntningarna på Julefrid skapat ett kaos i huset.

Julen borde bara vara en dag bland alla, kanske med en gnutta extra tid.

Plånboken tom, huvudet tomt och en väntan på ljusare tider!

 

Som vanligt har vi firat Julmorron i stallet med pepparkakor, julmust och julklappsbyte.

Hästarna mobbade, boxarna fixade och ut med tomteklädda hästar i hagen.

Det är en bra tradition vi har! Vi träffas där kl 7 för att inte EN stackare ska ha på sig utsläpp på Julafton. Samtidigt så startar Julen lite lugnt med skitiga stallkläder och samma tugg som alla andra morgnar.

Hejja, vad vi är bra!

Sen när tre tonårstjejer lyckats blivit klara innebär traditionen Julfrukost hos bästa syster med familj.

Smaskig frukost under några timmar är en ypperlig start på Jul! Sen att barnen får öppna sina klappar tidigt gör ju inte saken sämre. Inget okristligt väntande för de tålamodsbefriade barnen!

Hejja, vad vi är bra där med!

En snabbsväng till gamla mamma känns mindre bra... men snabbsväng är bättre än INGEN sväng!

Hon är en pärla på att läsa av mående så det är inte något jag utsätter varken henne eller mig själv för. För den biten är undanstuvad i den bortersta delen av den mentala garderoben.

Jozz...Olivias lykta blev framskottad och det sista på brinnande ljuset fick plats i dödskallelyktan och ett nytt ljus i den andra. Där VET vi att hon skulle ha muttrat haranger över sättet att minnas med ljusen. Men som sagt...

Jozz...Olivia... Kom och stäm oss för det. Du får skylla dig själv som inte kan protestera mot det! <3

 

Jullunchen är enkel hos oss. Potatis, sill, köttbullar och lite korv... det räcker gott!

Sen TV med Julgodis så klarar man resten av dagen.

 

Emilia plockade upp mig vid 10 idag för att "rasta" tanten ute i stallet!

Vi larvade runt och så småningom hade vi planen för dagen klar.

En vända in i stan med hästarna iförda tomtebenskydd och luva respektive bjällror i pannband.

Vägen gick genom stan och vidare hem, där vi rastade en stund och Emilia gick in för att värma sig både på element och genom att tratta i sig varmvatten. Det sistnämnda lät väl rätt desperat!?

Hästarna skötte sig helt ok och vi var tillbaka i stallet 2-3 timmar efter vi påbörjat.

God Jul, eller nåt sånt!

Då är det Jul i morron!

I morron är det barnens dag och så ska det på riktigt vara!

Idag kan jag fundera på "inte-julklapp"-presenten som jaginte får köpa i år.

Den julklapp som för mig betytt mycket, respekt för den som INTE vill uppmärksammas pga Jul.

Men, fuck all respekt... Jag borde ha skitit i det på riktigt!

Förra Julen trotsade jag rejält, det blev ett presentkort inför flytten... med direktförsändelse i Julkuvert.

Och, ja... det är ju Jozz...Olivia jag pratar om...

I år är det dem som firar Jul, de som finns hos mig och för mig!

Och som den här Julen urartar till så hoppas jag innerligt att de ska ha förståelse för det minimalistiska som vi har möjlighet till.

Hade det inte varit för mina nära, älskling och nån vän... så hade det redan varit REN katastrof förra månaden.

Nu glider jag på sparlåga och hoppas på under.

 

Mina älskade som jag har nära mig är de som får mig att se morrondagen så den här Julen kommer att få en alldeles speciell innebörd!

Så, nu får vi se hur jag ska ta mig i kragen för att söka de där 10 %:en efter 60 dagars sjukskrivning.

Jag skulle behöva ta försäkringsbolaget i annat ärende med eller rättare sagt 3 (!) ärenden till.

Men jag gör ju saker "sen"...

Det där "sen" har jag lite svårt att rå för, jag förstår att det är skölden som håller borta rätt mycket av agerande "nu".

Men det där "sen" får ekonomin att braka så det heter duga fast det får jag ju skylla mig själv för.

Det som är bra är att barn inte kan ärva skulder, så paniken med att få undan allt är inte så stor.

 

Till de här "sen" hör även att jag kommer att sätta mig ner och fundera över mig själv... men som sagt, det blir "sen".

Då vi bestämt en vidare kontakt med kurator så vet jag att det kommer att rotas upp sånt ur garderoben som inte SKA fram. Det är tur att jag har vanan inne att hålla dörren stängd så dammet kan städas bort och jag hinner fnula alldeles för mig själv.

 

En god jävla jul!

En sak är säker!

Jag älskar mina barn!! <3

Gårdagen tillbringades i vanlig ordning med min alldeles egna terapeut med hjärta av guld!

Emilia gjorde sällskap till kurator, bjöd på McDonalds och var med för att handla lite juklappar.

Det låter ju ganska så säkert och lugnt... men den som känner till snubbarna vet nog hur det kan låta.

Det FINNS en anledning till att sinnet ljusnar när Emilia sätter fart!

Och nu har även kuratorn fått till sig att hon har en konkurrent...

 

Idag blir det stallet...

Sen blir det HEMMA!

När jag är färdig HEMMA ska jag göra INGENTING!

Uh, det där lät lamt, jag vet...

Men jag ÄR lam...

... med Kackan!

Eller, ja, Caiza... och det där med Aftonbladet får ni fråga henne om!

 

Caiza får i frustration sitta och tova hår, bryta sönder det och lugga satan!

Nya frillan växer fram under hennes händer och det blir nog bra när det är färdigt!

Kvalitetstiden består i att kunna umgås och kackla de timmar som hon med möda lägger ner på att tova...

Frillan?

Det blir den här:

 

Att ett datum kan påverka så mycket!

Döttrarna reagerar på sina olika vis...

Några minns och gråter, andra minns och skriver, minnen tillsammans med musiken...

Och allt det här INNAN vi ens reflekterar på datum!

 

Idag har jag i alla fall skottat fram lyktan, den har legat nedbäddad i snön till nu.

Men ljuset måste tändas för den egna själsrons skull...

Tankarna går till Jozz...Olivia... "Trodde ni verkligen... " (sista av hennes blogginlägg)

Nu fryser hon förhoppningsvis inte, trots snömassorna... kanske...

 

Möten som ska passas och det är väl meningen att det ska leda till att jag öppnar mig och berättar hur jag mår.

Men, ärligt, jag är tveksam till om det kommer att ske...

Det som är inbäddat i det djupa gömslet ska nog få vara kvar där...

Haha... älskade barn...

 

Ny morron... nästan sommarvärme jämfört med igår!

En ny dag stundar i stallet och vad skönt att det inte är lika bitande kallt som igår! Vi har planerat en ridtur idag och det är helt otroligt vilken tur vi har... igen.

På Facebook, där allting händer, har jag läst att Murphy flyttat in hos grannen. Det är inte bra, inför jul och allt.

Trots att jag har en viss aversion mot tomtar och allt stress så har jag ju ändå en förståelse för hur viktig julen är för många!

Men här i huset är julklappar redan planerade och/eller utdelade, den sista är en beställning från lilla söta som ska bekostas vid senare tillfälle.

Eller ja, alla är inte köpta och kommer nog inte att bli det heller med anledning av den långa sjukskrivningen. Men shit happens...

Vi har åtminstone en jul tillsammans... hoppas jag... och jag hoppas innerligt att det ska vara tillräckligt så kraven inte stjälper igen.

Året har snart gått till sitt slut och de senaste månaderna har mer än väl visat min rätt till känslan av tillkortakommande.

Hur som... julen kommer och saknaden av att fixa julklapp till en som ABSOLUT inte vill ha någon julklapp (men ändå blivit glad över "presenten", typ 2 veckor senare) gör sig gällande hos oss alla.

Näsan ovanför vattenytan, tillräckligt högt för att kunna andas men inte så högt att det gör ont att falla...

 

Julkortet som Emilia fixat på fejjan visar den känsla som vi båda har i "en god jävla jul". Vi tycker båda om julen men gillar inte alla måsten. Stallet är julpyntat "för att så har vi alltid gjort" och det är pyntat på VÅRT sätt! Med granris lindat med balsnören... glitter uppkastat, tydligt visande vår brist på känsla för stil...

Men vi värnar om nissarna som bor i stallet och om stallspökena som håller koll åt oss när vi inte är där!

Och "en god jävla jul" betyder inte att vi missunnar någon julfirande, för julen ÄR värd att fira... så länge som den inte äter upp oss!

 

 

Nu har Emilia blåst på med den mentala blåslampan och utnyttjat mig en hel dag till julpyntande!

Utan hennes gå-på:ande skulle inget bli gjort!

Några granar slaktades på de nedersta grenarna och lite pynt inhandlades på Dollar$tore.

Granriset virades snyggt över ALLA boxar... bebodda som obebodda!

Eller snyggt... jaja, ingen av oss vinner pris på inredning ;)

 

Men det blev gjort! och vi känner oss väldigt nöjda!

Undergången lyser med sin frånvaro men jag antar att en och annan Lucia står för ljusen idag!

Trots människors teorier så vaknade jag idag med och världen finns kvar!

Det är konstigt, folk bara lovar och lovar...

 

Halv fem skramlade Annapanna i köket. Hon fick gå upp okristligt tidigt då hon är med i skolans luciatåg!

Det var en duktig tjej som tassade så tyst hon kunde för att låta oss få sova en timme till. Otur är bara att "morsan" vaknar redan vid första knarren från övervåningen.

Jag förstår inte varför jag inte ska kunna sova när det är DAGS att sova!

Dessutom vaknar jag de flesta mornar en timme före klockan ringer för att ligga och snurra som en tok.

 

Jaja, nu är jag vaken och ska väcka nr 2 som sover .

Kupéfläkten brummar i bilen så jag ska kunna ge mig iväg i den bistra kylan och skjutsa till skolan.

Sen är det hästapållarna som gäller. Förtja om man ska ta en ridtur och hoppas på en kollaps i kylan.

 

På Facebook hittade jag en länk som talar om hur svårt det är att be om hjälp!

Jag känner igen det i orden från Skallebanks gnällhörna om "när orden tog slut". Just det kanske syftade på sångtext, men bara KANSKE!

Det kommer den dag när orden tar slut och det finns inget kvar att förklara eller att beskriva.

Den dagen kommer oavsett hur öppen man än har varit.

Det lustiga är att när orden tar slut så finns den allmänna uppfattningen att då är allt ok.

Men det är ju inte sant.

Jag klagar... alltså lever jag...

Jaha... nu sitter man och läser om rätten att se ut hur man vill på luciatåget.

En kristen tradition excluderar tomtar och "spotifylistan" excluderar pepparkaksgubbar...

Försvaret av de kristna argumenten borde ju godtas med öppna armar av majoriteten!

Varför?

Jo, därför att i tidigare diskussioner har man försvarat rätten till kyrka och kristna traditioner före neutralitet!

 

Pepparkakorna är en direkt kränkning till barnen som måste få se ut som de vill, oavsett om de finns med i tablån eller ej!

 

"Mest kränkt vinner!"

 

Nidbilder visar en rädsla för att chokladen ska förbjudas (har de inte tänkt på lakrits?)

 

Tintin har försvarats hårt, oavsett intresse för seriefiguren eller ej...

 

Men i fallet med pepparkakorna!

Kan man inte se lite positivt i det hela?

Är inte det en ypperlig förberedelse för vuxenlivet där liknande krav ställs?

Jag menar...

Tänk den polis som gråter över kravet att bära uniform: "Jag VILL ha pepparkaksgubbedräkten! Det ha min mamma lärt mig att jag får ha om jag vill!"

 

Den kristna traditionen kan vi bara fetglömma att vi  egentligen vill föra vidare...

Det är lätt att räkna dem som seriöst är involverade i den kristna tron, av dem som bråkar mest...

 

Det har diskuterats om rasism och "motsats"rasism... Det här är väl ett underbart exempel hur det svenska folket tillåter sig bli kränkta av petitesser!

För på allvar, SÅ jävla viktigt är det väl inte att lära barnen att prompt få rätt!

Eller att sätta sig i kyrkan (för den fina miljön) vid avslutningar osv...

Eller att bråka om rätten till svin på tallriken istället för godsmakligt nötkött...

Eller ... Vad mer??

 

Ah, svammel i vanlig ordning och jag vet en som skulle kalla det ordbajseri...

Jag har bara så svårt att se allvaret i frågorna då man ställs inför så mycket svårare frågor emellanåt...

 

Nu ska jag skjutsa min unge som INTE vill vara pepparkaka så det blir lugnt i huset!

Alltså, va fan...

Först är man sjuk... sen blir man sjuk dessutom!

Det här är inte roligt!

 

Det är å andra sidan inte så mycket som ÄR roligt heller...

Huvudet är fullt  av ludd som borde städas bort och sen dessutom finns liknande ludd över hela huset med!

 

Men idag blev det lite blåslampa och en del tomtejävlar har plockats fram!

Eller ja, EN tomte...

Sen fram med kyrkan med julkrubbefigurerna som åker fram VARJE jul, den är en julklapp från Jozz...Olivia för en hiskeligt många år sedan.

Några Partylite-pryttlar hör också hemma till julen.

Sen får vi väl se vad KF låter bli att riva  ner!

 

Nu inväntar vi vår NY-resenär! Hon borde vara hemma om ca en timme!

Usch och fy, vad jag saknar henne!

Och helst vill jag inte att någon av mina barn hamnar utom synhåll men det är ju inte riktigt OK att låsa in ungar har jag hört.

 

Min tillvaro känns lite off just nu och jag önskar att någon bara ville komma och tända lampan!

Men det funkar ju inte riktigt på det sättet...

Näää, fan.... ryck upp sig och sluta fjolla!!