Ordbajseri
En till dag där jag får vara ensam med mina tankar!
Det är både på gott och ont.
Det som är bra är att jag hör dem...
... det som är dåligt är att jag inte kan göra något konstruktivt med dem.
Jag tar för givet att jag inte är ensam om att egentligen behöva bolla funderingar med någon annan.
Men till det krävs ett bollplank som förmår att höra vilka tankar som finns bakom de få ord som yppas.
"Nånting säger mig att där orden tog slut för mig förstår du nog mig ändå när det gäller den här."
Jag har tidigare haft ett ytterst fåtal nära som hört mina ord men de har effektivt plockats bort.
Alltså, nu talar jag om människor som plockats bort från min närhet.
Det finns bra och dåliga sätt att avleda ett kaos och jag måste då säga att ingetdera är egentligen värt att välja bort.
Jag önskar att jag hade den möjligheten att låta tankarna strömma fritt utan en censur av både tyckande och tänkande.
Men men... verkligheten ser alltid annorlunda ut än den utopi som kanske kräver ett fritt sinne. Jag får helt enkelt anpassa mig till den mall som passar massan.
Jag önskar också en förståelse för mitt sätt att just för tillfället ta tillbaka den position som jag tvingats till de senaste många åren.
Det är inte alltid så enkelt att bryta den ström som redan fått upp farten!
Jag önskar att jag hade en effektiv on/off-funktion så jag bara kunde bekymra mig om att kuddarna och gardinerna ska matcha.
Mycket kan man önska i denna värld!
Det finns många bra saker med!
I höst kommer en av mina "små" börja på det programmet hon valt!
Då kommer också förhoppningsvis en annan av dem att få den hjälp hon är i skriande behov av!
Och den tredje av "de små" kan förhoppningsvis sträva vidare på sin väg kantad med pluspoäng!
Den minsta av "de stora" verkar ha hitta en glädje som tillhör hennes vuxna jag!
Och de allra minsta... de är bara barn! <3
Men som sagt: "Nånting säger mig att där orden tog slut för mig förstår du nog mig ändå när det gäller den här."
Mina ord har tappat sin verkan och jag kommer att plöja på och låta vardagen ta vid med allt vad det innebär.
Under de här åren som det varit som mest kaotiskt har jag upptäckt att ett människovärde finns bara om allt rullar på "som det brukar".
Det gäller att finna sin plats och inte tro på ett egenvärde utan anpassa sig efter den roll som utstakats.
"Den förlorade sonen..."
... eller dottern rättare sagt!
Idag ska vi iväg och fira gamla mamma som har fyllt.
I vanlig ordning invaderar vi matsalen på servicehemmet och som tur är kan minstingen följa med!
Det ska bli så underbart att få rå om henne ett tag igen!
Något som jag inte fattar är de föräldrar som enbart skiter i sina barn för att det inte går som de förväntar sig. Stackars barn som måste leva upp till en förälders förväntningar när inte ens förutsättningarna finns!
Nä... såga dem vid fotknölarna!
Det fenomenet ser vi både här och där när barnen får existera enbart på de vuxnas villkor.
Skrämmande och borde förbjudas!
Jaja, idag är en bra dag... har jag bestämt!
Jag antar att jag får peta ner de dåliga sakerna som sker under dagen i en mörk säck.
Födelsedagsfirande!
Rå om minstingen!
Och en som kommer hem efter festivalhelg!
Den tredje har varit hemma och tryggat sin gamla mammas tillvaro!
Hästarna är åter förpassade till beteshagen efter ett par veckors flyttande mellan rast- och skogshage.
Det har varit frustrerande för dem att svälta... för det är just vad de gör när det inte finns obegränsat med bete.
De vill bara stoppa ner mulen och slabba i sig så mycket som möjligt så äkta hästliv skulle de aldrig klara!
Den sorten där de får vandra och leta bete.
Men så är vi ju alla till mans. Vi vill ha det där obegränsade utan att jobba för det och bara njuta på ett rosa moln.
Den halte leder den lytte...
... eller hur den nu går...
Nu är det färdigt med den professionella samtalskontakten.
Det är bara att inse att den inte fungerar som den borde och det är absolut inte någon annas fel än mitt eget!
Den sortens terapi fungerar inte särskilt tillfredställande när en annan är som en mussla och inte orkar prata.
Där emot skulle det finnas andra som kan ta den biten, om det vore "tillåtet"!
Vid det här laget är jag så bakbunden att jag inte tillåts umgås som jag känner för och det KAN ju ha en grund då det ibland blir lite destruktivt.
Men det är egentligen ingen godtagbar grund för att låsa bommarna, enligt min mening.
Men men...
Som den "snälla" människa jag är så gör jag bara som jag blir tillsagd men hittar i och för sig nya vägar ganska kvickt.
Jämförelse med en strid ström som blir uppdämd... den kommer att ta nya vägar då den strävande kraften blir för stor för att stängas in.
Framtidsplanen är att ramla in i den vanliga trallen framåt september och så kommer det också att bli.
Nu har jag försökt att lätta på 10 års bedrövelser som enbart eskalerat och med facit i hand är det bara att konstatera ett misslyckande.
Hädanefter kör vi så det ryker och hoppas att anti-spin och ABS funkar som det ska.
Som en vän uttryckte om sig själv: "Det är lugnt... inget att oroa sig för"
BS
När dagen börjar i tid!
Det finns ju en fördel att kliva upp tidigt!
Det är ju att dagen får börja i tid.
I skrivande stund är redan en unge skjutsad och jag sitter och funderar på frulle. Jag trodde i och för sig i min enfald att jag skulle få sällskap men icke.
Någon gång mellan när jag tidigt slog av min telefon och ännu tidigare slog på den så har jag även fått ett gentilt erbjudande om ölande...
När jag vänligen nog bemödar mig att svara på: "Öl?", kl 06.13, med frågan "Nu?" så får jag inget svar!!
Vad är det för vits att erbjuda sånt fint sällskap när det inte följs...
Men det KAN vara så att det är min vän som bara satt och tyckte synd om sig mellan jobbpassen... det KAN vara så att JAG erbjuder lite arbete som kan få henne att nöja sig med kaffe... INNAN ölen...
Öhh... jaja...
Jag kanske får ta tillbaka det där med att dagen ska börja tidigt... det verkar bara bli skitsnack av alltihop...
Hur som så är det här en sån dag när jag skulle behöva skrämma solen med min blekfeta kropp...
Barnens kommentarer om att min vita hud bländar mer än solen kan ha en viss sanning i sig.
Undra om det finns något undangömt ställe där man kan blotta sig utan att jämföra sig med kroppsfixerade solariebrända människor... men det där var ju en lätt modifikation av sanningen, jag är inte särskilt bekymrad över att vara ganska naturlig. Jag är helt övertygad om att jag duger som jag är även om lite färg inte skulle sitta i vägen.
Det är det som är innanför som skulle behöva en liten puts och det ska åtgärdas med en samtalskontakt idag.
Min andra kontakt som jag så innerligt behöver måste jag se till att boka! Ibland räcker det inte med bara en!
Äntligen måndag!
Eller nåt sånt...
Natten har gått åt till att omväxlande lyssna på ungdomar som vänt på dygnet under sommarlovet och till att snurra drömmandes i halvdvala.
Att jag sen inte kunde somna om efter kl 6 gjorde mig inte piggare.
Något blev fel i huset med rumsplaceringarna!
Den mest aktiva ungen i rummet ovanför huvudet decimerar nattsömnen radikalt!
Till det ska förtydligas att jag egentligen tycker om att höra mina barn ha roligt och att de umgås med vänner...
... men inte hela nätterna!!
Humöret sviktar ganska duktigt när sömnen hamnar på nästintill noll.
Sen ska det ju inte tas förgivet att sömnen räcker till oavsett lugn eller inte.
Jag är tydligt inne i en period då den infinner sig när jag till slut blir helt utmattad för att sen vakna tre timmar senare.
Uppenbarligen har jag alldeles för mycket att tänka på!
Oförmågan att kunna koppla av skulle behövas åtgärdas genom att försätta sig i en miljö där "koppla-av" är enda alternativet! Det är nog något att ta upp med mina samtalskontakter.
Ja, huja... idag blir det möte och i morron med...
Det är underligt hur många måsten som ändå infinner sig trots ansvarsbefrielse på flera plan. Att kunna boka in några dagar enkom för egen räkning är nästan omöjligt men det är nog läge på att verkligen göra det om jag ska kunna vända skutan åt rätt håll.
Idag borde jag ta hand om mig själv, ge mig njutningen att blända solen och låta värmen göra sitt. Kan jag ha sån tur att den fina morronen håller i sig?
Hästarna ska ut i rasthagen igen för att beta ner ett tag och sen tror jag att jag flyr några timmar efter mötet!
Go'morron, världen!
En ny dag och nya möjligheter...
Haha... bra på klyschor, eller?
Det blir en dag då själen ska vila och kroppen ska få arbeta.
Planen är att trimma hagen utefter eltråden och låta hästakräken beta ner rasthagen under dagen!
Just nu går de på lite magrare bete i skogen och de är helt övertygade att de ska svälta ihjäl då betet inte är överflödigt.
Det är ett märkligt fenomen som vi kanske kan känna igen hos oss själva:
Om saker inte finns i överflöd så är det bara att sätta sig och grina med känslan av att ingenting ha... typ...
Sen är det väl att vila upp sig inför måndagens bokade aktiviteter.
Möten, handla med dotra som ska till Bråvalla och jag får väl hoppas att jag hinner med lite förlustelser också.
Jag börjar bli lite hård mot mig själv genom att varva måsten med klapp på axeln men det är inte alltid helt genomförbart.
På önskelistan står fortfarande en rebellisk tanke att bara fly fältet ett tag för att låta mig själv komma i första hand om det går.
Min lilla tösabit!
Så dä har vi tillbringat 3 frusna timmar med lilltjejen ute på Herrfallet.
Hon blev ordentligt rastad runt anläggningen. Det är en hel del att gå runt!
Tänk vilket fint ställe vi har i lilla Arboga!
Sen att få rå om tjejen ett tag är underbart!
Att lämna henne är desto svårare...
Men ur det här ska det väl komma något gott, hoppas jag.
Om inte annat så kanske jag inte längre behöver sKRIKA efter hjälp när det behövs.
Det tragiska är när det finns människor nära som inte har förståelse för den här typen av problem utan istället försöker stjälpa och motarbeta.
Men men...
... Jag älskar mina barn och just nu är det mycket med lilla så jag hoppas att de äldre förstår varför jag är lite off.
Blåmärken på själen!
Ibland ramlar livet på i alltför hög fart!
Det är så svårt att hinna med...
... och när jag inte hinner med så drar jag på ytterligare en överväxel.
Med alla åtgärder så känns det som om den lilla människan glöms bort. Man kan inte ta över delar av det invanda utan att det blir konsekvenser!
Hur tänker man när man inte tänker??
Professionellt finns det stöttning men den är som små droppar i havet... och inte är det särskilt effektivt trots en god vilja.
Karusellen som jag klivit på är inte rolig längre så nu är det att tacka för sig och hålla sig till radiobilarna istället.
Jag saknar min soulmate som kan ge mig känslan av förståelse redan vid ett andetag av yttran.
Vem kan leva utan luft!
Ge mig en fucking syrgastub...
Midsommar!
Då är det den helg som enar diverse livsåskådningar och får människor att samlas i hejdundrandes kalas!
Vi skulle ju kunna likna den vid andras firande av att ramadan är slut!
Det är rätt kul tycker jag att vi människor firar på "vårt" sätt medan andras sätt är skit.
De här helgen är det ok att ta en sup till sillen, vare sig man äter sill eller inte.
Det är också ok med ett lättklätt firande i det gröna.
Det är tur att dessa helger finns för dem som tycker om att just... fira!
Personligen gillar jag midsommar för då går sommaren mot sin topp!
Även om det snart vänder och börjar bli mörkare så är ändå högsommarvärmen på väg och det är lite drägligt att vistas utomhus.
Sen kan det vara synd att vårt samhälle bara påbjuder till socialt umgänge "på hög nivå" enbart den här aftonen men sen är hänvisat till den privata grillen... typ.
Haha, nu ser jag att jag sågar allt vid fotknölarna men det får jag väl be om ursäkt för. Jag antar att det är min rebelliska sida som gör sig gällande så...
... på med den rosa rosetten!!
... och knip Tourettes på plats!!
Det lutar mot att dagen kommer att firas med familj och vänner för att sedan familjen kommer att fira med vänner på olika håll. Men det är väl just så det ska vara!
Vi behöver vår individualism för att det viktiga nätverket ska bli så utbrett som möjligt.
Så...
Simma lugnt!
Dränk inte sillen!
Och viktigast!... Ta hand om varandra!!!
Vem äger sanningen?
Naturligtvis gör jag det...
Eller, ja... åtminstone MIN sanning! Hur din ser ut har jag ingen aningom!
Sen äger jag andra sanningar... men dessa vet jag inte om förrän jag fått facit i hand... ALLA 118 miljarder gånger!
Men ska jag vara ärlig så är jag inte ens intresserad av sanningen!
Tänk, vad konstigt... det är inte mig som jag sätter främst!
Fast sen å andra sidan så finns det ju en hel del sanningar som är ganska roliga... som det här med Tourettes Syndrom...
DEN kan man ha rätt kul med... förutsatt att de rosa rosetterna sitter i håret.
Sanning är ett ganska slitet begrepp... och dessutom är det lätt att bäst-före-datumet går ut kvickt. För att inte tala om rötmånaden... om man glömmer att förvara den på lämpligt sätt!
Jävla slitet begrepp kan man ju tycka... eller nåt sånt... elller va?
Hur som så är det sant att det är midsommarafton imorron!
På sant!
Vi tjyvstartade redan idag och drog iväg till Herrfallet och grillade med lilltösen.
Hela familjen följde med mangrant och till den räknas naturligtvis även Camilla och Emilia.
På sant!
Familjen är också ett luddigt begrepp...
Vem hör till familjen... på riktigt...
Mamma, pappa, barn?
Är det en sanning??
Eller får man räkna med de människor som finns där på riktigt?
De som faktiskt åtminstone bitvis har läst av en in under skinnet...
Den närmsta familjen... redan där blir det luddigt hos oss med extraföräldrar och bonusbarn både härsan och tvärsan...
Vem bestämmer vem som äger?
Eller kan det helt enkelt vara lika med familjen som med sanningen att den är formbar och föränderlig... biologin till trots...
Jaja... nog svamlat på kvällskvisten...
Det var nog en uppvärmare inför sillen i morron...
För sill!
Det måste man ju äta på midsommar!
På sant!
Chilla pung... eller nåt sånt!
Alltså!
Hur gör man när man inte längre måste vara på sin vakt 24/7?
Hur gör man för att kunna slappna av utan att börja grina?
Mitt normaltillstånd har blivit att hela tiden vara på spänn, att vara beredd att rycka in när (inte om) det behövs.
Med det menar jag 24/7!
En del dagar har varit sådana att jag inte ens har kunnat tagit en snabbdusch utan stressen att fort bli färdig om något händer medan jag är upptagen.
Utan att överdriva har detta tillstånd redan trädit i kraft för väldigt många år sedan.
Naturligtvis är det mina barn som äger den rättigheten på mig!
Hade den krävts av någon annan hade jag bara förpassat denne ur mitt liv.
Efter många år så har det blivit en tråkig och annorlunda lösning.
Det är inte något jag önskat men ändå tror jag att det kan bli bra så här!
Den här lösningen är drastisk, men å andra sidan har ju situationerna urartat sig drastiskt med.
Efter dessa år har även många utomstående tagit till sig att det är många situationer som inte kunnat förhindras utan att det är bakomliggande som orsakar dessa.
Några bakomliggande orsaker önskar jag att jag kunde åtgärda på lämpligaste sätt, men det är inte riktigt tillåtet.
Andra orsaker kan vi bara inte styra över!
Men...
Vila...
Stressa av...
Chilla...
Hur gör man?
När pressen släpper så kommer känslorna och jag är inte alls bekväm med dem!
Jag är van att stålsätta mig och köra på!
Jaja... skit dras till skit...
Det är väl bara att uthärda...
Måndag på riktigt...
... med en fet uppstart på veckan.
Det är ju inte att jag har på mig egentligen otrevliga måsten... men de som känner mig VET att jag avskyr att lägga mil bakom ryggen!
Att jag gör det är naturligtvis enbart för att det rör ungkottarna <3
Stress med bokade tider och platser med åtskilliga mil mellan, lite roligare kunde man ha,
Men transportsträckorna innebär också kvalitetstid med lilltösen så det ska bli riktigt trevligt med.
Jag har tillbringat lite tid för att försöka förklara problemet med att tappa all sin energi utan möjlighet att ladda. Tyvärr är det ju nästan omöjligt för en oinvigd att förstå, att man är som ett gammalt batteri som inte längre förmår att ta till sig laddning.
Igår gjorde jag ett jätteryck som egentligen hör till vardagssysslorna men som hamnat långt ner på prioskalan. Vanlig veckostädning känns som ett jätteprojekt och då har jag ännu inte kommit längre än till det som jag förut gjort dagligen.
Att kunna få tid till att oavbrutet kunna lägga ner möda åtminstone ett par timmar... det var länge sen!
Med det som förfaller sjunker också självkänslan... är det då så konstigt att jag tappar respekten för mig själv?
Uh... jag önskar jag vore blind och dum men jag är varken det ena eller det andra! Däremot har jag blivit en hejare på att bara hävda brister... så kan nån annan vara snäll och visa mig motsatsen?
Mycket sagt om ingenting... det är som vanligt
Då var det nedräkning...
... för vissa!
En vän har avslutat sin nedräkning och väntan vilket resulterade i en farligt söt fölunge! Tur att vi har våra galningar så det inte uppstår längtan!
En annan räknar ner sista dagen inför semester... det ser vi fram mot!
Idag börjar karnevalsyran här i staden. Hur jävla underbart är det inte när en liten stad lever upp oc så bara för en dag.
Imorron är det stora karnevalståget och vi önskar oss fint väder inför den.
Annars är det skönt att det regnat nu. Hagarna är snustorra och betet har avstannat i tillväxt. Men efter gårdagens regn ska det väl kunna skjuta iväg igen.
För att sommarhagen ska kunna dra igång igen så blir hästarna idag förpassade till skogshagen för lite magrare bete några dagar. Jag antar att det inte är någon nackdel för deras betesstinna magar att få äta normalt ett tag...
Som tur är så blir det förhoppningsvis inget större jobb med att se över stängslet då det gjordes ordentligt tidigare. Men risken är stor att skogens djur har pajjat en del av det, så ut och "jobba"!
Sånt "jobb" gillar jag! En dag med Emilia i stallet kan få vem som helst på bra humör!
Vill ni låna henne?
I så fall tar jag förmedlingsavgift...
Det blir alltid intressanta diskussioner... en del mer eller mindre seriösa... eller ska jag vara ärlig så spårar de flesta diskussioner ur i något luddigt udda ämne.
Men som sagt, mycket att prata om det har vi!!
Ett annat socialt forum är väl ändå Facebook. Igår fick jag höra att om man ska klargöra för en situation så bör man göra det via FB för det är där folk "finns"!
Det låter för mig lite märkligt att människor nästan har slutat prata med varandra fejs-to-fejs men det är väl tidens anda.
Nog för att jag kan utnyttja det forumet med men finns det något bättre än att ludda runt med go'a vänner och fåna omkring!
Sanning och konsekvens!
Den senaste tiden har innehållit en del verklighetsludd kan man lugnt säga.
Men jag är glad att de som står mig nära är så kloka ibland!
Jag älskar att höra visdomsord när de kommer från dem som, enligt omgivning, äger minst kapacitet.
Några av åsikterna som är lite partiska finns dock inte kvar i skrift och det är synd... de skulle vara värda att insupa tillsammans med popcorn i en repris!
Svaren som haglat stöttar åtminstone dem det berör, den yngre generationen!
Andra funderingar faller ganska tydligt på plats tack vare värdefulla upplysningar!
Ibland när livet är svårt att leva så blir det enkelt att leva!
För min egen del låter jag karusellen gå! Det är enklast så, utan massor av onödigt funderande.
För nödvändigt funderande finns det gott om och dem tänker jag prioritera!
Tack gode gud för Emilia och hästarna som ger mig utrymme att trassla upp trådar som ter sig omöjliga!
För att inte glömma alla andra vänner som på SITT sätt hjälper till!
Och sist men inte minst...
... de älskade ungarna (alla) som ger mig motivation att överhuvudtaget ge mig i kast med trasslet!
Allmänt löst folk och patrask!
Som vanligt har den här dagen bestått av drama. Det FINNS inga dagar utan drama!!
Människa i psykos som skapar en oreda som kan bli svår att reda ut...
En annan som kör sitt rejs utan någon som helst förstånd i skeende...
Uh...
Härifrån börjar min stackars överbelastade hjärna sortera dagens info så gott det går.
Det resulterar som vanligt i mina ensamma filosofier.
I min vänkrets har jag både nära vänner och "bara" vänner som hör till allmänhetens kategorisering som patrask... typ.
Men det som slår mig är att det ofta visar sig att de mest nedvärderade människorna är de som starkast bär på en moral och principer som borde värderas högst av mänskligheten!
Jag har under helgen fått det till mig, att det finns samarbete som för människor framåt eller åtminstone skapar glädje!
Jag slås även av frånvaron av vänskap... och den visar sig mest i när VÄNNER kommer och finns nära!
Som människa känner jag mig väldigt lyckligt lottad som begåvats av en krets med underbart folk där var och en har sin speciella plats.
Om det vore mer tillåtet i vår intoleranta värld att bara kunna vara sig själv med de förutsättningar som finns för dagen så skulle livet vara så mycket lättare för många!
Detta även om obehagliga sanningar måste bearbetas och placeras i sitt sammanhang.
Mina barn har sina förutsättningar och får jobba med det som bjuds... en del av dem har det lättare än andra men alla är lika värda!
Filosofier... det är just vad det är!
Mina vänner vet förhoppningsvis i vilken del av mitt hjärta som de har plats... för hjärtat rymmer så långt mycket mer än vad utrymmet erbjuder!!!
Nu räcker det!
Är det inte det ena så är det det andra eller tredje eller det femtioåttahundrade eländet.
Att spåra med verklighetsflykt fungerar bara en liten stund sen är jag tillbaka på ruta ett!
Om det bara hängde på mig skulle jag sätta mig i en manlig grotta och inte komma ut förrän alla oväder blåst över! Det vill säga, aldrig.
Men det tänker jag inte göra för mina älskade barn kan uppenbarligen inte lämnas över i en annan vuxens ansvar, inte ens för en kväll eller två.
Jag gör väl som jag ska, då... biter ihop och kör rejset. Nackdelen är bara att lufttuberna har inte så mycket kvar i sig så det räcker för flera djupdykningar. Som alternativ drar jag en parallellrepa och sladdar ut på vägkanterna så mycket jag orkar.
De delar av livets mödor som inte är valbara börjar ta stor plats i vår familj! Snart får någon annan ta över dem så vi kan få åtnjuta av några goda år!
Må så vara att jag ömkar i självförakt men det kan inte dämpa min kärlek till ungarna! Om jag bara kunde agera som soptunna åt barnens jobbiga stunder!
Lärdomar...
... av det här slaget kan vi alla klara oss utan.
Om jag inte ska överdriva situationen så kan jag bara beskriva det mesta som kaos.
Bra saker är att Maria och Anna väntar på skolavslutning och i hjärtat är jag inte orolig för dem!
Just nu så tragglar det på åt rätt håll för dem och jag hoppas innerligt att de slipper livets dikeskanter!!
Annars så är mitt mammahjärta i kramp då jag ideligen kommer till korta med att kunna supportra som jag borde.
Min vardag består av frustration över att inte kunna radera de dåliga sakerna i mina barns liv och skulle det finnas ett sätt att lyfta det negativa över på mig så gjorde jag det på två röda.
Inga barn ska behöva!!
Annars så funderar jag på att ta min stackars lekamen som omvandlats till soptunna på rekreation.
Min önskan är 3-4 dagar tillsammans med mitt inre och total mobiltystnad.
