Jag gillar diskussioner som tex nationalsång på avslutning, avslutning i kyrkan, "Sverige, Sverige fosterland"...
Sånger är ju fint och det är imponerande hur många som börjar måna om sin nation när det blir högtider. För att inte tala om den höjda religiositeten när det stundas.
Jag gillar dem som värnar om sitt ursprung...
Men VET du ditt ursprung?
Det är inte många som är äkta, inavlade svenskar... många har sitt ursprung i andra länder.

Jag gillar när folk ser till att med ett leende betala in skatterna som behövs för att vi ska få behålla den standard som vi idag har.
Jag gillar också när folk tar sitt ansvar i det som rör dem, de svenska alltså... för det är väl bara tokiga invandrare som lämnar de sina vind för våg.
En svensk skulle väl ALDRIG låta bli att dra sitt strå till stacken!
Anpassa dig, jobba för ditt uppehälle...

Bah... trött jag blir....

Det är bra när bidragen ska tillfalla snyltande svenskar så slipper vi de otäcka influenserna från andra länder... Hejja rovor och grisfötter!

Glöm nu inte att banka ner barnen som har ett annat ursprung än svenskt!!

*Observera en ironi i det skrivna*

Eller ja, röj och röj...
Älsklingen slet i Marias rum med att byta ut möbler.
Dagarna innan hade Maria tagit tag i kaoset på rummet och med viss hjälp lyckats sanera. Som "belöning" åkte den gamla, slitna bäddsoffan ut... Det bara skramlade på utsidan när delarna flög ut genom fönstret på övervåningen.
Den blev ersatt med den svarta 3-sitsen och på det vardagsrumsbord, Lack.
Gissa om det blev skillnad!
Det nerklottrade skrivbordet byttes ut till ett svart skrivbord... enkelt och fint utan lådor som kan fyllas med skrot...
En ärvd badrumshylla, typ, får nu agera bokhylla i hörnet...
Kvar återstår att se om 160-sängen går att trixa uppför trapporna och in i rummet... Där hade jag tänkt mig hjälp från den människa som fått reda på att han har apklättrarsenor i armarna...
Hallå! Du som känner dig träffad! Det är dags nu att bära! UTAN att med våld trycka upp sängbotten så ytterväggen pajjar...

Bouppteckningen blir klar nu också...
Det är tufft att skriva ner det avslutet...
Trots att jag inte på något sätt inbillar mig annat än att Jozz...Olivia är borta "på riktigt" så blir det så smärtsamt definitivt när alla räkenskaper går till avslut...
Fortfarande i dagarna har det droppat in räkningar... men nu måste avräkningen ske...

Röjet med möbler och bouppteckning påverkar hela familjen. Det märks när känslorna hamnar i gungning... igen...
Och en vän har suttit två nätter vid graven för att filosofera och låta Jozz...Olivia få vara med och styra tankar...
Jag hoppas verkligen att vännen klarar ut det på rätt sätt...

Jaja... livet går vidare idag med och det med sol på himlen...
Kluvna känslor ska se till at det kanske blir lite städat på andra ställen än tonårsrum...
Kluvna känslor ska njuta av solen efter flera dagar med regn...
Kluvna känslor ska glädja dig åt allt som trots allt finns kvar...

... hänger både över familjen och fyller himlen!
Efter Jozz...Olivias födelsedag så har det varit tungt i huset och tjejerna här hemma har varit påverkade av det.

Att förlora en dotter/syster är tungt... men det är ibland mer lätthanterligt än det som sker med tjejerna i övrigt. Alla blir inte lika uppenbarligt drabbade men hon som ideligen önskat i tomme att det ska ske mirakel har varit ganska nere ett tag.
Jag kan ju bara tycka att fel folk dör ifrån... det skulle kunna vara de onda som trillar dit men det är väl för mycket att önska.

Jag och en väninna har funderat på hur en del olyckor känns som om de fördelas lite ojämnt.
Nu önskar jag mina barn en lugn och trevlig fortsättning och hoppas på att de enda troll de behöver möta är de vänliga som finns kring oss...

... vilket skämt...
Idag skulle Jozz...Olivia ha fyllt 28 år...
Vi skulle ha tillbringat en hel del tid med att fundera hur vi skulle maskera hennes födelsedagsfirande.
Sånt firande har hon undvikit länge!
Det här undvikandet som blir i år är inte ok...

Jag tror att det var när hon fyllde 16 eller nåt sånt... vi beställde en indiantårta då Jozz...Olivia hade en fascination över indianer.
Sedan kontaktade vi hennes vänner som kom för att fira.
Det blev ballonger som Caiza hade blåst lungorna av sig på, tårta och kaffe/saft...
Vännerna kom med blommor och presenter...
Det blev ett ordinärt firande som Jozz...Olivia inte hade en aning om!

De som känner Jozz...Olivia vet hur hon Undvek sådana firanden men den här gången kände vi att det var våran tur... och hennes tur att respektera vänners önskan att få fira!
Annars om åren har vi "firat" genom att fika och mingla medans Jozz...Olivia dragit sig undan efter godsakerna...

När hon sedan blev vuxen har presenterna bestått av ex presentkort, gärna en månad efter...
"Nääää... det är ingen fördelsedagspresent! Det är en... present!"

Men som sagt...
Idag kan hon inte protestera över de små ting som hamnar vid graven i brist på Jozz...Olivia...
Om hon har något emot det så...

Ett tag till får vi se den fina solen! Sen kruxas det om sämre väder till helgen, det känns ju inte riktigt bra...
På lördag hoppas jag på uppehåll då cruisingen arrangeras i Köping!

I går blev en skön dag i trädgården efter personalmöte. Det blev smidig kvällsmat,korv med bröd... grillen fram naturligtvis!

När Natanya och jag åkte hem efter förrättad arbetsdag så blev det ett besök på kyrkogården. Vi fyllde på med en ros i kruka som Natanya lovade att se till att vattna också.

Känslan av att besöka graven är en feldimensionell känsla!
Tomheten och saknaden av Jozz...Olivia blir så konstant!
Bilder av henne, "Morran kommer!"...
... den sista klappen på armen, den "sovande" Jozz...Olivia i kistan... märkt av döden...
... den vackra dottern som kommer in genom grinden...
... den ledsna 10-åringen...
... den glada festprissen!...
... det lilla knyte på Köpings BB...

Ååh... vilken mix av blider och minnen!
Kaoset som blandar ihop både tid och rum!

Jag antar att i Jozz...Olivias verklighet idag så vinner inte den kronologiska ordningen...
Jag antar att den verkligheten bara "är"...
Vad gjorde vi utan vår erfarenhet om livets energi?

Jag antar att fler med mig kan känna det osägbara i sorgen och saknaden...
Men resten av förtvivlan vågar jag ju yppa åtminstone.

Men idag ska jag famla efter "ljuset"!
Jag ska fylla på energi med hästarna som fått vila alldeles för mycket, för länge...
Just nu är det som det ska, med det som är kvar...
Och DET tänker jag leva den här dagen på!

Vad det är skönt när det äntligen känns som lite sommarvärme!
Det är lyckat för Emilia som larvat iväg till utlandet för poolhäng när det värmer loss här...

Dagarna har gått åt till feberyra, det är ju inte kul när det dyker på igen! Feber och skithosta...
Men nu är det på tillbakagång igen. Bra är att jag lyckats varit ner för borreliaprovet så nu återstår bara väntan på svar. Det tar ca 2 veckor innan svar kommer och jag hoppas innerligt att den sista antibiotikakuren tog baseluskerna!

Idag var jag och Nemi till kyrkogården och hälsade på Jozz...Olivias grav, rosorna som stått sig länge börjar ha gjort sitt och en del av dem förpassades till soporna. Ett ljus tändes för att brinna när mörkret kommer och vi hade en stillsam meditationsstundd där, jag och Nemi.
Fjärilen som Natanya valde till buketten vid gravsättningen har jag satt i en av krukorna som står.
Splittrat skrivande, känner jag...
Tankarna är lika splittrade...

Det är dags att ta itu med bouppteckningen. Nu är det mesta betalt och klart...
Jozz...Olivias liv ebbar ut även med räkningarna...
Bouppteckningen blir en enkel grej då det inte har funnits så mycket organiserat.
Och efter den så fortsätter vårt liv på ett annorlunda sätt, på riktigt!

Aja, vem ska gnälla...
Det finns de som har det värre...
Men min sorg ÄR min sorg!
Och vi har ALLA vår egen sorg!
Men trots sorgen så går solen fortfarande upp varje morron och nu känns det som sommarsol!

Idag har jag och Emilia uträttat stordåd i stallet!
En morronritt påbörjade dagen och sedan tog en städmani utan dess like över. Spindlar schasades och dammet flyttades runt i hela stallet med hjälp av dammvippan.
Saker plockades rätt på och vi är väldigt förundrade över hur mycket skit man samlar på sig!

"Kan va' bra att ha"
"Synd att slänga hinken nu, den funkar ju med ett snöre runt" (Om en hink med en spricka ända ner i botten).
"Vem fan har köpt den här onödiga!? Aha, vi tyckte den var bra då!"

En vända till Dollar$tore krävdes för att balansera det kastade "bra-ha" med nytt "kan-behöva-sen"...
Hinkar och korgar har en tendens att gå sönder eller bli fyllda rätt snart i stallet!

Men nu är det fint!
På riktigt!

... som påminner oss så...
Jozz...Olivias kusselusses länk från Youtube på fejjan är väl värt att dela vidare.

http://www.youtube.com/watch?v=GSyXSeAHL_k&feature=share

Idag ska sorgegropen hållas i shack med ridning igen. Det måste vara den näst bästa terapin!
Den allra bästa är "la famillia"...

Inte helt otippat så kommer vi att bli blöta i skogen... Jag vill ha sommar!!!
Nu vill jag ha varmt så jag slipper hålla värmen med kilovis av tröjor!
Jag vill ha varmt och svettigt!

Häromdagen tänkte jag på Jozz...Olivias födelsedag...
... på hennes ovilja att fira...
... på våra funderingar hur vi skulle kunna ge något utan att gå
emot hennes önskan att inte fira...
I år får hon skylla sig själv!
Men vi kommer inte att kunna ge henne mer än andra år...
Det enda vi kan nå henne med är våra känslor och tankar kring henne och det är ju egentligen inte mer annorlunda.

Igår var vi till graven för att, den här gången, främst sätta blommor och ljus på graven mittemot gången. Men Jozz...Olivia fick detsamma... för oss är det nog "årsdagen" alla dagar och lika så för andra med den nära sorgen...

... och efter den så kommer ytterligare en dag!
Det går framåt! Åtminstone i dagar räknat... sen HUR det går framåt det är en annan femma!
Men med så många fina tjejer och grabbar runt omkring så kan det bara bli bra så småningom!

Mina tankar går till den mamma som idag minns ett år tillbaka av sorg.
Minnet av den natten när DEN tjejen dog är fortfarande glasklar!
Under en längre tid hade jag haft ett sjå att hålla en av MINA döttrar på benen... med huvudet upp... vilket inte var det allra lättaste...

När den natten sen kom, efter att situationen här hemma började bli lite mer hanterbar, fick jag lov att släppa MIN dotter att gå ut ledsen för henne som under kvällen/natten så sorgligt hade dött.
Mina tankar gick till den mamma som fick det hemska beskedet levererat!
Det beskedet som jag så länge hade varit rädd för att bli tilldelad!
Ett besked att ens barn ligger död!!

Mina tankar gick till den mamma som blev tvungen att acceptera att hennes enda barn var borta!
Och att hon var borta för alltid!
Åh, vad jag led!
Under en längre tid hade jag själv "tränat" att ta emot det beskedet!
Jag hade målat upp hela framtiden efter det beskedet... MÅNGA gånger!

Lika gjorde jag när de två små blev så tragiskt betulna på sina liv...
Vi har pratat så mycket om hur jag som mamma skulle kunna ta emot ett sådant besked!
Och mitt svar har alltid varit, kommer ALLTID att vara!:
Så länge jag har ETT barn kvar så har jag mina barn omkring mig!
ALLA mina barn är värda lika mycket, 100 % för var och en!

När den natten kom då min dotter gick ut för att vara ledsen, det är ett år sedan nu...
Då lät jag henne gå... ledsen för att söka sina vänner i sorgen...
... men när morronsolen tittade fram så åkte jag och hämtade henne för att gråta färdigt hemma...
Det är ett år sedan nu...
Idag kan jag säga till den mamman att jag förstår...
Jag VILL inte förstå det!
Jag vill fortfarande sväva i den ovissheten om hur hjärtat klarar av att förlora ett barn!

Men man får inte alltid som man vill...
Idag är det ett år sedan som det hände...
Efter det har även jag förlorat en dotter...
På önskan från döttrar så ligger gravplatserna nära varandra...
Ikväll ska vi tända ljus åt båda flickorna...
Sorgen över förlorade barn är stor...

Då har förmiddagen gått åt till hästtjat och uteritt tillsammans med Emilia! Det är alltid uppskattat av mig då jag kan varva ner lite på rätt sätt!
Vi började dagen med att morgonfodra  hästarna, sen blev det äcklig frukost på Rasta... Bajsmacka med korv och ägg... det var till och med så att jag lämnade sista bite och det är inte ofta det händer!
Hur man kan misslyckas med att steka ägg är ett mysterium för mig, i alla fall på ett sånt ställe. Lägg därtill kall, flottig falukorv och en stor mängd med dåligt smakande bostongurka så förstår du hur mackan smakade...
Och klagade jag?? Näää... jag är bara så ful att jag skiter i att åka tillbaka till det stället, standarden kan ju bara inte hållas särskilt hög då man har riktat in sig på personal utan utbildning för ekonomins skull.

Mer lyckat blev det på ÖB där vi investerade i en ny skottkärra. Den gamla har vid det här laget en STOR krater i botten och då en av hästarna står på torv så är den inte kul!
Det var till och med så att vi lyckades skruva ihop den! TROTS flera skruvar, muttrar och brickor! Och även flera hål som skulle passas! Den som känner Godbyidioterna vet vilken bedrift det var!
Skrapa leriga, fällande hästar och "klä" på dem, sen var det en tur ut!

Måste ju säga att det har varit en skön dag! Men jag lider med en av döttrarna som har suttit över en timma vid systers grav och gråtit... det går upp och ner, som sagt...

Vixina om Väntar på skitjobb!:

Fy fasen. Kan bara tänka mig er plåga. :( Hur är det med spökerierna?


Åh, spökerierna... Just nu är det lugnt... tror jag. Vi är så vana vid småstök så det lägger vi inte märke till.
Helgens påminnelse om de som dimper under isen är nog en liten connection. Det är den sidan av världen som är oändlig och full av möjligheter om vi vågar se den. Det är där som allt stök befinner sig, typ...

Idag är det som vanligt skjutsar åt både det ena och det andra hållet. För att alla barn ska få rum krävs två rundor idag.
Efter det ska jag plocka upp Emilia så hon slipper sova bort ytterligare en förmiddag. En tur med hästarna väntar och det är väl ett bra sätt att ladda batterierna!

Jag hade också tänkt mig att få till det med både snabeldrake och mopp men jag är inte omöjlig! Om det är någon som vill ta det jobbet i från mig så, var så god! Ingen ska komma och säga att jag inte är generös... jag lämnar gärna över det på någon annan...
Tvätten är en smärre katastrof. Efter städ på tonårsrum så är det ett berg av svart tvätt... och lägg därtill att termostaten till golvvärmen i badrummet pajjade för ett tag sen och stod overksam i flera dagar. Snacka om att det blir kaos när tvätten inte torkar som den ska! När man inte kan tvätta sina maskiner dagligen!
Men det är ju världsliga ting, men det är ju också där vi befinner oss!

Go'morron, världen!
Nu tar vi oss i kragen och möter en ny dag!

... kan man ju lugnt säga att det är idag!
Då känns det bra att man har sovmorron även om sömnen tar slut vid 7-tiden. Det är skönt med en morron där "pälsen" är den bästa vännen några timmar innan det är frukostdags på riktigt.
Inte ens hundarna har vaknat än! Kvällen blev sen hos den kära vännen som fallit en liten stund i sorgen.

Det är lite lustigt hur en känsla att ringa visar sig vara riktig när man är på plats! När vi väl fick tag på vännen bad hon oss komma över då hon ville prata med mig.
Väl där dundrar Guns'n'Roses och det visar sig att sorgen kommit över. Vännen har sina egna minnen från Jozz...Olivia sen många år tillbaka. Både Jozz...Olivia och Caiza har "plågat" den här vännen sen de var i 10-års åldern och umgåtts en del även som vuxna.
De starkaste minnena som min vän har är då det gjort ont... stjärtlapp, skateboard, Absinthe...
Guns'n'Roses hade dragits på igår kväll och med de låtarna kom minnen från gamla fester... Det var då jag ville ringa och gjorde även det.

Det ska ju tilläggas att jag och min vän inte nödvändigtvis träffas eller pratar med varandra varken regelbundet eller ofta, det behöver vi inte alltid...

Kvällen lättade upp så småningom och minnena blev mer glada än sorgsna...
Men som sagt, kvällen blev sen och det är tur att vi får skylla på vädret när vi slappar under dagen idag!

Och innan dess är det baaara "ta't lugnt" som gäller!

Emilia och jag har bestämt att vi ska ta ur permanentbäddarna i boxarna FÖRE vintern! Förra året stod vi framåt november och blev chockade över hur långt fram det där "sen" hade gått!
Men i år ska det ske NU... inte SEN...

Torsdagen blev den sista dagen av den jordiska vandringen för Jozz...Olivia.
Då var vi närmaste med henne till gravplatsen där jag lade i urnan...
Urnan som innehåller det som är kvar av min förstfödda dotter... jag har fött henne och jag har begravt henne...

I väntan på den beställda gravstenen så har Natanya gjort ett kors till Jozz...Olivia. Naturligtvis kommer det korset att få vara kvar även sen. Korset är en gåva gjord av lillasyster från oss alla och i det korset finns nog våra känslor samlade.
Själva gravsättningen gick som förväntat!
Vi möttes av Jozz...Olivias urna i kapellet, på ett bord med ett tänt ljus på vardera sida.
Därifrån följde vi henne till graven och tog ett farväl innan urnan blev sänkt på plats och blommor fick följa med ner.

Senare på kvällen var jag, Natanya och Maria dit och kontrollerade att graven var igentäckt och även för att tända en lykta för att sprida minnet i den dimensionella världen.

Om några dagar kommer vi att få sällskap på gravplatsen. Då är det årsdagen för Marias vän som har sin plats alldeles i närheten.
Jag antar att det blir många besökare om de inte väljer minnesplatsen i stället...
Vi minns och vi känner...

... kompletteras i morron då...
Den flicka som jag födde ska läggas ner i sin grav.
Nu finns bara askan kvar, samlat i en urna...
Den ska ner för att symbolisera minnena...

Den andra delen är känslorna som vi alla är påverkade av! Känslorna som inte kan förklaras... känslorna som berättar när något är i görningen och känslorna som till viss del berättar vad som hände...

Hur som... snoreriet har i alla fall avstannat. Det känns lite trivialt att vara nöjd över det men det ÄR skönt!
Jag har haft några dagar med nysande, snorande och feber. Jag brukar ju klaga över att det sitter fast i skallen men den här gången har hela hjärnan blåst ur, tror jag.

Till i morron ska även det kors som Natanya gjort på slöjden hämtas. Hon har gjort ett kors att sätta på Jozz...Olivias grav... Den ska få sitta där och sen kompletteras med stenen som är beställd.

Efter torsdagen är det inte många "måsten" kvar... det är lite juridiskt som ska ordnas men sen kan vi sätta oss med ro och låta Jozz...Olivia stöka varhelst hon känner för det.
Jag antar att hon gör det redan nu men då behöver hon inte vara med och styra över de praktiska sakerna.

Ja ja... samla krafter och samla tankarna...
Nu kallar vardagen...

... eller inte...

Märkligt hur situationer kan få folk att regrediera till låg utveckling!
"Om jag inte får som jag vill så pratar jag inte med dig på FB!"
... eller liknande...
"Jag tänker inte prata med dig alls!"

Uh, ibland uppstår det situationer där det inte är så omöjligt att bara ta det som är nödvändigt. Trösten är att inga situationer är oändliga!
Det är inte så svårt att bara ta det uppkomna och sen passera...

Vi har i alla fall varit till mamma idag!
Och tack gode gud för den underbara människa som hon är!

... inbokat!
Den 19 April följer vi urnan till den sista jordiska platsen.

Nu har jag suttit och "pratat" med en vän till Jozz...Olivia som nyss kommit ifatt...
Mitt hjärta blöder för henne som nyss klivit på tåget att fatta vad som hänt!

Diskussioner om hur bristande förståelse för människor med liknande problem skapar den otryggheten som får en del att välja bort livet...

När ska vi lära oss om de olika sätten att hantera verkligheten?
Och när ska det bli tillåtet att vara annorlunda?

Jag tänker på "Det är sunt att vara onormal i en sjuk värld"...
Det är kanske det som är riktigt sant... på riktigt...
När ska det bli tillåtet att få känna på ett annorlunda sätt utan att bli sågad...

Jag tänker också på ett uttryck om vänskap som Jozz...Olivias vän använt...
Det är så sant!

Jag är trött, på riktigt...
Det är tur att jag har mina knäppa ungar och min knäppa älskling! Annars hade jag trott att världen består av normala idioter...
Men de bevisar att det finns en annan sort med...