Nollad på morron!
Åh, det är redan noll-gradigt ute!
Det här skulle kunna vara den dagen som vi har väntat på! Då vi kan shamponera hästar och få bort all gammal vintersmuts!
DÅ är det vår på riktigt!
Det krävs ju lite värme då vi inte har tillgång till varmvatten och spolspilta... när tvätten måste ske utomhus med varmvatten värmt i vattenkokare...
Men det ser ut att kunna funka idag! Hästarna fryser inte ihjäl i tvätten och tillräckligt varmt för att torka under goa fleecetäcken i solen!
Igår hade Calle lite sviter efter påskritten till stan. Han var ganska stel när han blev utsläppt, inte konstigt med tanke på de piruetter han skruvade sig med genom stan.
Däremot Shalinka som är "gammal och grå" var helt opåverkad av den turen. Snacka om att den hästen har kvar sina förutsättningar som sportponny!
Men men... snart stundar nog skjutsning av ungar. Maria och Oliver har varit barnvakt åt Savannah så Caiza har kunnat ta sig egentid med vänner! Så jag lär hämta dem snart.
Sen blir det stallpul! Jag hoppas att den terapin gör nytta snart!
Det är inte ens kul att känna knuten i magen så fort det blir grejer att göra, oavsett hur små krav de ligger under! Det är så jävla jobbigt att ramla ner gång på gång, utan en möjlighet att kunna andas mellan.
Snart är alla göromål över!
Vad det är skönt att tillbringa några timmar i stallet på morronen, allt utan stress och måsten!
Att sen bli bjuden på påskmiddag hos SysterYster är ju inte heller fel!
Det är ett ställe där man helt anspråkslöst kan umgås med den biten av familjen och äta riktigt god mat!
För laga mat! DET kan hon! Och det bästa är att hon tycker att det är kul!
Och VI tycker om att äta!
Vad sägs om små mördegspajer med äggtjosan och kräftstjärtar!
Sen lammstek (tack Sofia för en riktigt god och lyckad stek!), skinka, köttbullar, Jansson, sill, ägghalvor med gojja och kräftstjärtar, pastej, sylta och inlagd lax... kan ha varit nåt mer... men vem vet när gourmetögonen rullar i huvudet medan dreglet rinner av förtjusning.
Desserten var inte sämre den:
Fruktsallad med mango och melonkulor bl a
Jordgubbar doppade i choklad och färgat socker
Chokladmousse med vispad grädde och minimashmallows
Efter några rapar och fjärtar:
Kaffe med påsktårta
Om vi var mätta och belåtna!!
Oh, my God! Vi åt även för barnen i Afrika!
Lite skjutsande på barn emellanåt och sen utfodra hästarna med resten av dagsransonen hö.
Nu väntas sista skjutsen av barn framåt 21 och sen räknar jag med kväll!!
Jag hoppas jag kan somna på stört och vakna utvilad en gång!
Flygturen är över!
Satan! Vad kallt det har varit idag!
Det blev en heldag i hästarnas tecken.
Dagen började alena med lite påskäggsfixande och utsläpp av hästar.
Även mockningen fick jag stå med själv!
När hästarna ätit färdigt plockade jag in Shalinka för att börja fixa flätor...
Men henne i grimma, färdig att gå in ur hagen så körde grabbarna ett fulrejs...
I full kareta laddade de iväg till andra änden av hagen! Tror ni att det blev lätt för gammeltanterna... den ena med 100% energi och motorn på fullvarv och andra tanten hade fullt sjå att hålla EN hästkraft...
Pensionär?? Det är svårt att tro att Shalinka är det.
Väl inne när manfixet påbörjades så blev hon lugn och avslappnad.
Jag antar att det är välbekant efter många år som tävlingsponny!
Nu blev det ju inga knoppar utan flätor, varannan på båda sidorna om halsen!
Knoppar! Den tekniken har jag tydligen sumpat helt och hållen...
I änden av varje fläta förärades plats för påskfjädrar i olika färger.
Även svansen fick en liten inbakad och några fjädrar fick pryda även den!
Så småningom... efter att Emilia behagade infinna sig, efter fikat, efter ryktande och utstyrslande så gav vi oss iväg in till stan.
Vi klarade ett stopp vid Hällbacken där vi vinkade till de boende på avdelningen där Emilia jobbar men sen blev det något generalknas med Calle!
Vilken idiot till häst! Hur som så hankade vi oss en snabbvända genom stan där Calle ändå hann ställa till kaos genom att stegra sig framför en bil!
Det puckot är ju egentligen inte rädd! Bara puckad!
Den här dagen blev en sån som Emilia uttryckte: "Den här turen är jag besviken på!"
Men då ska vi komma ihåg att sådana tillfällen går att räkna på ena handens fingrar!
Ändå har Calle bott på Godby i snart åtta år!
Vi överlevde åtminstone turen och inga skador åsamkades på varken folk, fä eller döda ting...
... och nej, vi dödade ingen.
Shalinka i sin tur är en klippa med sin erfarenhet från de stora arenorna!
Hon kliver på utan att titta särskilt mycket på varken det ena eller det andra! Möjligtvis lite mera på när vi vänder näsan hemåt!
Jaja, Glad Påsk för fan!
"Blåkulla - nästa!"
I vanlig ordning när vi rider igång hästarna så gör vi å vårt sätt.
Idag är det planerat en tur in med hästarna till stan, naturligtvis framförda av påskkärringar.
Vanan till trots ska hästarna filas rena och fina, knoppa man står på agendan... men det har vi ju inte sett än.
Jag har funderingar på att knoppa manen "på riktigt", med nål och tråd... eller kanske inte. Den som lever får se!
Hemfärdet igår från LillaLindha förde med sig ett skramlande från bakhovar. Vi antog att Murphy varit och dragit loss skor med tanke på det förbannade ljudet!
Det skulle inte varit första gången som Murphy satt stopp för vår ambition att starta upp odjuren!
Väl hemma i stallet visade det sig att det bara var tåbroddarna bak som skruvats upp.
CalleKräkT hade gjort så många piruetter inför de farliga sakerna under ridturen att de skruvats upp!
*bah*... hästkräk...
Men det var skönt att det bara var det, lätt åtgärdat med en broddnyckel!
Nu återstår att se hur fan det ska gå till att rykta ur dammet som följer med upp när vinterpälsen skrapas! Vi har ju inget sånt lyx med varmvatten eller spolspilta att vi kan tvätta ur skiten!
Jag antar att vi får gno arslet av oss för att hästarna ska vara någesånär representativa för vårt hästeri...
Eller så är de just det... representativa...
Lite damm har ju ingen dött av även om det ser tråkigt ut...
Vi skulle ju kunna använda oss av dammet i och för sig!
Vi skulle kunna göra fina mönster på våra vårsmutsiga hästar! Blommor, hjärtan och sånt tjafs!
Eller använda oss av hårspraysfärg... men då protesterar väl djurrättsaktivister.
Det skulle nog inte vara första gången som folk anser att färgad djurpäls är kränkande för just djur! Inte för att jag kan förstå hur de skulle kunna lida av färg som de inte ens själva uppfattar på sin kropp...
Men vi skiter nog i det... färga håret på era stackars barn istället... det är mer ok än att förlöjliga djuren!
Jaja, mest kränkt vinner! Så är det ju!
Fast tanken på en egen "MyLittlePony" är ju frestande!!
Annars skulle det ju faktiskt matcha vår hästfilosofi med "mobbade djur är lyckliga djur"!
Det är en devis för oss som man knappt vågar framföra! Grundmeningen med den är alldeles för djup för att förklara för ointelligenta människor som inte riktigt förstår utan att tolka det bokstavligt men det är ju deras problem, inte vårat!
Nä, iväg och slita nu!
Ungar skjutsas, hästar fixas!
Balsam för själen!
Nu är man helt slutkörd!
Men på rätt sätt!
Emilia och jag har suttit pass här hemma hela dagen efter det obligatoriska morronpasset i stallet.
Stureskolan har haft klassfajt med diverse uppgifter och vi har suttit och inväntat om det ev skulle behövas handräkning!
Det behövdes dock inte förrän vårblommorna skulle levereras och det lyckades vi med 2 minuter innan målgång.
Tiden fördrev vi på bästa Godbysätt...
Appassionatas duktiga maan har varit med i en DVD där han beskriver sitt förhållningssätt till de hästar han tränar och det beskrivs även ganska utförligt vilka metoder han använder!
Jag och Emilia har suttit som klistrade med gåshud på armarna då karln är helt enastående!
Behöver jag ens tillägga att den högre skolan kommer att införas på Godby... sen... om vi orkar...
Efter den DVDn dammade vi på Spanska Ridskolans vinterträning...
Vi konstaterade att lipizzanerhingstarna var minst lika runda om magen och biljarderade lika vackert som Calle med sina framben...
ALLTSÅ är Calle en förklädd lipizzanare!
Vi hann även se en bit in på "Giv oss fred" innan Anna ringde men inte så långt att vi kom till Calles och mitt inlägg i teatern.
Hur som...
Två timmar för att mocka, fika och skrapa lite vinterpäls!
Hur fan kan det ta så lång tid!
Det börjar bli standatd att vi såsar tills vi häpnade ser "är klockan så mycket!?"...
Eftersom vi ska in och vara "piniga" (enligt Anna) och förgylla påsken på stan med hästar och påskkärringar så tog vi en liten runda in bland husen.
Vi passade på att rida till LillaLindha för att skrämma Calle lite. Det är ju ett tag sen nu då de var in till stan!
Calle himlade hiskeligt för blå skyltar, vita lastbilar, röda skåpbilar... allt var som vanligt med andra ord.
Och i vanlig ordning knatade gammeltanten på och hittade inget nämnvärt att bli rädd för som den luttrade tävlingshäst hon är.
Aja, svettiga hästar och frusna ryttare blev frukten av den här dagen...
Vi ses i morron på stan! Vi kommer nog att vara vackra eller åtminstone kunna skrämma de små barnen så de håller sig till föräldrarna åtminstone tio år fram i tiden...
Och Annas klass???
Naturligtvis så vann de för tredje gången och kan avsluta grundskoletiden med äran i behåll!!!
Bara för att...
... så tänker jag spåna lite fritt i tanken!
Främlingsfientlighet är ju på tapeten i och med nån buss i Stockholm som sorterat sina ålandsresenärer efter färg... typ...
Genast går mina tankar till det parti som pratar mest om att bevara Sverige som "det ska vara"!
Under några dagars stallfilosofier med spindel-E har vi diskuterat en uppdatering på fejjan som gick ut på att invandrare ska strejka under en dag eller nåt sånt.
"Bevara Sverige"
Kebaben och pizzan skulle få vänta till efter strejken...
De svenska busschaufförerna skulle få häcken full att köra alla vakanta turer!
Vi skulle få skita på ostädade toaletter på donken...
Och kryssningsfärjorna skulle få behålla sitt sunk efter turerna och kondomerna skulle få hänga kvar i hytterna då stabarna av icke-svenskfödda städare får vila...
Naturligtvis spårade våra funderingar ut i hur man skulle kunna göra pengar på det här!
Det BORDE ju vara en hit med en SVENSK restaurang!
VEM skulle tacka nej till kokta kålrötter med fina grisfötter till att gnaga på!
Eller kanske en smaskig sylta på slabbet kring kraniet på grisen...
Svensk falukorv gjord på de rester som inte duger till föda på annat sätt!
Riktig paltbröd, järnrik av det vispade blodet!
Öh, kan egentligen inte komma på nå mer svenskt... men det kanske finns det...
Hur som...
Med tanke på hur många som uttrycker sitt missnöje över de invandrade influenserna borde ju jubla och starkt gynna ett så bra blå-gult initiativ!!
Enbart mjöd till maten, alternativt lite rönnbärsdricka... För smuggelölen är det ju inte tal om!
Sen det politiska partiet...
Jag bara älskar att smaska i mig spekulationer om hur partiet skulle ta en medlem som pyser iväg till varmare breddgrader... för att slippa skatter, för att "slippa invandrare", för att en kvinna där är mer tillmötesgående än de tråkiga svenskarna...
Partiet står för att göra rätt för sig som svensk, har jag för mig... att inte dra sig undan sina åtagande..
Haha... och såna finns i partiet!! Som gör helt tvärtemot!!
Jag kan inte utrycka mig tillräckligt väl över min förtjusning när det kommer fram att de är lika dåliga människor som alla andra!!
De ÄR inte övermänniskor!
De vill också snylta till sig ersättningar som de inte gör skäl för!
De undviker också ta sitt ansvar när det gäller!
De har också insett att svensken har förlorat sitt mandat som "bäste svensk"!
Åhhh, vad jag njuter av sånt!!!
"Jag är inte rasist! Jag bryr mig om även de bruna!"
... hästarna alltså...
Fast till saken hör att jag faktiskt ÄR rasist! Åtminstone i den frågan!
Jag har alltid tyckt att bruna hästar är så... bruna!
När jag blev tipsad om Calle för 8 år sedan och var till gården för att titta på öket så stod just en brun häst i hagen.
Det var anledningen till att jag åtminstone hann med att klämma genom 3 ben på skrället!
En brun häst... snacka om att lämna en oberörd!
Men sen kom han med sitt goa huvud för att spana in människan i hans hage...
Behöver jag säga att det fjärde benet inte blev visiterat, jag föll som en fura trots att han var brun.
I andra lägen när det gäller rasism så kan jag ibland känna att frågan börjar bli stor!
Jag önskar att alla struntar i rasism och alla frågor kring det och enbart bry sig om människor, oavsett nationalitet eller annan tillhörighet av något slag...
Apropå ansvarsfrågan!
Det blir en hel del diskussioner angående ansvarsfrågor när det gäller barn med särskilda behov!
För min del är det rätt logiskt att jag som förälder har ansvaret att se till att mina barn hamnar på skolan... Men sen då?
Sen ter det sig att barnen SKA jobba på skolan.
Om de inte förmår att jobba så kan de lika gärna gå ut... typ...
Om man säger till mina barn att om de inte jobbar så ska de lämna lektionen så blir konsekvensen ganska ögonblickligen ett truligt nekande till motivation och till ytterligare följd att de ska lämna lektionen.
Nu har jag barn med särskilda behov då tydligheten bör komma från de vuxna.
Tydligheten som förmedlas är att de SLIPPER jobba om de helt enkelt struntar i det!
I den situationen är ju dock inte mina barn särkilt speciella utan ganska "normala"... normala, lata människor!
Att människan i grunden är lat borde ju inte vara någon nyhet!
Om mina barn INTE hade någon oförmåga eller ett behov av tydlighet så skulle de fortfarande reagera på liknande sätt antar jag.
Men nu har de behov som gett dem plats i en grupp för barn med extra behov... eller förlåt!
Jag har ju fått höra att den särskilda gruppen INTE är för barn med problem...
Vem blir mest förvirrad? Jag eller barnen? Eller kanske de lärare som inte vet att de måste lägga ner lite energi och möda på att ta det läraransvar som ligger på dem, att förmedla till barnen den motivation och därmed en möjlighet att insupa kunskap!
Som sagt tidigare!
Specialpedagogik kan man trycka upp på nåt mörkt ställe om bemötandet är helt fel!
Ingen människa kan tillgodogöra sig kunskap om den blir illa behandlad...
Och illa behandlad eller inte betyder inte: "Behandla andra som du vill bli behandlad själv!"
Vi pratar individer på olika nivå!
Och olika individer behöver olika bemötande!
Den där förbannade mallen som alla ska tryckas in i är värdelös!
När ska det gå in i allt arbete med människor??
Jag kommer inte på några villkor stanna av med att tycka synd om skola, lärare, andraa människor osv...
Jag kommer att hävda MINA barn! Kanske även DINA men då måste vi hjälpas åt!
Mina barn kan inte bara kliva åt sidan med förödande konsekvenser bara för att "det finns faktiskt andra..."
Skolan ska vara individanpassad... typ... heter det...
VART i hela friden tog det vägen??
Mina barn är intelligenta individer men med en del behov som måste fyllas för att intelligensen ska komma till sin rätt.
Mina barn ska ha ett bemötande på DERAS villkor!
För det är DE som faktiskt har de här problemen! OM nu skolan har problem med att förstå det då är min följdfråga:
Vems är ansvaret för att SKOLAN ska höjas från det träsk med brister som finns där?
Ytterligare...
Jag lämnar barn vid skolan...
De lämnar skolan efter att ha fallerat i att anpassa sig i mallen...
De dräller på stan...
Diverse övrig personal reagerar...
Då kommer kravet att jag som förälder har ansvaret för mitt barn!
Hur ska jag veta att skolan har brustit?
Hur ska jag veta att mina barn inte är där?
Hur ska jag bedöma varje konflikt mellan skola och mina barn om jag bara får höra barnens version?
Nu är det ibland då det fungerar med kontakt.
Men jag KAN inte finnas att ta rätt på skolans tillkortakommande varje förmiddag kl 9.30!
Att resurser fattas är knappast MITT ansvar!
Eller??
Uh, mina barn är lätta om man orkar bemöta dem på de ögonblick som uppstår men jag som ansvarstagande vuxen och mamma kan inte skuldbelasta barnen när de inte KAN!!
Fan!!
Allt tjafs suger energi!!!
Drama!!
Eller hade kunnat blivit åtminstone...
Hästarna som är "rädda" för grannens lastbil blev rädda på riktigt idag!
Något hände och hästarna for iväg som jävla ollon!
Mitt i stod naturligtvis jag men där var inte dramat. Luttrad som man är står man stilla och förväntar sig ont men har ändå förtroende för att hästarna väljer att springa bredvid. Så blev det idag med.
Men där det är smalare bakom stallet så blev det nog trångt. Calle sladdade ner med bakdelen i den lilla slänten mot stänglset och fastnar med bakbenet i elbandet.
Emilia reagerar ögonaböj på mitt: "Dra ur strömmen!"... utan att ens reflektera över vad som händer så det var utanför hennes synhåll.
Innan jag komme fram har Calle trasslat och tagit sig loss, elbandet går av nästan omedelbart... tackolov!
Emilia tar in Calle och visiterar honom medan jag lagar undertråden med dess hållare i flera stolpar. Och det lilla brunstande kräket smyger intresserad utefter stängslet, väl medveten om att det faktiskt skulle gå att smyga under!
Stängslet lagat och vi springer med Calle som vi fortfarande inte hittat några skador på.
Ingen reaktion...
När vi borstar för att förbereda en korttur på skogsvägen hittar Emilia ett ganska stort sår på höger bakknä...
DÄR har han lyckats trassla med bandet!!
Men det där med band!! Ibland har vi nästan olovlig tur! HADE det varit eltråd som var tunn så vete fan hur det gått!
Nu begränsades skadan till ett ytligt sår som lätt kunde spolas ur med koksalt och på ett sådant ställe att smutsen inte nödvändigtvis hittar dit.
Däremot kunde vi båda konstatera att ett eventuellt bandage skulle resultera i ett Godbybandage utan dess like... Vad sägs om vår idé med blöjpanties storlek mycketlarge fastsatt med silvertejp??
I morgon förväntar vi oss en häst, svullen som en ballong då han ALLTID reagerar på det allra minsta sår!
Och att han kommer att ha ont är ju självklart!!
Han är ju man!
Utvecklande samtal??
Utvecklingsamtalen är nu avklarade...
I vanlig ordning är nr 1 lite småsnack för att konstatera att det inte finns några svårigheter.
Sen den andra blir det som vanligt jag som lättar i humöret då problemen till största del finns i skolan som organisation...
Jag fattar inte hur många kan hålla sig kalla inför den förbannade dumhet som finns!
Under flera års tid har mina barn fått vackla fram bäst de vill i den oförstående skolmiljön...
En miljö med hundra pedagoger men ett fåtal som har kompetens när oförmågorna hos barnen behöver kompenseras.
Eftersom jag för ett tag sedan lät släppa på min spärr, som behöll ett spelat lugn och artighet, så kan jag bara säga:
FUCK!
"Den som inte klarar att jobba som den ska kan gå"
Typ...
I mina öron betyder det att den som inte kan knöcklas ihop i mallen som finns på skolan kan dra åt helvete...
Jag trodde... och vet... att skolan är till för alla.
Det är faktiskt skolan som ska anpassas efter individ!
Och skolan i min värld är den miljö som mina barn vistas i största delen av den vakna tiden, eller borde göra det.
Där kommer de att lära sig ren fakta...
De kommer också att lära sig de sociala normerna...
De kommer också att lära sig följa regler...
... så småningom...
MEN!
De KOMMER inte att lära sig det genom hot och avstängning!
Som alla andra levande individer så lär de sig genom att GÖRA RÄTT!
Genom beröm...
OM de inte kan GÖRA RÄTT så är det ALDRIG den haltes fel!
Det är ALLTID den styrande som gett fel uppgift!
Jag vill ha personal på skolan!!!
INTE en bunt pedagoger som måste ha mönsteranpassade barn för att kunna lyckas med sitt arbete...
För vet du vad???
Arbetet som pedagog på skolan finns inte där för att din universitetsutbildning ska komma till sin rätt...
Det arbetet finns där för att barn ska kunna tillgodogöra sig kunskap, på ett eller annat sätt...
Och det värsta...
Du har valt din utbildning och ditt jobb för att du VILL förmedla något till de barn DU valt att arbeta med!!
Hoppas jag åtminstone...
/idag: Arga Tarja
Då var det gjort!
Helt otippat så överlevde jag gårdagens shoppingrunda med två av tjejerna!
Med som moraliskt stöd hade jag söstra mi tackolov!
Marieberg blev gjort på två timmar och kvällsmat blev intagen på MAX. Anna var förutseende och hittade rabattkuponger som nyttjades kraftigt då målen planerades efter dem.
Båda tjejerna var glada och nöjda efter fynden de gjorde men deras plånböcker gapade tomma vid hemfärd.
Nu stundas utvecklingssamtal för två av dem, direkt på morron... så hästarna får lite sovmorron innan de släpps ut.
Sen slog mig tanken på att den tredje ska också in på samtal! Jag avskyr att behöva trassla med Edwise för att hålla mig uppdaterad när det gäller skolan!
Det är så himla mycket "värdelöst" vetande som dyker upp på sidan så det väsentliga försvinner i mängden. Tidigare har jag bett om att få boka per telefon men det verkar ha runnit ut i sanden.
Edwise
Forsakringskassan
Afa
... name it...
*bah*
In med alla instanser på fejjan så blir livet lättare.
Fejjan är nog det bästa stället!
Där kan man vara "låtsassocial", skriva glada gubbar för att sen kunna sitta och pilla navelludd i sin ensamhet.
Maten kan bli hemskjutsad via Linas eller ICA eller Coop...
Banken ordnas med några knapptryckningar...
Jag är snart framme i mitt lilla torp där jag kan lukta på blommorna.
Nähä, fejs the reality nu.
Lärarmöte och stallet och affären... sen är mitt huvud mättat!
Det man sår får man skörda!
... eller nåt.
Dagens förväntade skörd på listan får mig att hisna.
Det är inte kul att känna energin sjunka ner i skosulorna när den listan blir lång!
Ändå är det mesta sånt som BORDE vara roligt och överkomligt!
Det som tidigare har strukits från måstena är julsakerna.
Tomtejävlarna har stuvats undan och nu kan påsken komma... att adventsljusstaken fortfarande står på bänken och väntar på sin sommarförvaring är en annan femma.
Idag ska jag se till att fixa stall direkt på morron... det där "sen" måste jag kliva över! Dessutom ska jag se till att jag kan finna en ro med mitt älskade pulande därute trots att jag har en tidspress.
Tidspress... det låter som om att jag kommer att få bråttom. Så är inte fallet, jag har egentligen gott om tid!
Det som blir är att funktionerna stockas när det finns en limit och flera saker som måste göras för att dagen ska funka!
- Stall: släppa ut stollarna, fodra, mocka, förbereda kvällen. Inte så mycket egentligen, va?
- Kl 10: möte, borde inte ta mer än max 1 ½ timme.
- ICA: fixa en utbetalning av en dubbelbetald räkning som egentligen borde ha gått till annan instans, max 10 min.
- Kl 15: dubbelchecka syster med shoppingtur senare.
- Kl 16: plocka upp ungar här och där för att åka till Marieberg.
- Marieberg: här kommer eldprovet! Jag TYCKER egentligen att det är skitmysigt att åka med tjejerna! Men kommer till korta i folkvimlet och veta att jag har uppåt 3 timmar framför mig i affärer!
- MAX: Anna har hittat rabattkuponger som hon vill utnyttja. "Äta bör man..."
- Åka hem
Ööh, en av mina hyperventilationsdagar... kanske...
Min utopi är att sätta mig ensam någonstans där jag FÖRST kan sluta stressa av... ingenting!
Sen vill jag ha serverat EN sak åt gången! Inte mer än att jag hinner vänja mig att det bara ska göras, utan ågren för något!
Utopi... hm... det är just det.
Känslan att komma till korta för det allra minsta är som förväntat. Jag antar att det är rätt vanligt när man kört på i 110 utan att stanna till och funderat. Förr eller senare stöter man på en skarp kurva som man inte klarar och där kör man av!
Känslan... den är något som jag INTE delar med mig av! Den är för jobbig!
Just i den frågan är nog läge på att försöka bromsa in och ta hjälp av den kurator som ändå faktiskt är duktig!
En som känner igen vad som händer och kan bekräfta att det inte är något konstigt!
För att inte klara av att köra på som vanligt, det är riktigt weird när man är van!
Aja, jag gör som jag brukar... sätter mig med mitt morronkaffe tills jag får skynda mig att åka iväg. Det är konstigt att det ska vara så svårt med framförhållning!
Satan, vad kallt det är!!
Vilka isvindar det blåser!
Inte ens stallet har varit ett nöje idag... annars brukar det varaskönt att skrutta därute.
Men hästarna ska ha sitt och det har de fått. En halving Multivitaminjuice har de också fått dela på i hagen. Gissa om det blev populärt!
Tur att en annan är stor nog att ställa sig mellan de tre hästarna och hävda rätten att bestämma vem som ska ha huvudet i hinken.
Annars har dagen varit lite som den brukar.
Ett lyckat tandläkarbesök på förmiddagen och allmänt lugnt har varit som balsam för själen.
Den smörjan vill jag ha mer av!!
Lite lagom med skjutsande och nu känns det som om jag är rätt klar med mina göromål!
Armen/axeln är fortfarande bajs men det hoppas jag bota med Diklofenac som jag har hemma, annars är det amputation som gäller... eller åtminstone bara en förnekelse av det onda för nu är jag trött på det!!
Armen/axeln är fortfarande bajs men det hoppas jag bota med Diklofenac som jag har hemma, annars är det amputation som gäller... eller åtminstone bara en förnekelse av det onda för nu är jag trött på det!!
Jag har även hunnit med lite filosofiskt tänkande angående visioner...
En vision är ju något man förväntar sig ska kunna uppfyllas.
När visionen bara får vila i sin linda är det bara en dröm.
Och en dröm är ju... just... bara en dröm...
Men visan kan ju faktiskt dras baklänges och ett engagemang kan ju få en dröm bli till en vision och sedemera en verklighet!
Kanske något att ha som syssla de sömnlösa nätterna, att sortera sina drömmar, visioner och sin verklighet!
Måndag igen då...
... och ny vecka framför!
Minstingen fyller 14 år idag och det stundas tårta framåt kvällen!
Annars är "planeringen" som vanligt... de lätta rutinerna följs och de plötsligt påkommande ska betas av.
Stallet ska fungera på morgnarna när jag ändå skjutsar en flock ungar till skolan och i morron ska ett tandläkarbesök avklaras!
Onsdagen kommer att bli en prövning med en tur till Marieberg men det lär jag ju klara med tjejernas hjälp!
Jag önskar en trevlig tur dit så min skräck för köpcentrum inte byggs på.
Candy Crush Saga...
... like or unlike
Är det en plåga eller är den ett måste... eller kan den till och med göra nytta?
En sak måsta jag ju i alla fall beundra, det är det geniala med att konstruera ett spel som får så många att fastna i det träsket.
Jag hör till en av dem som fastnar och jag skyller på att det kan vara bra för min bristande koncentration, att spelet kan få mig att åtminstone försöka behålla huvudet de få minuterna varje omgång tar. Och DESSUTOM använda några hjärnceller till att fundera på utgången av dragen.
En annan flykt är stallet.
Nu har vi börjat skritta igång hästarna igen efter min krasch av axel. Det får bära eller brista, vem orkar bry sig om det onda hur länge som helst.
Pillerknaprandet mot inflammationen har jag lagt ner då det har gjort sin nytta och kvar är bara toleransen mot smärtan som kvarstår.
Men hos oss vet vi ju att det som inte dödar det härdar så... "shit pomm fritt"
Dagarna är ljuvliga när vårvärmen gassar!
Att rida ut de dagarna är verkligen balsam för själen!
Och att få pilla i stallet med dess göromål är också upplyftande.
En dag tillbringades på en stol, solande i hagen. Tyvärr hade jag solskyddsfaktor 100 då Calle-bula promt skulle backa upp röven för att bli kliad, trassla sig över för att visa magen och knöla fram det stora hästhuvudet för att bli kliad i öronen.
Jag hade häst lite överallt och fick emellanåt knuffa bort då han var färdig att sätta sig i knäet på mig i sin förtjusning av matte som slet fingertopparna av sig i den vinterfeta pälsen.
Men vad gör man inte! DET är kvalitetstid med sin häst! Tyvärr hann inte solens strålar träffa mitt ansikte särskilt mycket men i kliandet passade jag på att blunda och halvslumra medan 650 kg häst gjorde sitt bästa för uppmärksamheten.
Idag blir det nog en vända med Shalinka som ska plågas med en ridtur i ensamhet. Det är inte så poppis då hon gärna har med sig sin Calle men det är också en träning, att kunna ge sig iväg utan draghjälp. Det är inget jag vill tappa bara för att det oftast finns sällskap.
Jaja, efter nattens brist på sömn börjar jag nog dagen ändå med lite middagsvilande så värmen hinner infinna sig ute och orken kanske kommer i fatt.
Vad gjorde jag!....
... utan den hjälp jag får!
I sjukskrivningen ramlar ena fönsterkuvertet efter det andra in och eftersom jag haft en längre tid av "ska sen" så har det naturligtvis blivit konsekvenser.
Men med den ovärderliga hjälp så är det på väg att räta upp sig!
Så småningom kan det nog till och med se ut att jag ska kunna stå på egna ben och vara lite självständig som planen är.
Men tills dess får jag luta mig mot dem som kan stå pall... typ...
Hur som... jag och Emilia har återigen börjat få lite rutin och fason på stallet. Det vore skönt om saker och ting flöt på utan några som helst dimmor i framtiden. Men det är väl kanske för mycket att hoppas på.
Eftermiddagen har tillbringats i soffan... jag med en bok som sträcklästs och minstingen snarkande i soffan bredvid... Allt i vår lilla oas!
Nu ska Emilia ruskas till liv och det ska jobbas hårt i stallet, eller ja, vi ska i alla fall damma fram kaffebryggaren först!
Det är JAG som har ensamrätt att vara egoist!
... åtminstone när det gäller min blogg...
Efter en tid av analyserande av min blogg... utifrån... så har mitt tröskverk till hjärna beslutat att jag skiter i hur mitt skrivna tolkas.
Min blogg är skriven av mig, utifrån mig och innehåller mina erfarenheter och uppfattningar...
Fine!
Det är orsaken till att jag en tid har låst bloggen... för att ge mig själv en tid att fundera på hur jag tycker i tolkandet.
Och jag har till slut kommit på att jag skriver som jag vill... likt KSMB: "jag sjunger som jag vill..."
Eftersom bloggen inte handlar om något egentligen eller om allt... beror på hur man vill tycka... så är ju innehållet ganska oväsentligt för de flesta.
Jag antar att det är som att läsa en bok som är skrivet helt random. Dagens funderingar blandat med filosofier, MINA tolkningar osv.
Den senaste tiden har varit en prövning på många sätt. Eftersom jag har inlett en kuratorskontakt har ju detta lett till ganksa mycket som bubblar upp till ytan.
Inte för att det överraskar mig särskilt för det var ju ganska väntat.
Men det i sin tur för med sig att OM jag ska låta saker komma fram så kommer jag att vara bräcklig.
Hör! Jag vara bräcklig! *bah*
Om jag hade låtit mig vara bräcklig för många, många år sedan hade inte mina förmågor hamnat på noll till slut.
I och med allt kaos så blir det ju ännu mer kaos när situationer uppstår. Och VAD som är en situation bestämmer JAG!
... åtminstone när det rör MIG!
Det är ingen annan som kan berätta för mig att en känsla är fel eller menat på annat sätt, för det är just MIN känsla som är sann just då... i den situationen.
Jag kommer inte att förklara mig fejs-to-fejs... det skiter jag i... Jag kommer att stolpa på tills jag själv kan börja nysta i hur jag ska tackla dagen. Och till det räknar jag kallt med kuratorn!
Jag antar att fler där ute sitter i samma sits som jag och känner igen sig! Och det vore skönt att höra medkännande kommentarer då tillvaron kan te sig ganska ensam!
Och till sist... min blogg, jag avgör när inlägget är slut och det är i regel när tålamodet och koncentrationen har sinat.
