Vi pratade tidigare om den där jävla motorvägen som man kan bli så avundsjuk på andra människor... om det nu är så sant att de färdas på den.

För att komma dit man är på väg så är det ju ganska många stigar - grusvägar - småvägar innan man ens når avfarten till morotrvägen. för att inte tala om alla slingriga kurvor och backar... och de där hårnålskurvorna som inte ens är skyltade...

Idag är det nog extra besvärligt när feber och yrsel stökar till det... tillsammans med rastlösheten som inte tillåter vila i soffan.

Egentligen så är det ganska bra! Men det kunde vara ännu bättre!

Omständigheterna har brakat lite broar och jag har något dåligt tålamod för att läsa av och försöka prata saker till rätta.

Jag behöver mitt stöd! Jag VILL inte bara vara... jag är faktiskt JAG också!

Med det vill jag inte ha sagt att jag känner att de andra inte betyder något, tvärtom! Mina nära betyder hemskt mycket men jag måste också få ta plats!

Jag kommer nog att snällt vänta och bida min tid för att kunna vara den jag är men jag önskar att vi tillsammans kunde hjälpas åt!

Trots allt är huset fullt av vuxna människor och de som inte ännu är vuxna är åtminstone halvvägs dit. Ibland är det bra och ibland är det dåligt och det är ju så livet faktiskt ser ut. De dåliga tiderna till trots är det ju ändå det bra som vi måste fokusera på!

 

Svammel och svammel... och mer svammel...

 

Det är svårt att göra bra saker när de dåliga överskuggar mångt och mycket.

 

Nää... lite mer godis och Ipren så ger sig både feber och frustrerade tankar...

... och vatten!! Ja! Jag SKA dricka vatten!!

Jag har ju blivit ombedd att inte bry mig så det får bli så.

Och hur gör man det lättast?

Eftersom alternativ 1 går bort så får alternativ 2 ta vid, sova är ett bra sätt att inte bry sig.

Att inte bry sig verkar vara ett helt ok sätt för konflikthantering. Det är imponerande när folk klarar det!

 

Idag har jag varit och tänt ett ljus på den förhatliga plats som är den enda plats där det finns något som helst fysiskt kvar av min Joz...Olivia... idag är det extra kännbart med förluster...

... på året inför årsdagen.

I morron är det dagen då det gått två år. Och den här dagen blir ett avslut inför början på resten av mitt liv!

Det är synd när facit visar att alla onda kråkor har kraxat rätt och jag ska ge min kära dotter all rätt i hennes visa analyserande även om jag önskat att hon hade haft fel.

Grattis alla ni som klarar livets passager utan allför hårda törnar!

Egentligen får jag skylla mig själv, jag borde ha lärt mig genom livet men tydligen är jag alldeles för mjuk och godtrogen för att klara av att såga människor från start.

Fraser som:

"Vi fixar sen..."

"Det blir bättre i morron..."

"Jag tycker om när du..."

Dessa fraser innehåller mer luft än substans och jag vet inte vilken gång i turordningen som jag i efterhand känner igen det!

Nu gäller det att välja efter huvud och låta det där hjärtat tala tyst. Det gäller att hjälpa sig själv och välja efter klokhet före känsla.

Alla hjärtans Dag finns bara I mitt hjärta... jag vägrar vid det här laget att gynna handlarna i hysteri.

Mina barn finns i mitt hjärta! Och idag blev jag även förunnad med barnbarns närvaro tack vare ungdomarna som är barnvakt!

Annars är det här en dag som ger det där svarta sorgehålet den mesta fokus... och som vanligt så är det här såna dagar som bara bekräftar hur jävla överskattat det är och skulle göra det även utan att det måste uppstå kaos i vanlig ordning.

Lika många högtider som det finns... lika många kraschar finns det.

Men Alla Hjärtans!

Mina hjärtan finns i MITT hjärta ALLA dagar!!

Vad skönt det är när huvudet är så trött att man inte orkar tänka och snurra till det!

Det jag däremot slås av är de glädjeämnen som faktiskt finns runt mig!

 

Jag har mina barn och barnbarn ska det bli fler av!

Jag har min kärlek som skänker mig mer lugn än någon kan föreställa sig.

Jag är på väg tillbaka till jobb, hur det nu än kommer att se ut!

Och den tragiska delen av min livsvandring börjar få sin egen plats tillsammans med en framtidstro.

 

Framtidstro är också en del som jag inte är ensam om utan vi är fler som börjar kunna vandra fram till den!

Hur framtiden ska se ut kan ju bara spekuleras i och allt blir nog inte som förväntat men det kommer att bli bra!

 

Att det sedan kommer att bli bakslag är ju ganska givet och jag skulle bli hemskt förvånad om det inte inträffade... men vi kommer att fortsätta framåt!

 

 

Det är just vad det är! Och det är skönt, ska jag säga! Just nu, åtminstone...

Det är soffläge var kväll och en del av orsaken är min arbetsträning som påbörjats.

Det kan låta fjuttigt att vara på jobb några timmar och sen bli slut men så är verkligheten just nu. På något sätt så får det inte riktigt plats med mer energi men det kommer att bli bättre! För det första kommer jag att inte behöva tänka mig genom var dag rent "mekaniskt" och för det andra så räknar jag med att jag får en skjuts framåt när våren och sommaren tar vid efter den mörka vintern. Annars ska ju tilläggas att innanför pannbenet bor nåt helt annat än en pensionär!

 

Gårdagen blev en dag då det möblerades och städades både här och där i huset! Ungdomarna fick en kickstart då de kunde byta ut en del slitna möbler mot andra och piffa till sitt rum. Planeringarna inför deras förestående flytt blir nog mer verklig när de kan fixa redan nu och samla ihop det de vill ha!

 

Idag blir det några timmars arbetsträning och sen räknar jag kallt med att sova middag! För fy, vad jobbigt det är att gå upp tidigt när man inte är van!!!

... i snön!

Lilla Gucci tycker å ena sidan att det är kul att fladdra ommkring i snön men nu börjar det bli mycket  av den varan! För å andra sidan är det så svårt för henne att lyckas studsa fram när snön går över ryggen på henne.

Igår kväll fick hon sällskap av grannens hund som är x gånger så stor som henne... han plogade väg så hon kunde följa hans fotspår. Det är bra med schyssta grannar!

 

En annan "liten" här i Arboga fortsätter att ställa till med förtret och skapa notiser i den lokala tidningen. Det är skrämmande när första tanken för gärningsman är rätt och riktig men det som är bra är att fokus tas från dem som annars får skulden för det mesta som händer.

Jag känner att jag kan referera till "Magnus & Brasse"s "Vilken ska bort?"... fyra saker finns och en hör inte hemma där...

 

Idag fortsätter hamstrandet av grejer och vi ska ta ett sista ryck för att försäkra oss om att vi har tillräckligt mycket för att kunna välja och vraka för att fylla på förråden!

Vilken tur att vi aldrig komemr att gå lottlösa i det maniska samlandet av prylar... men det ska tilläggas att bara är BRA saker som vanligt!!