... nya bekymmer...

Dagen ska tillbringas med möten men efter vidarekontakt konstateras att förmiddagen kan utnyttjas till positiv energi.

Emilia ska väckas i okristlig tid efter att jag ser till att barn hamnar på rätt plats, skolan.

Sen ska hästarna få sitt och vi med.

En solig morron och skogen på hästryggen ska väl få mig att klara resten av dagens mödor!

 

Igår kom älskling hem med flera säckar! Muttrandes att han skulle ha dumpat dem efter vägkanten...

Caiza har tagit emot, rensat och skickat vidare till oss... vi pratar alltså kläder!

Det kallas återvinning!! DET är vi duktiga på!

 

Nää... Hundarna ut... ungarna in i bilen... skolan... Emilia... stallet...

Det är planen de två närmsta timmarna...

... som potenshöjande... kompetenshöjande...

Ehh...

Kanske lite trött efter journatt och diskussioner men det är väl inget konstigt!

Om Viagra skulle höja potentialen hos diverse inblandade i vårt liv så skulle tillvaron se MYCKET bättre ut!

Om det kunde vara så enkelt att få människor att inse lite klarheter.

Men eftersom det inte är möjligt så får väl livet flyta på i sin takt ändå.

 

Det har kommit lite intressant läsning från myndigheter och tanken slår mig omgående att hur de kan skriva och förvrida fakta.

Det är ganska skrämmande när instanser som för länge sedan borde ha fått rätt uppfattning fortfarande inte kan höra och skriva som det är.

Men eftersom det är samma instanser som nonchalerar drogmissbruk och tycker att: "Hör av dig om det händer något!"...

... så blir man ju inte särskilt förvånad.

Tänk att det ALLTID ska HÄNDA något innan reaktion kommer!

Kanske bäst att tillägga att drogmissbruket inte hör hemma i vår familj...

 

Nu blir det i alla fall två dagar semester från jobbet! Vilken lycka! .... kan tyckas...

Men semestern ska gå till möten och dylikt så det blir inga glidardagar eller pill i naveln.

Fredagen däremot kommer att gå i kräftans tecken och i samlad trupp ska vi invadera polarens trädgård för att grisa i oss de hemska, asätande djuren...

Förtja om hinken ska på bordet den här gången med, på äkta finnvis... med samma innehåll som sist...

Aja... kräftor och stim, det hör väl till... men jag antar att ingen vill ta en promenix hem på natten så bilen får väl följa med och ungarna får tömma hinken som sist...

 

En solig höstdag...

Snart ÄR det vinter!

Det känns inget vidare med ett halvår i vinterdvala igen men så ser det ju ut här i eländet.

Snart är det dags att ta in hästarna för vintern men än räcker betet med stödfodring och än är det varmt och skönt om man är begåvad med päls.

 

Pengarna rullar in med hjälp av bokstavsbarnen... eller nej, vänta! Jag menar rullar ut...

En konstig uppfattning finns hos en del människor... att diagnoser skulle innebära ökad inkomst!

På sätt och vis är det sant... men eftersom utgifterna ökar i högre takt så blir ju kontentan inte riktigt att någon skulle kunna bli rik på det.

Men jag förstår om människor är avundsjuka på tillvaron som innebär kontakter med myndigheter, vårdinrättningar... möten som skapar frustration och sorgsenhet.

Jag förstår det... dessa människor som har ett så torftigt liv att det ter sig lyckligt med den negativa uppmärksamheten...

 

Men!

Jag älskar mina barn och jag älskar att stå vid deras sida!

MED eller utan bokstäver!

Den energi som ödas på möten och kontakter som inte leder någonvart, den energin får jag tiofalt tillbaka när jag ser mina barn!

Mina barn!

Jag får tillbaka i den mångfald jag är begåvad med på grund av mina barn!

De är individuella, ALLA! Och var och en ger mig den ork jag behöver för att stå pall vidare!

 

Jag har duktiga barn, duktiga barn och duktiga barn... Var och en har sin styrka!

 

Måttstocken i vår familj är i form av ett gummiband som kan tänjas för att passa varje förmåga som vi vill utnyttja.

ALLTSÅ är alla bra på sitt sätt!

I vår familj är detta gott nog!

 

LOVE YOU!

En oro och undran...

Vad är fel?

Någonting är fel men vadå?

Många frågor inget svar...

 

Till slut kom svaret...

 

Under tiden: Var vaksam, mamma!

Och mamma var vaksam...

Många frågor och en frågeställning...

Svaret kom och undran höll sig undan...

Nästa...

en oro och undran...

Vad är fel?

 

Aja baja, mamman! Inte fråga för mycket!

Inte kräv för mycket!!

Men mamma frågar och finner svar...

 

Svaren finns men oron är kvar!

Aja baja, mamman! Inte fråga mer!

Dags för andra frågor, dem utan svar!

 

Jag är mamma!

Jag vill fråga!

Jag har min oro!

Men jag har också några svar!

 

Tro inte att ni kan dölja mina svar genom att ställa frågorna,

dem utan svar!

Min vetskap räcker längre än ni tror...

men jag behöver dem som stöttar i det!

 

Din svaghet blir inte mindre genom att göra MIG mindre!

För jag är mamma...

En mamma med svar!!!

... men riktigt som det låter är det inte... eller kanske är det!

Antibiotika, Alvedon och teatersällskapsmingel...

Shiiit...

Det härliga arbetet med Calle i teatern "Giv oss fred" har sin avslutning idag i form av att sällskapet sammanstrålar över mat och mingel...

Ryktena går att det även finns engångsmuggar! Vad ska man med dem till!?

Calle får dock inte förlja med. Jag tar för givet att han inte skulle komma in genom de låga dörrarna in till Munken & Hönan... om jag nu mot all förmodan skulle ha fått honom dit... bredvid ån...

Men äh... han gillar bara cola i vilket fall som helst...

 

Inte för att jag kan skryta med att vara särskilt kvinnlig...

Jag kan varken göra två saker samtidigt, göra sexiga poséer och palla klä upp sig...

Sminket blir gammalt om inte ungarna stjäl det och frissan... den ska vi inte prata om...

 

Men kvinna är jag... fan också!

Trots årtalet 2012 gäller samma som gällt många hundra år... kvinnor är inte värt att lyssna på.

Kvinnor lägger fram en sakfråga och genast är det gnäll...

Men när män lägger fram samma sakfråga så tas det ögonblickligen på allvar!

SKA jag verkligen behöva en banan i brallan för att bli tagen på allvar!?

Eller SKA jag behöva träna upp lite muskler för att dänga näven i bordet (med banan i brallan)!?

VARFÖR i hela fridens dar kan det inte bara räcka med information, fakta och konstruktiva förslag (UTAN banan i brallan)?

 

Näää... det MÅSTE till en MAN för att män (och en del kvinnor) ska förstå!

Jag trodde att det var en allmän uppfattning att män och kvinnor talar olika språk...

Det har till och med skrivits böcker om det!

Men fortfarande är det upp till kvinnan att anpassa sig till mannens förmåga att lyssna (med en banan i brallan)...

 

Kvinnor är nog bra till annat... enligt män...

Men akta er! Akta er för bananen! Den kan hitta ett smärtsamt sätt att tala!!!

 

Och är jag arg???

 

Kanske...