Lilla Mini är död!
Usch... förra tisdagen blev det sorg igen...
Mini fick fnatt och drog som en avlöning. När jag sen letade med Nemi så såg jag polisbilen svänga in på en gata framför mig, de steg ur och pratade med folk i korsningen...
Redan då blev jag förberedd... och mycket riktigt...
En liten hund hade blivit påkörd och där låg Mini mot buskarna vid vägkanten.
Den lilla huliganfisen!
Han var helt lealös där han hängde i famnen på mig, blödde ur munnen och alldeles död...
Nemi luktade men kände inte igen sin kompis som livet runnit ur...
En livlös Mini...
Senaste tidens uppochner-gångar börjar tära hårt.
Jag fick hjälp av Maria och Oliver att gräva en grav och nu ligger Mini bredvid Zeke som begravdes för två år sedan.
Jag har begravt min dotter...
Jag jobbar med att hålla de levande upprätta...
Mini är död...
En känsla som jag har är att det är dags att se över framtiden så inget sker överstyr...
Jag har nog ganska bra kläm på hur det kommer att se ut framöver.
Tills vidare håller jag mig uppe med tanke på barnen och älskling.
Det finns många ljusglimtar som tur är.
Jag har hästarna igång och njuter av uteritter och framsteg med dem.
Nemi letar efter sin kompis så stallet blir en tillflyktsort även för henne.
Snart fyller Anna 15 år! Stor tjej!
Strax efter det ska hon på resa till New York vilken hon till stor del finansierat själv men får stor hjälp av sina konfirmationspengar, födelsedagspengar och julklappspengar...
Sa jag att hon önskar sig pengar till högtiderna?
Resan är betald, hotellet är hon bjuden på...
Nu är det shoppingpengar som gäller, om det finns något kvar av staden efter stormens framfart.
En vecka ska jag ha hjärtat i halsgropen innan hon kommer hem därifrån, så jag vet att allt går bra.
Sen i ganska snabb följd fyller Maria 17 och Natanya 14... Hur i hela fridens dar blev de så stora så fort!
Ett, tu, tre är de vuxna och klarar sig själva!
Hö hö hö... problem...
... Nu har vi fått tag i det som är hur bra som helst!! Och det vill vi INTE ha!
Vi vill ha det dåliga, med låga värden...
Hö... är det naturligtvis jag pratar om...
Hö stoppar man i sina hästar i så stora mängder som möjligt!
Därför vill vi ha hö med låga värden så dygnsintaget av diverse näringsämnen inte blir för höga.
Mycket, vill vi ge för att hästarna ska kunna tillgodoses sitt tuggbehov och inte vara utan hö i mer än max 4 timmar...
Men nu var det nog bra hö... skit också...
3 hästar med tjocka ben... som tur är så gav det sig efter en skrittur i skogen...
Och i morron kommer vårt vanliga hö som vi väntat på!
Aja... DET om nåt är i-landsproblem...
Problem nr 2 är att kaffefiltren är slut i stallet nu och hur stor chans på en skala 1-10 är det att någon av oss kommer ihåg att ta ut fler.
Sen när jag vaknade kom jag på att jag har några andra bekymmer att tampas med men ett tag kan jag njuta av de "lätta"...
Grabben som passerade till andra sidan för ett tag sen har jag inte hört nå mer om.
Jag tycker så synd om mina barn när de drabbas av sorg, gång på gång...
Jag önskar att jag fick reda på mer om orsaken, om det var skadorna eller något annat...
Nää... nu är det disk, dammsugning... tvätt antar jag, vad mer?
Ladda inför skolmöte i morron ska jag göra också!
Kanon när saker och ting händer snabbt och i den ordning som man vill!
"Dumma blondiner!!"
Alltså... nu VET vi!
En nysning har ett högt tryck...
En hindrad nysning har ett högre tryck...
Den hindrade nysningen kan orsaka hjärnblödning...
Fina flickor nyser inte rakt ut...
Blondiner är fina flickor...
Hjärnblödning orsakar skador...
Fine!! Där är orsaken!!!
Förutom de skarpa observationerna och djupt filosofernade med älskling på morron så finns det en del på listan att uträtta idag.
Hela dagen är jag ledig, alltså är listan lång.
Lite pill i naveln iklädd "pälsen" nu på morron sen är det att skjutsa ungar till skolan...
Därefter stall!
Gårdagens ridtur blev inställd då höleveransen har dröjt och en jakt på småbal inleddes. Som tur var så slutade det som det skulle.
Idag är en ny ridtur inplanerad och jag har den stora förmånen att jaga upp Emilia så hon kommer upp innan lunch...
Sen får vi väl se var turen bär iväg...
Diverse telefonsamtal står på listan med.
Det är en del som ska redas ut och det är tur att jag har min skarpa hjärna med mig så jag kan framföra det som ska framföras.
Jag hoppas bara att jag inte missbedömt läget och att negativa situationer vänds till fördel.
Aja... en sak i taget!
Nu skramlar mina duktiga tonåringar upp och det är dags för frukost! En av de få mål där man kan se dem någesånär samlade.
Jag MÅSTE ju få skryta om dem! HUR många tonåringar kliver upp till sin egen väckning vid den här tiden på dygnet!
De bra sakerna stoppar jag närmast hjärtat så de bär oss fram ännu en dag!
Bidragssnyltande jävlar!
*bah*
Och när blev folk så jävla retarderade att de attackerar en flyktingförläggning?
Och namnen på dem är ute på nolltid, även om de försökte vara maskerade.
Och torskade på "dådet"!
I skrivande stund är jag rätt upprörd över den intelligensbefriade rasismen som florerar i omgivningen.
När folk skiljer på människor beroende på hudfärg, religion eller etnicitet.
Fan, en idiot Är en idiot oavsett härkomst!
Jag retar mig också på den uniformerade vandringen av vuxna på stan...
Trots det kan en minderårig vingla omkring, aspackad, kräkas i centrum... utan att någon lägger sig i!
Jag förstår inte varför det ska vandras om ingen vågar ingripa ändå! När minderåriga hamnar i kaos och högljutt är utåtagerande. Inte ens då kan vuxna agera!
Och nej, den här gången var det ingen av mina... annars händer det ofta att jag blir uppringd av tjejerna för att reda ut, skjutsa osv... oavsett gängets skick.
Den här gången tillkallades polis av ungdomar... med en väntan på en halvtimme i kaos... där polisen möttes av kaos och handgripligen fick agera.
En annan gång var det åt samma håll, polis tillkallas, kommer inte, ungdomar ska prata och reda ut själva, det blir kaos där de vuxna har övertag och tilltalsrätt... typ.
Men men... vem fan lyssnar på ungdomen...
Jag är säker på att du har liknande upplevelser!
Men nu har vår lilla sovstad fått ut människor ett tag.
Att patrullera med eller utan uniformer.
Att gruppera sig för att inte behöva stå för sin personliga åsikt.
Att jubla när friskt blod blir attackerat i den lilla inavlade staden.
*uh*
I morron kanske jag tänker mer positivt... kanske
Lugna, trygga Arboga!
Det är så skönt att höra att många vuxna är på stan som läget ser ut nu!
Frågan är bara om de vuxna har stake nog att kanske ingripa om något händer...
Som sagt... sköt dig själv och skit i andra...
Med andan i halsen... typ... fick jag situationen berättad för mig...
Stulen sprit... öl inhandlat på Coop...
Blandning med vad?
Känsloutbrott... med råge...
Kl 19 en söndagkväll...
De ungdomar som var på plats hade handlingskraft och ringde blåljus när läget blev ohållbart... men under väntan av dem krävdes handkraft för att reda ut situationen...
Det var tur att de klarade det...
Nu var inte jag heller där, jag hade tagit ledigt från tjänsten som mamma och låg i badkaret för att få upp värmen i kroppen... trodde den tiden skulle vara lugn och att skjutsning skulle komma senare...
Men när jag undrade så fick jag höra att flera vuxna passerat utan att ingripa...
Kan det vara så att människor blir rädda när det är lite stökigt?
För vi har ju ändå ungdomar att göra med... hela 13 år och uppåt...
Men ikväll vet jag, jag finns tillgänglig för mina barn oavsett tid... vad som blir med andras kan jag inte svara för...
Klimatet är nog denna i vårt fina Arboga...
Låt var och en ta rätt på sin egen skit!
Om du inte har jackan som bekräftar att du är vuxen på stan behöver du inte heller ingripa...
Livet blir lättare om man blundar, ska nog göra detsamma jag med!
Men slutklämmen blir ändå!
Jag är stolt över mina barn som kan komma hem och berätta hur de hanterat svåra situationer!
Det händer ganska ofta!
Jag har upptäckt att de blandas ofta in när det är jobbiga situationer men det beror uppenbarligen på att de inte lärt sig vara vuxna och blunda!!
Morgonens funderingar!
Morgonen är ett utmärkt tillfälle för funderingar!
En del funderingar sopar jag under mattan, de har inget värde att behandla.
Andra har högre prioritering, som tex de som rör barnen och utelivet för dem i nulägets situation.
Återigen kan vi läsa om otryggheten som finns för våra barn! En bil som smyger omkring så barnen känner sig hotade.
Man kan fundera över vilka som njuter av att orsaka ett kaos och man kan fundera över hur vi ska få våra barn att tryggt röra sig i frihet.
Ett alternativ är att bryskt kalla in dem, att ha dem i husets trygghet. Men det är ett DÅLIGT alternativ! Hur i hela friden ska de då kunna använda sin uppväxt till att lära känna de bra och dåliga sidorna av världen?
Hur många gånger har man inte som mamma haft viljan att hålla barnen under en konstant uppsikt? Att ha dem under sina vingar för att intet ont ska drabba dem...
Men det är inte så verkligheten fungerar.
Även där de borde känna sig trygga upplever de osäkerheten och drabbas av ondska.
En del av upplevelserna skapas av deras egenupplevda känsla, en del skapas av andra...
Men jag hoppas att det börjar fungera som det borde!
Att "skvallertanten i huset bredvid" vågar ryta i åt även MINA barn! Och att "skvallertanten i huset bredvid" vågar ta kontakt med mig när en misstanke om dåliga saker börjar florera.
En annan dag... i en annan värld... kommer det att fungera...
För idag pratar vi tyst om saker... bakom stängda dörrar... för det som är negativt FINNS inte om det inte lyfts fram till ljuset..
Men har du tänkt på! Om vi inte lyfter fram problem så kan inget åtgärdas! Det räcker inte med att viska bakom hörnet... problemen kommer att finnas där om de inte behandlas!
Och ja... jag gör likadant.. Jag vet vad som försigår. Jag hör dagligen om vad som händer och jag gör likadant som du.
Jag tar det som anbekommer mig och min familj... det som rör din struntar jag i för reglerna är tydliga: "Sköt dig själv och skit i andra".
Men helt sant är det inte. Vi är en klick som vågar ha problem!
Vi väljer vår lilla umgängeskrets där vi konstaterar att mycket är bedrövligt.
Vi har lärt oss att tiga inför andra, att låtsas en verklighet som inte finns.
Men vi har långt kvar, det är bara en början.
Fortfarande slinker det ur en och annan sanning om hur verkligheten ser ut.
Men ge oss tid!
Snart är vi fullärda och glider på den där guldkantade vägen som finns när skygglapparna åker på!
Då kommer jag inte att behöva fundera på hur jag ska kunna lösa problemen som andra har, för de finns ju egentligen inte... om jag väljer att blunda.
Där kommer det där citaten in:
Vad bra om vi kunde byta problem eftersom det är lättast att lösa andras.
... typ...
Om vi byter problem så behöver vi inte varandra! Kanon!!
Då löser vi våra egna och slipper tänka socialt på våra grannar, vänner, medmänniskor...
Då kan vi sätta rosakantade statusuppdateringar på Facebook...
Ordbajeri... nu kom det igen... sorry Jozz...Olivia! Jag vet att du själv hamnade i det ibland...
Jaja, jag gör som förväntat.
Lägg nu märke till... mina kära vänner!
Jag vet vem som finns nära!
Och jag kommer aldrig att neka dig mitt öra, mitt hjärta eller mina dåliga råd...
för jag vet att du gör detsamma utan räkna gångerna jag behöver hjälp!
Men det allmänna... Jag tror att jag skiter i det...
Jag trasslar ut det som hamnar i min familj, det som samtidigt händer "allmänt"... lämnar jag till andra.
För jag antar att tiden för länge sedan passerat då vi uppskattade negativ upplysning öga mot öga...
Duktig jag... även gamla hundar kan lära sig att sitta...
"Meeeen!!!! Ladda hem LOL nurå!!"
"Alla spelar redan!!"
Vem säger så...
Dessa förbannade överfall!
Vilken ökning av överfall i vår lilla stad!
Eller är det en ökning av anmälningar?
Som tur är så börjar folk att reagera och jag hoppas att alla använder insidan av huvudet.
Signalementen är ganska tydliga: mörkhyade, talar med brytning...
Det måste vara mörka finnar!!
Vilken tur att flyktingförläggningen består av människor som inte ännu lärt sig så mycket svenska att de ens kan språket MED brytning.
Voi vittu... tet är para att ta ram niven okk rensa... typ...
Men men... VILKET guldläge för dem som har som nöje att hoppa på fruntimmer, gärna ensamma...
Eftersom folk inte är så nogräknade hamnar uppmärksamheten obönhörligen på ett håll vilket ger fri lejd till var och en som begår dessa brott.
Hur som så är det tråkigt att det skapar en oro och otrygghet. Det borde inte behöva finnas!
Resurser för att stävja den typen av brottslighet tas tydligen bara fram när kommuninvånare dammar ut med sina förutförfattade meningar.
Förresten... hörde senast i morse hur våra ungdomar kan förses med diverse "gott&blandat" av dem som befinner sig i gråzonen av vad som är ok. Jag är nog mer orolig över det än en våg av överfall då det kan leda till ett livslångt förfall.
Mn det är inte meningen att vi ska behöva välja mellan pest och kolera! Jag vill ha ett tryggt samhälle på ALLA plan!
Så var "goddagen" slut!
Älskling har födelsedag och firades med grillad kyckling och strips.
Han får skylla sig själv som inte gillar firande...
Att man tar avstånd från firande har vi vana med i familjen!
Jozz...Olivia var en som avskydde att bli firad så henne "tog" vi en random dag med en present som inte var en present utan en allmän gåva... typ...
Nu firade vi älskling med två nya sovkuddar...
En till honom så han sover bra och en till hans käresta i sängen bredvid...
En utvilad kärring är en snäll kärring...
En snäll kärring är en bra kärring...
En älskling förtjänar det!!!
Sen är det här med tösabiten...
Där tänker jag inte skriva ut mer än att mitt hjärta blöder för den sorg som drabbar...
Idag var planeringen i stallet en lugn skogsvända. Men hästarna var lite "slitna" så det blev en rejäl sovstund i boxen medan jag och Emilia handlade en del "ska-egentligen-inte-ha"-grejer på Dollar$tore. En delad pizza blev dagens lunch!
Men annars så hade vi det rätt lugnt och skönt med kaffe i stallet, fånerier och sånt där som bara blir när vi larvar därute!
Men men... nu är det kväll och den här dagen är till ända. I morron stundas jobb trots feber och hosta men det ska väl gå det med.
Jag hoppas skolan tar sitt ansvar när tjejerna med stort stödbehov ändå paltar sig dit! Fast det är nog för mycket att hoppas på... de gör inte tillräckligt stor skada på sin omgivning för att få det stöd de skulle vara i behov av. Så ser den bistra sanningen ut...
TÄNKVÄRT:
http://www.facebook.com/photo.php?fbid=360274134059580&set=a.282224385197889.67913.280550198698641&type=1&theater
Ett till ljus som släckts...
... alldeles för tidigt!
Mina tankar går till den mamma som har förlorat sin son!
Och mina tankar går till dem som förlorat sin vän!
Det ligger inte mig personligen nära mer än genom min stackars flicka som åter ska behöva sörja men det är fullt nog!
Det är inte riktigt att vi ska sörja våra barn!
Annars tänker jag låta vardagen passera som just... vardag!!
Hästarna rids och hålls igång...
Jobb, skola osv tar sin tid.
Mina älskade flickor finns här (och där).
Och älskling har sin plats i mitt hjärta.
Vardagen inkluderar feber och ont i halsen hos flertalet i familjen.
Regnar gör det med...
Uh, en annan dag är det ljust och en annan dag kommer orken!
Ett varv runt skålen...
... är väl minnets kapacitet många gånger.
Men just nu är det förkylningsbaseluskerna som nått ett varv runt igen.
Vaknar med ont i halsen efter att ha lagt sig med pyjamas och frossa.
Och dotra kommer i vaknandes stund och servar med kaffe, även hon med liknande symtom.
Ett varv runt skålen!
Åh, hur bryter man det!!
Som tur är så är jag ledig från jobbet och slipper åsamka problem med sjukdomar. Det är ju fruktansvärt när andra blir lidande av det.
Men som tur är kan jag ju alltid gå tillbaka till gamla gängor och palta mig till ansvaret med hjälp av Alvedon. Det har ju gått förut så det kan jag göra nu med.
Jag antar att de eventuellt smittade ändå skulle drabbas i dessa förkylningstider.
Igår blev det en snabbtur igen med hästarna.
Emilia och jag drällde vår kortrunda för att bara hålla igång hästarna. Nästa vecka är det planerat ett pass i paddock. En riktig höjdare! Vi har duktiga hästar!!
Och i förrgår provade jag något jag inte gjort tidigare!
En tur till Ängslogen, sittande på Calle, med Shalinka som handhäst!
Jag hade ju kunnat valt ett bättre tillfälle. Tanten var hormonstinn och studsade vid varje närkontakt med den snygga karln som har fått känslorna avskurna jäms med.
Men det gick bra!
Trots att Calle inte fattar nåt när han rids med en hand! Trots att tanten gärna larvar lite slött två en meter bakom!
Tur att man är ung och smidig!!! Eller var det bara tur???
Apropå stallet! Vi har fått ut moderniteter! En kaffebryggare!
Nu är det slut på Godbys fina pulverkaffe!
Anledningen var dock den att Emilia köpte fel och att hovis högljutt klagade på vår envishet att fixa sunkkaffe.
Jag hade ju en i garaget som åkte med några kilometer i bilen innan den landade där den skulle.
NU har vi en kaffebryggare och kaffet smakar varken sunk eller Helosan!
Vad mer?
Just nu finns det inte många sidor som kan fyllas med positiva saker!
Därför tänker jag rabbla dem först för att själv komma ihåg att det finns bra saker i livet med.
Det som är positivt är mina barn!!! <3
Jag älskar dem så högt att de aldrig kan ana!!
Och utan älsklingen skulle jag inte klara allt som uppstår... och så skönt när han och grabben är här med lite stadga i tillvaron!
Det går faktiskt bra med hästarna!
Efter några vändor med seriös träning och dessutom ett pass i paddock har både jag och Emilia nöjt konstaterat att det är väldigt duktiga små köttbullar vi har!
... och bilen går bra...
Typ...
Men sen känns det bra motigt på de flesta plan.
Det som KAN höja känslan är att det KAN utvecklas till bättre!
Skolan börjar ha en viss förståelse och även om jag får infinna mig där var och varannan dag så KAN det bli bättre!
Men att som förälder behöva sätta sig en lektion med sitt barn för att hon är otrygg utan lärar, noll-koll på grupprum osv... det är inte helt ok.
Efter 40 minuter konstaterade jag, dotra och hennes klasskompis som var lika utsatt att jag KAN inte ruska fram mina gamla engelskakunskaper så fort. Men lite blev gjort och principen blev uppfylld: har man lektion så jobbar man...
Idag blir en annan dag! Efter eget jobb från dotra där hon lyckades sitta i storklass en dag och helt slut... den andra dagen med undran "var ska vi vara? vem är läraren?" som sockså slutade i helt uttröttad tjej... och tredje dagen hemma med ont i huvudet...
Vem blir förvånad!
Om det där vore vår arbetsplats... Brist på stöd och respekt...
Då skulle varken du eller jag gå till jobbet särskilt länge!
En annan grej är ju mediciner!
Jag behöver nog en signeringslista hemma snart!
Pannrummet börjar se ut som ett smärre apoteksförråd!
Men jag har ganska stor tilltro att medicinerna kan hjälpa till att ta udden av det som skapar kaos!
Just det, idag blir det Bup också!
Bup är en bra instans där man kan lyfta de frågor som poppar upp!
Det är ett ställe med människor som förstår att den "uppsudsige, ouppfostrade, aggressiva" kanske inte är just det!
Där förstår man att ibland finns det fog att se bakom den attityden, för det FINNS en orsak att allt blir tok!
En blogg som jag vill rekommendera i det är:
http://kungoverlivet.wordpress.com/
En samling människor som lever i samma vardag!
Som förstår att barnen har det svårt!
Och att som förälder kan man i perioder bara finnas!
Att vardagen inte alltid är så enkel!
Ja hua, sen har vi min tös...
Det är dags att tända ljusen i mörkret så hon inte "går vilse"... eller är det i själva verket VI som inte ska "gå vilse"??
Saknaden gnager som en fet kloakråtta i mig...
Men saknaden får mig också att ge energin till mina flickor som behöver det!
Sen är det inte mycket energi kvar till resten men jag hoppas att det räcker några år till!
En annan gång, i en annan värld... där finns det energi som aldrig tar slut!
