Usch... förra tisdagen blev det sorg igen...

Mini fick fnatt och drog som en avlöning. När jag sen letade med Nemi så såg jag polisbilen svänga in på en gata framför mig, de steg ur och pratade med folk i korsningen...

Redan då blev jag förberedd... och mycket riktigt...

En liten hund hade blivit påkörd och där låg Mini mot buskarna vid vägkanten.

Den lilla huliganfisen!

Han var helt lealös där han hängde i famnen på mig, blödde ur munnen och alldeles död...

Nemi luktade men kände inte igen sin kompis som livet runnit ur...

En livlös Mini...

 

Senaste tidens uppochner-gångar börjar tära hårt.

Jag fick hjälp av Maria och Oliver att gräva en grav och nu ligger Mini bredvid Zeke som begravdes för två år sedan.

Jag har begravt min dotter...

Jag jobbar med att hålla de levande upprätta...

Mini är död...

 

En känsla som jag har är att det är dags att se över framtiden så inget sker överstyr...

Jag har nog ganska bra kläm på hur det kommer att se ut framöver.

 

Tills vidare håller jag mig uppe med tanke på barnen och älskling.

Det finns många ljusglimtar som tur är.

Jag har hästarna igång och njuter av uteritter och framsteg med dem.

Nemi letar efter sin kompis så stallet blir en tillflyktsort även för henne.

 

Snart fyller Anna 15 år! Stor tjej!

Strax efter det ska hon på resa till New York vilken hon till stor del finansierat själv men får stor hjälp av sina konfirmationspengar, födelsedagspengar och julklappspengar...

Sa jag att hon önskar sig pengar till högtiderna?

Resan är betald, hotellet är hon bjuden på...

Nu är det shoppingpengar som gäller, om det finns något kvar av staden efter stormens framfart.

En vecka ska jag ha hjärtat i halsgropen innan hon kommer hem därifrån, så jag vet att allt går bra.

 

Sen i ganska snabb följd fyller Maria 17 och Natanya 14... Hur i hela fridens dar blev de så stora så fort!

Ett, tu, tre är de vuxna och klarar sig själva!