... är väl minnets kapacitet många gånger.

Men just nu är det förkylningsbaseluskerna som nått ett varv runt igen.

Vaknar med ont i halsen efter att ha lagt sig med pyjamas och frossa.

Och dotra kommer i vaknandes stund och servar med kaffe, även hon med liknande symtom.

Ett varv runt skålen!

Åh, hur bryter man det!!

Som tur är så är jag ledig från jobbet och slipper åsamka problem med sjukdomar. Det är ju fruktansvärt när andra blir lidande av det.

Men som tur är kan jag ju alltid gå tillbaka till gamla gängor och palta mig till ansvaret med hjälp av Alvedon. Det har ju gått förut  så det kan jag göra nu med.

Jag antar att de eventuellt smittade ändå skulle drabbas i dessa förkylningstider.

 

Igår blev det en snabbtur igen med hästarna.

Emilia och jag drällde vår kortrunda för att bara hålla igång hästarna. Nästa vecka är det planerat ett pass i paddock. En riktig höjdare! Vi har duktiga hästar!!

Och i förrgår provade jag något jag inte gjort tidigare!

En tur till Ängslogen, sittande på Calle, med Shalinka som handhäst!

Jag hade ju kunnat valt ett bättre tillfälle. Tanten var hormonstinn och studsade vid varje närkontakt med den snygga karln som har fått känslorna avskurna jäms med.

Men det gick bra!

Trots att Calle inte fattar nåt när han rids med en hand! Trots att tanten gärna larvar lite slött två en meter bakom!

Tur att man är ung och smidig!!! Eller var det bara tur???

Apropå stallet! Vi har fått ut moderniteter! En kaffebryggare!

Nu är det slut på Godbys fina pulverkaffe!

Anledningen var dock den att Emilia köpte fel och att hovis högljutt klagade på vår envishet att fixa sunkkaffe.

Jag hade ju en i garaget som åkte med några kilometer i bilen innan den landade där den skulle.

NU har vi en kaffebryggare och kaffet smakar varken sunk eller Helosan!