Några dagar kvar då!
Som Anna uttryckte i morse:
"Om man tänker så här!: idag är det tisdag... det är dagen före onsdag! Och onsdag är dagen före när det är en dag kvar till fredag! Alltså är veckan snart slut!"
... och då kallar en del oss för pessimister?
Det är tråkigt att komma igång på morgonen när det är så grått ute! Jag borde gå och handla innan jobbet och så kommer att ske med... sen!
Jag borde också stilla mitt samvete med att leta reda på lite plast och lägga över bohaget som står staplat i två högar på tomten... OM det skulle börja regna!
Men egentligen borde jag bara släppa den tanken för efter veckorna av påminnelser om att röja ur behöver jag kanske inte ta det ansvaret!
Som vanligt är det rena upplaget på gården men i helgen får jag hjälp att köra undan!
På tordag blir det tillökning i Anttila- huset! Stackars sate som ska stå ut med oss!
Sen, som Anna säger, är det snart helg och en ledig sådan. Jag ser fram mot mitt sällskap som jag kan njuta av utan att stressa till jobb!
Det är nu som vi analyserande krakar har kommit på att "om inte det blivit så där, så hade det inte blivit så här"... typ... Det är bara att sladda in i framtiden och njuta av nutiden!!
Äntligen måndag!
... eller nåt sånt...
Först gnället och det jobbiga!
Fan vet hur mycket jag har i mitt garage!
Själv har jag ingen koll då polaren hjälpte till att köra dit en hel del saker som skulle stå där "så länge".
Nu har de stått där "så länge"!
För att inte tala om källarrummet där det också är belamrat med grejer "så länge"!
Källarrummet ska tömmas idag för att nästa ska kunna inkvartera sig ett tag! Det kommer att bli bra då hjälpen går åt två håll!
Sen kan det ju tvistas om hur menligt vi kommer att påverka varandra men den som lever får se.
Garaget ska stuvas om så källargrejerna kan staplas där... håll koll gott folk för det lutar mot garageloppis innan vi kör bort överflödet för återvinning!
Det är bara tur att vi är lite klena... vi som ska släpa... men det löser vi med kackel som lättar upp tillvaron!
Hm, nu blandade jag in det som är bra med... naturligtvis är det bra att rummet används och bättre sällskap får jag väl leta efter. Alltså, nån som får bo i källaren...
Annars så har jag hunnit ett varv i skålen och har landat i tonåren igen! Det är intressant hur situationer ändrar sig... hur en motström kan driva en till det bästa stället! I det fallet är källaren inte ett alternativ...
Nu ska jag njuta av min "braiga" känsla och kategorisera den på bästa, kvinnliga sätt. Allt medan vi bubbar skrot fram och tillbaka. Det kan hända att det inte blir så tungt... mer än för han som lyssna på mitt kackel!
När solen skiner i regnet!
Visst är det just så... att solen kan skina fast det regnar!
I dagarna har jag blivit väldigt imponerad av mina barn! Det som stundvis har känts hopplöst och sett ut som "ingen uppfostran" har visat sig vara så jävla rätt!
Tänk att jag kan göra rätt en gång och ha is i magen och låta livsinsikt styra istället för teoretiskt bladder.
Just nu är det lugnt... Shalinka står installad där det känns väldigt bra och jag inväntar en inneboende som kommer att bära med sig en fläkt av nyttigt ansvar.
Dessutom har jag över 30 år av information att hämta upp så om jag hinner låta nuet stanna till en stund kan jag kanske stilla min nyfikenhet!
Dagarna har sina vändor och det är nog länge sedan som jag lät mig bli förvånad över hur livet kan bete sig. Jag har förut efterlyst en trist vardag där det kan lunka på i stilla mak men det kan jag nog fetglömma!
Det mesta som händer är stora minus och stora plus... eller så är det min syn på saken som inte tillåter jämna plågor.
Hur som... jag njuter!
Och jag kommer att fortsätta med det!
Hur det än blir och vad som än händer så finns det alltid något att luta sig mot!
Och just nu... det känns bra!
Och sen då?
Strax innan skärmaskinen skulle i garagelåset vars nyckel var helt spårlöst försvunnen, DÅ kom Natanya med den!
Den hade blivit kvar i en ficka sen förra gången det stuvades om där!
Ibland ska man ha tur och ingen ska påstå att jag inte njuter av de små glimtarna av tur.
Dessutom tillbringades eftermiddagen med en hel del skratt och gamla minnen... eller, ja... brist på minnen!
Nu förväntas en fortsättning för att fylla i luckorna sen tonåren och göra nya luckor.
Och tomheten blev ganska påtaglig när en flock hundar lämnade huset efter övernattningen men de kommer ju att bli inneboende ganska snart!
Det är där garaget kommer in! Och skärmaskinen!
Jag fick oväntad hjälp och glädjande besök av en gammal vän. Nu får det inte gå typ 10 år mellan varven igen!
Nu ska här stuvas och flyttas grejer så rummet som antagit skepnad av förråd ska bli beboligt igen.
Den här gången ska det INTE bli i sista sekunden! Det ska ske ganska omgående... tror jag...
Men nu ska jag iväg och handla... "snart"... när jag orkar...
Sen ska jag välja ut en fin bukett att lämna över där en familjemedlem numer saknas... livet är inte alltid lätt!
Dessutom ska jag ta en funderare på hur jag ska lösa allt trassel som uppståt de senaste 10 åren... jag ska nog börja med att fejsbokka en stund!
Trött, trött och trött...
... och ett jävla gnäll!
Jag vaknar trött... piggnar till en liten stund för att åter bli så förbannat trött!
Jag är trött på att vara sjuk! Så i morron blir det att uppsöka läkare (har vi ju inte sett än).
Antingen är jag sjuk som i sjuk som "alla andra" eller så är det borrelian som spökar fortfarande.
Så länge febernedsättande finns kvar i kroppen är det lite ok men sen är det kört igen. Och febern... den sitter i mina ben! Aldrig har de väl gått så långsamt!
Inte nog med det så sänks jag över huvudtaget när jag inte hinner återhämta mig från feber, hals- och öronont.
Allt känns besvärligt och jag är trött på att vara besvärlig!
Det vore så lätt att bara vända trenden genom att spöa kroppen ordentligt en gång men jag är inte helt övertygad om att det är rätt metod.
En annan dag ska jag vara positiv... om jag orkar...
Tills dess sitter jag här och är trött...
Flytt hit och flytt dit!
Nu har äntligen gammeldamen Shalinka hittat sin plats. Just nu är det ordnat med stall där hon har sällskap!
Flytten igår gick bra tack vare Lindha och Mathias hjälp så nu är det bara att se tiden an.
Baksidan av stöket blev dock att idag är jag däckad med feber igen och det börjar kännas lite hopplöst att jag inte får vara frisk!
En känsla som jag får är att jag är hypokondrisk men då är jag glad över alla de andra kring mig som går med samma åkkommor och en del skyller jag på borrelia. Vore jag lite smart skulle jag ta mig i kragen och ringa läkaren igen men det vet ju alla att smart... det är det sista jag är!
I morron måste jag vara lite alert på föriddagen då donnan måste få nya dojjer. En av dem lyckades hon springa av sig i hagen när stallpolaren skulle lastas men sånt händer. Hoppas hovis lyckas få på de nya då det hann bli trasigt.
Just nu har jag haft lite medvind med en del saker och det försöker jag klamra mig fast vi när annat kryper inpå. Och gudarna ska veta att jag önskar min vän nära när det blåser!
Så mycket död!
Nu kom då nästa...
Den här gången var det Calles tur.
Vår kära häst som hört till familjen i 9 år... hans dampryck i hagen med överrörlighet tog till slut ut sin rätt.
"Nåt" hände och efter kanske lite väl lång tid togs beslutet att jag inte vill utsätta honom för utredningar och operationer som kanske ändå inte får ett bra utfall.
När jag köpte honom för 1 kr var alternativet slakt för honom... så han fick ändå en respit på 9 år.
Och som han har fostrat oss!
Den 14 September fick jag leda honom till platsen där han skyggade lite fånigt för grävmaskinen som redan använts för hans grav. Snällt lät han sig placeras lämpligt för att "han-med-bulten" skulle kunna göra ett bra jobb. Med mulen bland äpplen, för att sen lyfta och titta lät han sig skjutas.
Det är en ganska våldsam grej men ack så nödvändig ibland. Fort går det! ingen hinner reagera på stunden mellan liv och död.
Jag är glad att jag hade Lindhas stöd och även att Maria var med trots att det är jobbigt, svårt och sorgligt!
Tack, snälla Calle för din tid hos oss med både frustration och massor av glädje!
Nu finns gamlingen Shalinka kvar och inpå sista dagen har jag inte varit säker på var hon ska stå! Naturligtvis kan hon inte vara på Godby ensam så idag fick jag besked om att det löser sig åtminstone en bit in på nästa år.
Nu vill jag inte ha fler motgångar för det ska alla veta att de redan står på kö för att betas av!
I stället för att...
Det är tur att det finns en blogg att ta till när det finns så många måsten som borde utföras!
Jag kan nog köra ett rejs sen när orken har infunnit sig.
Nu har jag ju äntligen något att skylla på för min uteblivna energi! Som vanligt... en gång om året... behandlas jag med antibiotika igen för borrelia.
Det är rätt skönt att få en bekräftelse på att allt inte står rätt till... på riktigt!
Den senaste tiden har det nått mina öron hur människor spekulerar i... om orsaker i händelser eller kanske egentligen BRIST på händelser!
Det finns en tendens att folk generaliserar och stämplar något de inte har en aning om! Och kan ni tänka er! Det kommer från människor som man minst av allt TROR skulle komma med dylikt! Och dessutom av folk som borde ha större kunskap i verkan och konsekvens!
Men det är inte lätt att vara människa. Det är alltid enklare att generalisera och för mig och mina vänner ger det en frisk fläkt i vår svarta humor när vi kan göra oss lustiga över dessa som kan ta så kopiöst fel.
De vänliga och skötsamma är inte alltid just vänliga och skötsamma!
De som stämplas som huliganer är inte heller bara just huliganer!
Jag föredrar nog det där bibliska: "Av frukten känner man trädet"
Det säger ganska mycket, tycker jag!
Nu pratar jag ju bara på individnivå och gnäller mest över hur det drabbar just mig. När rykten når mina öron om saker som är lite halvkul... om de inte skulle visa på tragik hos den som sprider dem.
Annars kan vi ju applicera samma tänk på de aktuella valdebatterna!
Där finns det dåligt folk som pratar om bra saker och tvärtom!
Men eftersom politik för mig är lika intressant som knyppling så blir jag mer fåordig i det.
Nu medan jag ändå kommer ihåg ska jag göra som förväntat. Knapra i mig mina piller och förhoppningsvis bli som folk när borrelian ger vika!
När det blir som det blir för det var som det var!
Ibland undrar jag varför jag överhuvudtaget HAR en blogg!?
Just nu hinner det flyta mycket vatten under broarna innan jag finner en lust att fylla på här.
Egentligen kanske jag har en vilja att skriva men det mesta passar inte att uttrycka i det skrivna, konstigt nog... när det gäller mig.
Jag har blivit mormor!
En dotter har bildat sin egna familj!
De andra två bor här båda två!
Nu pratar jag om "de små" förstås... det är ju de som är på väg... typ...
De alla gör en positiv känsla i livet!
Likaså mina andra kära som jag värderar lika högt!
Annars är det mer eller mindre ett förfall men det är ju inget nytt. När det lyckas gå på rakt spår är när min mening med dagens utgång är just... förfall.
Om det låter negativt så slå det ur tanken!
För det ÄR det inte... huvudsaken är att något blir som det borde och det blir det.
Och exakt vad är det jag nu har sagt... Jo, det finns det som är för mig högt värderat!
Det andra blir som det blir!
Positivt och negativt!
Det är lugnt sagt lite varierat mellan de två polerna!
Här går vi i väntans tider då Maria snart ska klämma ur sig en liten bäbis och det känns så jävla skönt att det just nu är som det ska!!
Nu hoppas vi att allt går som det ska och att de blivande föräldrarna ska få uppleva det där miraklet som resulterar i en liten.
I övrigt måste jag säga att Maria och Oliver har varit sååå duktiga med flytt till egen lägenhet och allt. Det känns minst sagt underligt att en "av de små" har klivit ut i eget boende.
Anna ska snart ut och lufta vingarna igen. Hon ska med klassen till England för typ språkfördjupning. Vilket guldprogram hon har valt! Skolan bekostar två veckor för det och jag hoppas innerligt att de har en bra tid!
Det är nog väldigt skönt för dem att lämna både skolan och Sverige ett tag för andra intryck!
Natanya är hemma nu och henne måste jag med berömma! Vilken tjej att kunna ta vara på de resurser hon har! Min "lilla" som slår med häpnad i hennes kloka tänk.
Älskar mina barn!!!
Och älskar... det GÖR jag! Och vet ni vad... jag blir även älskad tillbaka! Det är sånt som gör dagarna värda att traggla sig genom, även om det bara kan bli just dag för dag.
Jobbet på gruppbostaden är som en lisa för min stress. Det känns skönt att "komma hem" igen.
Det som hamnar på den negativa sidan förtränger jag både här som i verjkigheten. Vem orkar ta tag i det? Där har jag hamnat i det läget att det är enklare att bara glida med. Förhoppningsvis kommer en ork när jag kan börja nysta i den negativa spiralen en dag...
... men den lilla gnutta av sol som skiner ska jag sola mig i. Även om jag måste leta efter ljusstrimman!
Här var det långt mellan varven!
Men om jag ska vara ärlig så händer det inte så mycket otippat att det skulle vara värt att skriva och det lilla som skulle VARA värt tänker jag inte skriva ut.
Och om jag ska fortsätta på den ärliga linjen så är det bara egetintresse det som händer... som vanligt.
Det som är en förändring är att jag ska börja arbeta igen efter alldeles för lång tid med arbetsträning. Det är tur att jag har släppt mitt kontrollbehov till den grad att jag lämnat missen att räkna dagar till de myndigheter det berör... men med facit i hand så läggs ansvaret på mig trots att det protesteras mot min vilja att forcera en aning.
Nu är det bara att köra på... på det ordinarie stället så mycket som jag "får" och sen får jag väl ordna resten på egen hand.
Allt kaos lär ju tas reda på och som en typ nämnde så kan jag bara ta reda på saker själv. Det är ju sant i allra högsta grad även om jag trots den vetskapen lever med en tro i hjärtat att man inte ska behöva trassla ensam.
Apropå den typen... det blev en intressant inledning som inte har vidareföljts då omständigheterna var så pass suspekta att jag bara kan känna en misstro.
Det jag har vet jag om och hur det än ser ut så är det inget underliggande som ger mig funderingar...
... och funderingar är det sista jag behöver!
Näää... nu ska göra ett slag i att reda ut en smula av mina problem och går med håven.
Så önska mig lycka till! För det lär jag ju behöva!
Vad det kan vara besvärligt ibland!
Vi pratade tidigare om den där jävla motorvägen som man kan bli så avundsjuk på andra människor... om det nu är så sant att de färdas på den.
För att komma dit man är på väg så är det ju ganska många stigar - grusvägar - småvägar innan man ens når avfarten till morotrvägen. för att inte tala om alla slingriga kurvor och backar... och de där hårnålskurvorna som inte ens är skyltade...
Idag är det nog extra besvärligt när feber och yrsel stökar till det... tillsammans med rastlösheten som inte tillåter vila i soffan.
Egentligen så är det ganska bra! Men det kunde vara ännu bättre!
Omständigheterna har brakat lite broar och jag har något dåligt tålamod för att läsa av och försöka prata saker till rätta.
Jag behöver mitt stöd! Jag VILL inte bara vara... jag är faktiskt JAG också!
Med det vill jag inte ha sagt att jag känner att de andra inte betyder något, tvärtom! Mina nära betyder hemskt mycket men jag måste också få ta plats!
Jag kommer nog att snällt vänta och bida min tid för att kunna vara den jag är men jag önskar att vi tillsammans kunde hjälpas åt!
Trots allt är huset fullt av vuxna människor och de som inte ännu är vuxna är åtminstone halvvägs dit. Ibland är det bra och ibland är det dåligt och det är ju så livet faktiskt ser ut. De dåliga tiderna till trots är det ju ändå det bra som vi måste fokusera på!
Svammel och svammel... och mer svammel...
Det är svårt att göra bra saker när de dåliga överskuggar mångt och mycket.
Nää... lite mer godis och Ipren så ger sig både feber och frustrerade tankar...
... och vatten!! Ja! Jag SKA dricka vatten!!
Dags att sova!
Jag har ju blivit ombedd att inte bry mig så det får bli så.
Och hur gör man det lättast?
Eftersom alternativ 1 går bort så får alternativ 2 ta vid, sova är ett bra sätt att inte bry sig.
Att inte bry sig verkar vara ett helt ok sätt för konflikthantering. Det är imponerande när folk klarar det!
Idag har jag varit och tänt ett ljus på den förhatliga plats som är den enda plats där det finns något som helst fysiskt kvar av min Joz...Olivia... idag är det extra kännbart med förluster...
Sista dagen...
... på året inför årsdagen.
I morron är det dagen då det gått två år. Och den här dagen blir ett avslut inför början på resten av mitt liv!
Det är synd när facit visar att alla onda kråkor har kraxat rätt och jag ska ge min kära dotter all rätt i hennes visa analyserande även om jag önskat att hon hade haft fel.
Grattis alla ni som klarar livets passager utan allför hårda törnar!
Egentligen får jag skylla mig själv, jag borde ha lärt mig genom livet men tydligen är jag alldeles för mjuk och godtrogen för att klara av att såga människor från start.
Fraser som:
"Vi fixar sen..."
"Det blir bättre i morron..."
"Jag tycker om när du..."
Dessa fraser innehåller mer luft än substans och jag vet inte vilken gång i turordningen som jag i efterhand känner igen det!
Nu gäller det att välja efter huvud och låta det där hjärtat tala tyst. Det gäller att hjälpa sig själv och välja efter klokhet före känsla.
Alla Hjärtans Dag!
Alla hjärtans Dag finns bara I mitt hjärta... jag vägrar vid det här laget att gynna handlarna i hysteri.
Mina barn finns i mitt hjärta! Och idag blev jag även förunnad med barnbarns närvaro tack vare ungdomarna som är barnvakt!
Annars är det här en dag som ger det där svarta sorgehålet den mesta fokus... och som vanligt så är det här såna dagar som bara bekräftar hur jävla överskattat det är och skulle göra det även utan att det måste uppstå kaos i vanlig ordning.
Lika många högtider som det finns... lika många kraschar finns det.
Men Alla Hjärtans!
Mina hjärtan finns i MITT hjärta ALLA dagar!!
Lite eftertanke!
Vad skönt det är när huvudet är så trött att man inte orkar tänka och snurra till det!
Det jag däremot slås av är de glädjeämnen som faktiskt finns runt mig!
Jag har mina barn och barnbarn ska det bli fler av!
Jag har min kärlek som skänker mig mer lugn än någon kan föreställa sig.
Jag är på väg tillbaka till jobb, hur det nu än kommer att se ut!
Och den tragiska delen av min livsvandring börjar få sin egen plats tillsammans med en framtidstro.
Framtidstro är också en del som jag inte är ensam om utan vi är fler som börjar kunna vandra fram till den!
Hur framtiden ska se ut kan ju bara spekuleras i och allt blir nog inte som förväntat men det kommer att bli bra!
Att det sedan kommer att bli bakslag är ju ganska givet och jag skulle bli hemskt förvånad om det inte inträffade... men vi kommer att fortsätta framåt!
Pensionärsliv!
Det är just vad det är! Och det är skönt, ska jag säga! Just nu, åtminstone...
Det är soffläge var kväll och en del av orsaken är min arbetsträning som påbörjats.
Det kan låta fjuttigt att vara på jobb några timmar och sen bli slut men så är verkligheten just nu. På något sätt så får det inte riktigt plats med mer energi men det kommer att bli bättre! För det första kommer jag att inte behöva tänka mig genom var dag rent "mekaniskt" och för det andra så räknar jag med att jag får en skjuts framåt när våren och sommaren tar vid efter den mörka vintern. Annars ska ju tilläggas att innanför pannbenet bor nåt helt annat än en pensionär!
Gårdagen blev en dag då det möblerades och städades både här och där i huset! Ungdomarna fick en kickstart då de kunde byta ut en del slitna möbler mot andra och piffa till sitt rum. Planeringarna inför deras förestående flytt blir nog mer verklig när de kan fixa redan nu och samla ihop det de vill ha!
Idag blir det några timmars arbetsträning och sen räknar jag kallt med att sova middag! För fy, vad jobbigt det är att gå upp tidigt när man inte är van!!!
Liten försvinner...
... i snön!
Lilla Gucci tycker å ena sidan att det är kul att fladdra ommkring i snön men nu börjar det bli mycket av den varan! För å andra sidan är det så svårt för henne att lyckas studsa fram när snön går över ryggen på henne.
Igår kväll fick hon sällskap av grannens hund som är x gånger så stor som henne... han plogade väg så hon kunde följa hans fotspår. Det är bra med schyssta grannar!
En annan "liten" här i Arboga fortsätter att ställa till med förtret och skapa notiser i den lokala tidningen. Det är skrämmande när första tanken för gärningsman är rätt och riktig men det som är bra är att fokus tas från dem som annars får skulden för det mesta som händer.
Jag känner att jag kan referera till "Magnus & Brasse"s "Vilken ska bort?"... fyra saker finns och en hör inte hemma där...
Idag fortsätter hamstrandet av grejer och vi ska ta ett sista ryck för att försäkra oss om att vi har tillräckligt mycket för att kunna välja och vraka för att fylla på förråden!
Vilken tur att vi aldrig komemr att gå lottlösa i det maniska samlandet av prylar... men det ska tilläggas att bara är BRA saker som vanligt!!
"Allt flyter..."
"Allt flyter..."... Är inte det från Stephen Kings "Det"?
Bara en onödig fundering istället för att låta hjärnan vila efter den tidiga morronen...
Efter att ha dödat en hoper fiender så taggas det stall! Eller taggas och taggas... det är lite väl mycket snålblåst för att jag ska kunna känna mig helt taggad!
Det blir skjuts till gym och sen stall... det behövs även handlas igen då min hjärna inte kan förmå att hålla rätt på det som ska handlas.
Nähä... från ena rutan till den andra, det är nog läge att ge sig iväg nu om det inte ska bli sent ikväll igen!
Och VAD gör jag vaken nu!!
Det är första dagen som jag börjar klockan sju och det känns ska jag ju säga!
Lite tröst är ju att Maria börjar sin praktik på dagis idag och hon börjar en halvtimme senare men följer med när jag åker.
Det här kommer att ta sin tid att vänja sig med att passa tider så här tidigt för det har jag knappt behövt göra i min tidigare tjänst. Fördelen är att jag är hemma före lunch sen.
Resten av dagen kommer nog att bli lite seg sen antar jag och känner jag mig rätt stissar jag antagligen på med både humle och dumle sen.
Gårdagen resulterade i den ridtur jag och Emilia hade planerat även om den blev lite senare... men GUD vad skönt att komma ut i skogen på hästryggen!
Vi hade två pigga och glada hästar som pulsade på i snön och den luften gjorde susen åt själen!
Idag taggas vidare planering och jag ska se om jag kan delegera ridtur till någon annan!
