Haha... det är minstingen det... och mamma hänger på!
På Facebook har vi en grupp i KAK-området, eller egentligen Arboga, som heter Köp-byt-sälj-i-Arboga.
Nu har det gamla Traderamissbruket vaknat till liv igen och jag är inte sen att släpa mina barn i den smutsen.
Mobilkameran på i högsta hugg och vi glider som rovdjur fram i huset för att leta efter objekt att sälja.
Det är bara synd att de senaste dagarnas höga feber sätter P för större insatser.
Vår lilla fundering är naturligtvis...
Kan man bli miljonär på sitt skräp?

Vår logik lyder:
Man har en miljon grejer som bara ligger och skräpar.
Man säljer dessa för 1 :- styck (typ).
Alltså blir man miljonär!!!

Jag har redan börjat! Och minstingen likaså!
En burk har installerats för insamling av min miljon och jag ligger redan på plus!!! Jag har sålt 3 (!!) saker för 30 :- (!!!)/st!
Nu återstår att knäppa kort på de resterande 999 997 sakerna och sälja dem... Sen är framgången självskriven!!

Så där... sen lugnar vi ner oss.
Känner jag mig rätt är det här ett uttryck för min feber. Det är lätt hänt att jag drar iväg... Men håll med om att det här är bättre än att stängsla in 2 hästar i trädgården med ihopknutna balsnören som stängsel... För även det har jag gjort en gång i feberyra...
Något användbart är även topzstädandet. Igår blev kaffebryggaren renskurad från stekstänk och DET var välbehövligt.


Vem vet! Efter den här feberperioden är jag kanske rik i ett välstädat hus!!

"Halvåtta hos mig.." har återupptagits! Vi har hunnit genom några vändor och det är nog dags att börja hänga ut dem.

Sist hos kära vännen Camilla blev vi bjudna på gulaschsoppa...
"Riset då?"
"Ris? Hade vi ris sist?"
"Naturligtvis!"
"Fan... Äsch, det är soppa!"

Några minuter senare:

"Vänta för fan!"



"Nu kör vi! Nu kan jag inte göra illa mig!"

Tjo!

Det var länge sedan sist!

Anledningen till långt blogguppehåll är många och tråkiga händelser som jag inte velat blogga om. Och de som känner mig vet att jag har lätt att gaffla ur mig det jag känner och tycker.

Men... Egentligen är ju inte det någon anledning... Syftet med bloggen är ju att få ur mig och delge det skrammel i huset som finns. Någon hjälp med det får jag inte av äldsta dotra som ändå har pratat om dokusåpa á la familia.

Bup-tiderna rullar på, barn nr 2 står under utredning. Nr 1 fick diagnosen ADD vilket inte var otippat.
Tackolov för diagnoser som ger vägledning i bemötande och förståelse! Ändå måste det hela tiden diskuteras i skola och hos andra myndigheter om HUR det ska gå till! Jag VILL inte vara den som handleder! Jag vill bara vara MAMMA!

Polissak lades ner då det stod ord mot ord och naturligtvis lyssnar man först och främst på rövslickare. Men nu efter x antal månader inträffade en incident på myndighetsplats som fick andra att lägga fram problemen... Prisa Gud! Här kommer skatteåterbäringen!.. typ.

Hästar, hundar och katter rumstrerar i vanlig ordning men fåglarna har decimerats till enbart ett undulatpar. Parakiterna har flyttat och har förhoppningsvis fått ett hem med mer tid för dem än vad vi hade.

Älskling finns numer här dagligen och det är helt underbart! Hur skulle jag klara mig utan honom! Han är den som stöttar när annat vacklar och finns för både mig och tjejerna. Lillgrabben har sitt eget rum och verkar trivas i allt skrammel.

Hej å hå mina läsare! Stötta mig med kommentarer så ska jag nog kunna hålla bloggen vid liv... Och fortsättningsvis kommer nog även de mindre bra händelserna hamna här, på gott och ont. Jag antar jag är inte den enda som lever med trassel.