... eller åtminstone kanrrande dörrar.
Det är lite trevligt när man hör sina obetalande inneboende. I morse när jag skulle väcka Casper så knarrade Annas dörr igen. Jag antar att det är hennes hund, eller what ever, som sköt igen dörren för att få sova vidare med Anna...
Med stök i familjen så ökar aktiviteten för det mesta så jag är inte särskilt överraskad om så är fallet nu med.

Nu, kära läsare....

På någon blogg, kommer inte ihåg vilken...
Lilitha! Var det kanske på din?
Letat men inte hittat tillbaka...

Någon hade en lista på hur man kan veta att man är hemsökt! Vem i hela fridens var det?
Hjälp mig nu att hitta den.
Det var så bra och jag tänkte fråga om jag får kopiera.... men sen...
Nu är då sen och nu hittar jag den inte... Dumma mig!


Orsaken är att jag fortfarande efter alla år vill ha vetenskapligt kontra paranormalt... Gärna i punktform..
Har jag sagt att jag gillar listor?? (alla mina kollegor nickar)

Och orsaken till orsaken är att det är kallt. När det är kallt fryser Mini och vill inte gå ut.
Bästa tröjan som jag stickat till honom fförsvann... puts väck... Och som jag har letat!!!
Och letat... och frågat både ungar och älskling.
Sen gjorde älskling en smärre make-over i hallen och städade undan lite skrot i hallen, lade på en superb matta. Naturligtvis frågade jag honom om han sett till tröjan!
Men... näää...
Jag har letat i korgarna med halsband, vantar, bajspåsar, div skrot... tömt dem och letat....

Sen nu ikväll när jag tar fram mina skor för att rasta hundar så ser jag!
I nedersta korgen ligger tröjan! Den med några halsband och en reflexsele... som jag har tömt och letat genom!

• Tjejerna kan inte ha lagt den där... De vet inte hur man lägger saker på rätt plats ;)

• För säkerhets skull frågar jag dessutom och ingen har sett den...

• Älskling blir utfrågad på telefon igen men det är inte han heller..

DET är en av punkterna i listan!
En av punkterna förtäljer att typiskt för hemsökt är att grejer försvinner för att senare dyka upp på sin rätta plats..
Den här gången är vi helt säkra på att där har tröjan inte varit och ingen har lagt den där. Tröjan har varit borta...
Mån tro om spökena fryser ;)

Det här är lite mysigt tycker jag ... Det är kul att VETA att vi människor inte har varit skyldiga till slarv eller glömska, för en gångs skull.

Jag vill ha den där listan för att ordagrant läsa den punkten för att ställa den emot att VI inte har slarvat med tröjan!

ME LIKE

Sitter och tittar runt lite efter bloggar om spöken... eller ska vi säga "spöken"?

Jag fick ett gott råd av ett medium en gång. Det var när skramlet i huset var så effektivt att N, minstingen, till slut grät och ringde till mig på jobbet: "Snälla mamma, vi måste prata med en sån där som pratar med spöken"
Då hade jag redan börjat leta efter ett medium men hur lätt på en skala är det när de flesta verkar rätt oseriösa. När svaret hos ett medium omedelbart blir att "ja, då får vi hjälpa dem över till andra sidan", då har jag tackat för mig och sagt "ja, men nej tack".
Jag har inget som helst belägg på att det ska finnas nåt "andra sidan". Däremot händer det mesta här och nu... och utan alternativ.
"Andra sidan" är för mig en tanke som jag kan jämföra med sockerpiller utskrivet av läkare. Det ger effekt på sitt sätt...

Hur som helst... Det goda rådet jag fick var att sluta prata om spöken. Spöken har en negativ klang, ja i alla fall hos barn. Spöken är nåt otäckt som dyker upp vid midnatt, rasslar och skrämmer.

Diverse roliga dokumentärer om hur man "jagar spöken" är också intressanta på det sättet. För att få kontakt så sätter det sig en hel bunt med människor i ett mörkt rum, mitt i natten, och skrämmer slag på varandra.
Har dessa aldrig råkat ut för energierna som finns omkring oss? Det där som blir kvar när "höljet" gjort sitt. 

Mina äldre barn har aldrig känt sig hotade. M har sagt vid flertalet tillfällen att man behöver ju aldrig vara ensam hemma :) Man har alltid sällskap...

Sen har ju de äldre barnen, allra helst O som är äldst, kunnat skyllt på energier som flyttat på saker som inte hittats. Det har många gånger varit sant, för sakerna har dykt upp där de fattats innan men en del gånger kan jag nog tänka mig att det varit rent slarv.

Det senaste, med A:s plattång som jag bloggat tidigare om, känns lite olustigt. JAg vill nog att A kommer ihåg att dra ur sladden. Man vet aldrig vad klantiga "spöken"  ställer till med.

Jaja.. lite svammel innan jobbavfärd.
Nu ska jag flytta på saker själv. Tvättmaskin har gått färdigt och tvätten ska hängas. SÅNT gör inte "spöken", tyvärr...

Fredag em, ca kl 17:

N, jag och älskling letar febrilt efter det pipande larmet. Vad fan är det som låter?
Inte bilen, inget i skåpen... N tror att det är kylskåpet men inte. Vi letar på hela nedre plan och funderar på att gå upp på övervåningen då det låter att komma därifrån.
Hundarna är med oss i köket, N och katten likaså. De andra två barnen är inte hemma.

Öh, det slutar och vi ger upp...

Lördag em:

Älskling och jag röker i pannrummet. N är på sitt rum och fixar.
Då hör vi ett pipande igen, likt det vi hörde på fredagen!
Jag ropar in till N och frågar vad hon gör! Hon öppnar dörren visar oss plattången och trycker på knappen. Samma pipande ljud som fredag em!
Jag frågar N när den piper och hon svarar att det bara är när man trycker på knappen. Jag frågar också hur A:s plattång funkar och får höra att den är likadan.
Vi vuxna säger hmmm... och inte mer då N är den som är mest mörkrädd. Sover med lampan tänd efter att ha haft någon som knackat henne på axeln en kväll när hon skulle sova.

Söndag kväll när A kommer hem:

Vi upplyser henne om att hon måste dra ur sladden för någon leker med hennes plattång; "Va faaan, mina grejer!"
Hon är lite tvivlande först men vet att det är fullt möjligt, går upp och drar ur sladden. När hon kommer ner undrar hon om vi tror att det är samma som ligger i hennes fotända på kvällarna.
Behöver jag tillägga att A:s vänner ogärna är själva där? Och att en tuffing ;) (Hej, F) provat A:s säng en gång men gärna bytt tillbaka till madrassen på golvet då det blev trångt vid fötterna....


Ska jag behöva säga att vi faktiskt söker efter "naturliga" förklaringar men ger upp ganska snart. I vår omgivning är det mesta naturligt....

G om Hundskrälle!!!:

Kom och titta på spökbollar...


Svarar: Hade jag inte fått en sån bra förklaring på spökbollar, orbs, så hade jag tippat på skit på linsen. Vi fick en lustig bild i bastun i fredags. Bild nr två med sekunders mellanrum består av ett klar ljussken, som strålkastarljus.

G om Svar på tal om spöken:

Det måste ju vara skumt att inte kunna stänga av.

Svarar: Stänga av? Vardag är vardag och det är ju inte så mycket att välja på. Men det funkar väl på samma sätt att när man som förälder låter barnens tjat och stim passera utan att ta till sig :)

Lilitha om Zekes bidrag till skrammel-i-huset:

Spännande... Själv har jag inte upplevt just spökerier...vad jag vet... Men jag har några vänner som har det. Jag vill oxå träffa spöken...suck Kram Lilitha


Svarar: Det är egentligen inte så himla märkvärdigt. Men när det känns som om man måste armbåga sig fram och det inte finns ett ställe som är lugnt, då är det lite tröttsamt.
Jag tror att du med har upplevt men som människa är man ju så himla snabb med att skyffla undan det.
Se det som så: Om det krävs energi för att hålla igång en människokropp så vart tar energin vägen när kroppen inte orkar med?
Det är ju bekant att energi kan inte försvinna utan bara omvandlas eller byta plats.
Om DET är en sanning så borde det finnas 100 miljoner energier överallt och då borde sannoligheten att man stöter på det vara ganska stor. Eller hur!?
Men den mänskliga hjärnan får oss oftast att inte ta till sig, likt när nån har varit med om en olycka och hela händelseförloppet förträngs.
Jag tror inte att några utvalda har en "gåva" att se/höra/känna... Jag tror att ALLA kan... om vi törs

Gomorron, alla vänner och alla ni andra!

Trots den tidiga morgontimman så har vi hunnit med filosofiska diskussioner redan.
Som bekant, för de som känner oss, så har vi skrammel-i-huset på riktigt.

Diskussionen för dagen togs med N, minstingen. Hon är den som tycker att det är mest obehagligt och har mest svårt att hantera det.
Vi måste lära oss att använda andra uttryck än spöken och andar! Det rådet fick jag även av ett medium i Eskilstuna som jag var i kontakt med under en period då det var fruktansvärt stökigt i huset.

Nu berättar N att när hon gick till sängs i tisdags kväll så slås dörhandtaget ner och dörren öppnas till en glipa. Naturligtvis tyckte hon att det var otäckt, ropade på M som var i källaren (där N rum är) och M stänger dörren igen som den goda storasyster hon är.
N har inte mer än nämnt detta flyktigt under gårdagen men tog det närmare i morse.

Vi har ju den övertygelsen att det vimlar av energier både här och där. Det är inget specifikt i vårt hus eller runt oss som personer. Skillnaden från sk inte-hemsökta-hus ligger i hur folket hanterar det.
Den mänskliga hjärnan har ju en fenomenal förmåga att sålla bort det som är otäckt, obehagligt och svårt att hantera.
I vår familj har vi tröttnat på att sålla bort. Allt för mycket händer lite överallt och de människor man har vågat prata med detta om har oftast egna upplevelser att bidraga med.

Med andra ord, det är ingen konstig företeelse utan väldigt vanligt förekommande.
Har du något att bidraga med?

Berätta! Det är så skönt att veta att fler ser, hör och känner!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8121102.ab

Oj! Det här är bland de första grejerna jag läst om "utdrivning" som verkar lite vettigt!
Jag gillar snacket om energier och bristen av dramatik!