Äntligen Fredag!... ehhh... Torsdag!
Snacka om att tiden går långsamt när man väntar!
Men idag är det Torsdag och dagen är späckad som tur är!
Det låter så himla gnälligt när jag måste upp så dödligt tidigt och jag får i och för sig skylla mig själv som har för vana att drälla i pälsen ett tag på morron. Utan den, kaffe och gott om tid är det svårt att vakna till med ett vettigt humör. Inte för att jag har svårt att gå upp på morron utan för att jag avskyr att stressa!
Dagpassen som jag har på schemat är inte särskilt många och det märks i vana att gå upp i tid till dessa. Nu ska jag ju inte gnälla egentligen men när jag varit hemma så är det för att jag varit sjuk! Det är inte riktigt samma sak som att ha en hederlig sovmorron.
Jobbet kommer att avlösas av möte och sen är det inte långt kvar! Efter det ska det handlas lite och sen ta med Anna för att hämta nyckel till lokal för hennes Halloweenfest i vanlig ordning till födelsedagen.
Just festen är så skönt nu när de är så pass gamla som de är och jag måste säga att de skött det snyggt alla år och jag förväntar mig detsamma i år igen!
Sen bara för att det är Torsdag så kommer hjärtat! Och i morron bär det iväg på kryssning med de bästa!
I min värld är det ganska omöjligt att vi INTE skulle ha kul! Det är lätträknat de gånger som vi inte har kunnat suga ur det bästa när vi umgås.
Skönt är det också att vi åker på fredag... det betyder att helgen inte är över när vi kommer tillbaka utan vi har en hel dag kvar av den!
Nu börjar folk bli intresserade av bohaget som står vid huset. Jag antar att det snart kommer att decimeras på prylar om inte rätt folk hämtar men jag kan inte påstå att jag tycker det är synd! Det är beklagligt att jag får skulden för att vara falsk och lögnare när platsen sen länge påpekats att det behövs till annat. Men den biten är jag och mina jämlikar vana vid. Inte lätt att vara alla till lags när man har att göra med människor som inte vill tro på ord.
Jaja!
Nu är det jobb!
Jag är fortfarande korkad och tror att människor tar sitt ansvar och tar rätt på sitt!
IDAG är nog sakerna borta när jag kommer hem! Oavsett vem som hämtat dem!
Onsdag mitt i veckan!
Äntligen är det onsdag och halva veckan har gått!
Vi har två dagar kvar sen åker vi! Turligt nog så har jag tillfrisknat så pass att det inte känns besvärligt även om jag vet att inget skulle kunna hålla mig borta från den här trippen.
Stallet börjar flyta på som sig bör och jag är SÅ tacksam för den hjälp jag har där! Maria och Oliver har dragit sitt strå till stacken och min bästa inneboende dealar "vi hjälper varandra" på bästa sätt!
Häromdagen när jag kom hem var disken överstökad och igår hade han fått Anna att börja med mat. Det känns ganska konstigt då det mesta är "kan-själv" från mitt håll.... eller som Natanya uttryckte sig: "Det är aldrig nån som gör det där åt mamma".
Rktigt sant är det inte eftersom jag har tjejer som gör sitt! Även om det inte alltid är just sånt som disk och mat!
Eftersom det är onsdag så är det bara en dag tills hjärtat dyker upp och det känns riktigt bra!
Men nu ska jag se till att stöka undan innan jag ska iväg.
Disken går före hundarna av den enkla anledningen att de små pälsbollarna hatar mig som gått upp tidigt och tvingat ut dem för morgonkissen. Jag kan ju inte påstå att de hoppas och studsar av glädje när jag vaknar och drar mig mot ytterdörren.
Disk, jobb, kolakladdkaka och stall... lite kompletteringshandla och tvätta...
Sen har jag inget mer!
Apropå tiggarna i Malmö...
... och de andra som figurerar varstans!
Jag kan inte låta bli att fundera och analysera på deras situation! Där om någonstans är jag väldigt tvekluven.
Som de flesta har jag påverkats av okunskapens fördomar och låter mig tycka och tro fast jag ingenting vet.
En fundering som jag har är att om det ligger så mycket pengar i att tigga, att man kan köpa dyra kapitalvaror (vilket ideligen "bekräftas" av diverse FB-konton) ... varför sitter då inte fler svenskar och tigger!?
Egentligen ligger det ju i svenskens natur att vara avundsjuk och vilja ha detsamma som den som äntligen hittat en schysst födkrok.Varför i hela friden knycker inte svensken den rike tiggarens idé?
Om det genererar så mycket pengar som 10 000-tals kronor så borde ju fler svenskar sitta med sina muggar!
För kan man "hora" på annat jobb, vare sig det är legalt eller illegalt, så borde ju tiggeri vara ett fullgott alternativ!
Det finns ju folk till allt... om vi bara ser oss utan den rosa slöjan kan vi ana en handel som inte alltid är så rumsren.
Var ligger då värderingarna att just tiggeri är så skrämmande? Att handla med varor som i bästa fall bara sänker människan till en djurisk nivå men med risk att faktiskt döda sin medmänniska... DET är ok?
Jag känner folk som lugnt skulle kunna sitta på sitt arsle och bara se slantarna trilla in... och jag är nog en av dem! Men jag tror inte på den självkänsla som skulle komma av det!
Jag känner folk som för länge sedan kastat sin positiva självkänsla överbord men ändå inte skulle kunna sätta sig och håva in de där "stora pengarna" på tiggeri!
Så...
Är det verkligen sant att det ligger så mycket pengar i att sitta och frysa, skämmas och få sittsår i röven att det faktiskt är värt det?
Eller kan det vara så att man har glömt att vara källkritisk när artiklar och FB-statusar delas och att man glömt det viktiga:
Använd insidan av skallen!
Sätt dig själv i situationen!
Gör ett snabbt överslag på strömmen av information!
Du kanske kommer på att det är människor som sitter där och tigger, som förtjänar mer än bara förakt...
Det här är min fundering och som sagt... jag är kluven i frågan...
"Du är konstig"
Det är ju inte första gången jag får höra det! Och jag måste ju säga att jag inte tar det särskilt förolämpande... sanningen att säga så är det smickrande!
Favoritordstävet i vår familj har genom tiderna varit:
"Det är sunt att vara onormal i en sjuk värld"
Ärligt talat tycker jag inte att jag är särskilt konstig... egentligen.
Mina nära ger mig det erkännandet att jag är tillräckligt korkad för att blotta min oförmåga att föreställa mig... så det är upp till omgivningen att ta till sig att bättre än så här blir det inte!
Det som har förändrat sig genom åren är att jag tränar på att säga "nej", "näää", "Nej!" och "Nu räcker det!".
Och den biten har jag faktiskt blivit bättre på! Även om mina vänner ruskar på huvudet åt mig ibland när jag ger mig i kast med omöjliga projekt.
Tur är väl att när jag gått riktigt bet så får jag inte höra: "Vad var det jag sa!" för de vet att jag mycket väl är medveten om alla varningar men prövar alla utvägar innan jag går vidare.
Idag har vi sovit en timme längre... eller kanske snarare vaknat en timme tidigare, enligt klockan. Det är svårt att stävja kaffetarmen som väcker mig vid samma tid varje morgon. Och konstigt vore om jag kunde sova länge när de senaste dagarna har slutat med timmerstockar framför tvn.
På listan står att förbereda nedkomst av både det ena och det andra slaget... och idag vill jag samla kraft för att ta mig till ponnyskrället för jag måste säga att lite bättre känner jag mig även om jag håller på att hosta lungorna ur mig! Ingenting blir ju bättre av att ligga i soffan och dra på sig lunginflammation så jag taggar lagom med aktivitet och lagom med vilopauser!
Idag är det ju söndag... sen är det inte långt kvar till torsdag när hjärtat kommer och tills dess SKA jag vara frisk! Eller ja, så frisk jag kan bli... Planen är ett besök på vårdcentralen i morron om jag fortfarande inte blivit märkbart bättre än så här. Jag tänker ju definitivt inte braka ihop med lungpaj igen! Penicillin is da shit!
Blablabla... Ordbajseri på hög nivå!
Det är mycket som snurrar och det mesta är sååå jävla positivt så jag nästan blir rädd för det!
Men som sagt... oavsett vad som är och varit så är det bara "på't igen"!
Jag är ju ändå av den sorten att jag KAN se framåt när jag väl bestämmer mig!
På lördag om en vecka!
Nästa lördagsmorgon lär man ju ha intagit en rejäl frukostbuffé! Jag antar och hoppas att mina vänner inser att jag kommer att skramla tidigt på morgonen för att undvika svältdöden på båten. Standard är ju att jag är hatad för att jag vaknar tidigt av en morrande mage.
Men idag är det en annan lördag! Egentligen skulle jag ha jobbat, trodde faktiskt att jag var frisk nog där jag satt som en padda i soffan på förmiddagen. Men verkligheten kom ikapp när jag blev hämtad för att handla. Då insåg jag att febern fick mig att svaja! Jag är rätt klantig, fortfarande fast jag snart är 50 bast! Det känns så bra när jag inte behöver göra något men när jag börjar röra mig inser jag hur sjuk jag är.
Kvällen blev tidig för min del men ungdomarna höll igång ganska länge och varje gång de gick ut och rökte eller rantade ner i källaren så flög hundarna upp... stormskällandes.
Inte förrän jag ganska bestämt sa i från så kunde de koppla bort huliganernas framfart och klämma ner sig under täcket för att sova på riktigt.
Jaja, hur som så är det mer glädje än besvär att passa de där pälsbollarna när deras husse övergivit dem för nattarbete!
Eftersom det fortfarande är lördag så är det nästan en vecka kvar tills hjärtat dyker upp men tiden lär ju gå fort om jag engagerar mig i vardagen. Det är tur att man är tillräckligt gammal för att inte fåna sig med fjortislängtan.. eller va?
När livet är som bäst!
Det är väl ingen hemlighet att vår familj kan njuta av de små ljusglimtar som dyker upp!
Eller att vi kan GÖRA ljusglimtar av det som egentligen borde vara ett mörker...
Jag måste ju säga att jag blir lite fnissig av kommentarer som "sen"... "i morron"... "när jag fixat..."...
... det som återstår är bara sånt som: "ska bara måla färdigt..."håller på att städa vinden".
Ur det här går ingen ut som vinnare, de som varit med och slagit vad har satsat på samma! Tur att vi inte slagit vad om pengar och att känslan av att vinna enbart får os just... fnissiga.
DET är en av de här sunkiga saker som ändå gör livet lite spännande, även om det kommer att sluta med att jag med mina vänner får slita häcken av oss.
En riktig ljusglimt är ju när jag får förmånen att låna hela hundflocken att sova med!
Nu ska ju inte mitt hjärta tro att den håriga flocken betyder mer... men i brist på bättre!
Ingen kan ana hur mycket en bunt småhundar under och över täcket kan värma både kropp och själ!
En annan ljusglimt är när ett samtal med skolan kan resultera i en känsla av förståelse för min "lilla unge".
Idag är det fredag och jag borde gå på begravning... DÄR hittar jag ingen ljusglimt och tänker inte utveckla ämnet...
Däremot är det en liiiten ljusglimt att jag kommer att kunna jobba i helgen! Det finns ju alltid Alvedon att ta till för att klara de timmarna som krävs!
Sen efter helgjobbet återstår några futtiga dagar innan hjärtat kommer på torsdag och då kan hundflocken känna sig dissad, så gott det går. På fredag bär det iväg på kryssning och då ska vi verkligen koppla av! Eller hur, grabbar och tjejer! Just ja, någon får ju ranta omkring som tuppen i hönsgården och hålla rätt på oss som sällan lyckas hålla oss till skötsam-konceptet.
Men idag är det fredag... det regnar satan men jag behöver inte vara ute utan kan ta även den här dagen till återhämtning. Jag blir hämtad för att handla och Maria är så snäll så hon tar stallet... sen TROR jag inte att det sa vara så mycket mer!
Lik fågeln Fenix!
Lik fågeln Fenix har vi den förmågan att resa oss ur spillror!
De gånger som vi blivit tillplattade... sårade... förtvivlade...
... är oräkneliga!
Men tydligen innehar vi en enorm kapacitet att kunna ruska av oss och traska vidare!
Just för tillfället är det Natanya som helt otroligt bara kliver framåt och tar för sig! Det är bara att säga grattis!
Jag för min del är fullständigt nöjd med att låta febernoja styra så jag fått rätt på en del skrot i källaren.
Garderoberna är fulla igen med det som använts tvätttkorg-torkstreck-"bra-ha-placering".
Annars är det att beklaga när andras grejer blir till en snigel på ögat men inget annat är att förvänta sig när det inte finns kapacitet att gå från ord till handling.
Eftersom jag har varit så duktig att tagit rätt på det som skavt länge så förtjänar jag lite sjukvila i soffan, tycker jag! Min duktiga inneboende aka BFF drar sitt strå till stacken så jag kan klappa mina feber-yrslo-lurvisar i fred.
Apropå fågeln Fenix... det är rätt slående att bildliggöra med ett djur... med tanke på den zoologiska statusen i huset.
Otroligt roligt... jag vet! Men jag är sjuk! Okej!?
Sju års olycka...
... väntas om man nu väljer att vara skrockfull!
Men i ärlighetens namn har jag inte ens lyft på spegeln därute för att se om den verkligen GÅTT sönder.
I går kväll när "vi" tittade på Paradise Hotel så hörde jag något ute. Dock var jag alldeles för febrig och seg för att överhuvudtaget reflektera mer än att jag just bara hörde något. I morse visade det sig att spegeln som väntat på sin husse hade rasat i gruset så jag ANTAR att den dog.
Så kvällen flöt med Paradise Hotel, en flock hundar och ett täcke... vad de andra diskuterade om kan jag inte svara på OM de överhuvudtaget var mer medvetna än mig.
Idag lutade golvet kännbart i källaren så jag antar att jag inte tillfrisknat mirakulöst under natten!
Men just nu kan jag inte känna av mer än "vanlig" hosta och jag hoppas att det får förbli så! Annars lär jag ringa vårdcentralen men efter senaste flopp där med en läkare som inte känner igen mig så känns det ganska avlägset att söka för något alls. Så.... lunginflammation... håll dig borta! Alternativet är att behandla sig själv som brukligt så slipper jag ett förhatligt läkarbesök.
I familjen och den nära vänkretsen hade vi funderingar på att köra lite vadslagning på huruvida människor förmår sitt eget ansvar... nu blev det inte av och tur är väl det för oddsen lutade skarpt åt ett håll och gårdagens utslag blev densamma.
Men nu har sopbilen varit här och det betyder att dagen har börjat vare sig man vill eller inte!
Så frukost nu och sen köra igång och inbilla sig frisk!
Skit ska skit ha!
Det känns som om jag har fostrat mina barn helt galet. Snart är det dags att be dem slå med storsläggan så fort det är något! Jag känner andra som utan tvekan har skadat andra för att ingjuta respekt och det har tydligen funkat ända tills andra generationer tagit vid.
Egentligen tycker jag att man ska stå stark utan att behöva ta till våld... för det är ju en sanning att där ordet tryter tar nävarna vid! Men när "motparten" inte har förstånd nog att förstå vanligt sketet språk så känns det ju ganska meningslöst att lära sina barn använda ett språk som andra inte förstår.
Vi ska nog bli lite flerspråkiga så vi gör oss förstådda!
Sen att skit ska skit ha... vi ÄR inte skit och det vet jag så tydligt väl men ibland känns det hopplöst!
Fem månader kvar!!
SEN är det vår!
Som alla andra år är det dags för nedräkning till våren. Det är ett jävligt bra sätt att se tiden an!
Det är FEM månader kvar och jag fryser inte!
Idag kör vi sista lasset och sen är resten bara sånt som är att kasta. Gårdagens reflektion att det var den minst ångestfyllda flytten tar jag som en komplimang för just att minimera ångest borde vara prio ett överallt.
Schemat för dagens ledighet är:
Tandläkare/Barnvakt
Trevligt besök
Förhoppningsvis ridtur
... och naturligtvis diska och dammsuga...
Det känns som att det är överkomligt med tanke på den tilltagande förkylningen... igen.
Kanske borde jag omplanera källaren! Fnular på att byta frys och därmed lämna plats under trappan så mina lurviga inneboende kan få en egen liten friplats där... MEN bara för att jag fnular har jag inte sagt att jag KOMMER att göra det.
Det är tanken som räknas!
Hur ska det gå???
Det behöver jag inte fundera över så många gånger, om ens ett par!
Jag har, trots mina motgångar, lärt mig att jag oftast landar på fötterna! Och landar jag inte på fötterna så betyder det att jag behövde kravla för att finna det som var i botten.
Ibland vänder sig livet i såna vändningar att jag blir alldeles fascinerad! "Om inte det hade hänt... skulle jag aldrig ha..." ..... *blablabla... Ni fattar!
Just därför känner jag att jag trots allt har tillförsikt till det som ligger framför mig! Just nu är allt ok och det är bara det som räknas... sen att jag har blivit "tvingad" att planera flera månader framåt gör mig nöjd! Jag blir nöjd över att jag upptäckt att jag bara äger en kort bit av den existerande tiden men det är inte farligt att glädjas framåt!
Senaste tidens vändningar har visat mig att jag faktiskt betyder något... för flera!
DET är en ganska ny tanke och en spännande sådan så nu är det på sin tid att räta upp både det ena och det andra.
De senaste dagarna har det regnat så nu blir det som jag förväntat mig. Jag har två högar med grejer som tidigare stått under tak både i garaget och inne i huset. Jag har larmat om att platsen behövs... jag har påpekat att de måste flyttas på nu... jag har påpekat att de står tillgängliga när som helst (med andra ord, utan tak)... jag har varnat om att de kommer att forslas bort...
Regnet har demolerat kartonger så som jag har varit rädd för... att jag ska behöva kladda med sumpiga kartonger själv!
Det låter nu som att det var en bra idé att låta det gå ett par dagar över och jag slipper köra dem själv!
Tagga Onsdag!
Då var det mötesdags på jobbet och kommer hem sent... eller åtminstone framåt kvällen.
Natanya hade gjort underverk på sitt gamla rum så nu är det beboligt för vännen!
Dessutom har hon lovat att hålla ställningarna efter skolan så jag slipper få bryt när jag kommer hem... det uppskattas!
I morron flyttas det! Det ska bli hiskeligt spännande att se hur det går!
Jag önskar att högarna ute på tomten försvann med men det verkar lönlöst att få människor att ta rätt på sina saker. Eftersom hjärtat dyker upp på fredag kan jag kanske få lite stöd att köra bort det som inte går att återvinna så håll koll på annonser! Det kan dyka upp en och annan intressant pryl under säljes!
Det är ganska tragiskt att jag kliver upp i övre medelåldern och behåller de blå ögonen... men skam den som ger sig! En vacker dag sker det mirakel!
Nähä!
Dags för ansvar!
Tjo!
Några dagar kvar då!
Som Anna uttryckte i morse:
"Om man tänker så här!: idag är det tisdag... det är dagen före onsdag! Och onsdag är dagen före när det är en dag kvar till fredag! Alltså är veckan snart slut!"
... och då kallar en del oss för pessimister?
Det är tråkigt att komma igång på morgonen när det är så grått ute! Jag borde gå och handla innan jobbet och så kommer att ske med... sen!
Jag borde också stilla mitt samvete med att leta reda på lite plast och lägga över bohaget som står staplat i två högar på tomten... OM det skulle börja regna!
Men egentligen borde jag bara släppa den tanken för efter veckorna av påminnelser om att röja ur behöver jag kanske inte ta det ansvaret!
Som vanligt är det rena upplaget på gården men i helgen får jag hjälp att köra undan!
På tordag blir det tillökning i Anttila- huset! Stackars sate som ska stå ut med oss!
Sen, som Anna säger, är det snart helg och en ledig sådan. Jag ser fram mot mitt sällskap som jag kan njuta av utan att stressa till jobb!
Det är nu som vi analyserande krakar har kommit på att "om inte det blivit så där, så hade det inte blivit så här"... typ... Det är bara att sladda in i framtiden och njuta av nutiden!!
Äntligen måndag!
... eller nåt sånt...
Först gnället och det jobbiga!
Fan vet hur mycket jag har i mitt garage!
Själv har jag ingen koll då polaren hjälpte till att köra dit en hel del saker som skulle stå där "så länge".
Nu har de stått där "så länge"!
För att inte tala om källarrummet där det också är belamrat med grejer "så länge"!
Källarrummet ska tömmas idag för att nästa ska kunna inkvartera sig ett tag! Det kommer att bli bra då hjälpen går åt två håll!
Sen kan det ju tvistas om hur menligt vi kommer att påverka varandra men den som lever får se.
Garaget ska stuvas om så källargrejerna kan staplas där... håll koll gott folk för det lutar mot garageloppis innan vi kör bort överflödet för återvinning!
Det är bara tur att vi är lite klena... vi som ska släpa... men det löser vi med kackel som lättar upp tillvaron!
Hm, nu blandade jag in det som är bra med... naturligtvis är det bra att rummet används och bättre sällskap får jag väl leta efter. Alltså, nån som får bo i källaren...
Annars så har jag hunnit ett varv i skålen och har landat i tonåren igen! Det är intressant hur situationer ändrar sig... hur en motström kan driva en till det bästa stället! I det fallet är källaren inte ett alternativ...
Nu ska jag njuta av min "braiga" känsla och kategorisera den på bästa, kvinnliga sätt. Allt medan vi bubbar skrot fram och tillbaka. Det kan hända att det inte blir så tungt... mer än för han som lyssna på mitt kackel!
När solen skiner i regnet!
Visst är det just så... att solen kan skina fast det regnar!
I dagarna har jag blivit väldigt imponerad av mina barn! Det som stundvis har känts hopplöst och sett ut som "ingen uppfostran" har visat sig vara så jävla rätt!
Tänk att jag kan göra rätt en gång och ha is i magen och låta livsinsikt styra istället för teoretiskt bladder.
Just nu är det lugnt... Shalinka står installad där det känns väldigt bra och jag inväntar en inneboende som kommer att bära med sig en fläkt av nyttigt ansvar.
Dessutom har jag över 30 år av information att hämta upp så om jag hinner låta nuet stanna till en stund kan jag kanske stilla min nyfikenhet!
Dagarna har sina vändor och det är nog länge sedan som jag lät mig bli förvånad över hur livet kan bete sig. Jag har förut efterlyst en trist vardag där det kan lunka på i stilla mak men det kan jag nog fetglömma!
Det mesta som händer är stora minus och stora plus... eller så är det min syn på saken som inte tillåter jämna plågor.
Hur som... jag njuter!
Och jag kommer att fortsätta med det!
Hur det än blir och vad som än händer så finns det alltid något att luta sig mot!
Och just nu... det känns bra!
Och sen då?
Strax innan skärmaskinen skulle i garagelåset vars nyckel var helt spårlöst försvunnen, DÅ kom Natanya med den!
Den hade blivit kvar i en ficka sen förra gången det stuvades om där!
Ibland ska man ha tur och ingen ska påstå att jag inte njuter av de små glimtarna av tur.
Dessutom tillbringades eftermiddagen med en hel del skratt och gamla minnen... eller, ja... brist på minnen!
Nu förväntas en fortsättning för att fylla i luckorna sen tonåren och göra nya luckor.
Och tomheten blev ganska påtaglig när en flock hundar lämnade huset efter övernattningen men de kommer ju att bli inneboende ganska snart!
Det är där garaget kommer in! Och skärmaskinen!
Jag fick oväntad hjälp och glädjande besök av en gammal vän. Nu får det inte gå typ 10 år mellan varven igen!
Nu ska här stuvas och flyttas grejer så rummet som antagit skepnad av förråd ska bli beboligt igen.
Den här gången ska det INTE bli i sista sekunden! Det ska ske ganska omgående... tror jag...
Men nu ska jag iväg och handla... "snart"... när jag orkar...
Sen ska jag välja ut en fin bukett att lämna över där en familjemedlem numer saknas... livet är inte alltid lätt!
Dessutom ska jag ta en funderare på hur jag ska lösa allt trassel som uppståt de senaste 10 åren... jag ska nog börja med att fejsbokka en stund!
Trött, trött och trött...
... och ett jävla gnäll!
Jag vaknar trött... piggnar till en liten stund för att åter bli så förbannat trött!
Jag är trött på att vara sjuk! Så i morron blir det att uppsöka läkare (har vi ju inte sett än).
Antingen är jag sjuk som i sjuk som "alla andra" eller så är det borrelian som spökar fortfarande.
Så länge febernedsättande finns kvar i kroppen är det lite ok men sen är det kört igen. Och febern... den sitter i mina ben! Aldrig har de väl gått så långsamt!
Inte nog med det så sänks jag över huvudtaget när jag inte hinner återhämta mig från feber, hals- och öronont.
Allt känns besvärligt och jag är trött på att vara besvärlig!
Det vore så lätt att bara vända trenden genom att spöa kroppen ordentligt en gång men jag är inte helt övertygad om att det är rätt metod.
En annan dag ska jag vara positiv... om jag orkar...
Tills dess sitter jag här och är trött...
