Lösa hundar... kopplade hundar

Tidigare idag när jag tog en promenad i skogen så blev det ju en hel del filosoferande, som vanligt.
Nemi, hundskrället , gick lös som vanligt när vi är ute i stallet och skogen därikring. Men också som vanligt så har jag ALLTID med mig koppel om det skulle behövas.
Då gick tankarna tillbaka till tidigare hundar som jag kamperat med. "Förr", då hade man ju hundarna lösa lite var stans! Om man träffade nån med hund så släppte man oftast ihop dem för att leka.

-Tja, kan du släppa din hund?
-Aaa, det tror jag väl.
-Ah, de sticker nog inte så långt...

Typ...

Förr:
Då chansade man utan att ha hjärtat i halsgropen för att få skäll av någon och det gick ju bra för det mesta. Om någon av hundarna tog en längre lov så hade man lite tålamod så kom den tillbaka.
Människor som rörde sig kring lösa hundar gjorde det utan att blänga snett, det var ett ganska vanligt inslag där det fanns lite öppna fält/gräsmattor.
Hundarna i sin tur var oftast trevliga och sociala med varandra även om de aldrig tidigare träffats.

Nu:
Kanske jag talar bara för mig själv men...
Nu om man har sin hund lös så är man alltid beredd att koppla om man ens möter en människa. Folk omkring har svårt att se lösa hundar, allra helst om de skulle närma sig dem något.
Hundar som möter varandra, främmande hundar... har många gånger svårt att umgås på riktigt sätt. Det kan ofta bli gruff.


Min teori är att hundar KAN ha blivit svårare att ha att göra med (generellt). Det beror nog till största del på människor som inte har särskilt stor vana kanske. Sen har vi ju fått in en hel del nya raser som egentligen inte är lämpade för att vara sällskapshundar.
Att hundarna inte klarar av varandra har nog mycket med att människorna kring dem inte vågar lita på att hundarna själva många gånger reder ut den inbördes rangen.

Huu... nu blev det svammel på kvällskvisten...

Men snälla ni!!
Kommentera gärna!
Kasta ur er teorier!
Hur upplever ni det? Då riktar jag mig mot alla, inte bara hundägare!


Vinterpromenad! *foton*

Nu är hästarna utsläppta i strålande vinterväder och Nemi har varit med på skogspromenad.
Bitande kallt om öronen men den hunden gillar verkligen snö!!








"Det är sunt..."

"Det är sunt att vara onormal i en sjuk värld!"

Det är ett favoritordspråk!! Och vad sant det är!
Hur skulle det kunna vara rätt att följa det som är normalt för samhället idag om det helt går emot människan på ett eller annat sätt.

Tanken uppstod när jag svarade på min bloggvän Lilithas inlägg...

Gaahhh... det är vinter!... På riktigt!

När jag kom in med genomfrusen Mini så visade termometern på - 19,4. Det är ju inte klokt!
Nu tycker jag att det kan bli nåt fel i systemet, klimatet kan vända och sommaren kan komma.
Enligt uträkningar på jobbet så är det ca 16 v kvar till vårrusket.
16 v! Överlever man det tro?
Nemi överlever tydligen vinter med bravur. Den jycken får jag inte med in i första taget. Hon blir gärna kvar på gården och springer runt med snoken i backen så snön sprutar kring henne. Tur att hon kan roa sig själv bra då vi andra är töntiga när det gäller kyla.

Nu är det ju vinter på riktigt!

Apropå "på riktigt"...
Det har varit ett uttryck som flitigt använts i vår familj under ganska många år. O, äldsta flickan, har fått kommentarer om att det är drygt. Likaså har jag fått höra. Men till sist har de flesta fattat att en del grejer bara är "på riktigt".
Att det är ett genialt uttryck bevisas ju av att Lidl använder det i sina reklamkampanjer.



Då måste det ju betyda att vi har varit geniala hela tiden! Eller hur?

Svarar Olivia

Olivia om Spellista - bara för att jag har tråkigt:
Jag märker att ni har kvar lite av min musik :)

Svarar: Visst har vi det! Här rensas inget bort :)
Dessutom så är det så illa att jag blev lite influerad av din musik alla nattimmar som du satt vid datorn ;) Och jag kanske saknar dig liiiite! Då är det skönt att lyssna på musik som du brukade lyssna på. DÄRFÖR bl a har det inte rensats bort :)

7 Bekännelser!


Haha... Taget, Lilitha! Känner igen mig i en del som du skrivit ;)

Det här är tydligen skickad som award och vidarebefordras sen till 7 nya.

Jag som inte gillar typ kedjebrev, tyckte att den här är värd att svara på.
Jag önskar jag kunde göra lika fina länkar som henne men det hoppas jag att någon vänlig själ kan berätta för mig hur det går till . Det blir en annan gång.

Mina 7 bekännelser:

1. Kaffe på morron! Det är ett måste! Gärna många koppar! Och sen en cigg.. eller två... eller tre...


2. Jag fryser konstant om jag inte har en värmekälla. Idag är det min morronrock, pälsen, som får mig att överleva. Är det då svårt att förstå att jag avskyr vintern och är helt övertygad om att jag inte kommer att överleva den ;) i år heller. 


3. Liksom Lilitha så har jag ogärna händer/fötter utanför täcket när jag sover. Täcket är det bästa skyddet mot påhoppande spöken som bor under sängen. Det är konstigt att de inte slyttat ut därifrån fast man blivit vuxen!


4. Det som inte står skrivet finns inte! Mitt minne är urkasst! Om huvudet inte satt fast så hade jag glömt det på kudden när jag kliver upp på morron...


5 a. Om jag gör allting själv så vet jag att det blir gjort..  eller inte. Bättre att ha sig själv att skylla när saker blir ogjorda än att klandra andra. Bekännelse 5 b: Jag har blivit lite bättre senaste året på att överlåta, tack vare älskling som helt sonika tagit över en hel del grejer utan att ge mig en chans. Det behövdes då jag ogärna BER om hjälp :)

*hämtar en kopp kaffe till för att klarna hjärnan*

6. Har ett fruktansvärt finnhumör som dock petats ner under åren. Det dyker upp ibland när jag är för trött för att behärska mig eller när det uppstår orättvisor som jag inte kan bortse ifrån. Tarja för fan! Skärp dig!


7. Pratar gärna med våra obetalande inneboende som för det mesta inte syns till. Tittar mig då dock över axeln för att ingen ska höra mig :) Den dag som jag får svar kommer jag att bli vithårig och tystna, tror jag.. eller så ställer vi till med fest för dem ;)




Sen vidare till 7 nya bloggare (dock utan länkar) Dessa hittar ni bland länkarna på vänster sida på min bloggs startsida.

1.Emilia
2.Garderobsgrubbel & Byråbekymmer
3.Caiza
4.Maria
5.M i Z c A
6.Natanyaa
7.Väl mött i Gurudas värld...


Länkarna hamnade där!! Ouppss... full koll... eller inte..

Go'morron... kanske...

I vanlig ordning är man ju vaken före 7... Kupévärmaren är påslagen och frukosten avklarad.
Lika uppäten är Crazy Frog, R.I.P.



Förövaren blev trött av ansträngningen på morronkvisten och fick ta igen sig ett tag:



Ögonvittnena till dådet höll sig på betryggande avstånd för att inte gå samma öde till mötes...



...medans morsan fick städa undan resterna av liket. Trött morsa, kanske det...


Usch o fy o kallt...

Den här dan suger!
Det är kallt ute!
Massor med snö!
Jag har frossa!
Det är synd om mig!

Det som inte suger är:
M har matat i mig marknadschoklad! (hon vet vad mamma behöver)
Hon har även matat i mig chips.
Vi har handlat på nätet, design Avanna på Nelly.

Jag har lyckats gått ut med hundarna nu och M lovade gå ut sista vändan. Då blir det nog ett värmande bad och undra om jag ska ta en liten pruttare för att febern ska bli roligare?

Spellista - bara för att jag har tråkigt

Bara för att jag har tråkigt och det är synd om mig idag så kommer det en spellista här.
Lite bra musik får en ju att känna sig lite bättre:


Bed of Roses - Bon Jovi
I will Love you, Always - Bon Jovi
Poison - Alice Cooper
Warlord Of Misantrophy - Carpatian Forest
London Calling - The Clash
Dreams of Winterland - Catamenia
Gracefallen - Draconian
Die Mauer - Ebba Grön
Goodbye Yellow Brick Road - Elton John
Freedom Call
We Will Rock You/Smoke on the Water - Iron Maiden
Fear of the Dark - Iron Maiden
Heavens on Fire - Kizz
Nothing Else Matters- Metallica
Dream On - Nazareth
Love Hurts - Nazareth
Elvenpath - Nightwish
The Show Must Go On - Queen
Nobodys Hero - Stiff Little Fingers
My oh My - Slade
God Save the Queen - Sex Pistols
I Wanna Rock - Twisted Sisters
Ta Mig Till Havet - Ulf Lundell

Fan... Det är dyrt att vara sjuk!!!

Nelly.com...

Jag var inne och läste blogg i min ensamhet: http://pyttis.blogg.se

Vilka fina toppar hon gör!! Sen fick jag se att de säljs på nelly.com... och reas dessutom.
Men när i hela fridens har rea blivit billigt!
Medans jag scrollar och hittar kläder till 2 av tjejerna kommer M in och blir sittande. Även hon hittar kläder och vi fortsätter leta.
Det slutade med julklappar till 4 av tjejerna... och många pengar blev det... som vanligt...

Tack tack Avanna Anna... ;)

Örontermometer.. överskattat...

Morsan står med ett finger i örat...
-Fan, jag har feber i örat!
Dotra: -Haha... örontermometer är överskattat.
Morsan stoppar i finger i andra örat och dotra läser av:
-38,5.. klart feber...


En vanlig dag i huset där många skramlar...

En liten fråga till mina läsare!

Hur gör ni när barnen inte pallar med alla måsten??
Är det OK att strumta i sin klass? Eller måste man vara lojal överallt samtidigt?
Hur gör vi vuxna?

Grunden till frågan är mitt tidigare inlägg.

Feber och snöyra... det hade kunnat varit värre

... om vi hade vänt på det: Feberyra och snö...


Det är för jäkla trist att vara sjuk! Det känns också som om jag egentligen inte hinner med det men vad gör man.
Veckans arbete har gått till flytt av verksamhet på jobbet och det har varit rätt slitigt på alla sätt. När det sen tillkommer diverse sjukdomar på jobbet och andra icke förutsägbara ting så blir det ju inte lättare.
Första natten på jobbet slutade med feber i joursängen. Dagen efter var rätt avmätt då jag inte var riktigt bra.
Jag måste ju säga att det sen var rätt skönt att vara hemma igår kväll med älskling och barnen, även om jag har gått på lågvarv. Kvällen tillbringades i bastun för att försöka bota febern men det lyckades inget vidare.
Idag sitter jag där jag sitter... med ganska hög feber och tittar ut genom fönstret där det snöar otäcka flingor..



Alltså sitter jag här och tröstäter på Brie, saffransbulle och banan. Nåt kul ska man väl ha.
Även tjejerna är trötta på vintern redan. En sitter och häckar på sitt rum med den lilla, söta hamstern Ludde och de andra två gör sällskap i soffan.
M blev skjutsad ut till stallet för att släppa ut hästarna (tack, älskling!) och ska sen bli skjutsad av sjuk mamma för att fixa kväll där och ta in hästar.
A har beslutsångest då hennes klass har försäljning på julmarknad och sen väntas innebandymatch. Orken räcker inte riktigt till båda och jag förstår henne! Det är ganska jobbigt att vara tonåring och dessutom kunna fungera på alla plan. Allra helst när det infaller samtidigt.
Jag har föreslagit för henne att välja en aktivitet för dagen och hon vill helst lägga ner sin ork på matchen.

Hu ja, det är nog synd om alla oss idag!

Olivia om I väntans tider...: *tekniskt pucko svarar*

Olivia om I väntans tider...:
Är det en sån där... Elm eller vad den heter? Erik har en sån, den verkar vara helt ok och jag tror du och jag ligger på ungefär samma nivå när det gäller att förstå sig på mobiler.
Dessutom har den en stegräknare. Det kan ju vara kul ibland. Nån gång. Kanske.


Svarar: Jodå.. M säger att det är en sån.. Så, jag har stegräknare i den!? M säger att jag har gps också.. men det vet jag inget om. M har sedan förhoppningar om att jag ska aktivera den för att hitta hem/till stallet/till Lidl/till jobbet.
Jag fattar inte vad hon vill ha sagt med det!

Nä, men va' fan!

Undra på att jag var töntig vid läggdags igår!


Jag var frusen som en Mini och lade mig med både pyjamas och dubbla täcken. Dock avstod jag att bjuda in Nemi som sängvärmare. Det blir ju lätt en vana och vem vill ha en stor schäfer i sängen varje natt.
Jag sov ändå gott fast älskling lyser med sin varma frånvaro men i morse...
Nemi var pigg och glad redan vid kl 6, min sovmorron... Hon kom upp i sängen, gosade en liten stund och sen gick vi upp.
På med kaffebryggaren och ut med hundarna i trädgården...
När jag kom in kastade jag en blick på termometern, 15,4 inomhus!! Va fan, inte undra på att jag fryser!!
Som om det inte vore nog så hade jag klantat mig med kannan till bryggaren. Det mesta kaffet rann vid sidan av och det blev en direkt städning på bänken.

Jag borde nog ha legat kvar i sängen...

Men nu gäller kaffe, utsläpp av hästar och sen lite städning inför helgen...


Fler djur....

... nu blev det fler djur här i huset.
En hamster som heter Ludde ska tillföra fysiskt skrammel med sitt hjul. Som tur är så bor han nere på N:s rum.
Men jag måste ju säga att han är VÄLDIGT söt!


Och i vanlig ordning när vi skaffar djur så kostar det många pengar. Den befintliga ordinära hamsterburen som vi fick av C dög ju inte åt morsan så klart. Mitt hjärta blöder för de stackars burdjuren när de blir bortglömda och det blev därför en skapligt stor bur. Snubben i djuraffären bedyrade att den är klart tillräcklig för en dvärghamster...


Nu är hästarna laddade för vinterrace

Äntligen har hästarna fått på sig vinterdojjor, fulla av brodd...
Tack o tack till vår bästa hovslagare!!!

Calle tyckte att det var pest att stå så länge på gången. Nu är de ju vana att bara bli skodda fram vilket tar nära på bara hälften så lång tid... Men men, det är vi ju vana vid att ha en Calle-Balle på gången som tuggar grimskaft, sträcker sig mot taket och snosar hovis i häcken... Calle, "ska bara..", han borde heta Alfons...




Under tiden strosade Nemi omkring och blev överlycklig de gånger jag kom ut för att lattja lite med henne i snön. Fast hon har väldigt lätt för att roa sig själv med, måste jag ju säga.


Saknar sommaren!

Bjussar på en sommarbild taget från hästryggen...
Hästen är Shalinka som tillhört och tävlats av en av mina FB-vänner i Norge.





Bara för att vintern suger:


I väntans tider...

Jag saknar min mobil!! Den är död!
Tänk att man kan vara så materialistisk. För x antal år sen hade jag fruktansvärt svårt att förstå hur folk kunde vara så beroende av sina mobiler... Nu är jag där med...
Min mobil gick ju till sin sista vila i söndags... mellan malande schäfervalpständer...
Sen blev det ett jagande av en ny. M, dottern, hjälpte till att leta efter en telefon som mamma kan hantera... "Touch? Nää.. just det.. Den klarar du inte.." 
Hmm.. har man fläskfingrar så har man. Det där med smidigt och pilleduttande, det är inte så mycket för mig.
Jag har gärna knappar och stora sådana. M påstår att en perfekt mobil för mig finns inte. Sååå stora knappar kan man inte ha på en mobil.
Jag kan ju inte rå för att jag är klantig! Eller hur?

Hur som.. Till slut enades jag, M och älskling om en mobil som såg ut att vara hanterbar för mig.
Och tack älskling! Tack för den för tidiga julklappen *puss*
Det blev den här, tror jag:



Sen får vi se hur lång tid jag behöver på mig för att lära mig den. Jag är rätt oteknisk och den gamla mobilen hittade jag fortfarande nya finesser på efter 1 ½ år.
Den här nya då, den har tydligen ansiktsigenkänning. DET måste vara en bra finess! Jag som aldrig känner igen folk på gatan... Och M har upplyst om att jag kommer att behöva ett minneskort: "Det där på 2G som jag gett A, den skulle DU behöva! Inte till din telefon, utan huvudet!"



Nu går jag då i väntans tider... väntar på att min mobli ska dyka upp på postens utlämningsställe...
Vi var där igår för att hämta M:s mobil som kommit (hon behövde en ny med, hon hade en lånad av sin pappa men den har tappat alla knappar). Inne på ICA-affären vädrade jag duktigt om att det är ju himla konstigt att de inte skickar båda telefonerna samtidigt.
Då upplyser M mig om att vi skickat efter på två olika ställen... Ja ja, man kan inte ha koll på allt...



Onsdag och stormarna viner...

Usch och fy, vad det blåser!
Jag håller på att frysa ihjäl... Ja, inte bara jag då, utan även Mini...
Nemi däremot tycker att det är skitmysigt att springa ute i snö och stormar...

Nu är det snart dags att skjutsa ungar till skolan och sen släppa ut hästar. Hästarna är åtminstone härdade och kliver ut i hagen och står oberörda av vädret.
Idag behöver jag inte ens bekymra mig om stallskötsel, det ligger på båda halvfodervärdarna. Men jag tänkte få upp lite värme genom att mocka och göra färdigt till kvällen ändå.
"Mina" stalltjejer hör till den underbara sorten som titt och tätt har fixat klar och det fonns tid över till annat då. Nu är det dags för mig att återgälda, har ju gott om tid då jobbet börjar kl 15.
Sen måste jag också åka ut till höbonden, det är bara att ladda in förra leveransens betalning och även nästkommande. Mer hö behövs innan helgen.


Längtar redan till sommaren! Vi har inte fått på vinterdojjorna på hästarna än så rindningen är nere på "dö'lugnt-noll". Hovis kommer dock i morron så sen sitter det brodd och säkerheten är ordnad.
Bjussar på en sommarrittsbild:.... eller inte... J-A dator....


Innebandy-DM... GULD!

Duktiga tjejer!!!!
A:s skollag har satt hålan på innebandykartan i Västmanland!
Heja heja!!

Bloggar om "spöken"

Sitter och tittar runt lite efter bloggar om spöken... eller ska vi säga "spöken"?

Jag fick ett gott råd av ett medium en gång. Det var när skramlet i huset var så effektivt att N, minstingen, till slut grät och ringde till mig på jobbet: "Snälla mamma, vi måste prata med en sån där som pratar med spöken"
Då hade jag redan börjat leta efter ett medium men hur lätt på en skala är det när de flesta verkar rätt oseriösa. När svaret hos ett medium omedelbart blir att "ja, då får vi hjälpa dem över till andra sidan", då har jag tackat för mig och sagt "ja, men nej tack".
Jag har inget som helst belägg på att det ska finnas nåt "andra sidan". Däremot händer det mesta här och nu... och utan alternativ.
"Andra sidan" är för mig en tanke som jag kan jämföra med sockerpiller utskrivet av läkare. Det ger effekt på sitt sätt...

Hur som helst... Det goda rådet jag fick var att sluta prata om spöken. Spöken har en negativ klang, ja i alla fall hos barn. Spöken är nåt otäckt som dyker upp vid midnatt, rasslar och skrämmer.

Diverse roliga dokumentärer om hur man "jagar spöken" är också intressanta på det sättet. För att få kontakt så sätter det sig en hel bunt med människor i ett mörkt rum, mitt i natten, och skrämmer slag på varandra.
Har dessa aldrig råkat ut för energierna som finns omkring oss? Det där som blir kvar när "höljet" gjort sitt. 

Mina äldre barn har aldrig känt sig hotade. M har sagt vid flertalet tillfällen att man behöver ju aldrig vara ensam hemma :) Man har alltid sällskap...

Sen har ju de äldre barnen, allra helst O som är äldst, kunnat skyllt på energier som flyttat på saker som inte hittats. Det har många gånger varit sant, för sakerna har dykt upp där de fattats innan men en del gånger kan jag nog tänka mig att det varit rent slarv.

Det senaste, med A:s plattång som jag bloggat tidigare om, känns lite olustigt. JAg vill nog att A kommer ihåg att dra ur sladden. Man vet aldrig vad klantiga "spöken"  ställer till med.

Jaja.. lite svammel innan jobbavfärd.
Nu ska jag flytta på saker själv. Tvättmaskin har gått färdigt och tvätten ska hängas. SÅNT gör inte "spöken", tyvärr...

Bilar, hästar och hundar

Då var hästarna ute och tuggar frukost. Det är rätt skönt att vara ute i stallet och pula lite på morronen.
Bilden är inte dagsfärsk eftersom min mobil/kamera som bekant har
råkat ut för en dödlig olycka mellan hundtänder.




Dessutom har jag lyckats komma ihåg att ombesikta bilen utan problem. Nu kan jag äntligen andas ut när det gäller bilen. Nu rullar den förhoppningsvis ett år till.

När jag ändå var ute och åkte så passade jag på att åka förbi min vän L. Där ville hennes schäferpojke gärna leka med Nemi. Synd bara att Nemi är en sån liten tönt och är lite rädd för de stora grabbarna. Hon håller sig gärna till att mobba andra hundar, då i Minis storlek.
Knäna låg i farozonen när två nästan fullvuxna schäfrar med jämna mellanrum dammade in i dem. De är ju inte så smidiga när de sätter igång.

Hallå där! Vem leker med A:s plattång!?

Fredag em, ca kl 17:

N, jag och älskling letar febrilt efter det pipande larmet. Vad fan är det som låter?
Inte bilen, inget i skåpen... N tror att det är kylskåpet men inte. Vi letar på hela nedre plan och funderar på att gå upp på övervåningen då det låter att komma därifrån.
Hundarna är med oss i köket, N och katten likaså. De andra två barnen är inte hemma.

Öh, det slutar och vi ger upp...

Lördag em:

Älskling och jag röker i pannrummet. N är på sitt rum och fixar.
Då hör vi ett pipande igen, likt det vi hörde på fredagen!
Jag ropar in till N och frågar vad hon gör! Hon öppnar dörren visar oss plattången och trycker på knappen. Samma pipande ljud som fredag em!
Jag frågar N när den piper och hon svarar att det bara är när man trycker på knappen. Jag frågar också hur A:s plattång funkar och får höra att den är likadan.
Vi vuxna säger hmmm... och inte mer då N är den som är mest mörkrädd. Sover med lampan tänd efter att ha haft någon som knackat henne på axeln en kväll när hon skulle sova.

Söndag kväll när A kommer hem:

Vi upplyser henne om att hon måste dra ur sladden för någon leker med hennes plattång; "Va faaan, mina grejer!"
Hon är lite tvivlande först men vet att det är fullt möjligt, går upp och drar ur sladden. När hon kommer ner undrar hon om vi tror att det är samma som ligger i hennes fotända på kvällarna.
Behöver jag tillägga att A:s vänner ogärna är själva där? Och att en tuffing ;) (Hej, F) provat A:s säng en gång men gärna bytt tillbaka till madrassen på golvet då det blev trångt vid fötterna....


Ska jag behöva säga att vi faktiskt söker efter "naturliga" förklaringar men ger upp ganska snart. I vår omgivning är det mesta naturligt....

Spökbollar, svar på kommentar

G om Hundskrälle!!!:
Kom och titta på spökbollar...


Svarar: Hade jag inte fått en sån bra förklaring på spökbollar, orbs, så hade jag tippat på skit på linsen. Vi fick en lustig bild i bastun i fredags. Bild nr två med sekunders mellanrum består av ett klar ljussken, som strålkastarljus.

Hundskrälle!!!

Alltså.. min mobil har ju varit lite konstig den sista tiden. Och jag har ju varit på G att köpa en ny...
I morse fick den dödsdomen...
Vem har mobilen mellan tassarna, tror ni!? Jooo... Nemi....
Dessutom har mobilen fina bitmärken och de nedre knapparna sitter på sniskan. Som den optimist man är så försöker jag låsa upp. Helt död är den ju inte men den lyder inte så bra...
Jaja... Folksam nästa för att se min dumdum-försäkring och sen leta telefon...

Hundskrälle!

CENSUR *nakenvarning* Känsliga varnas

Efter flera timmars bråkande med datorn och försvunna bilder på mobilen så lyckades vi till sist få in den fina bastubilden från gårdagens fest.



Känsliga barn krävde en censur av bilden: "Määh, mina kompisar går faktiskt in och läser din blogg!"


Bastukorv och öl

Nu har vi myntat vårt eget begrepp:
"Halv 8 hos mig kl 6 nästa fredag om 2 veckor"

Nu har vi haft en riktigt rolig och trevlig fredag i goda vänner lag!

Vi började med att äta oss mätta på klyftpotatis och diverse rotfrukter i ugn, tillsammans med ytterfläskfilé som blev klar samtidigt på botten av ugnen. Vin till det naturligtvis :)
Pepparkaka med ädelost slank också ner tillsammans med vinet efter maten.

Pannrummet fick nytt namn av yngsta tjejen: "Vuxenfritis"
Där satt vi medans bastun blev varm och intog både öl, vin och naturligtvis Minttu. Det är ju nästan ett måste med finnar.
Älskling hade tidigare förberett lite bastukorv inlindat i bacon, lagt i folie och som nu låg på stenarna på aggregatet.
Det blev nog rätt mycket stim och kackel men absolut kul!
Korven var hemskt god när den väl var färdig och var en helt rätt avrundning på kvällens matpartaj.

Svar på tal

G om Svar på tal om spöken:
Det måste ju vara skumt att inte kunna stänga av.

Svarar: Stänga av? Vardag är vardag och det är ju inte så mycket att välja på. Men det funkar väl på samma sätt att när man som förälder låter barnens tjat och stim passera utan att ta till sig :)

Svar på tal om spöken

Lilitha om Zekes bidrag till skrammel-i-huset:
Spännande... Själv har jag inte upplevt just spökerier...vad jag vet... Men jag har några vänner som har det. Jag vill oxå träffa spöken...suck Kram Lilitha


Svarar: Det är egentligen inte så himla märkvärdigt. Men när det känns som om man måste armbåga sig fram och det inte finns ett ställe som är lugnt, då är det lite tröttsamt.
Jag tror att du med har upplevt men som människa är man ju så himla snabb med att skyffla undan det.
Se det som så: Om det krävs energi för att hålla igång en människokropp så vart tar energin vägen när kroppen inte orkar med?
Det är ju bekant att energi kan inte försvinna utan bara omvandlas eller byta plats.
Om DET är en sanning så borde det finnas 100 miljoner energier överallt och då borde sannoligheten att man stöter på det vara ganska stor. Eller hur!?
Men den mänskliga hjärnan får oss oftast att inte ta till sig, likt när nån har varit med om en olycka och hela händelseförloppet förträngs.
Jag tror inte att några utvalda har en "gåva" att se/höra/känna... Jag tror att ALLA kan... om vi törs

Hahahaha... dagens garv!

Snodden en klart rolig vits av en jobbarkompis på Facebook.
Håll till godo:

En man ligger på sjukhuset för magproblem när han plötsligt får diarré och skiter i sängen.
Mannen får panik, viker ihop lakanet med bajset och slänger ut det från förnstret. Lakanet
hamnar på en A-lagare som går förbi. A-lagaren brottas ett tag med detta och bajset rinner ut.
Då kommer en annan man förbi som frågar vad han gör.
-Fan, du komer inte att tro mig! Men jag tror att jag precis bankat skiten ur ett spöke!


"Halv åtta hos mig"

Ikväll ska vi köra vår variant av "Halv åtta hos mig". En polare bjöd oss på middag, en riktigt värsting! (middagen, främst då) Det blev långt mer än vi trodde hon skulle kunna åstadkomma i både matlagning och dukning!
Duktigt, C! Tummen upp!

Vi hade tänkt oss en bastusväng med nåt gott att dricka. Sen kör vi vårt finnrace med bastukorv, korv i folie som är tillagat på aggregatet.
För att slippa krångla så blir det klyftpotatis och grönskaker i ugn och bearnaisesås på påse till.
Funderar lite på dessert, det får väl bli varsin chokladpudding från Lidl ;)

Dukningen tror jag att jag överlåter till tjejerna. Minstingen är riktigt duktig när hon börjar.

Må bäste man/kvinna vinna!
Och priset? Det har vi ingen susning på...

Är det tillåtet att blogga på ditt jobb???

Ja, här sitter jag då på jobbet efter en journatt och funderar på om det är OK att skriva ett inlägg.
Naturligtvis är det de'. Kl är inte 7 än för då börjar min arbetstid.

Som de senaste morgnarna har jag varit vaken sen kl 5, helt omöjligt att sova. Halv 6 var jag nere hos min jobbarsambo som undrade vad i hela fridens jag gör uppe vid den tiden.
Efter Zekes bortgång har det varit lite si och så med sömnen men det lär ju rätta till sig.
Idag kommer älskling efter en vecka hemma hos sig. Det ska bli riktigt skönt! Tjejerna har väntat på fredagen också av den anledningen.


Dagens lunch

Dagens lunch är något försenad...
Sjuk M har hjälpt till att rota i frysen efter något ätbart.
Idag blir det kyckling i ugn tillsammans med potatiskroketter och wokgrönsaker... mmmm

Pratande apparater...

Jag blir så fruktansvärt trött när apparater ska prata med mig! Och när jag skäller och ber dem vara tyst, tänk, DET förstår de inte!
Nu är det datorn. Jag försöker febrilt lägga in bilder från telefonen och tror ni att det funkar? Näää....
Varje gång jag begär masslagring så stängs datorn ner... Och varje gång jag startar upp datorn så bladdrar den nåt obegripligt... Jävla tjatdator!
Jaja.. det BLIR tydligen inga bilder..
Jag har varit ute vid stallet, mockat, fodrat och gjort färdigt för hästarna till i kväll. Tog kort på morronsnygga häster och sen gick jag upp till Zekes grav för att ta en bild på den. Undra om det är den som inte vill in...

Zekes bidrag till skrammel-i-huset

Gomorron, alla vänner och alla ni andra!

Trots den tidiga morgontimman så har vi hunnit med filosofiska diskussioner redan.
Som bekant, för de som känner oss, så har vi skrammel-i-huset på riktigt.

Diskussionen för dagen togs med N, minstingen. Hon är den som tycker att det är mest obehagligt och har mest svårt att hantera det.
Vi måste lära oss att använda andra uttryck än spöken och andar! Det rådet fick jag även av ett medium i Eskilstuna som jag var i kontakt med under en period då det var fruktansvärt stökigt i huset.

Nu berättar N att när hon gick till sängs i tisdags kväll så slås dörhandtaget ner och dörren öppnas till en glipa. Naturligtvis tyckte hon att det var otäckt, ropade på M som var i källaren (där N rum är) och M stänger dörren igen som den goda storasyster hon är.
N har inte mer än nämnt detta flyktigt under gårdagen men tog det närmare i morse.

Vi har ju den övertygelsen att det vimlar av energier både här och där. Det är inget specifikt i vårt hus eller runt oss som personer. Skillnaden från sk inte-hemsökta-hus ligger i hur folket hanterar det.
Den mänskliga hjärnan har ju en fenomenal förmåga att sålla bort det som är otäckt, obehagligt och svårt att hantera.
I vår familj har vi tröttnat på att sålla bort. Allt för mycket händer lite överallt och de människor man har vågat prata med detta om har oftast egna upplevelser att bidraga med.

Med andra ord, det är ingen konstig företeelse utan väldigt vanligt förekommande.
Har du något att bidraga med?

Berätta! Det är så skönt att veta att fler ser, hör och känner!



Dagens snälla barn!

Idag har jag haft tre snälla tjejer i huset! Vissa dagar känns rofyllda om de får förbli sådana.
Nu har en brutta dragit iväg på innebandyträning medans N och M sitter i soffan, umgås vid samma dator.
De skriver önskelista och hoppas att jag och älskling ska upprepa sommarens tripp till Tyskkland. Med tanke på den lyckade minisemester som vi hade i somras så känns det kanske inte helt omöjligt. Calles.dk har tummen upp just nu, som håller tjejerna sams.

Varsin platta energidryck står högt i kurs.



Mätta i magen är vi också. M tog initiativet till att fixa iordning bacon i creme fraiche och spaghetti. Ibland är tonåringarna medkännande då mitt huvud är fyllt av bomull eller möjligtvis gamla Arboga Tidningar.

Tack alla mina snälla barn!

Tack alla...

... för de medkännande kommentarerna!!

Om jag sen dessutom hittar nya vänner här bland bloggarna vore det hemskt kul!

Pälsmonstren!

Vad underbart det är att komma hem efter jobbet och ha två pälsmonster som anfaller!
Ont i hjärtat över Zeke, det försvinner väl så småningom.

Gomorron... eller inte


Jaha... då har man vaknat på tok för tidigt. Fattar inte varför sömnen ska ta slut redan halv 6! Det måste bli skärpning...
Tur att det fanns gott om överblivet kaffe kvar i termosen sen gårdagen, bara att tratta i sig.
Halva veckan har snart gått i alla fall. Det är en jäkla tur med tanke på att den här veckan blev nåt i hästväg. När jag lyckats hanka mig fram min heldag på jobbet idag så har jag bara journatten kvar i morron. Tänkte mig också ta min "bortastädning" i morron så kan jag skrutta hemma på fredag efter att hästarna är utsläppta på morronen.

Zeke lyser med sin frånvaro men det känns ganska ok ändå. Idag slipper han gå upp, trött och dan, för att tvingas ut på tok för tidigt.
Innan har han varit den hunden som gärna tagit sovmorron. Han har inte gärna gått ut för tidigt utan lagt sig till rätta när de andra glatt sprungit ut.
Men sista tiden har vi varit tvungna att påminna honom om att gå ut för att pinka. Annars har det lätt hänt en olycka. Tur att de problemen dök upp bara för någon vecka sen och var hanterbara.
Och idag har han inte längre jobbigt med sina gamla leder som blivit allt stelare sista tiden.

Men Zeke kom inte heller fram för att gnosa in huvudet i händerna för att bli smekt i hela ansiktet...


Sömnlös...

Inte helt otippat sitter jag här sömnlös framför datorn. Dagen har satt sina spår och många känslor far genom kroppen. En skvätt tårar trillar fortfarande emellanåt...

Jag försöker som avledande manöver hitta lite läsvärda bloggar! Finns det några tips?
Ålder på bloggare har ingen betydelse men ibland är det kul att läsa även jämnårigas bloggar. Jag tycker att ungdomarna dominerar.

Kom in och tipsa!!!!

Hur kallt är det i jorden?

Känslan av att mista sin hund är så hemsk. Men ändå börjar det mattas av något nu.
Jag antar att förberedelserna inför den här dagen har pågått så pass länge att det är lite lättare.
Ändå kom känslan när jag rastade Nemi och Mini i kylan... Hur kallt har Zeke det där han ligger?
Jag antar ändå att han har det inte kallt...
Jag väntar på den där puffen med nosen som säger att han har det bra där han är..... 


Svar på kommentar

Magdalena ([email protected]) om Nu är det gjort...:
Hemskt att ta farväl. Hoppas ni mår bra. Ja jag kanske ska börja prata som tonåringarna. Kram.


Svarar: Vi mår bara bra alla men det är ju en saknad. Prata på du som tonåringar :) Ibland är det lättare att göra sig förstådd så..*S*
Ha det gott! Kran

Hallåååå!! Lugn och ro!!!

Barn är gulliga... kanske...
Först blir man glad när en av dem får ryck och städar bord osv... GULD!
Sen kommer nästa hem...  Nöjd med förklaring: serverjob på banken. Vilket leder till ingen pommes frites-tallrik via onlinepizza... ok, det duger med Lidls vitlöksbröd...
Sen kommer nästa ska också ha av brödet.. Bråk om hur mycket osv..
Städningen spårar ur då en inte orkar flytta sig frän soffa till soffa för att underlätta städning i soffa... Naturligtvis blir det katastrof om inte kuddarna får läggas dit på en gång...

Summa= En stormar ner, följd av en som tvingas be om ursäkt.
Den som ska be om ursäkt blir tjurig och stormar upp...

Kvar sitter morsan vid datorn och undrar hur mödrar överlever...

Nu är det gjort...

Nu är det jobbiga gjort.

Zeke har blivit befriad från sin dumma, gamla kropp som inte längre tillåtit några större bravader.





ZEKE


Han var med och strosade ute i stallet i väntan på att veterinären skulle ringa. Vi hann med mycket gos innan det var dags.
När veterinären väl kom gick vi in i stallet där han fick den första sprutan. Jag hade varit förutseende och lagt fram en filt innan. Där satte vi oss och gosade ännu mer.
När Zeke inte längre orkade hålla sig uppe så lade han sig ner med en krävande tass på låret och sen trillade huvudet ner också.
Länge satt jag där med zeke, kliade och smekte honom tills han var helt borta. När hjärtsticket kom så fortsatte jag ännu en stund. Seg som en husky så kämpade han mot och vissa rörelser skönjdes vid flanken.
Men efter ytterligare en till spruta så var det absolut stilla.

Graven finns i hästhagen där en hund tidigare, för åtskilliga år sedan, begravts. Och underbara bönder! En liten skopa lös jord i botten för att Zeke skulle ligga mjukt.

Zeke lyftes ner i graven med en filt som sedan täckte honom. Hur realistisk jag än försöker vara så vill jag inte fundera på om han fick jord i ögonen.

När jag sen kom hem och sa att det var hemskt ledsamt så hade jag omedelbart M där för att trösta. Hur väl vi än har förberett oss på det här så är det så väldigt jobbigt!
En till var fram och tröstade... Nemi kom med sin slibbiga schäfertunga och tvättade febrilt bort tårar.  

Men som sagt.. Nu är det gjort och tiden var verkligen inne för Zeke.

Ha det gott, Zeke, var du än är!
Vår kära lilla hund!

Svar på Kommentar

Saxin ([email protected]) om Zekes farväl....:
Söta lilla Zeke. Jag är på tok för känslig alltså, tårar i ögonen. Han har förgyllt många dagar, för många människor! Och vem vet, han kommer kanske tillföra lite skrammel i huset hädanefter han också.. <3


Svarar: Vi räknar kallt med extra skrammel nu när Zeke är fri från sin fysiska kropp... :)

Svarar kommentarer

Kai:

Jar lider med er

2010-11-16 @ 12:00:11


Caiza:

Åh :( Sötaste underbaraste Zeke!
Inte roligt alls.
Tårar i ögonen har jag!
<3


Svarar: Ja, visst är det tufft och jobbigt. Men det är hög tid för det, för att han inte ska bli dålig på riktigt och liggande.
Och nu kom N hem också så det blir avfärd till stallet för att umgås med Zeke det sista.
A har valt att inte vara med och det är så skönt att de kan välja självständigt så det blir bäst för tjejerna!!

Glädjeämnen kvar hemma

Det måste ju tilläggas till förra inlägget att vi har ju kvar de andra två hundarna.




Tonårshuligan: Nemi, henne hämtade vi i våras och det var då vi beslutade att Zeke skule få sluta sina dagar i höst. Nemi är snart 8 månader.


Djävulshunden: Mini, har bott hos oss sen förra sommaren. Mini är 2 år.


Zekes farväl....

Efter jobbets journatt och gårdagens möte, som förövrigt var egentligen mer än ok, så kom nu då dagen när Zekes hundliv ska ändas.

Morgonens påminnelse i mobilen var ju väntat men absolut inte trevligt: "Ring veterinär".
Veterinären är nu inbokad till efter kl 13 och gårdens folk är varskodda om att gräva grav.
De är helt underbara, folket på gården! De lämnar helt till oss att välja var vi vill låta Zeke få sista vilan. Att de överlåter av sin mark kommenteras aldrig.
Den gården har några djur under jorden. De senaste var gammelruss som togs bort i början av sommaren.

M har tagit ledigt från skolan för att skrutta med Zeke en sista dag och vi njuter av det utan att för den skull göra det till något märvärdigt. Jag är helt övertygad att han vet vad som ska hända, upprörda och konstlade människor klarar han sig utan sin sista dag.



Vår fina, gamla gentleman... För två år sen, i april, hämtade vi honom på hundstallet i Stockholm. En gammal hittehund som vi först ratade i annons då veterinär tippade på en ålder 9+. Sen, tack o lov, så poängterade äldsta dottern att vi skulle ge honom en chans. Hon tyckte att han såg ut som "våran" hund.
Och Våran Hund blev han! Bättre första hund kunde inte småtjejerna hitta. Tjejerna var inte så stora nä vi omplacerade vår husky som vi hade innan så de kommer inte ihåg så mycket av det. Men Zeke har varit bara så fin!


Bilderna på Zeke i det här inlägget är dagsfärska och ett sista minne från honom....

Måndagmorron då...

Då blev det måndag den här veckan med.. Jag önskar att jag vore lite lik innebandytjejerna, *tagga tagga tagga*.
Men näää då! Jag har tillbringat helgen i bävan inför min tråkvecka. Egentligen är det inte så farligt men almanackan känns så tung!

Dagen kommer att tillbringas i jobbmöte. Det kommer att vara helt ok och säkert inte bara det utan även riktigt bra! Det som är tufft är att hundarna är själva, minstingen går hem från skolan för att rasta dem. Sen går jag på en journatt direkt efter mötet. Jag kommer ändå att ta lite tid så jag hinner hem en kvart emellan så jag kan spana in läget hemma.

Jag älskar mina barn i vilket fall som helat men ännu mer kommer jag att älska dem om jag slipper sanera halva huset efter att de varit hemma själva. Jag slutar ju inte förrän i morron kl 10 och då ska hästarna ut först. Det är en jäkla tur att våra hästar är morrontrötta och nyligen rest sig ur halmen vid den tiden. Sen är det hundar, disk, snabeldrake och mopp som gäller.

I morron blir det tufft med. Om allt går som planerat så har min värd i stallet grävt en grop för gammelhunden. Veterinär ska ringas in på morronen för att komma ut till stallet på eftermiddagen och där hjälpa honom passera genom de sista minutrarna i livet. Hur väl vi än har förberett oss på den dagen så är det så fruktansvärt jobbigt! Och ändå har det varit mest jobbigt att vi inte har fått till avlivning lite tidigare. Jag ser från dag till dag hur Zeke blivit skruttigare. Det går ju så väldigt fort med de stackars djuren.

Efter det så ska jag försöka fungera i ett möte med innebandyföräldrar. Hoppas att det inte blir diskussion som jag inte förmår att hålla acceptabel nivå på. Som bekant har jag ett träligt finnhumör som ändock hålls i schack nu för tiden men i en del situationer så är det svårt att hålla tyglarna åtstramade.

Det är början på min vecka då... de två första dagarna... Jag önskar ibland att jag hade ett helt händelselöst liv! Helt utan annat än de primära behoven att tillgodose. Men jag antar att då skulle det gnällas över det med...

Jaja.. sluttjatat... Nu får jag se till att dagen åtminstone börjar ok.

Innebandycupare och stalltrötta typer...

Eftermiddagen har gått till disk och hundrastning. Sen naturligtvis en hel del slappande och slöa kommentarer framför dator/laptop/TV. Jag och M har varit rätt sega efter den friska luften på fm... Vicka tunnisar va!

Lunchen lös med sin frånvaro och det blev i stället skåpätande på bl a morötter och pepparkakor. A, som spelat innebandy hela dagen var den enda som ätit som folk. Tack vare grillande utanför sporthallen, hamburgare. Smart drag av arrangörerna!

Till sist blev det i alla fall kvällsmat!




Om barnen vill ha stekt köttfärs och makaroner so go for it! Jag gnäller inte över det lätta en slappardag som denna.

Drev ut spöken... (Aftonbladet.se)

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8121102.ab

Oj! Det här är bland de första grejerna jag läst om "utdrivning" som verkar lite vettigt!
Jag gillar snacket om energier och bristen av dramatik!

"Fan det är ju pinsamt att vara del i den här familjen!!"

Jag älskar mina barn! Ibland förgyller deras diskussionen vardagen med åtskilliga watt.

C har problem med sin blogg.
Morsan: "M, hjälp storasyster med hennes nya blogg!"
M: "Ny blogg? Haha, hon är ju inte särskilt stor (152 cm, morsans komm.) men ok. Vad?"
M tar över telefonen.

Naturligtvis, som den snälla morsa jag är, sitter jag och tjuvlyssnar och lägger mig i.


Morsan: "Hon borde ha namnat den till Cubuz istället för Caizoo*
C: "Va? Fattar inte?"
M: "Fan, C, vad du är blond! Kub! Du är gravid! Du är snart lika bred som du är lång!"
C: "Ahh, du menar så"
M: "Fan det är ju pinsamt att tillhöra den här familjen! Alla är så jävla blonda! *skrattar*"
C: "Men kom och hjälp mig!"
M: "Orkar inte, har fan inte fått på mig andra kläder än de jag sovit i"
C: "Du kanske behöver rasta hundar?"
M: "Inte före 22"
C: " Mat?"

Kan ju säga att C får vänta till i morron med hjälp. Inga påtryckningar hjälpte för att få M att masa sig dit.




http://caizoo.blogg.se/

Om tuttarna ska få plats på bild.... silvertejp...

"Postat av: Olivia

Ruska av sig lite rynkor? När du använder ordet "faila" så är du på god väg mot tonårsnivån iaf :P"

Svar: Haha... Det ärså lätt att lägga till sig utlandssvenska. Ibland är det bara så rätt.
Men tonårsnivån, dagens outfit är väl en höjdare med. Man kan ju göra det på sitt sätt. Vi "gamlingar" har ju tonårshjärtat kvar i kroppen fast lite utspätt med för många år.
Vänta bara när "tuttbilderna" dyker upp. Då lär ju silvertejpen komma till användning för annars blir det ju sååå långa bilder för att allt ska få plats B-)




"Postat av: Bajsen

chill att du har skaffat blogg!

MVH bajsen.."

Svar: Bajsen?? Vem är det?? Kan det vara en av mina skitungar :D

Kålrotslåda

Kålrotslåda

Tid: 2,5 t

1 1/2 kg skalade kålrötter
4 dl vispgrädde
2 dl ströbröd
1 msk sirap
1/2 tsk malen ingefära
1/2 tsk svartpeppar
1/2 tsk malen muskot
salt efter smak

Skär rötterna i bitar och koka dem mjuka i lättsaltat vatten. Häll av men spara vattnet.

Mixa rötterna i matberedare. Blanda grädde och ströbröd och låt det svälla. Rör ner det i moset och tillsätt sirap och alla kryddor. Späd med kokspadet till en ganska lös massa. Häll ner massan i en ungsfast form. Jämna till ytan. Gör ett mönster på ytan med en gaffel. Strö på ströbröd och klicka smör över. Gratinera i 175-gradig ugn cirka 1,5 timme. Servera med skinka. Denna kålrotslåda går bra att frysa och blir bara godare av att värmas upp.

 


Mysiga söndagshästar!

Idag har det varit en skön och behaglig dag i stallet.
Jag och Maria åkte ut för att ta stallmorgon. Hästarna fick hö inne och efter frukosten blev det en välbehövlig gosestund med ryktborste och skrapa. Det är så himla skönt att kunna skrutta där när man inte har tidspress!
Jag var ju dock tvungen att kolla med E som egentligen har Calle idag. Men det brukar ju aldrig vara nå problem.
Tummen upp för E!!!

Sen blev det en kort ridtur, tyvärr. Där Ängslogevägen börjar var det en skylt uppsatt:



Längre än så vågade vi oss inte, definitiv inte p g a att vi glömt reflexvästarna.
Men nu är det ju så att vissa jägare påstår att det bara är att rida på, jägare skjuter inte förrän de har en älg och säkra att fälla den på kornet.
Jag vet då inte om det är att lita på! Vad läser man inte i nyheterna om både jaktkamrater och diverse olika djur som stryker med!

Hejåhå... "Kolla!! En sjungande älg!! Och med reflexväst!! Skjut, grabbar, skjut!!!"

Väl hemma så var det till och med lugnt med hundarna! Inga grejer uppätna och allt var i sin ordning... Vad fan har hänt!?

Dagens Out fit... "Posera, mamma! posera"



Dagens Outfit

Välprövad stalljacka med hästdräggel som exclusiv detalj
Missanpassade överdragsbyxor
Äkta raggsockor
Lidls tuffa allvädersstövlar

Efter problem med senaste outfit-bilden så fick jag skrattande hjälp av Maria: "Posera, mamma! Posera".
Okej, man kan ju inte vara sämre än sina barn!
Jag tycker ju faktiskt att mina bilder är lika bra som Kissies... med skillnad att mina är inte redigerade..
Det ska väl tilläggas att kärringen inte heller är redigerad...

Duktig idiot... käka mask...

Alltså det här med att vara duktig...

Hade en diskussion med en kollega om att vara duktig och effektiv. Snacka om kvinnofälla!!

Vi ska vara så jävla duktiga, träna, baka, fixa hemmet och dessutom sköta ett jobb.
Sen är det inte nog med att fixa hemma, vi ska vara f**king inrednmingsarkitekter dessutom. Vad fan är det för fel på den gamla skiten som alltid hängt med!

Städning ska skötas in till minsta dammkorn.. annars är man inte duktig. Jag måste vara helt fail som inte klarar det! När jag lyckas hålla bort den värsta skiten på golvet, rensat borden någesånär "sakfria" och dammat undan de mest aggresiva dammråttorna... SÅ har jag varit duktig.. i mina ögon.

Sen är jag JÄTTEDUKTIG som kan sätta mig för att göra ingenting, kanske på sin höjd läsa en bok. När jag gör ingenting då vårdar jag mamman, min egen person och henne som ska försöka klara av att fungera socialt med min omgivning.

Bakning, varför i hela fridens dar ska jag baka! Min tid räcker inte till det! Sen ska ju någon se till att brödgubben och Hå-Ge:s (konditori) får sin inkomst.

Jag behöver vara ute med hundar och även hos hästarna.. Okej, självvalt! Men det har även en relevant funktion. Utan mina intressen med djur skulle jag aldrig klara av att fungera i övrigt.
Nu menar jag inte att det är fel att städa, baka, fixa 7-rätters middagar osv. Men när det blir ett tvång för att vara DUKTIG, då är det farligt.. på riktigt.
Det är inte konstigt att den ena efter den andra hamnar i ett öken med utbrändhet.

Nää.. hörrni! Stå upp och ta hand om er själva och låt er inte luras med i ett ekorrhjul där andra satt målen!!

Go'morron!

Morrn alla andra nötter som inte kan klara av att sova trots chansen.

Det är en jobbardag men börjar ju inte förrän 8. Jag sover jouren på mitt jobb och har oftast möjligthet att tryna ända fram till klockan ringer. Men gör man det!?
Näää....
Man är uppe minst en halvtimma före klockan ringer bara för att sömnen är slut.
det är tamejfan nå fel på en...

Sådär... nu har äggen kokat färdigt till mig och min "jobbsambo". Jag antar att jag får äta frulle själv då hon inte ens visat sig än.

Ha det gott!  

Svar på kommentar

"Postat av: Olivia

Nu tänker jag tillbaks på när jag var 14, inte förväntade man sig skjuts då utan blev bara glad när man väl fick det. Se dagens ungdom...
Ni kanske borde prata igenom vilka tillfällen som räknas som viktiga eller ha max antal skjutsar per månad eller nåt.

2010-11-12 @ 13:29:11
URL: http://skallebank.blogg.se/



Det var en bra idé!, Joss... Olivia.
Hur sjutton lyckades jag fostra er men failar något så kopiöst med dessa.
Undra om jag har mjukna till med åren. Det är kanske bäst att ruska av sig lite rynkor och karska till sig igen ;)

Hysteriska anfall!

Header.... Photoshop....
Det kan bara gå åt helvete!


Tur att jag kan plåga mina barn med att hjälpa.
Maria är en hejare på att ta över när morsan lackar ur! Många pussar till dig, Maria!
Få se när hon kan ha uträttat stordåd så en egen header är på plats.

Dagens lunchtips!

Då var det dags för dagens lunchtips att intagas framför datorn.

1. Tag raska steg till kylskåpet.
2. Ryckupp dörren och även lådan till grönsakerna.
3. Grabba tag i en stor saftig morot.
4. Bit av snutten och ge den av hundarna som mest är lik en soptunna.
5. Tag nu ett svep in i skafferiet.
6. Leta reda på den bit choklad som du gömt för ungarna.
7. Sätt dig vid datorn, tugga och svälj.


Smaklig måltid!

Liten nakenfis med stort ego!!!



Nakenfisen Mini har knyckt schäferns ben. Det gör INGENTING att benet nästan är större än han själv.

Dagens outfit á la 40+ morsa



Dagens Outfit!
Sexig oformlig fleecetröja, perfekt för dagens ruggväder. Märke okänd.
Matchat med ärvda Crocker-jeans och äkta marknadsstrumpor

Egopics hoppar vi över ;) måste nog träna lite på hur man gör. Kanske ska jag fråga tonåringarna om hjälp.

"Åh, du va' så säxi' bejbi..."

PMS:ande tonåringar och morsa



Jag vill inte göra nåt!!!

Skjutsat hela bunten tjejer till skolan, alla i samma skola idag. Jag tycker lite synd om dem när de ska halka iväg på morron. Sen dessutom var det skridskoåkning för den yngsta, tungt att bära hela bagen med skridskor, hjälm och termobrallor.
Allt lugnt så långt.
Men sen gillar jag INTE när jag "är dum", för att tonårssbrutta ska ha hjälp av moster att sy upp byxor. När jag frågar om hon mätt ut hur mycket så är jag dum... Puh... Vill inte.
De ska dessutom vara själva när jag har min jobbnatt. Kraven då är att de samarbetar och det är nästintill omöjligt. Jag kan förstå det då många vuxna har problem med det, men ändå inte... Hur gör man för att lära dem respekt och att prata med varandra!
Just nu är det minstingen med sina 11 år som har mest vett i skallen. Kan det vara hormonerna som inte hunnit göra sitt intåg hos henne som gör att hon kan tänka.

Dessutom är jag helt slut. Hade egentligen "sovmorron" till halv 7 men vaknar kvart i 6 av att jag tycker mig höra klockan ringa. Nu är det andra dagen i rad som jag blir väckt vid den tiden. Är det "våra" spöken som spelar spratt eller är det hjärnspöken som ringer vid samma tid? Bah... man är nog lite sjuk i huvudet...

Och nu är veterinär preliminärt inbokad till tisdag för att ta bort gammelhunden. Nu ska bara grävarn anlitasså det klaffar. Det är så jobbigt! Och ännu mer jobbigt är att det har dragit ut på tiden. En gammal hund blir ju så fort dassig och nu börjar jag nästan få panik över om han säckar ihop. När vi beslutade oss för avlivning var han fortfarande fräsch, gammal och gaggig men ändock relativt fräsch. Men med 2 månaders fördröjning så rasar det ner fort...


Låt den gamla gentlemannen klara skivan tills vi kan hjälpa honom över kanten!!
Ingen hund ska behöva känna att den tappar i rang och bli utstött av resten av flocken. Det är ju inga vildhundar vi har utan älskade flockmedlemmar som vi har makten att kunna ta bort innan det blir ett förfall...

Slut på friden

Nu kommer snart första ängeln indroppande. Hundarna har varit ute på lunchrastning och det är snart slut på friden.
Tänkte kasta ut schäferhuliganen och moppa lite golv. Det är ju stört omöjligt att göra det med henne i huset, om man vill att moppen ska överleva vill säga..:D

Älskling slutar också om en timma. Då blir det nog att handla lite fika så man överlever fram till kvällsmaten.
Idag är det falukorv och potatis inplanerat så det gäller att ha nåt att stoppa i fodergluggen tills maten är klar.
Undra om man kanske skulle ta och göra lite soppa av det? Det kan vara gott när det är kallt ute. Potatis, korv, lök och tomater. Kryddat med massor av stark paprika.. mmm...



Viskar:
(Förresten, nån mer än mig som inte kan fixa med falukorv utan att ha en viss film i huvudet? *fniss*?)



Att skjutsa eller inte skjutsa... det är frågan


Alltså tonåringar och skjuts. Hur sjutton har det blivit egentligen!?

När jag var barn så bar mina ben mig dit jag skulle eller så tog man cykeln.
Idag kräver barn och tonåringar skjuts till de flesta ställen, utom under helgerna när de är ute på vift och inte vill bli påkomna.
Nu kom dagens fråga från M: Kan du hämta mig i skolan?
Som den trötta och elaka morsa jag är så nekar jag. Jag VILL inte hämta/lämna jämt!
Jag vet att senare kommer frågan om skjuts till stallet. Jag vill inte åka dit heller en gång till idag!



Är det för mycket att kräva av en 14-åring att ta sig fram för egen maskin?
Jag tycker att om de anser sig vara tillräckligt stora för att hångla, pierca både här och där, tjuvröka och lura folk att langa alkohol... då är de banne mig tillräckligt stora för att både cykla och gå dit de ska.
Nu pratar vi inte långa avstånd.. det längsta är till stallet, 4 km, och inte ens det tycker jag är för långt.

Hur gör ni??
Hur motiverar ni det?
Och vad har ni för argument? 

Strålande sol och strålande sinne

En riktigt härlig dag är det idag!
Hästarna är ute och knaprar sitt hö efter en dundrande racerunda i den snötäckta hagen.


Mindre härligt är att gammelhunden snabbt blir sämre. Vi inväntar med tillförsikt men även bävan inför avlivningen. Må gudarna vara med oss så han inte hinner bli sämre innan vi tajmat in veterinär och grävhjälp!
De andra huliganhundarna mår som vanligt. Nemi kör sina race i trädgården med näsan långt ner i snön, det märks att det är första vintern. Mini däremot fryser även med täcke. För hans del kvittar utevistelse, pinka och bajsa och sen in.


Efter några rastlösa dagar så har våra "spöken" lugnat ner sig något. Hunden som puffat på mig märks inte av och idag är den första dagen som jag inte har sällskap nere i källaren.
Undra vem/vad/vilka som vi har i huset egentligen!? Jag både önskar och inte öskar att jag kunde se något mer än bara diffusa skepnader. Men jag vet inte helt säkert om mina nerver skulle palla för det. Det är i alla fall tur att vad som än finns här är tillräckligt tydliga att vem som helst märker av det. Annars vore det nära till hands att uppsöka hjälp för psykiska problem.

Älskling är på jobbet och jag har en sån där ledig dag! Inte en bokstav står det i almanackan! DET är ett mirakel!

Vi hörs säkert senare för nu ska snabeldraken rastas och matas med muterade hårbollar och dammråttor.

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0