Är det inte det ena så är det det andra!
Det finns väl inte många föräldrar med NPF-barn som kan beklaga sig på en händelselös vardag!
Ofta så löser det ena problemet det andra och har man tur så kan man alltid "skylla" på NPF.
Har man otur så är det någon annan individ som stökar till det och skapar situationer som inte alltid är så angenäma!
Jag har haft tur i oturen!
Jag fick en hel vecka med avkoppling men den avlöstes snabbt av situationer.
Jag har även haft tur med att konsekvenserna hade kunnat blivit långt mycket värre... nu blev de bara fruktansvärda.
Jag har även tur som har så fina tjejer som orkar vara starka och visa sig svaga... och att de löser av varandra så det alltid finns någon som står pall med en stöttande styrka.
Dessutom har vi det enorma stödet av vår inneboende/bonusbrorsa/vikariemamma... han är en klippa med sin förståelse och närvaro!
Att jag sedan på det har Hjärtat som orkar med all den turbulens som kan få den mest stadiga att backa känns mer som ett mirakel än tur!
Veckorna har bestått i eget skapande drama, kraftigt påhejat av sensationstörstande och provocerande människor som inte kan uppskatta ett fiktivt drama i någon av kanalutbuden på TV...
På det lägger vi en av dem som inte har förmågan att lära sig umgås med sina kvinnliga vänner utan att inbilla sig en rätt att ta för sig efter eget bevåg...
Det i sin tur skapar naturligtvis en situation som kan vara svår att greppa även för den bästa!
Men tydligen hör vi till den kategorin... "BÄSTA"... eftersom vi om och om igen lyckas vända seglen åt rätt håll.
Att rida ut alla stormar är på intet sätt lätt... men den styrka som finns i både familj och vänkrets gör det möjligt att fortsätta i rätt riktning.
Det är svårt att INTE älska!
Min familj!
Mina vänner!
Mitt Hjärta!
En liten uppdatering...
... eller kanske en stor?
Det här med att uppdatera är inte min starka sida. Å andra sidan så gör jag ju precis hur jag vill med den saken!
Jag kan ju åtminstone erkänna att ibland uppdaterar jag i tanken men tänker få det på pränt "sen"... eller "snart"... vilket tydligen är ca två "straxar" som passar mig ypperligt!
Bara för att min älskling helt enkelt är bäst så sitter jag här i mars och har lyckats fått mig lite solbränna!
Det krävdes sin man att få loss de knutar som hållit tillbaka mig i min rädsla att bra saker och glädje kommer att vändas till bakslag och elände!
I måndags kom vi hem från en underbar vecka i Egypten med skaplig värme, kameler och jobbiga försäljare. Jag har slagit rekord i bufféer där jag har tagit "lite till" vilket de första dagarna resulterade i "anorexia-men-glömde-kräkas"... senare gick det bättre och jag stoppade vid att äta gott och bara ta bitar från ett par, tre delikata tårtor till dessert och klarade mig sedan från frosseriets våndor.
Dagarna har rullat med avkoppling och all-inclusive-lyx... men också en båttur ut till snorkelvänliga vatten. Vi har även besökt motsatsen... öken med kamelridning!
Sen ska ju tilläggas att inga resor vore möjliga utan den otroliga hjälp som vi får från vänner! Både de som utan att tveka tar på sig att hjälpa till med stall och sen den bästa "vikarie-mamman" i huset...
Den typ av familjekonstellation som uppstått i det gula huset är nog den bästa av alla världar även om en del kan tycka att det är lite udda...
Vad vet jag av udda!? Det här är helt normalt hos oss!
Nu vankas vidare planer och det är nog bara för mina vackra döttrar att inse att de är tillräckligt stora nog för att bli "övergivna" lite då och då till förmån för mig själv.
Igår fyllde minstingen år!
Det känns helt otroligt att den yngsta redan blivit 16 bast!
Att vi är uppe i ett halvsekel är dock ännu mer otroligt...
Firandet blev som vanligt familjen och med moster och "faster" men att det skulle vara lugnt är ju aldrig en möjlighet i vår röriga familj... tack-o-lov!
Huset har fått påfyllning med två ytterligare mirakel! Det där med valpar är en enorm förmån... där kan man verkligen njuta över att det bara funkar och går bra *peppar peppar*.
Dessutom har vi en planerad utökning till att se framemot om några månader om allt går som det går!
Men du är det dags för lite vardagliga våndor... såna som fyller dagarna tills det blir fredag och familjen är fulltalig ett tag igen!
