Jag tänkte nästan lägga mig en stund till efter att Maria och Oliver kommit upp men det blir att ringa både hit och dit!

Sjukanmälan av en unge, CSN om en annans studiebidrag (Maria får ta diskussion med skolan själv), Folksam om utbetalning... sen gäller att väcka Emilia för att fixa färdigt hästarna som kom hem till Godby igår.

 

Saknar min ork för filisofier! Som omväxling är jag för trött för att ens filosofera själv... Hallå! Var är du som filosoferar åt mig!?

Men just ja... lite mer kaffe sen telefontid...

... vilken tur att det kommer fler!

 

Har haft det riktigt bra med både tonåringar och vuxna! Ibland bara flyter det på som det ska!

Idag passade jag och Emilia på att rida hem hästarna till Godby. Det är en ritt på drygt en mil och det mesta backe ner.

En hel del av turen går genom bebyggelsen i stan och Västerbron med sina trafiklysen.

Det är tur att det finns en svärson som är så bussig och kör bil framför så lysena slår om!!

Sen måste jag ju säga att jag är stolt över våra bonnahästar som kan bete sig genom stan! De är så jävla duktiga!! för att inte tala om ryttarna som är så bra trots ganska mör sits, slitna ben och uttröttade axlar efter hästarnas peppande.

Efter två och en halv timme landade vi "hemma" med varma, lite svettiga och trötta hästar.

Sedan lämnade vi dem med näsan i hemmabetet för att vila upp sig till i morron!

 

Kvällen har varit lite seg! Det är jobbigt med helg utan sömn... tonåringarna lyckades tystna kl 7 på morron så gissa om jag är slut! Dock straffade det ut sig rejält på den ena som är bra dassig i dag... välkommen till höstsjukdomarna!

... väldigt tidig morron...

... lagom lördagslunch...

... sen då?

 

Trots en natt inpå småtimmar så kom jag ifatt tack vare en liten tösabit som kom in med en STOR tösabit och knuffade upp.

Den första vändan var lite väl tidigt men sen kunde jag ge rätt i att det var kaffedags.

 

Nu väntas en lugn lördag med regnet strilande utanför. I morron väntas en ritt på 2 timmar för att flytta hem hästarna från betet.

Håll tummarna för att det ska gå bra!

 

Dagens lunch blir hamburgare med nå potatisräfflor och sallad sen gårdagens taco. Det känns som en lagom ansträngning den här dagen!

 

Haha, det här inlägget känns väldigt torrt men har inte så mycket mer att skriva. Mycket i kropp och själ men inget som rinner ut i tangenterna genom fingrarna i dagsläget. Bra är väl det att inte allt ramlar ut utan eftertanke!

 

Jag får nog göra nya försök i morron med lite mer vanligt svammel blandat med töntfilosofiska tankar.

 

Varma mackor med stekta kantareller!

Det är mumma!!

Nu blev det inte så mycket mer än trattisar men det duger så bra så!

Sen en god sallad till med fetaost och vinägrette...

 

Annars har dagen de andra lik men med undantag av att en del myndigheter inte har förmåga att sålla på information och skadligt framförande. Jag gillar INTE när en begynnande föredragsamhet plattas totalt ner i sulorna igen!

Sen har jag börjat blivit besvärad av ett symtom som jag inte gillar! En gång är ingen gång men nu börjar det bli lite återkommande! Hade det uppstått för ett år sedan hade jag inget sagt men nu börjar jag få näsan ovanför ytan och min tillförsikt på framtiden är en helt annan.

Fan om det blir sjas till läkaren! DET gillas inte!

 

Nu ska vi sätta oss med en bra film, Brietårta och en driva kex... en helt vanlig torsdag!

Nu har äntligen febern börjat släppa! Det blev en natt och en dag med hög feber men nu är den under kontroll.

Det är till och med så pass att jag orkat mig ut några timmar och skramlat ihop lite gula kantareller och trattisar!

I morron ska det bli gomat till kvällen!

 

Här börjar saker falla på plats och det känns som om jag kan se fram nu med tillförsikt! Ibland är jag år fram i tiden och ibland nöjer jag mig med att njuta för stunden!

Den kombon känns rätt ok ska jag säga även om jag inte är den tålmodiga sorten alla gånger.

Någonting som jag borde ta tag i är mina vänner och bekanta som blivit satta på kant de senaste åren, det är dags att leta reda på den människa som är jag innan hon faller i glömska. Tur är väl att jag har go' hjälp att rota fram henne... det krävs sin man till det!

 

Men nu blir det lite larvande vid datorn och sen säger jag go'natt!

I morron är en annan dag!

Idag är det höst! Det är skitkallt!

Vinterjackan fram och starta nedräkning inför våren...

 

Väntar på vännen för en kaffe och eventuellt kan vi få hundarna att leka en liten stund. De är ganska töntiga och går var och en för sig utan att ens bry sig.

Vad är det för fel att leka!?

Apropå leka...

Vännen uttryckte sin röksugenhet häromdagen. Det som är lite udda är att hen inte ens röker!

Jag antar att det är den passiva rökningen som gjort sitt och skapat beroende. Snart får vi väl höra från det föräldrahållet att hen inte får leka med mig.

Men idag skiter vi i det... vännerna kommer över och vi leker hur mycket vi vill!

 

En av bruttorna, eller båda gymnasieungarna antar jag, ska ta skolfoton idag!

Jag gillar skolfotona, att följa år för år hur de utvecklas!

Det var inte så länge sen som det satt små blonda tjejer framför kameran.

Nu sitter det unga kvinnor där istället!

HUR gick det till!?

Det konstiga är att ungarna blir äldre och äldre men jag blir inte det!

 

Lite sliten känner jag mig ibland då livet tufsar till mig men över lag så gäller det att hitta sig själv så man som person förblir intakt!

 

Så, klart med dagens funderingar...

Nu ska kaffet drickas ur och feberyrslan ska ut kroppen... hoppas jag!

 

... på den här dagen med!

Febertönterierna har varat hela dagen så det har inte blivit många knop gjorda. Tackolov för Maria och Oliver som mer än gärna åker omkring och har tagit både hästarna och skjutsar.

Att handla blev lite suck och stön men var ju tvunget.

Vännen var så bussig som handlade det mest tvungna åt mig men det lyckades jag ju glömma där... vem blir förvånad...

Pannkakor stod som önskemål till kvällsmat och det gick ju smidigt. Eftersom vi bara var två som åt blev det ju busenkelt! DET är jag inte van vid!

 

Nu hoppas jag att kaffet och återstoden av mjölken kommer snart sen blir det pill i naveln resten av kvällen!

... som är vaken... och KattN och Nemi och fåglarna...

Men de andra människorna sover!

Det är som vanligt, min mage väcker mig trots sovmorron... den vill ha frukost!

Tänk om jag EN gång kunde få sova som andra dö'nickar till 12... eller 1... eller 2!!

Nä, här sitter jag med mitt kaffe... har stoppat i mig ett par mackor för att få stopp på knorret... och de andra sover.

Nemi har ätit, KattN har ätit, fåglarna har fått sitt.

Då är det tur att bloggen finns att prata med! Och Facebook!

Där finns det liiite möjlighet till vakna människor.

 

Medan jag sitter o fnular med dator och kaffe surrar de vanliga morronfilosofierna...

En vän har satt ut sin bild med sig tillsammans med varghundar... Alltså VARGhundar... Såna dära wolfdogs!

Åhhh, de är ljuvliga!

Jag har suttit i hundgården och talat med dem och de är underbara! De är HUNDAR!

Nu är de ca 5 månader gamla och en bra bit större än en liten schäfer... undra hur stora de kommer att bli? 

I lynnet är de precis som hundar ska vara, så där som en genuin husky... typ...

Jaja... det var hundarna...

Män'skan i fråga är väl egentligen lite likadan... lite otämjd, lite orderallergisk... behöver "varsamt" ta till sig andras önskemål i tro att det är hens egen önskan...

Haha... kul... fast lite sant ändå!

 

Nu rumlar det på övervåningen!!

Nån mer är vaken!

"Tjoho! Det bästa som finns!"

... sol i hjärta, sol i sinne!

 

Med mina tre "småtjejer" samlade under samma tak kan man inte annat ha än sol!

Dessutom hade Maria skrivit ett hjärtknipande, vackert inlägg på Facebook som fick mammahjärtat att värmas rejält... för att inte tala om tårarna som var färdiga att svämma över.

För egentligen är jag väldigt känslosam när jag tillåter mig till det... och när jag känner att jag vågar, att jag har förtroende för att yppa dem!

Vi har "gjort" Dollar$tore och hunnit med maten! Jag har även hunnit med och få känna på att febern inte är väck, egentligen är jag sjuk... fast jag inte är sängliggande.

Nu är det hästarna som ska ha sitt innan vi sätter oss i lugn och ro några timmar för att njuta av tillvaron!

 

Huset känns som vanligt när hårfärgslukten drar genom och när LoL spelas och när de tre retar varandra. Det som är ovanligt och ovanligt skönt är att retandet inte längre urartar i katastrof!

Jag räknar med, och hoppas, att vi får sällskap vid chillandet sen så att hela registret fylls!

 

Och vet du vad!!! När vi kom hem efter att ha hämtat minstingen var diskhon tom! Vilken underbar grej att se när det kommer från döttrarna!

Tack, Anna, för att du tänker!

Åhhh... de är underbara mina barn!!!

 

Vilka slavdrivare barn kan vara! Tackolov...

Anna har drivit genom att få möblera kök uppe... vilket förde med sig storstäd... vilket förde med sig att släpa ut i garaget... vilket förde med sig att släpa IN från garaget... vilket förde med sig en omorganisation i köksskåp... vilket förde med sig att maten inte är på gång förrän nu!!!

Som tur är så har jag andra sorten också... den som handlat godis till mamma och med pv fixat hästar och stallkatt och kört till tippen och planerat en filmkväll!

Uh... men vem masserar min utslitna kropp efter det här dagsverket!?

 

Hur som så blev det väldigt bra hos Anna! Och det var ett välbehövligt röj ska ju tilläggas.

Ren och skär sorg...

Det kan inte ens beskrivas.

Läser idag om ett par till som förlorat sitt barn. När, var, hur är helt betydelselöst för den förlusten känns...

Jag kan inte påstå att jag vet hur de föräldrarna känner men jag kan bara känna min sorg i det.

Som ett knytnävsslag slår den med full kraft och jag önskar att den som redan är sargad kunde få ta det för att låta andra slippa!!!

 

Å andra sidan välkomnar vi vår nya familjemedlem och önskar all lycka till tjejernas nya kusinsbarn!!

 

Växlingarna i livet är inte förutsägbart och tur är väl det!!

Men jag kan inte påstå att det alltid är lätt!

 

Nu tänker jag ta några minuters time-out och låta sorgen/glädjen finna rätt plats för att sen möta dagen!!

 

"Du kan inte korsa en ocean om du inte vågar släppa blicken från stranden!" Christofer Columbus

Det kan jag hålla med om!

Strandens trygghet är överskattad...

 

Den kan bli överspolad av en flodvåg!

Den kan bli underminerad av havet!

Den kan drabbas av diverse utsläpp!

 

Om jag blir kvar på stranden så tror jag att jag är trygg och säker men det kan vara en falsk trygghet!

Om jag däremot väljer att ge mig ut på oceanen, på min resa, har jag tryggheten i att jag sitter vid rodret.

 

Öh, ni fattar!

På morronkvisten behövs bara ett ordstäv eller ett citat för att min fattiga hjärna ska sätta fart i filosofiska tankar!

Det är så, tillsammans med kaffet, som jag påbörjar mina dagar!

Nu ska jag lägga hjärnan åt sidan och fylla på kaffe... ta en cigg och flyta på min flotte.

 

http://magazin24.se/nyheter/koping/2013/09/17/kritik-riktad-mot-psykvarden-i-koping/

 

En tragedi där en människa tar sitt liv!

En vuxen människa vars anhöriga inte fått vetskap eller blivit involverade i vården.

Jag förstår att en vuxen människa ska kunna klara sig själv. Men med suicidalrisk borde alla verktyg användas för att skona liv!

Det här är en fråga som jag själv är kluven i för jag anser egentligen att var och en äger sin rätt till sitt liv men det beslutet ska inte tas i depression, missbruk eller nån annan anledning som kan fördunkla sinnet.

 

Alltför många människor lämnas till sitt öde med sina problem!

Vare sig problemen hör hemma inom psykiatrin, ekonomin eller whatever...

Det är otroligt hur små, positiva saker kan förgylla vardagen!

När jag summerade dagen för vännen så insåg jag hur mycket det betyder med de egentlgien ynkligt små grejerna.

Att få en pratstund med minstingen...

Att gå på besvärligt möte... vilket i slutändan visade sig vara en myndighetsmiss och inget annat...

Det räcker med så lite!

Igår åkte värmen på en aning... det var Anna som började frysa först.

Annars försöker jag hålla lite på hösten och börja med tofflor osv men nu blev det för kallt tyckte hon.

 

Idag är det föräldramöte på gymnasieskolan! Få se om jag lyckas komma ihåg det ända tills dett är dags! Standard är ju annars att jag kommer ihåg hela dagen och när tiden är inne är det som bortblåst.

 

En vän har det lite besvärligt just nu... eller lite...

Jag lider med henne när det krånglas med egentligen  enkla saker.

Människor ger goda råd utifrån att problem uppstår pga fostran...

*bah*

Det är kanske det enkla att tro på men ännu enklare att förstå att omvälvningar ruckar familjers världsbild och allra helst barnen hamnar i kläm. I min värld är det enklare att se verkligheten även om det blir så mycket svårare att åtgärda!

 

Kaffe!

Röka!

Slappa!

Plåga dem med sovmorron!

Sen kanske jag till och med gör nåt vettigt fram till jag ska glömma mötet!

Den här dagen har verkligen sitt innehåll!

Att vakna på rätt sida, nöjd...

Att tösabiten ringer, nöjd...

Hösten?... nja...

 

Sen har jag haft sällskap av de stora ungdomarna för hästbesök och hundpälsreducering. Det senare till ingen nytta...

Innan vi åkte passade jag på att åtminstone dammsuga upp de valpar som gömde sig i hörnen... för att inte tala om ryan över hela golven och den mysigt pälsklädda soffan!

En fika och pratstund med minstingen gav verkligen energipåfyllnad! För att inte tala om den bekräftelse som behövdes för att förstå det som avhandlats de senaste månaderna.

Att tala om dubbelspel tänker jag inte göra utan väljer att se ödets nycker som leder vidare för oss alla!

 

Det ÄR verkligen höst nu! Betet lider mot sitt slut och sedvanliga funderingar i när, var, hur vi ska flytta hästarna snurrar i kolan!

Kallt är det inne med! Men tofflorna fram och vänta på de eftersläntrande varma dagarna innan behovet av inomhusvärme gör sig gällande.

Höstglöd!

Hösten är den tid då sinnet kan slå sig till ro, när man kan krypa ner under filten och njuta av att känna värmen sprida sig...

Detta TROTS att jag egentligen redan inlett nedräkningen till nästa vår!!

... Ja...Står inför ett beslut som jag inte vill ta!
Men det lutar mot ett Ja... eller egentligen finns det inget val.

Hur som så hoppas jag att jag har lite människor kring mig som kan plocka ihop resterna. Det är nog rätt så klart vilka jag vill be om vad.
Uh, det lät drastiskt och det är det med men ibland blir det som det blir.

Idag hoppas vi på sol hela dagen och jag tänker vara ute en hel del!
Hur många tråkiga saker som än blir så finns det alltid fler bra grejer!
Det räcker med att gå upp på morron och se dem man älskar och tänka på dem som inte är hemma just nu. Alla har inte sån tur att de äger den förmånen!

Ja, Nej, Ja, Nej...

Risken är stor att man inte ser klarsynt ibland. Nu är det åtgärdat!Anna har varit på besök hos optiker och försökt hitta passande glasögon efter synundersökningen.
Efter en timme och med hjälp av tre rådgivare exklusive expediten så gick hon tomhänt därifrån. Många skratt blandade med Annas frustration och ovilja att överhuvudtaget acceptera glasögon blev frukten av besöket.
Vi gör nya försök en annan gång!
Eftermiddagen/kvällen i Köping avslutades med två läger... en del till Lindex och den andra till Din Sko.

Nu är vi mätta efter Annas val av kvällsmat som blev tonfisksallad och resten av kvällen ska tillbringas i lugn och ro!

Hur klantig får man vara!

När kaffet är på och jag börjar duka fram frukost så inser jag att det är måndag... på måndagar har Anna sovmorron... till 10...

Så varför i hela fridens gör jag då uppe med klockan 6.30!?

När huvudet är dumt får kroppen lida...

Sen KAN jag ju inte gå och lägga mig igen. Har jag vaknat så ÄR jag vaken.

 

Idag är optikerbesök inbokat så vi får väl se om det kommes ihåg hela dagen... eller om vi har glömt det innan eftermiddagen.

Där har vi gjort en deal.. Anna behöver glasögon men vill ha linser...

Specsavers erbjudande gäller inte linser.

Anna kollar synen gratis, väljer glasögon ur billigaste sortimentet (som hon ändå måste ha vare sig hon vill eller inte) sen kan hon be om synstyrkan och fixa linser nån annanstans.

 

Jag måste också ta för diskussion med Emilia om vi ska flytta hästarna tillbaka! Nu börjar ruskvädret med de borde kunna beta ett par veckor till. Men vi fryser...

 

Alltså... jag och Emilia borde inte släppas lösa på hästryggen utan karta och kompass eller en ordentlig, detaljerad GPS. Och DEFINITIVT inte i skogen!!

Vi är ju vana vid Godby-skogen som är ett par skogssträngar på några hundra meter breda... även där rider vi vilse... varje gång. Ridvägarnas variation är oändliga!

Den här gången (fredags) gav vi oss ut där hästarna dräller på bete. En ny skog... stor skog... främmande vägar.

Turen började med att vi hittade en stig som vi INTE har hittat innan trots att vi letat!

Lugnt och tryggt?

Näää.... aldrig när vi puckon är ute.

Vi följde stigen, vi följde vägen, vi följde snitslar... ända tills vi gjorde som vi brukar:

"Åh! Kolla den vägen! Vart leder den? Åh, vilken fin stig! Vart leder den?"

Uh... sen var det kört...

Efter en timmes rantande på en grusväg, öde från hus, tog vi Emilias GPS till hjälp. Och DEN visade jävligt bra!

En plats som otroligt nog visades var att vi befann oss på E18 men där var vi INTE.

Till slut tog vi beslutet att helt enkelt vända och ta samma väg tillbaka som vi kom. Och efter drygt 2 timmar anlände vi med hästar som var helt slut till sommarhagen.

Idag fortsätter den lugna helgen. Gårdagen blev en tidig kväll, att sova ikapp is da shit.

Nackdelen är bara att då är jag uppe och studsar före sju. Som tur är så har Anna kommit hem tidigt och ska plugga. Det blir lite dö'snack över datorskärmarna, plugga och slappande.

 

Under helgen har det kommit fram saker som jag anat men inte kunnat sätta fingret på. Det är tur att tjejerna hanterar vuxnas galenheter på ett moget sätt!!

Jag kan känna att jag dragit en vinstlott och sparar på irritation som uppstår när barnen blir drabbade.

Antagligen låter det lika från annat håll och så är det väl men MIN känsla och upplevelse ÄR min!

Den senaste veckans filosofiska tankar har lett mig dithän att jag vet att jag tillhör bara mig själv och det jag vill dela med mig bestämmer jag själv. Jag är INTE till salu!

Försöken att köpa genom osjälvständighet har lett till min insikt att jag fortfarande är tillräckligt självständig för att be om hjälp där jag är trygg.

 

Ah, hu,,, jaja... iväg o mata Tina, fixa hästar och handla lite... En vanlig dag hos Anttila!

Det är tur att gymnasieungdomarna är morronpigga! En hel flock som är uppe och studsar, duschar, käkar frulle...

Nu fattas huligan-Emilia som ska komma för kaffe och sen ut och larva. Eftersom hon har varit borta i sin ynkliga studentlägenhet flera veckor så har vi lite att komma ikapp med. Vi har ju annars som vana att bladdra ur oss dagligen. För att inte tala om ölhävarkväll!! Den fattas nu när hon flyttat ALLA sina saker!

 

Annars har jag inget jobbigt på agendan idag och det känns lite udda! En lugn fredag....

HUR gör man då!?

Fast jag har snurrat färdigt för länge sen egentligen.

Det är så skönt när dagar flyter utan trösklar att kliva över! Allt tar sin tid... varken mer eller mindre och jag måste få berömma tjejerna som är hemma (och svärson)! De är duktiga!

Idag tog Maria och Oliver initiativet till mat och även lagade den! Det blev ett val som Anna inte gillar så där... men hon tog det med ro och klämde i sig lite kvarg och en låda bönrester.

När konflikterna håller sig borta är det så jävla skönt!!

Nu fattas bara den som kan hålla mitt lugn på mattan med vilka metoder som helst.

För lugn... det har vi just nu! Och, åh, vad jag önskar att Natanya kunde ta del i det med! Men jag antar att det kommer så småningom, hoppas jag, för hon är saknad!

 

Hästarna ska nog flyttas tillbaka "hem" i helgen, vi tänkte passa på när Emilia är i stan en sväng. Den sista svängen med bete är pågående och snart är det installning som gäller.

 

Snart är det läge att sova... eller nåt... för nu är jag trött!

Och jag tänker sova ända tills klockan ringer, eller till fem minuter innnan, för det behövs så jag kommer ikapp!

... fredag!

Snart är den här veckan slut med!

 

Idag blir det mitt varannanveckasgöra och i morron är dagen vikt för skogsvända och seriously deeptalk i skogen. Eller så blir det en skogstur med sedvanligt flams där det allvarliga får ge vika för humorn när sinnet inte orkar käka skit!

Det är riktigt skönt att vakna på morgnarna när sömnen är tillbaka efter en period på 3-timmarspass! Dock är jag helt utmattad på dagarna då jag inte är van att sova så många timmar åt gången men som vännen säger: Utan sömn är man speedad, med sömn kommer lugnet jag inte är van vid!

Igår tog vi en svamprunda som gav dålig avkastning i påsen men god påfyllning av positiv energi. Vi fruntimmer behöver den energin för att fungera!! Kanske behöver ni karlar den med... vad vet jag.

 

Saknaden av minstingen är påtaglig ju närmare jag är de andra! Jag önskar att hon kunde ta del av vår närhet i klanen och känna att hon har en betydande roll för att vi ska vara kompletta!

Synd nog finns det tendenser till en önskan utifrån att effektivt sätta käppar i hjulen, att blockera en väg för familjen att enas. Jag antar att det så småningom bryter genom om vi har tålamod och ork att vänta trots hjärteknipet.

Den enda gången då man kan dela 100 % på 5 och fortfarande få 100 % är när man pratar om kärleken till barnen. tänk om de kunde förstå det!

Det är inte alltid möjligt att visa det eller förklara det då den känslan helt enkelt finns i hjärtat!

 

Idag (och andra dagar) gäller det att skynda långsamt! Som alla dagar kommer det att rulla på i vanlig ordning bara jag tar mig tid att inte stressa! Det finns ingenting som inte går att göra bara jag låter mig själv hänga med och inte tro att jag kan skynda mig till den vanliga ordningen. Jag KAN inte "bättra mig" med ren styrkekraft med mindre än att driva mig långt ner i träsket!

Det jag gör och ger sker faktiskt när jag själv känner att jag vill och mäktar med det! Tackolov för styrkan som jag knycker från de starka som finns med mig!

 

Haha... som vanlig blir det svammelinlägg med dagens funderingar...

Tanken går till den nominering jag fått: En ängel!

Uh, det är människor runt mig som GÖR mig hel!!!

 

Så då var det en ny dag med nya prövningar!

Dagens telefonsamtal med BUP gav bra vibbar... egentligen som vanligt då Marias kontakt där är kanon!

Lugnet dessa förmiddagar då inget behövs göras är kanon! Det är underbart att bara glida runt och plocka med det som man har lust med.

 

Gårdagens filmkväll med ungdomarna slutade som brukligt... efter halva filmen var alla trötta och gav upp för att lägga sig. Det finns ju inget att klaga på när tonåringar frivilligt kryper till kojs före 22... eller?

Däremot morronpigga sådana är lite ansträngande då jag har lite sömn att ta igen. Men omelettfrukost är ju helt ok att offra sig på.

 

Jag antar att dagen kommer att fortlöpa som vanligt...

Lite myndighetskontakter...

Lite hästar...

Lite plock...

... just ja... handla...

 

Men nu ska jag ta mig i kragen och ta mig till rutan "GÅ", inkassera 4000 kr och vandra vidare!

Ett beslut som hängt över mig är fattat och jag kan ju lugnt påstå att det skapat Ångest de Luxe!!

Jag vill ju gärna tro att jag är lite kallsint men så är ju inte fallet! Egentligen är jag väldigt blödig när det kommer till känsliga saker.

Hur som så lär jag ju se till att jag har en trygghet vid sidan och det räknar jag med att jag kan ha.

Och vad det än gäller så är jag tillräckligt tillsluten för att inte nämna nåt med ord öppet.

Nackdelen med mig är änså att känslorna rinner genom fingrarna och ut i tangenterna där de skapar ett enda virrvarr av ord. Om det ser osammanhängande ut så är det bara förnamnet av det som susar innanför pannbenet.

 

För att klara den här dagen ska jag se till att göra det jag ska, larva i skogen och fixa det nödvändigaste.

I morron ska jag göra lika... och dagen efter det och dagen efter den med.

 

Trött, frusen och modfälld...

Min "privata" läkare har hittat tillvägagångssättet att bli botad! Det är ett mirakel!

När man bara skärper sig och gör så blir man frisk!

Eller åtminstone blir till en mindre last för både samhälle och familj.

Det har sina fördelar att skärpa till sig, det är ju bara att göra de där enkla futtiga grejerna som behövs för att det ska se bra ut... SE bra ut...

Har man tur så kommer det föra med sig att ALLA rutiner (inklusive de privata) kommer att flyta på.

För det är ju inte svårt att skärpa sig.

Dessutom har jag hört att det är bra att dämpa de negativa känslorna som dyker upp med hjälp av den riktiga läkaren, det kan ju dessutom ge en uppsving i hushållsekonomin.

Att det sen för med sig banala konsekvenser som undanhållanden av person som direkt följd av mind-fucking är ju mindre väsentligt.

 

Så... det var den där morgongallan som skulle ut.

Näää... oroa er inte! JAG tänker inte låta min person hamna i trubbel på grund av andras idéer!

Lite problem blir det då jag har svårt att låta svensson och person gå hand i hand men DET är inte MINA bekymmer!

En del saker har sin gilla gång, andra kan man styra över...

En del grejer tar lång tid, andra bara sekunder...

Jag vet att det kommer att ta LÅNG tid innan allt är på sin plats men det tar bara nanosekunder för att upptäcka konsekvenser av att försöka hejda processen.

Jag har underbar tur som har familjen som stöttar mig!! För att inte tala om vännerna!

Det är inte alla som har den turen!

 

Svammel som vanligt men det är ju så livet ser ut!

... och arton tillbaka.

Egentligen VET jag att det bara hänger på mig själv om jag ska kunna behålla mark när jag kliver fram men allt är inte så lätt att åtgärda.

En dag önskar jag att jag själv kunde klappa mig på axeln när något blir rätt, att kunna ha tillförsikt utan känslan att det kommer att braka.

Att kunna kliva på den bro som jag dagligen bygger, när jag ser att den kommer att hålla.

Att kunna anlita "medhjälpare" som kan stabilisera bygget.

En sak är säker... jag Är på väg tillbaka! Jag har åtminstone uppnått den punkt där jag har en vision... och en vision innebär framtid!

 

Men nu ska jag inte fortsätta att krångla med mig själv. Nu är det vännen som behöver stöttning så det blir kaffetajm och pepp!

*"Den halte leder den lytte"... det behöver inte bli dåligt, tillsammans förstår vi våra brister!

Uh, har man legat vaken och funderat för mycket när livet ter sig som en fruktsallad??

Jag tänker inte gå vidare in på de funderingar mer än att lviet för mestandel är gott!

 

Igår var en av de dagar som jag har svårt för! Födelsedagar och andra bemärkelsedagar är ganska jobbiga!

Så har det varit många år men nu är det lite extra.

I det älskar jag min familj som kan ställa frågan; "Vill du bli firad?"

Naturligtvis VILL jag ha familj och vänner här... och det brukar kännas bra då de tar det som det är och inget annat.

Dom alla andra dagar blev det ett snurrande med hästar, vänner och familj i nämnd ordning. och som vanligt hann jag inte ens byta om från skitkläder så nya svärsonen blev "inhälsad" i stallkläder. Den stackaren hade funderingar på hur man klär sig här även efter att Caiza påpekat att det är ok med vadsom! Trots utebliven klädkod lyckades vi skaka hand och även fika... Välkommen!

De vänner som dyker med sina problem kan jag bara känna med! Det är synd att man inte har ett trollspö och bara kan få problem att frösvinna men så ser ju tyvärr inte livet ut.

En annan dag kommer andra problem och de kanske är lättare att lösa!!

 

Sista rosen för säsongen blev planterad på Jozz...Olivias grav och i mina tårar önskar jag att hon nyser rejält av dem i sin allergi, alternativt kommer och skäller på mig för att jag inte tar hänsyn.

 

De ingredienser som jag saknar i fruktsalladen får jag väl äta vid sidan av och de bitarna som är beska får jag väl ta med de goda...

Men det mesta är gott!! Även om en del inte passar!