Kan man säga att det är skönt att ledigheterna är över? Nu kan det äntligen bli lite ordning på torpet! Ungarna i säng i någe sånär vettig tid och iväg på morgnarna. Medicintiderna är lättare att styra upp och rutinerna kan återtas. Intellektet har fått en knuff i rätt riktning och med positiv verkan. Lite nya rutiner blir det antagligen i samband med skolstart men det ska väl familjen klara trots bokstäverna! Veckor har gått till ett drällande i stall och andra ställen. Emilia är den stora stöttepelaren och en ny vän finns vid sidan för de existentiella frågorna. Många frågor ältas till gagn för både barn och vuxna! Nya ridvägar har upptäckts, inte helt otippat alldeles intill de gamla. Hästarna har prövats och en del tid har gått till att undersöka nya möjligheter! Även ren kroppslig sjukdom har hunnits med och den ligger fortfarande kvar i kroppen. Feber och hosta är ett jävla skit när det sätter in! Andra symtom lägger jag i vanlig ordning längst bak i garderoben, tar itu med dem "sen". Apropå torp... (och andra symtom) Det skulle vara det mest attraktiva! Att kunna sätta sig utan stimulans utifrån! Att i perioder kunna dra sig undan bara för att tillfredställa de mest grundläggande behov... ... som värme, föda, vatten... gärna på ett mer besvärligt sätt. Det är bättre att svettas över de behoven än de negativa påkomna. Aja, svammel... som vanligt! Men du förstår, det är bara svammel som ska ut och det är bara tur om de trådarna fästs i rätt ände!