Vad det är skönt när det äntligen känns som lite sommarvärme!
Det är lyckat för Emilia som larvat iväg till utlandet för poolhäng när det värmer loss här...

Dagarna har gått åt till feberyra, det är ju inte kul när det dyker på igen! Feber och skithosta...
Men nu är det på tillbakagång igen. Bra är att jag lyckats varit ner för borreliaprovet så nu återstår bara väntan på svar. Det tar ca 2 veckor innan svar kommer och jag hoppas innerligt att den sista antibiotikakuren tog baseluskerna!

Idag var jag och Nemi till kyrkogården och hälsade på Jozz...Olivias grav, rosorna som stått sig länge börjar ha gjort sitt och en del av dem förpassades till soporna. Ett ljus tändes för att brinna när mörkret kommer och vi hade en stillsam meditationsstundd där, jag och Nemi.
Fjärilen som Natanya valde till buketten vid gravsättningen har jag satt i en av krukorna som står.
Splittrat skrivande, känner jag...
Tankarna är lika splittrade...

Det är dags att ta itu med bouppteckningen. Nu är det mesta betalt och klart...
Jozz...Olivias liv ebbar ut även med räkningarna...
Bouppteckningen blir en enkel grej då det inte har funnits så mycket organiserat.
Och efter den så fortsätter vårt liv på ett annorlunda sätt, på riktigt!

Aja, vem ska gnälla...
Det finns de som har det värre...
Men min sorg ÄR min sorg!
Och vi har ALLA vår egen sorg!
Men trots sorgen så går solen fortfarande upp varje morron och nu känns det som sommarsol!

Idag har jag och Emilia uträttat stordåd i stallet!
En morronritt påbörjade dagen och sedan tog en städmani utan dess like över. Spindlar schasades och dammet flyttades runt i hela stallet med hjälp av dammvippan.
Saker plockades rätt på och vi är väldigt förundrade över hur mycket skit man samlar på sig!

"Kan va' bra att ha"
"Synd att slänga hinken nu, den funkar ju med ett snöre runt" (Om en hink med en spricka ända ner i botten).
"Vem fan har köpt den här onödiga!? Aha, vi tyckte den var bra då!"

En vända till Dollar$tore krävdes för att balansera det kastade "bra-ha" med nytt "kan-behöva-sen"...
Hinkar och korgar har en tendens att gå sönder eller bli fyllda rätt snart i stallet!

Men nu är det fint!
På riktigt!

... som påminner oss så...
Jozz...Olivias kusselusses länk från Youtube på fejjan är väl värt att dela vidare.

http://www.youtube.com/watch?v=GSyXSeAHL_k&feature=share

Idag ska sorgegropen hållas i shack med ridning igen. Det måste vara den näst bästa terapin!
Den allra bästa är "la famillia"...

Inte helt otippat så kommer vi att bli blöta i skogen... Jag vill ha sommar!!!
Nu vill jag ha varmt så jag slipper hålla värmen med kilovis av tröjor!
Jag vill ha varmt och svettigt!

Häromdagen tänkte jag på Jozz...Olivias födelsedag...
... på hennes ovilja att fira...
... på våra funderingar hur vi skulle kunna ge något utan att gå
emot hennes önskan att inte fira...
I år får hon skylla sig själv!
Men vi kommer inte att kunna ge henne mer än andra år...
Det enda vi kan nå henne med är våra känslor och tankar kring henne och det är ju egentligen inte mer annorlunda.

Igår var vi till graven för att, den här gången, främst sätta blommor och ljus på graven mittemot gången. Men Jozz...Olivia fick detsamma... för oss är det nog "årsdagen" alla dagar och lika så för andra med den nära sorgen...

... och efter den så kommer ytterligare en dag!
Det går framåt! Åtminstone i dagar räknat... sen HUR det går framåt det är en annan femma!
Men med så många fina tjejer och grabbar runt omkring så kan det bara bli bra så småningom!

Mina tankar går till den mamma som idag minns ett år tillbaka av sorg.
Minnet av den natten när DEN tjejen dog är fortfarande glasklar!
Under en längre tid hade jag haft ett sjå att hålla en av MINA döttrar på benen... med huvudet upp... vilket inte var det allra lättaste...

När den natten sen kom, efter att situationen här hemma började bli lite mer hanterbar, fick jag lov att släppa MIN dotter att gå ut ledsen för henne som under kvällen/natten så sorgligt hade dött.
Mina tankar gick till den mamma som fick det hemska beskedet levererat!
Det beskedet som jag så länge hade varit rädd för att bli tilldelad!
Ett besked att ens barn ligger död!!

Mina tankar gick till den mamma som blev tvungen att acceptera att hennes enda barn var borta!
Och att hon var borta för alltid!
Åh, vad jag led!
Under en längre tid hade jag själv "tränat" att ta emot det beskedet!
Jag hade målat upp hela framtiden efter det beskedet... MÅNGA gånger!

Lika gjorde jag när de två små blev så tragiskt betulna på sina liv...
Vi har pratat så mycket om hur jag som mamma skulle kunna ta emot ett sådant besked!
Och mitt svar har alltid varit, kommer ALLTID att vara!:
Så länge jag har ETT barn kvar så har jag mina barn omkring mig!
ALLA mina barn är värda lika mycket, 100 % för var och en!

När den natten kom då min dotter gick ut för att vara ledsen, det är ett år sedan nu...
Då lät jag henne gå... ledsen för att söka sina vänner i sorgen...
... men när morronsolen tittade fram så åkte jag och hämtade henne för att gråta färdigt hemma...
Det är ett år sedan nu...
Idag kan jag säga till den mamman att jag förstår...
Jag VILL inte förstå det!
Jag vill fortfarande sväva i den ovissheten om hur hjärtat klarar av att förlora ett barn!

Men man får inte alltid som man vill...
Idag är det ett år sedan som det hände...
Efter det har även jag förlorat en dotter...
På önskan från döttrar så ligger gravplatserna nära varandra...
Ikväll ska vi tända ljus åt båda flickorna...
Sorgen över förlorade barn är stor...

Då har förmiddagen gått åt till hästtjat och uteritt tillsammans med Emilia! Det är alltid uppskattat av mig då jag kan varva ner lite på rätt sätt!
Vi började dagen med att morgonfodra  hästarna, sen blev det äcklig frukost på Rasta... Bajsmacka med korv och ägg... det var till och med så att jag lämnade sista bite och det är inte ofta det händer!
Hur man kan misslyckas med att steka ägg är ett mysterium för mig, i alla fall på ett sånt ställe. Lägg därtill kall, flottig falukorv och en stor mängd med dåligt smakande bostongurka så förstår du hur mackan smakade...
Och klagade jag?? Näää... jag är bara så ful att jag skiter i att åka tillbaka till det stället, standarden kan ju bara inte hållas särskilt hög då man har riktat in sig på personal utan utbildning för ekonomins skull.

Mer lyckat blev det på ÖB där vi investerade i en ny skottkärra. Den gamla har vid det här laget en STOR krater i botten och då en av hästarna står på torv så är den inte kul!
Det var till och med så att vi lyckades skruva ihop den! TROTS flera skruvar, muttrar och brickor! Och även flera hål som skulle passas! Den som känner Godbyidioterna vet vilken bedrift det var!
Skrapa leriga, fällande hästar och "klä" på dem, sen var det en tur ut!

Måste ju säga att det har varit en skön dag! Men jag lider med en av döttrarna som har suttit över en timma vid systers grav och gråtit... det går upp och ner, som sagt...

Vixina om Väntar på skitjobb!:

Fy fasen. Kan bara tänka mig er plåga. :( Hur är det med spökerierna?


Åh, spökerierna... Just nu är det lugnt... tror jag. Vi är så vana vid småstök så det lägger vi inte märke till.
Helgens påminnelse om de som dimper under isen är nog en liten connection. Det är den sidan av världen som är oändlig och full av möjligheter om vi vågar se den. Det är där som allt stök befinner sig, typ...

Idag är det som vanligt skjutsar åt både det ena och det andra hållet. För att alla barn ska få rum krävs två rundor idag.
Efter det ska jag plocka upp Emilia så hon slipper sova bort ytterligare en förmiddag. En tur med hästarna väntar och det är väl ett bra sätt att ladda batterierna!

Jag hade också tänkt mig att få till det med både snabeldrake och mopp men jag är inte omöjlig! Om det är någon som vill ta det jobbet i från mig så, var så god! Ingen ska komma och säga att jag inte är generös... jag lämnar gärna över det på någon annan...
Tvätten är en smärre katastrof. Efter städ på tonårsrum så är det ett berg av svart tvätt... och lägg därtill att termostaten till golvvärmen i badrummet pajjade för ett tag sen och stod overksam i flera dagar. Snacka om att det blir kaos när tvätten inte torkar som den ska! När man inte kan tvätta sina maskiner dagligen!
Men det är ju världsliga ting, men det är ju också där vi befinner oss!

Go'morron, världen!
Nu tar vi oss i kragen och möter en ny dag!

... kan man ju lugnt säga att det är idag!
Då känns det bra att man har sovmorron även om sömnen tar slut vid 7-tiden. Det är skönt med en morron där "pälsen" är den bästa vännen några timmar innan det är frukostdags på riktigt.
Inte ens hundarna har vaknat än! Kvällen blev sen hos den kära vännen som fallit en liten stund i sorgen.

Det är lite lustigt hur en känsla att ringa visar sig vara riktig när man är på plats! När vi väl fick tag på vännen bad hon oss komma över då hon ville prata med mig.
Väl där dundrar Guns'n'Roses och det visar sig att sorgen kommit över. Vännen har sina egna minnen från Jozz...Olivia sen många år tillbaka. Både Jozz...Olivia och Caiza har "plågat" den här vännen sen de var i 10-års åldern och umgåtts en del även som vuxna.
De starkaste minnena som min vän har är då det gjort ont... stjärtlapp, skateboard, Absinthe...
Guns'n'Roses hade dragits på igår kväll och med de låtarna kom minnen från gamla fester... Det var då jag ville ringa och gjorde även det.

Det ska ju tilläggas att jag och min vän inte nödvändigtvis träffas eller pratar med varandra varken regelbundet eller ofta, det behöver vi inte alltid...

Kvällen lättade upp så småningom och minnena blev mer glada än sorgsna...
Men som sagt, kvällen blev sen och det är tur att vi får skylla på vädret när vi slappar under dagen idag!

Och innan dess är det baaara "ta't lugnt" som gäller!

Emilia och jag har bestämt att vi ska ta ur permanentbäddarna i boxarna FÖRE vintern! Förra året stod vi framåt november och blev chockade över hur långt fram det där "sen" hade gått!
Men i år ska det ske NU... inte SEN...

Torsdagen blev den sista dagen av den jordiska vandringen för Jozz...Olivia.
Då var vi närmaste med henne till gravplatsen där jag lade i urnan...
Urnan som innehåller det som är kvar av min förstfödda dotter... jag har fött henne och jag har begravt henne...

I väntan på den beställda gravstenen så har Natanya gjort ett kors till Jozz...Olivia. Naturligtvis kommer det korset att få vara kvar även sen. Korset är en gåva gjord av lillasyster från oss alla och i det korset finns nog våra känslor samlade.
Själva gravsättningen gick som förväntat!
Vi möttes av Jozz...Olivias urna i kapellet, på ett bord med ett tänt ljus på vardera sida.
Därifrån följde vi henne till graven och tog ett farväl innan urnan blev sänkt på plats och blommor fick följa med ner.

Senare på kvällen var jag, Natanya och Maria dit och kontrollerade att graven var igentäckt och även för att tända en lykta för att sprida minnet i den dimensionella världen.

Om några dagar kommer vi att få sällskap på gravplatsen. Då är det årsdagen för Marias vän som har sin plats alldeles i närheten.
Jag antar att det blir många besökare om de inte väljer minnesplatsen i stället...
Vi minns och vi känner...

... kompletteras i morron då...
Den flicka som jag födde ska läggas ner i sin grav.
Nu finns bara askan kvar, samlat i en urna...
Den ska ner för att symbolisera minnena...

Den andra delen är känslorna som vi alla är påverkade av! Känslorna som inte kan förklaras... känslorna som berättar när något är i görningen och känslorna som till viss del berättar vad som hände...

Hur som... snoreriet har i alla fall avstannat. Det känns lite trivialt att vara nöjd över det men det ÄR skönt!
Jag har haft några dagar med nysande, snorande och feber. Jag brukar ju klaga över att det sitter fast i skallen men den här gången har hela hjärnan blåst ur, tror jag.

Till i morron ska även det kors som Natanya gjort på slöjden hämtas. Hon har gjort ett kors att sätta på Jozz...Olivias grav... Den ska få sitta där och sen kompletteras med stenen som är beställd.

Efter torsdagen är det inte många "måsten" kvar... det är lite juridiskt som ska ordnas men sen kan vi sätta oss med ro och låta Jozz...Olivia stöka varhelst hon känner för det.
Jag antar att hon gör det redan nu men då behöver hon inte vara med och styra över de praktiska sakerna.

Ja ja... samla krafter och samla tankarna...
Nu kallar vardagen...

... eller inte...

Märkligt hur situationer kan få folk att regrediera till låg utveckling!
"Om jag inte får som jag vill så pratar jag inte med dig på FB!"
... eller liknande...
"Jag tänker inte prata med dig alls!"

Uh, ibland uppstår det situationer där det inte är så omöjligt att bara ta det som är nödvändigt. Trösten är att inga situationer är oändliga!
Det är inte så svårt att bara ta det uppkomna och sen passera...

Vi har i alla fall varit till mamma idag!
Och tack gode gud för den underbara människa som hon är!

... inbokat!
Den 19 April följer vi urnan till den sista jordiska platsen.

Nu har jag suttit och "pratat" med en vän till Jozz...Olivia som nyss kommit ifatt...
Mitt hjärta blöder för henne som nyss klivit på tåget att fatta vad som hänt!

Diskussioner om hur bristande förståelse för människor med liknande problem skapar den otryggheten som får en del att välja bort livet...

När ska vi lära oss om de olika sätten att hantera verkligheten?
Och när ska det bli tillåtet att vara annorlunda?

Jag tänker på "Det är sunt att vara onormal i en sjuk värld"...
Det är kanske det som är riktigt sant... på riktigt...
När ska det bli tillåtet att få känna på ett annorlunda sätt utan att bli sågad...

Jag tänker också på ett uttryck om vänskap som Jozz...Olivias vän använt...
Det är så sant!

Jag är trött, på riktigt...
Det är tur att jag har mina knäppa ungar och min knäppa älskling! Annars hade jag trott att världen består av normala idioter...
Men de bevisar att det finns en annan sort med...

... trodde jag hörde till tonårsungarna som begrepp...

Det kommer nog att bli en finfin dag på jobbet idag... för att inte tala om den tillhörande natten... och morrontimmarna...

Gårdagens jobb slutade kl 20 och det blev en kackelstund hemma... något som resulterade i generalknas med sömnen...
Jag måste förtydliga mig att rätt tidigt förberedde jag mig för nattnatt men det sket sig rejält...
Anledningen till generalknas kan jag inte ens gissa mig till, det är väl bara något som ska till...
Fördelen med det är att en hel del avvecklas, utvecklas, invecklas... eller hur man nu vill tolka det.

Nackdelen är att jag kommer nog att bli trött... sen!
För just nu har jag ännu inte mer än slumrat för att sedan ge upp och gynna kaffeodlarna...

En orsak till knaset är nog att Jozz...Olivia har kommit tillbaka till Arboga i sin urna. Det skapade ju knas även hos andra familjemedlemmar innan i veckan, utan att vi visste om det.
Den förra dippen som jag skrev om den 4 April var nog just som jag antog, det stämmer bra med senaste samtalet från Fonus.
Nu ska vi fundera ut ett bra datum så tjejerna får en fysisk plats att "träffa" sin syster på... det känns att även jag kommer nog att ändra inställning till gravplats.
Annars har jag en känsla av att gravar är tomma... kanske gör Jozz...Olivias fascination över kyrkogårdar den känslan annorlunda.

Bah... dygna....
Huvudet upp och fötterna ner... räcker det?
Å andra sidan så har det inte varit så mycket mer den sista tiden.
Jag är glad att jag har min familj, ALLA tjejer och grabbarna!
Det är de som får varje dag att söka nya vägar, att inte dygnet tar sin ände utan gryning!

Älskar min Familj!

... önskar jag mig!
Jag vill ha en solig dag idag!
Jag och Emilia planerar en sväng med hästarna i skogen, vi vill INTE ha regn!
Jag vill också ha en chans att stoppa näsan ovanför vattenytan EN dag åtminstone!
Det är skönt att veta att sinnet i alla fall är det att jag kan skärpa allt för att kunna ta mig fram även denna vecka ut.
Skogsturerna gör gott!
Även tjejernas önskemål om ditten och datten gör gott!
I går önskade Anna en frossardag med en trerätters till kvällsmat och vi lyckades deala till en rimlig meny efter heldag på jobbet:

Sallad, baguette och gräslöksost
Gratinerad lax med penne
Glass med fruktsallad och chokladsås

Med den middagen så firade vi Annas kanonresultat på spanskan! Hon är så duktig tjejen!

Återstår att se om skaran kan vara sams inför resten av önskemålen.
HUR lätt på en skala är det att tillgodose tre tjejer med skilda önskan... och se till att alla tre är med på tåget!
Sen vill jag ha till att det faktiskt inte ALLTID är så att ALLA måste vara med! Men till min glädje är det just det som är en del av önskan, att ALLA är delaktiga!

Men, men...
Vi jobbar på att överbrygga de diagnosticerade svårigheterna med att kunna vara flexibel inför varandras behov och önskan...
Även hoppas jag att ribban ska kunna vara så låg att det är möjligt att genomföra vissa saker.
Jag anar en förändring i tänkandet hos alla tre och jag hoppas att de ser att det här är vad jag försökt genomföra under en ganska lång tid!

Hur som, idag vill jag ha sol!
Resten av veckan komemr att tillbringas på jobbet så... fine...

I morron har jag dessutom ett absurt möte.
Där myndigheter inte kan uppfylla önskan om hjälp, där tar man istället chansen att gå in på ytliga problem.
Jag förstår att det är lättare att angripa problemen på grundare villkor än att fullfölja lösningar som kräver engagemang och energi.
Jag har den senare tiden sett det sättet även på andra håll där problemen är likartade...
Om problemen är svåra och energikrävande att lösa så kastar man över ansvaret på dem som inte alltid har förmågan att orka det.

Bah...
Jag skulle kunna starta upp en helt ny blogg...
En blogg som är 100 % anonym coh kasta skit och sanningar på både det ena och andra planet.
Men leder det till något gott?
Näää... skulle inte tro det...
Dessa problem är kanske inte värda att lösas,
det gäller bara våra barn...

...med utryckning till dotra!
Det räcker nu med tråkigheter!
Och det var hemskt skönt att det "bara" var skrämskott!
Men vad jag är glad när hon ringer mig när det är problem och att vi tillsammans kan reda ut lite av det i alla fall...
... åtminstone just för stunden.

Jag blev serverad kaffe ur Jozz...Olivias gamla mugg och lik mig så har Caiza hennes saker väldigt varmt om hjärtat!
Det är egentligen lite skrattretande eftersom Jozz...Olivia sällan har värderat värdsliga ting men nu är de ju det endas om finns kvar jämte alla minnen!

Hästarna har blivit utkastade i snöyran och nu väntas påskhandlande.
Påskägg måste jag se til latt köpa! Det blir det till de små, de stora får nöja sig med godispåsar från Påskharen...

Det har varit en natt full av drömmar men jag har inte ens en spillra av minne!
Natten har gått åt till att snurra så antagligen är det nåt i kroppen igen.
Om jag skulle se till att få tid över att ta om det där förbaskade provet, om det är så enkelt så vore det skönt!

KattN har legat som en pälsmössa kring huvudet, kloandes och trampandes över hela ansiktet. Lilla Kisse vad hon är go' när hon kommer så!
Gårdagen hade sina inslag av 3:e världskrig igen men det lugnade ner sig ganska kvickt.
Tanken slår mig att det finns lite likheter mot innan när det blossade upp.
Jag undrar om Jozz...Olivia är på väg hem hit i sin urna... eller var det nu som kistan åkte in i brännugnen...
Jag undrar vem som förbereder oss på händelserna som är i antågan...
Den där "vem" kan ju i alla fall låta ungarna sitta ifred på toa utan att rycka i dörren, tycker jag.

Apropå toadörren, den var en stötesten för Jozz... Olivia...
De som är bekanta med huset vet att jag aldrig har tänkt på att det kan behövas ett lås där.
Med flera småtjejer så har möjligheten aldrig funnits att kunna vara ifred es där.
Men senare kom en hasp på plats...

Jag har suttit och läst papper...
Egentligen borde jag inte göra det men jag kan inte låta bli...
Lik beskrivningen så dissekrerar även jag och försöker skilja kropp från själ.
Med våra "inneboende" går det ganska lätt, skillnaden blir att dem har vi inte "känt" i "fast form"...

Det är lite intressant att analysera sinnet.
Det känns och märks mest tydligt i det skrivna när locket läggs på!
Sen om det är bra eller dåligt kan ju diskuteras...
Det som är bra är ju att jag mycket lättare kan se det som är positivt!
Det är ju en absolut förutsättning för att kunna gå vidare på ett annorlunda sätt... med Jozz...Olivia borta...
Det som är dåligt... är just dåligt...

Hur som, jag ser fram mot en ledig helg då jag kan återhämta mig mera.
Jag behöver dagarna hemma för att få tillbaka strukturen i vår även annars kaotiska vardag.
De lediga dagarna är värdefulla då hemmet är hundra gånger tryggare än jobbet!

Jag ska också se till att ta om det där förbannade borreliaprovet!
Jag hoppas verkligen att den sista antibiotikakuren tog borrelian. Det behövs inte extra pålagor i form av sjukdom med.
Men men, dags att bli klar för kneg...
Den här dagen går nog den med!

... Vem är dum nog att gå på det!?
Det låter som ett äkta aprilskämt... Att hejja på AIK samt dricka öl, på kajen... i snöstorm...
Men de där galna fantasterna kan mna aldrig vara säker på!

Annars har dagen gått till en bra bok i soffan, muttrande Mini som inte gärna delar med sig av matte med Kattn...
Vid lunch blev det ett halvhjärtat pass i cafeterian när sista matchen spelades för säsongen.
Duktiga tjejer drog hem segern! DET är de värda!!

Burning Wheels är ett riktigt schysst ställe!
Där var vi och slarvade en sväng igår med sällskap av gammal kollega.
Det känns skönt att släppa grubblerier och kunna köra loss ett tag...