Familjeträd...



Hittar lite hjärtknipande saker när papprena måste sorteras...
Även teckningar som skickats från småsyskon ligger i säkert förvar...
Småfoton av klasskamrater,
småsyrrorna,
Caiza (i långa banor),
Annica, Jasmin och Jozz...Olivia i fotoautomat...
mm...

Då ska ju tänkas att hon ändå kunde rensa rätt häftigt och hade säkert gjort innan flytten...


Jag skulle behöva...

... tanka energi!!!
Vad fruktansvärt mycket energi det suger...

Idag blev det de' absurda att välja gravsten och gravplats till min älskade dotter...
Det blev nog helt rätt i slutänden med val av plats!
Jozz...Olivias syskon har både en nära vän samt deras farfar alldeles bredvid den plats vi valt.
Kvällssolen lyser där och Arbogaån ligger strax nedanför...
Vi valde bort smideskors då vi inte hittade något som kändes rätt. Hoppas att det känns rätt sen med den blankpolerade, svarta granitstenen...

Annonsen känns färdigfilad nu när alla datum och tider har satts...

Jag har också frestat mitt stackars huvud med ett besök på McDonalds med Anna, Dollar$tore och gjort mig oskyldig för höet som levererades för x antal vekcor sen...

Men nu är jag helt slut...

Datum spikat...

... och det blir mer konkret...
Har suttit och pratat med Caiza, avslöjanden och minnen...

Spam till vänner om tiden och det är så SVÅRT att veta vilka som vill bli informerade!!
Fortfarande är det dem som ännu inte hade hört något och jag undrar hur många som jag kommer att förbise.

Det känns rätt rensat i skallen på mig men det är dags att börja ta tag i vardagen.
Jag måste både betala och beställa hö...
Jag måste ta mig till affären...
Jag behöver möta utsidan där Jozz...Olivia för alltid kommer att fattas...
Resten av oss finns faktiskt...
Och resten av oss kommer att behålla Jozz...Olivia i hjärtat som vi kände henne...
Resten av oss kommer att möta morrondagen med en helt annan vördnad och respekt än vi tidigare förstod...
... för resten av oss måste vända det dåliga till något bra, annars har allt varit förgäves!

Funderingar, värderingar...

... är så mycket lättare än sorg!

Det märks på hur vi alla reagerar.
En av tjejerna blev "påhoppade" på sin blogg då hon berättat att hon använt ölschampo som hon "fått" av sin syster.
Då kom värderingen att man ska INTE använda saker efter människor som dött. Behöver jag säga att det är barn som diskuterar så... men det finns säker vuxna med som tänker lika.

En annan fundering som kom var frågan om klädsel på begravning.
Jag blir nästan lite ledsen när det kommer såna frågor men alla känner ju inte oss. Sen fick jag förklaringen att h*n tänkte mest på om det var kyrkan som "krävde" viss klädsel... jaja.. Skulle vi valt det?

Frågan om honom som håller i begravning: "Är han riktig präst/pastor? Kan han det här?"
... jag är glad att någon överhuvudtaget lånar ut kyrka till oss!!! HUR generöst ÄR inte det med tanke på omständigheterna och livet under många år!
Och ja, han som inte är riktig präst/pastor KAN det här!
Bättre än prästen i skynket som mässar av bara farten...

Och jag själv... jag ska inte ens nämna vilka värderingar och funderingar som poppar upp i skallen...
Vi får försöka låta sorgen vara bara just, sorg... annars blir den tröskeln svår att kliva över...


Tränar på att uttala...

... de hemska orden:
"Min dotter är död"

Jag vet inte hur många gånger jag har presentera mig,
att ringa från ett dödsbo,
att min dotter är död...

Men det är ju saker som måste ordnas,
avtal som ska sägas upp,
uppgifter som måste kontrolleras...

Datum som ska bokas,
avsked som ska organiseras,
ännu fler vänner som informeras...

Tur är väl ändå att familjen håller sig stark i sin svaghet och att stöd finns på flera håll!

Tidig morron...

... men sömn fram till 4. Vad sägs om det? Ibland blir man nöjd för väldigt lite...
Igår plockade vi i kläder, jag antar att det är en nyttig del i sorgen... för oss alla.

Tankarna stressar fram och tillbaka.
Det är så mycket att sortera!

Idag är det en gedigen lista som ska avverkas... många telefonsamtal...
Hoppas att jag kan få dem ringda utan långa pauser mellan, annars har jag att göra fram till kvällen.
Först det praktiska... sen har jag tid att känna... kanske hinner jag inte alls med det idag...

Åhhh... hur många gånger under de här dagarna har jag inte tänkt:
"Hur vill Jossan ha det? Hur tänker Jossan?"
Sen har tanken blixtrat förbi:
"Jag måste ringa och fråga!"
... och sen insikten om att jag ALDRIG mer kan göra det!!!!

Vad vill hon?
Hur har hon diskuterat?
Vad har hon sagt om grejer?

Det är egentligen inte viktigt... hon har ju tagit beslutet att överlämna det till oss som är kvar...
Visste hon att andra kommer att avgöra?

Jag hoppas att hon vet att saknaden har alltid funnits där.
... men den blir så konstant nu...

Första etappen avklarad!

Förtvivlan och sorg!
Insikter
Splittrat

Nu ska vi försöka bena upp livet och sortera allt dit det hör hemma.
Man kan aldrig säga hur saker och ting är för sanningen kanske inte är den man sett...
Eller egentligen så är det att man sett sanningen men bara en bit av den...
Människors egna val är på både gott och ont...
Jag kan bara säga att i all bedrövelse så har det goda hjärtat trots allt besparat andra dåligheter.
Men INGEN ska behöva vara rädd för att bli dömd!!!

Vi måste tänka...
Vi måste välja...

Vi har ett arv i form av erfarenhet som ska tas hand om väl!

Det gick på ett killevipp...

... att radera ett liv från en tvåa i Märsta...
E var med och tog det han ville från lägenheten men den torftigheten var inten nådig...
När vännen som gått in och hittat Jozz...Olivia kom så var det en lättnad när personen som klev innanför dörren utstrålade så mycket positivt!
Han och den andra vännen kunde räta ut många frågetecken och det kändes skönt även om sanningen inte alltid är så jävla vacker.
Flyttat, städat och klart!
Det tog några timmar men inte särskilt många.
Att lasta ur lastbilen tog 15 minuter för oss två här hemma, mer fanns inte.

Det kommer att göra ont länge...

Hur stor plats...

... tar en människas liv i en släpkärra?
Den plats vi behöver är skrämmande liten.
Däremot platsen innombords tar ganska stor plats!
Jag hoppas att min familj vet att även de får plats även om jag har lite svårt att fokusera just nu.

Vetskapen om kaos är hemsk men samtidigt vet jag att ingen människa kan gå in och se det utan att bli insläppt...

Begravningen börjar få struktur och saker och ting börjar falla på plats...

Praktiska saker, känslomässiga saker... kaos och ordning...

Det är väl så livet ser ut...

Kaffe hos...

... Jozz...Olivia....
"Ta med kaffe i termos!"
"Nää, hon har nog det hemma. Jag tror att hon bjuder"

Ge mig kraft!!

Man vet aldrig...

...när man behöver be om hjälp.
Idag var den dagen.
Engagerade jobbarkompisar, både fd och aktuella.
Det är skitgrejerna man behöver hjälp med!
Idag var det bilbesiktning, tack!
Utkast till annons är skriven, det är ju något som jag vill göra själv.
Datum hänger fortfarande i luften, både "sista-förbrukningsdag" och dag för begravning.
Vem ska hålla i begravningen?
Även det hänger i luften... men jag vet att det löser sig.
Om vi bara förlitar oss på att det löser sig så gör det de'... så har det alltid varit.
Det är ingen idé att stressa upp sig för skitgrejer...

Jag är rätt trött idag...

Dålig dag, på riktigt...

Stark-svag-stark-svag...
Inte ens det idag utan det gör bara ONT!

Fick ett råd idag att jag ska även vara egoistisk och tänka på mig själv...
... så säger den som inte förstår...

Siffror, telefonnummer, tider...

... det håller mitt kaos i shack...

Planera en begravning för sin tjej...
Igår blev Jozz...Olivias "mummu" informerad, systeryster Pirjo tog på sig den tunga uppgiften.
Jag måste erkänna att det orkade jag inte göra... och jag hörde om hennes förtvivlan men ändå att hon hade varit förberedd. "Mummu" har alltid varit både klok och seende. Det här var något som kom som en chock för henne men ändå inte oförberett... Konstigt är det...
Och varför orkade inte jag berätta? Jag har börjat kunna hålla förtvivlan och tårarna i snara... de kan hålla sig inuti så jag fixar att stå på benen.
Jag väljer när jag vågar släppa känslorna utanför och det är väl det som ligger till last när jag ska sova.
Det går inte att koppla tankar, funderingar och känslor när kroppen slappnar av och sover så helst skulle jag vilja vara vaken hela tiden för att inte karusellen ska snurra obemannad.

En vän till Jozz...Olivia uttryckte sig så underbart rakt...
"Den Olivia vi kände hade inte lämnat en enda lös tråd nånstans, så det var nog tyvärr inte just den Olivia vi kände som tog beslutet om tidig utcheckning, men hon fick följa med..."
Det är ju något jag ska ta i beaktan även om känslan vill gå ifrån...

Nu ska jag låta bli oredan som rinner genom fingrarna ut i etern och ta tag i mina siffror...


Respekt...

... är väl något som vi alla försöker ha när det ska planeras...
Det är inte rätt ordning att planera begravning för sitt barn!!
Det är tjejerna som ska ha det för mig och gnälla över "jävla kärring att dra på sig grejer"...
Men nu är det ju som det är...

Fler och fler vänner börjar ta kontakt och jag hoppas verkligen att vi kan få till det... jag antar att vi kommer att kunna skramla ihop minnen om hur Jozz...Olivia önskar sin begravning.
Sen hoppas jag att respekt får bli det som styr över hur det blir...

Jag har blivit lovad hjälp med det jobbiga att berätta för Jozz...Olivias mormor att hon är borta.
Det kanske är klent att inte orka själv men just nu så räcker inte styrkan till det.
Tack, kära syster för att du tar på dig det!!!
Det kommer inte att bli lätt att meddela och jag är rädd för utgången...

"What are words"

Ord, ord, ord...

De blev inte sagda särskilt ofta men jag hoppas att hon såg det som texten...

Jozz...Olivia kan bli riktigt grinig om det ska kallpratas:
"Varför ringa om man inget vill"

Men även om det inte finns något vettigt att säga så finns det ju en anledning att höra rösten...

Symboler vars innebörd är viktiga...
Vi är nog rätt lika på en hel del sätt även om olikheterna är många...

Min tatuering gör inte tillräckligt ont för att ge mig vila i tanken...
Men jag vet att den finns där nu...
Den är planerad under en lång tid och nu fanns ingen mer tid till att vänta...
I någon av världarna vaktas barnen av draken!
De fem barnen har miskat till fyra, åtminstone just här och nu...
Och som jag sagt... jag VILL INTE ha fler trasiga ägg i boet!!

Alla ni är lika mycket värda...
Jag filosoferade med en vän och vi kom fram till att kärleken till barnen spräcker varenda logiska matematikteori... det är enda gången man kan använda sig av 100% många gånger och summan blir förtfarande just, 100 %...

Olivia
Caiza
Maria
Anna
Natanya

Det är ni som finns i boet... men det visste ni ju redan innan...
A

Ont är gott!

Efter 4 timmar under nålen återstår bara 3. Dessa tar vi om några veckor.
De första 2 timmarna har jag vilat så bekymmerslöst som jag inte gjort sedan fredag!



Som sagt, det räcker med ett trasigt ägg i boet...

Skändad?

Skändad... det kan man väl knappast bli efter att man lämnat sin kropp?
Idag ska tjejen dras fram och jag vill egentligen inte veta vad de gör med hennes kropp...
Men jag vet också, eller åtminstone hoppas, att det är något som Jozz...Olivia har tagit med i planeringen att det kommer. Jag hoppas i mitt allt att hon kan bortse från den behandlingen!
De sömnlösa timmarna fram till "dags-att-vakna" är ett enda surr! När jag slår upp ögonen så finns Jozz...Oliva i tanken ögonblickligen, därefter de andra fyra i ostrukturerad ordning.
Att det finns så mycket tårar!!!

Funderingarna roterar som ett stort kaos i huvudet och hade jag inte haft alla dem runt mig som hjälper mig att nysta trådar så blev jag väl tokig på riktigt!
Just nu finner jag stor tröst i alla som på sitt sätt kan tillföra ordning i mitt sargade tänkande!
Exakt hur mycket som rör sig märker jag på hur många som krävs för att trassla ut snärjet...
Mina tjejer här hemma har ju liknande funderingar och det är skönt att vi har varandra!
Ibland behöver man låsa in känslorna och ibland behöver man lufta dem...

Ett kaos som redde ut sig igår var att vi fick bekräftat att det inte var en olycka.
Det var i den bedrövelsen en lättnad för oss som har den synen på vår Jozz...Olivia som det största kontrollfreaket i familjen... Duktig och planerande, ordningsam på sitt sätt, detaljerad i sitt tänkande...

Jag pratade länge med en vän om funderingarna av ett liv efter döden... Det är så skönt att prata med en människa som delar den erfarenheten som vi alla har i ämnet...
Kontentan blev att om massor med folk och fä skramlar omkring så betyder det att vår Jozz...Olivia också har den möjligheten!
Jag är så glad att hela min familj delar den insikten!

Igår kom även syrran över med man, dotter och dotterdotter... Jag blir varm av den styrkan som finns där, att kunna veta att de är medvetna om att de ALLTID är välkomna! Utan att bli bjudna, bara veta att de tillhör oss...
Även en vän kom över och det blir ett avbrott i tankarna.

Mina flickor som finns här hemma finner sina platser i sorgen... och jag hoppas verkligen att jag räcker till för dem!
Den fjärde som inte bor här finns också med i tankarna... Det går ALDRIG att ändra en skara... är de fem så är de fem...

Min älskade Kai är det tryggaste stödet! Han orkar visa den praktiska vägen samtidigt som han inte räds det kaos som råder... men så har han ju sin egen personliga erfarenhet i ryggsäcken att använda sig av i stödet...

Även Spindel-E satt här länge... Hon har varit med i familjen i många år nu! Vår kloka, blondin-Emilia som har sån insikt i livet trots att hon inte är äldre!!

Och du, Jozzan!!!
"Förlåt"
Den frasen tillhör inte dig....


Inga fler ur boet...

... det ska draken se till...



Nu har jag beställt min tatuering med draken som vaktar boet...
Det jag hoppas nu är att den gör RIKTIGT ONT!

"I feel pain therefore I'm alive"


Ett telefonsamtal avklarat...

... därefter kaos...

Sen är det bara resten kvar att ringa.
Jag undrar hur det ska sluta.
Fyra flickor kvar, värda all kärlek!!
Vad gjorde jag utan dem?
Kai vid sidan, också värd all kärlek!
Vad gjorde jag utan honom?

"I'm forever keeping my angel close"
Kärleken till min ängel gör så ont...

Och på den tredje dagen...

... är mardrömmen fortfarande sann...

Och ja, jag gråter...
Det kan gå flera timmar nu utan att tårarna rinner men plötsligt svämmar de bara över...
Jag önskar att det kunde ge oss Jozz...Olivia tillbaka men jag tror att det är omöjligt.
Hennes telefon är tom, ingen svarar men det är en röst som säger att "personen du söker kan inte nås för tillfället"... då undrar jag när jag kan nå henne...

Jag har bett om hjälp när jag ska åka till Jozz...Olivia och även blivit lovad den hjälpen.
Och det ska tilläggas att tjejerna känner av det stöd som finns av dem runt oss. Stödet kommer inte alltid från det hll jag räknar med så nu tänker jag bli fötutsättningslös.

Mina tjejer här hemma vandrar upp och ner i mående... och lillflickan är så klok!! Hon har satt ord på vår familj och är så förnuftig!!
Måste jag säga att jag älskar dem högt!! Alla fyra!

I det rullar Chris Medina med "What are words", en underbar låt som jag lyssnat på mycket senaste tiden och känt ett knip i hjärtat...
... varför lyssnar man inte på sitt hjärta när det talar??
... varför kan man bara sitta efter som en idiot, med facit i handen helt maktlös...

Listan...

... ska skrivas och har påbörjats.

Listan behövs när hjärnan tar slut och alla måsten kommer fram. Lägenhet ska tas rätt på, begravningsbyrå anlitas, försäkringar ska kollas.... vad mer???
Kai är en klippa och har förberett när vi ska hämta grejer... För det är väl vi som gör det?
Om någon protesterar så vet de ju vart allt finns.

Det blir nog att sitta i telefon imorron... Jag måste veta när jag kan se min stackars tös..
Var är hon och vart ska hon och vem ska...

Vill inte
Vill inte
Vill inte!!!!!

Jag måste ladda för att kunna uträtta allt som ska göras!
Det får inte bli att jag tappar orken!
Jag får inte och kan inte!

Alla go'a människor...

... som finns runt min familj!
En har värnat om en dotter, andra nr 2 och några som underlättat vår lunch...
För att inte tala om känslan av värme från en uppsjö av människor!

Jozz...Olivias vänner sörjer på sitt håll och jag känner att det tagit hårt för många!

Själv vill jag helst att resten av skaran ska vara inom hör- och synhåll även om jag känner mig lite frånvarande själv...
Jag vill veta ATT de vaknat på morron!
Jag vill veta ATT de finns!

För Jozz...Olivia har inte vaknat sen sist hon gick och lade sig... och henne får vi följa den sista och tyngsta vägen på den här sidan om verkligheten...
Men med vårat flummiga sätt att se på tillvaron så finns det en utväg...
Jag väntar och lyssnar... för jag tror att vi kommer att bli varse om den yttersta verkligheten.
Jag kan ALDRIG i mitt liv tro att alla andra, människor och djur, skramlar kring oss och att Jozz...Olivia skulle hålla sig tyst! Hon har alltid varit med och tagit del av händelser så det hoppas jag verkligen att hon utnyttjar!

Jag har tagit första steget för hennes sista färd, jag har börjat förbereda om inte det kommer fram att hon har bestämt själv hur det ska vara.
Och ni vänner! Hjälp mig i hur allt ska gå till! Vi har alla känt Jozz...Olivia på våra egna sätt!!!

Ingen kan göra henne hel!


Ännu en ny morron...

... då jag loggar in överallt och försöker tro att min flicka ska vara online någonstans, ha en aldrig så liten uppdatering...
Men det är ännu en morron då jag vaknar och vet att jag får aldrig tillbaka henne!
I vår frustration så spelulerar vi hej vilt... lusläser bloggen och försöker hitta nåt.
Vi ser små, små tecken till att det kan vara planerat men sen är det ändå så att frågetecknen blir större och tar överhanden.
En vän som varit med Jozz...Olivia nån vecka innan berättar i de ordalagen att det BORDE inte kunna vara en viljehandling!
Men vi vet inte...
Någonstans inom mig hoppas jag på att det är var något hon bestämt sig för... för då är det inte helt meningslöst.

Usch... nu blir det svammel igen...
Jag behöver sova, utan att vakna och fundera... men när det onda väcker från sömnen för att återigen sätta fart på ångesten, gråten och funderingarna, då är det bara att kliva upp och ge sig.

Jag undrar om Jozz...Olivia har mött dem som gått före henne.
Jag undrar hur känge det dröjer innan jag får möta henne.
Jag vill att hon ska vara här NU!

Huvudet upp och fötterna ner...

... mer är det inte...

Det är snart dags att tända ljuset igen! Mörkret kryper på på alla sätt.
Jag har tränat på att orka öppna dörren och ta emot ledsna vänner, förklara vad som hänt... egentligen...
Ingen ber om förklaring men jag förstår att de flesta känner sorgen och den ÄR alltid ens egen! Min sorg är som mamma, grannens som en tanke på att förlora sina egna barn och syster som varit med under alla år...
Ingen är glömd i min tacksamhet över att veta hur många som finns runt om det brakar en dag...

Jag vill att det ska bli nästa vecka så jag måste ta de praktiska sakerna!
Jag vill träffa min flicka den sista gången!
Jag vill... jag vill... jag vill...
... inte att det ska vara på riktigt!!

Jag vill ha hem henne och det får jag väl på det mest tragiska vis, mot hennes vilja... men jag tror att hennes syskon behöver det nära sig! Och jag VET att Jozz...Olivias syskon betyder mycket för henne!
Om jag hade haft ett facit så hade jag hämtat henne för länge sen men realistiskt så hade det nog ändå inte varit möjligt...

Jag vill ha ALLA mina flickor nära!!
Det får aldrig mer bli så här fel!
Jag vill inte ha den kalla onda smärtan i mig!!!


Snön faller...

... och vintern har sin gång...
Ljuset ska vi hålla lysande när mörkret faller även om jag inte på riktigt tror att det behövs för att vår älskade ska hitta till oss.

Tack alla som tänker på oss och orkar känna med oss...
Det här är inte bra...

När ögonen faller ihop så ser jag det jag inte vill se... tankarna flyter i ett stort vakum.
Hur gör man?
Vad gör man?
Vill jag veta hur det gick till?

Naturligtvis vill jag veta... på gott och ont. Jag skulle även så gärna vilja veta vad hur hon gjord dagarna innan!
Ni som varit kring henne... vad vet ni?
Respekten har hållit mig på håll... den respekten är helt värdelös nu.

Jag tänker på polisens första beskrivning... det gav mig en bild som får hålet i hjärttrakten bli ännu större...
Nog ordbajsat nu... Jozz...Olivia avskyr ordbajsande!

Har du hittat vänner!?

Min älskade flicka, har du hittat vänner?
Var du kanske här och sade hej då?
Caiza påminde mig om diskussionerna om saltkaret, att om det finns en möjlighet att bli kvar och stöka så ska vi använda oss av saltkaret!
Behöver jag säga att saltkaret står framme här på bordet och hos Caiza likaså!

Vi har letat efter vad vi missat och med en efterrekognisering så hittar vi naturligtvis vad du skrivit.
Vi vet att du är duktig på att planera och organisera så det ser ju faktiskt ut som om du lyckats den här gången med.
Nu önskar vi här att det blev som du ville även om vi hade kunnat göra vad som helst närapå för att få dig tillbaka!

Jag undrar om min lilla flicka fryser... men jag tror att du är någon helt annanstans än skalet där "fryset" sitter.
Tanken är helt outhärdlig att du ALDRIG mer kommer att finnas på andra sidan skärmen, telefonen eller dörren.
Tanken är helt outhärdlig att ditt skal ligger i ett kylskåp!
Tanken är helt outhärdlig att främmande människor ska undersöka din kropp.

Igår kväll tände vi ett ljus åt dig, så du hittar "hem"...
Dina fyra syskon är förtvivlade tillsammans med mig och vi kommer att få jobba hårt med att stå på fötterna!
För nu har det skett i fel ordning!
Det var INTE du som stod på tur!!

Nästa vecka ser jag dig för sista gången... på riktigt...
Men jag har tagit rätt på så mycket som möjligt att dina vackra foton på dig själv för att...
... ja, varför?
För att minnas?
Näää... du har ALDRIG vartit bortglömd och kommer aldrig att bli!
Din plats i mitt mammahjärta finns alltid fyllt! Det är reserverat och bebott sedan du föddes!
Din plats i min tatuering med mina drakägg som symboliserar barnen? Jag trodde aldrig att ett av äggen behövdes krackeleras...
Det är nog tid för min första tatuering... för om det gör ont så lever man och dina syskon finns kvar här.
Och om det gör ont i kroppen kan det kanske lätta på den plåga som finn inuti...

Det här är inte rätt!! Men antagligen sant!
Jag är glad för den uppbackning vi får!
Utan Kai i huset skulle det ha blivit kaos... tror jag...
Och utan vänner skulle det inte heller gå!
Tack, alla vänner! Ni förstår att ni betyder mycket utan en större  tvåvägskommunikation...
Men just nu har jag en tromb som dragit fram i skallen... och jag måste städa upp innan jag fungerar...

Nästa vecka börjar de praktiska sakerna... jag hoppas att det finns vänner och att Jozz... Olivias Erik orkar vara med. Jag hoppas att hon har planerat till den grad att vi vet vad hon vill... det känns som om det borde finnas instruktioner om hur allt ska arrangeras!
Och om det inte finns så hoppas jag att vi ALLA ska kunna klura ut hur vi gör för att det inte ska bli "fel"...
... men å andra sidan... alla beslut är ju inte "rätt" heller!

Ingen med vanskapt ansikte har antastat! Ingen massaker!

Kimblewick!



Vilket tips! Fick tipset av min hovslagare när vi diskuterade hur jag ska betsla upp vår räserhäst!
Det är ju Shalinka som är en riktig huliganfia, glad och ösig! Men det är ju rätt träligt när Maria inte vågar rida då hon har varit ganska  vild.
Nu igår var jag och Spindel-E ute med båda hästarna i mörkret i skogen och jag tog mig i kragen och bytte det vanliga tredelade bettet mot ett Kimblewick-bett, ett jaktkandar...
Tro mig, min stora förvåning, när det räckte med lätt lekande med ring-/lillfinger och kräket slog på en tvärnit!
Shit!... säger jag bara! Det där är dunder! Fröken i fråga är en rätt så känslig dam i sina bästa pensionärsår och det här om något bevisar att damen är känslig i munnen men har ett huvud som bekräftar alla dumma fördomar!

Jag har diskuterat henne med hovis och lagt fram alla dåliga grejer:
Fux
Märr
Buktad panna
Dubbla virvlar i pannan

Det är som han sa!: Om märren hade varit lite äldre så hade hon slaktats redan vid födslen, ingen vill ha en galenpanna med alla de igenkänningstecknen.
Det var hovis som rekommenderade jaktkandar utifrån hans riddarerfarenheter. Som han uttryckte, att när man begär ett stopp ska det också bli ett stopp!

Nu idag var jag ut ensam med Shalinka... det är hon inte helt bekväm med, när de andra två står inne i stallet!
Men ritten gick bra även om det blev lite övertaggat på hemväg... det taktades i princip hela vägen från Ängslogen men inga dumheter och nödbromsen fungerade ypperligt!

Angående han med vanskapt ansikte! Det var honom vi skulle vara rädda för i skogen igår kväll... i mörkret... enligt Spindel-E som ALDRIG skulle ha get sig ut själv i skogen i mörkret!
För att inte tala om Grudgen som kan ta oss... eller nån annan hemsk massaker...
Har vi fantasi när vi sätter igång?
Näää... hur kan du tro det!?


49 dagar kvar!!!

Nu minskar det drastiskt i nedräkningen!!

Det blev en eftermiddag på bowlingen igår. Kul att se dem som spelade, synd att Natanya inte tycker om att vara med. Men vi var där i alla fall och fikat var helt ok...

Idag hoppas jag på soligt väder! Jag har ledigt och tänker tillbringa förmiddagen i stallet men Murphy brukar var med och bestämma, när jag har stallet så blir vädret bajs...

Kvällen igår blev att titta på film, "the Girl with the Dragoon Tattoo"... De filmerna är riktigt bra! Jag brukar kunna dissa svenska filmer men dessa håller måttet! Nackdelen är att jag blir ganska illa till mods över de dåliga sakerna som händer i filmen... mina tankar går till dem som blir utsatta på riktigt...

Ledig söndag...

... brukar sluta med mycket inbokat!
Jag trodde att jag var ledig idag! Eller ja, jag har tagit komp från jobbet i alla fall.
Gårdagskvällen tillbringades hos vännen, firande hennes födelsedag! Hon blir skitgammal!!!

Morronen var ljuvlig! Sovmorron och till och med Nemi somnade om efter lite uppmärksamhetstänk. Hon fick lägga sig i sängen och rullade ihop sig till en boll på min kudde. Tur att schäfrar är tillräckligt små för att få rum som pälsmössa...

Idag slängde N fram att det är bowling med klassen... kl 14.30!
Det som är skrämmande är att jag är klassförälder för att vi står högst på klasslistan. Jag som hela tiden hävdat att jag KAN inte göra ifrån mig bra resultat som sådan! Det är för mycket med jobb, utredningar, möten, polis, vänner och dessutom fritid med hästarna... Må hända att man inte kan skylla på sånt för att komma ifrån engagemang i klassen men det är fortfarande ett faktum...
Lägg där till borrelian som jag tror drastiskt har påverkat mitt minne... på riktigt... för att inte tala om de senaste antibiotikakurerna som tagit knäcken på mig.
Ibland tar det stopp på möjligheten till engagemang! Jag önskar att det vore mer tillåtet i vår värld att faktiskt kunna säga ifrån att nu fixar jag inte mer! Men det är ett nederlag som inte ska erkännas utan det ska kavlas upp ärmar och alla ska vara så jävla duktiga!
Ju mer man tar på sig och ju mer man sliter desto duktigare blir man!
Konstig värld vi lever i!!!

A har larmat efter lunch då hon ska iväg och döma innebandy. Det är guld att hon kan extraknäcka så och få in lite mer kulor! Det är hon värd... lillskrutt!!

Nr 3 har lanat... tror jag... hoppas jag...
Det är dags att börja pocka på medvetande därifrån. Det kan vara bra att räkna in flocken så alla finns på plats när veckan rullar på sin sista dag!

Goddagens, fredag!

Som vanligt sitter jag här och filosoferar för mig själv en stund innan tjejerna kliver upp. Älsklingsgrabbarna har åkt iväg och dt blir en liten stund för mig själv!

Den 24:e blir det najs för mig och älsklingen! En liten Alla Hjärtans-present i efterskott för att passa jobb och liknande skräller av då! Spindel-E är som vanligt en klippa och kommer att stötta för att vi ska kunna möjliggöra!
Jag som kan vara lite dålig på enga initiativ har lyckats med att faktiskt bestämma och fixa INNAN jag har pratat med älsklingen! Det känns som om att det är ett ganska stort steg fram till att kunna vandra uppför den breda trappan utan att hålla sig i ledstången. Den som känner mig vet vad jag pratar om och borde gratulera mig storeligen...
Jag tror faktiskt idag att man KAN planera framåt utan att himlen ramlar ner!

I dessa filosofier kan jag också slås av tanken om hur kommentarer ibland vandrar från människa till människa... Reflektioner som, när de når målet, inte ALLTID är som de skapades!
Jag föredrar nog att lyssna på det som blir sagt och det som kommer 4 led ifrån är kanske inte så viktigt alla gånger.
Kan jag ha rätt i det, eller?

Nu blir det långjobb i två dagar! Jag hoppas verkligen att min mage håller ihop de dagarna! Nackdelen är att jag lär äta snus för att fixa den rökfria arbetstiden... och hur bra är det för kistan!? Men men... det får bara gå!

Tranbärsjuice...

... gör tydligen underverk på både det ena och det andra sättet!
Min stackars mage som pajjade vid sista antibiotikakuren är fortfarande mer gnällig än snäll! Man skulle ju kunna säga att hela att hela orkestern spelar olika melodier...
Men nu till tranbär! Majsan har druckit lite tranbär mot UVI så det fanns naturligtvis en hel del kvar! Hon tyckte att det var bland det äckligaste men jag tycker faktiskt att det är gott.. på riktigt!
En Maria-kommenter: "Mamma, du kan vara en av de äckligaste jag känner... " (kommentar när morsan intar tranbärsjuice bara för att det är gott).
Sen känns det som om juicen har återställt lite av oredan i magen! Nackdelen är att efter två veckor har magsäcken krympt ihop till en ärta så oavsett om jag är hungrig eller inte så får det inte rum mer än en bäbis skulle äta... deprimerande!
Men idag har det skett under! Ostfralla med varmrökt lax! Det gäller att peta i sig komprimerat! Gott var det och magen protesterade inte! Kan ha lite att göra med att jag lade mig för att sova middag för att underlätta för fiolerna!
Hoppas, hoppas att det rättar till sig nu! För det här är inte kul!

Dust med skolan...

... kommer man inte ifrån även om man är sjuk hemma, vilken tur att det värsta blåst förbi.
Lyckat snabbmöte med planering inför resten av terminen.
Jag är inte särskilt bortskämd med att kliva ut från ett sånt möte med ett flin på läpparna! Den nya läraren får mig att tappa hakan av förvåning! Grej efter grej föreslår hon, sånt som jag efterlyst flera år nu!
Jag säger bara:
TJOHOO! DET BÄSTA SOM FINNS!

Då hoppas jag naturligtvis på lika bra utfall på det planerade mötet lite längre fram i tiden. med nästa barn. Där får jag stöttning från annat håll, som förstärkning för att slippa hävda ensam.
DET är också bra!

Att det ska ta sån tid innan man upptäcker att det faktiskt FINNS problem! Och att man hittar VAR problemen finns!
Det har varit en tuff tid med många möten och mycket motstånd. Det har tärt ganska mycket på mig och det KÄNNS nu!
Man är rätt ensam i en familj i såna lägen så det är tur att man kanske är rätt stark, det finns åtskilligt med drabbade som är mindre lyckligt lottade!
Men nu ska jag njuta medans tid är över ALLA mina glädjeämnen i livet! Inte ens en pajjad mage kan förta den tillfredställelsen som jag känner idag!

Nu var det gjort!

Som vanligt när jag sitter sysslolös hemma så tänker jag alldeles för mycket!

Så nu var det gjort!

Och som vanligt när jag tänker så kostar det pengar men det är det värt...
Om ett par veckor blir det och jag tänker INTE säga vad det är! För jag kan minsann hålla truten och inte säga... tror jag...

Det är tur att jag är så lättlurad att magen stillar sig vid tankeverksamhet... det är för mig ett skarpt tecken på för lite kvinnliga hormoner. Jag kan inte både må dassigt och tänka samtidigt!
Så visst var det värt lite kulor att må gott ett tag! Kanske kan jag till och med må så pass att jag kan äta lite lunch!

Återstoden av planeringen hänger på Spindel-E som är frånvarande både på telefon och på Fejjan... och om hon bangar så löser det sig ändå...



Sjukvårdsupplysning...

... nu här på morron!
Skruttungar med magsjuka är inte roligt! Och det är inte lätt att tänka: "bara dricka, ingen mat"...
Men så är det ju! Låt magen lugna ner sig, se till att få i vätska (lagom) och glöm för guds skull inte saltet!! Det ÄR inte farligt utan rent av livsnödvändigt (lagom)!
Vi har suttit och bläddrat efter vätskeersättning... jag antar att det som känsliga, små däggdjursungar klarar är gott nog åt skruttungar.
Sen bajs... bajs överallt... förslaget från mig var att ställa ner skitungen i badkaret för att spola av men med vissa bokstäver så KAN man bara inte göra det utan måste göra som man alltid har gjort... Skyll dig själv... för jag kan lova att du måste INTE sitta tillsammans i bajsfloden i badkaret...




Massor med kramar till mina sjuklingar!

Najs, bajs... Många år sen sist...

... men nu var det tydligen min tur!
Kan bara säga: Najs, bajs!

Hem från vårdcentralen med Anna som tydligen INTE hade bakterieinfektion, passade på att handla mjölk på Netto...
För att inte tala om Monkan som var med i stallet i morse och jag hos henne och minglade!
Till Monkan fick jag ringa och larma om vitpepparkorn och till jobbet fick jag ringa och vara besvärlig...
För väl hemkommen kunde jag bara konstatera att INGEN vill bli smittad av magsjuka! ÄR det inte det så är det nog allt jag svalt i hostandet som tagit fart igen... men, men... Vem kan klara sig hur länge som helst!
Jag antar att det kommer att vara synd om mig! Är ganska frossig också vilket gör att ryggen tar stryk, så om tillståndet tillåter så tänker jag nog försöka lägga mig i ett varmt bad och mjuka upp. OM jag vågar....

Linas Matkasse

http://www.linasmatkasse.se/?utm_source=Facebook&utm_medium=cpc&utm_content=Arboga&utm_campaign=Vastmanlands_Lan&c=FACEBOOK_LAN18

Jag funderar på Linas Matkasse! Vilken hit! Och bra prova-på-pris!
Men då är ju frågan... Har DU provat? Hur fungerar det?

Tänkte ta den första till lågt pris. Hur är portionerna uträknade?
Varannan vecka är vi reducerad skara och kanske kan klara oss på 4 portioner, med hjälp av korv och makaroner. Jag antar att rätterna inte passar allihopa utan att det kommer att bli Pampers-kinkigt.
Men om det kundee passa åtminstone tre så vore det guld!

För håll med! 499:- för en veckas mat är ju rena vrakpriset! I alla fall om man slipper tänka!!

Doktorn idag igen då!

Älsklingsgrabbarna har åkt iväg i kylan och kupéfläkten blev ipetad i mitt kylskåp. Tack, älskling!

Det är tur att min bil inte ska rulla riktigt än. Den har stått under helgen och blivit rejält nerisad, nu förlitar jag mig på att kupéfläkten ska göra jobbet innan jag ska iväg!

När vårdcentralen öppnar ska det ringas för att bokas telefontid för att bokas läkartid... DET systemet suger verkligen! Jag fattar inte varför det ska vara så omständigt men i och för sig så kanske det hejdar en och annan hypokondriker.
Lilla Annapanna har legat med feber i helgen och är tjock i halsen. Igår kväll tog jag en ficklampa för att kolla mandlarna och det var till och med så Kai såg från en halvmeters håll att det är halsfluss. Så idag är det läkarbesök och penicillin som gäller. Nu känns det som om vi ränner på vårdcentralen hela tiden! Men det är ju så också! Det blir fjärde penicillinkuren i Skrammelhuset inom två månader.
Jag laddar för jobb och det gäller att tiderna tajmar så de inte krockar. Det har varit lite frånvaro från jobbet så nu får det räcka!

På onsdag är det en mirakeldag! Av någon anledning har barnens studiedag sammanfallit med ett 3-timmarspass på jobbet för mig, med början kl 11.30! Vi kommer att ha en sovmorron mitt i veckan! ALLIHOPA!
Hur sjutton gick det här till!?

Åh, vad jag är trött!

Jag är trött och fryser! Den senaste antibiotikakuren är uppäten, sista tabletterna i fredags... och nu känns det som om det är dags igen. Kan det vara så illa att borrelian har fått fäste till den grad! Det blir en väntan på 8 veckor innan prov ska tas igen för att kontrollera om borrelian har gett sig.
Annars är det ju inte helt osannolikt att det är så att jag "bara" är sjuk. Anna ligger utslagen i soffan med halsont och feber, det har rullat på ganska duktigt under vintern med sjukdomar.

Kvällsmaten stod Pizzeria Wasa för. Vad gjorde man utan den underbara tjänsten: onlinepizza?

Dagens arbetspass...

... är över.
Stallet är klart, höbalarna ommöblerade och skräpet förpassat till bränntunnan.
Spindel-E har lyckats bli förvirrad över lighthö och grönhö... det är ju det mest logiska i hela världen! Men älskling och jag lyckades återställa ordningen med balarna.
Fy, vad det är tråkigt med kylan när vattnet fryser! Kranen var helt igenisad och jag vågade inte ens försöka få vatten inne i stallet. Det är tur att vi har pumphuset att ta till när det tryter!
Hästarna hade  riktiga knäppryck när de kom ut i kylan men lugnade snart ner sig för att häcka över balen.

Nu är det nog dags att sätta på lite kaffe och ta fram fikaresterna från igår så man klarar sig till lunch!

Vän med dåligt samvete!

Läste nyss en blogg där hon vädrar sitt dåliga samvete för sin minimala tid med hästarna!
Det är något som jag och vår kloka hovis har diskuterat.
När han åker runt på jobb så träffar han mängder av folk, allra helst tjejer, som har dåligt samvete för att de inte har tid för sina hästar!
Men han har ju så sant i att hästarna i sig mår inte dåligt av att slappa i hagarna! De primära behoven är ju trots allt mat, liggplats, vatten och sällskap. Det är ju vad de allra flesta hästarna får utan problem. Vad är det för synd om hästar som går och skruttar med sina kompisar i hagarna? Varför skulle det vara bättre för dem att släpa runt med oss människor på ryggen?
Sen vet vi väl, vi som har hästar, att vila kan göra underverk med inlärning och uppbyggnad. När hästar får vila efter en period med träning så brukar ju det mesta falla på plats under slötiden!
Och sälja sina hästar är en drastisk åtgärd som är helt onödig om man ekonomiskt kan ha kvar dem! Även de små måstena som morron- och kvällsjobbet i stallet är en lisa för själen. Det är något som jag tror att vi inbitna hästnördarna behöver för att kunna andas...

Jag är precis lika som vännen! Hästarna går mest och dräller men jag tror inte att de mår dåligt av det! Den som mår mest dåligt är ju i så fall vi människor och plånboken förstås.


Delar inte med mig! ;)

Saxin (emilia.saxin@telia.com) om Nu ska här rensas!:
HAHA, jag gör av med minst två hinkar varje vinter. VARFÖR lär jag mig inte?

Svarar: Klantskalle! Vi ska börja ha plåthinkar. Det är det absolut billigaste sättet att komma undan på vintrarna ;)
Men nu har jag och Kai varit och inventerat i nya hinkar... Använd förstånd till dem!!!


Anonym om Nu ska här rensas!: Skicka den där älskling hit åxå så ska han få mer med sig till stationen :-)

Svarar: Älsklingen delar jag inte med mig av ;) eller ja, som arbetskraft kan han hyras... om han vore av den sorten som blev köpt.

Nu ska här rensas!

Eller snart, i varje fall! Älskling har kommit med den briljanta idén att åka till miljöstationen med diverse skräp. Det tar ju inte särskilt länge att samla ihop en försvarlig mängd och nu har vi inte ens varit iväg efter jul än.
Eftersom man rensar undan får man också handla nytt! Pops har 50 % på höst-/vinterkläder så det gäller att inte missa det.
Sen var det det här med Spindel-E och hinkar i vintertid! Nu låg det en hink med sprucken botten och en lapp bredvid... E! Det GÅR inte att bruka våld på bottenfrusna hinkar! Varken med grep eller knacka dem i väggen! Inte utan att de spricker i alla fall...
Tur är väl det att Dollar$tore säljer schyssta hinkar till bra priser... sen kanske de har något annat roligt som jag inte behöver...

Nähä... Långfillingar på och slut på sovmorron... snart...

Fredagsmys!

En dag kvar att jobba den här veckan sen är det ledigt i två hela dagar!
Då återstår att se vad som händer i helgen! En bunta filmer finns att välja bland, det är ett bra alternativ en fredagkväll när alla är skittrötta.
Ett annat alternativ är att plåga vännen med lite kackel, det är också schysst.
Men men, det visar sig... jag har ju inte hört om det finns andra planer än!

Det slår mig att jag inte hunnit höra med M om hur föreläsningen var igår! Den hade varit guld att höra! Det finns ju inte många kvar snart som överlevt koncentrationslägren, folket som påstår att det är en bluff har snart ensamrätt på storyn.
I den frågan hoppas jag på mänskligheten att den tar överhand så folk kan använda insidan av hjärnan!

Nu ska jag börja jaga upp ungkottar som ska få i sig både frulle och medikamenter! Det är inte det lättaste att se till att ALLA kommer iväg dit de ska när jag själv börjar innan dem. Men vi får hoppas att det går bra!

Sport är farligt!

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/internationell/ovrigaligor/article14303874.ab

Så säger de att sport är bra för hälsan!! Det här bekräftar väl bara vad jag redan förstått.
När sporten blir tagen på alltför stort allvar så ÄR den farlig! Tacka vet jag lite stillsamt lunkande på hästryggen i skogen...
För att inte tala om alla skador! Jag tänker på en fd skolkompis som spelade hockey... Var och varannan vecka fick han fixa tänder, typ... Huuu... den posten på budgeten måste man hålla hög då. I och för sig var han väl rätt framstående så han betalade inget själv, men ändå.

Inte för att jag hade tänkt besöka någon idrottsarena men det här får mig definitivt att avstå!


Usch, vad dåligt samvete...

... jag får när jag älskling kliver upp tidigt, säger go'morron och hejdå och jag bara kan vända på mig och somna om! Men å andra sidan så hade inte han ingen klocka som ringde i helgen när jag jobbade!
Idag var det min tur att ha sovmorron... ända till halv 7!
Under senkvällen har stackars Mini ulkat och haft sig... han har nog antingen hårbollar i magen efter en dust med Nemi igår kväll eller så är det en förkylning. Det är lätt hänt för den lille rackaren när han sätter tänderna i en schäfer som mest består av päls... åtminstone så långt som hans små tänder räcker. Förkylning har vi märkt att han lätt får när resten av familjen i omgångar snörvlar. Det blir gärna samtidigt och yttrar sig just genom ulkningar och kräkningar. Stackars Mini! Förkyyyld!

Sen vinterns födelsedagar börjar larmas med önskningar: En önskar sig hål i naveln och en vill på Dreamhack. Få se vad vi kan åstadkomma!

Nu är i alla fall alla tre tjejer uppstigna. Maria har den förmånen att få lyssna på föreläsning. En överlevande från koncentrationslägren har föreläsning som de från skolan är bjudna till! Det blir jag avundsjuk på! Vill också!!

Nu är det dags att åka ut till hästarna. Jag börjar ju kl 10 så det ska bli gjort innan, sen en dusch för att efter det gå ut i kylan igen... Hmmm... överlevare?? Jag tror att jag skulle vara den första att stryka med i fasor, även om andra egentligen skulle stå på tur!

Bastuhäng...

... som vanligt den här årstiden. Det är skönt att sitta och ta't lugnt i bastun! Där finns tid att bara umgås som två vuxna...
Tjejerna är på var sitt håll... en med sitt lag, en hos kompis och en som njuter av sitt rum.
Dagen har avlöpt bra med jobb och möte. Mötet gav bra resultat, känns det som, hur det blir i slutändan visar sig.
Det känns som om det blir en tidig kväll... kan vara skönt med en sovmorron i början av natten nu när fullmånen börjar göra sig gällande.
Fullmåne är ett konstigt fenomen! Många påstår sig sova illa då men inte alls lika många vill erkänna månen som orsak!
Kan den flytta hav så kan den påverka människor! Det är min bestämda åsikt!

Näää... nu är det kramdags och snart sovdags!
Natti natti, alla vänner!

Nu har sanningen kommit fram...

... igen!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14295658.ab

Hur många ska behöva räkna statisktik för det som vi alla vet är sant!
Listan med #sexism kan antagligen göras hur lång som helst... Jag och älskling tog ett sånt exempel i en diskussion häromkvällen:
Singeleskapader!
När en man kör hårt på "one-night-stand" så är det generellt ok men när en kvinna gör detsamma så är hon en hora och slyna.

Det är ganska märkligt när samma företeelse ses på olika sätt beroende på kön.

Samma sak är det när det gäller ifrågasättande:
En man som ifrågasätter har huvudet på skaft men en kvinna i den situationen är en gnällkärring...

Vad har vi för mer exempel?

Ah... jag ska slita mig från sängen och spisen och utöva lite hobby på mitt jobb....





Jag ska kanske tillägga att blogginlägget inte är personligt!
Jag blir bara så uppretad när jag vet att företeelsen finns runt omkring!

RSS 2.0