http://bblat.se/nyheter/vastramalardalen/1.1669389-polisen-pa-offensiven-mot-ungas-alkoholanvandning

Jag tycker att det känns rätt så meningslöst att det läggs ner så stora satsningar på ungdomsfylleriet!
Från säkra källor har jag hört att bla 14-åringar är i princip nyktra.
Ta det till er alla föräldrar! Det är bara i undantagsfall som 14-åringar testar på alkoholruset... beroende på vilka gäng de tillhör...
Kontroller på vart det brustit i alkohollagen kommer att vara hårda! Betyder det att langare kommer att sättas dit?
Eller betyder det att satsningarna kommer att strandas på att ingen kan se när överlämnandet utförs?
Vilka som langar vet vi ju... men inget kan göras...

Men då till en fråga... Vem är det som är langare?
Den som aktivt köper till underårig?
Den som aktivt GER till underårig?
Eller den som tillhandahåller en underårig?

Att ha ett låst medicinskåp hör till standarden, vi måste skydda våra småbarn... typ...
Men att ha alkohol och liknande tillgängligt är helt ok?
Men just ja... 14-åringar dricker inte... bara i undantagsfall... när de kan komma åt alkohol... någonstans... 

Det är inte heller så farligt att fylla på förrådet till våra ungdomar!
"Jag ger bara 2 öl... och det kan ju inte hen bli full på"
Nää... men efter att ha stulit/fått langat mer så blev det 2 extra att fylla på med...

Även cigg är det åldersgräns på!
Så bra då att socialtjänst anser det vara bra att undvika konflikt att föräldrar handlar även tobak till underårig...

Uh... jag är trött och förstår kanske inte allt... men det här VILL jag inte förstå, tror jag...

Jag VILL inte att mina barn varken röker eller festar!
Men jag kan inte låsa in dem!
Jag kan inte heller blåsa förtroendet att de vågar ringa hem, oavsett tillstånd eller VAD som hänt!
Jag är mamma och ska finnas där FAST de har gått emot vad som är ok i hemmet!
För det är INTE ok att varken röka eller dricka för mina barn...
Och jag tänker INTE ge dem av de varorna!
Det här är något som mina barn vet! De VET att jag inte tycker att det är ok!

Efter Köpingsyran kommer MÅNGA namn att komma upp... vilka som har langat osv...
Vi får se vad som görs åt listan...
Jag tycker att det suger att man inte kommer åt dem! Att man inte kan blåsa på mer!
Men jag förstår väl att dete måste ha sin gilla gång, att vänta på trovärdiga vittnen som ser...
För en tonårings uttalande är ju inte gott nog, det vet vi ju!


Huuuu... trött, tjurig och ironisk...
Jag hoppas ni läser ut rätt!!!

Nu var det dags för snö då!
Eller just, tänk positivt!
Det BLIR inte ALLTID snö när vi släpper hästarna i skogen...
Men ibland har det blivit det efter flera sommardagar. Nu har vi dock väntat ett tag så det lär kanske hålla i sig.

Vad har hänt nu då?
Inte mycket nytt...
Bouppteckningen är inskickad och det återstår att se om den blir godkänd.
Det är så skönt med den att jag fick fullmakt att kunna ordna och att den andra hälften FAKTISKT var respektsfull och hade ett ypperligt förslag på var vi sätter pengarna som blir kvar...
Det är så skönt när något klaffar och någon klarar av att tänka själv en gång utan onödigt gafflande från något hysteriskt respektive.

Och idag blir det jobb... hela dagen... sen hagjobb, med kompisen och kompisen och älskling... men i morron är jag ledig!
Då har jag lyckats som vanligt... att boka in mig på MILJONER grejer, samma tid...
Shit... "Jodå, det funkar bra... är ledig då"
Att man inte lär sig!

Aja... jag får rensa idag och prioritera... Behöver jag säga att det bokade med barnen kommer först?

... i både väder och blogg...
Vad skönt att det äntligen blir sommarvärme!

Mindre skönt var att vi missade den första riktigt varma dagen i söndags... men resultatet blev bra!
De återstående tre timmarna på min tatuering blev färdigställda och det känns guld!
Som många andra så är redan huvudet på väg att planera nästa... eller snarare fortsättningen av storyn på ryggen som jag vill göra "sen".

Synd är bara att tatueringsnålen inte gör den smärta  som jag förväntar mig. Det vore så skönt att få en smärta som förtar den som finns inuti mig.
Den här sessionen trillade jag tillbaka till den första som var strax efter Jozz...Olivias död.
Bilder flimrade i revy och minnesfragment likaså.
Det finns en hel del lagrat som jag antar aldrig kommer att hamna i dagsljus och det märks allra helst när jag hamnar i situationer där jag tillåter en öppenhet.
Jag tror att jag föredrar mina besök vid graven och mina egna besök i minnesbanken där jag själv bestämmer vad och hur mycket jag ska tillåta komma fram.
Vid graven blir det en fysisk kontakt med praktiska göromål men minnesbanken är svårare att kontrollera.

Men men... en annan dag ska jag ta mig tid att fundera på vad jag ska göra med tankarna.

Jag gillar diskussioner som tex nationalsång på avslutning, avslutning i kyrkan, "Sverige, Sverige fosterland"...
Sånger är ju fint och det är imponerande hur många som börjar måna om sin nation när det blir högtider. För att inte tala om den höjda religiositeten när det stundas.
Jag gillar dem som värnar om sitt ursprung...
Men VET du ditt ursprung?
Det är inte många som är äkta, inavlade svenskar... många har sitt ursprung i andra länder.

Jag gillar när folk ser till att med ett leende betala in skatterna som behövs för att vi ska få behålla den standard som vi idag har.
Jag gillar också när folk tar sitt ansvar i det som rör dem, de svenska alltså... för det är väl bara tokiga invandrare som lämnar de sina vind för våg.
En svensk skulle väl ALDRIG låta bli att dra sitt strå till stacken!
Anpassa dig, jobba för ditt uppehälle...

Bah... trött jag blir....

Det är bra när bidragen ska tillfalla snyltande svenskar så slipper vi de otäcka influenserna från andra länder... Hejja rovor och grisfötter!

Glöm nu inte att banka ner barnen som har ett annat ursprung än svenskt!!

*Observera en ironi i det skrivna*

Eller ja, röj och röj...
Älsklingen slet i Marias rum med att byta ut möbler.
Dagarna innan hade Maria tagit tag i kaoset på rummet och med viss hjälp lyckats sanera. Som "belöning" åkte den gamla, slitna bäddsoffan ut... Det bara skramlade på utsidan när delarna flög ut genom fönstret på övervåningen.
Den blev ersatt med den svarta 3-sitsen och på det vardagsrumsbord, Lack.
Gissa om det blev skillnad!
Det nerklottrade skrivbordet byttes ut till ett svart skrivbord... enkelt och fint utan lådor som kan fyllas med skrot...
En ärvd badrumshylla, typ, får nu agera bokhylla i hörnet...
Kvar återstår att se om 160-sängen går att trixa uppför trapporna och in i rummet... Där hade jag tänkt mig hjälp från den människa som fått reda på att han har apklättrarsenor i armarna...
Hallå! Du som känner dig träffad! Det är dags nu att bära! UTAN att med våld trycka upp sängbotten så ytterväggen pajjar...

Bouppteckningen blir klar nu också...
Det är tufft att skriva ner det avslutet...
Trots att jag inte på något sätt inbillar mig annat än att Jozz...Olivia är borta "på riktigt" så blir det så smärtsamt definitivt när alla räkenskaper går till avslut...
Fortfarande i dagarna har det droppat in räkningar... men nu måste avräkningen ske...

Röjet med möbler och bouppteckning påverkar hela familjen. Det märks när känslorna hamnar i gungning... igen...
Och en vän har suttit två nätter vid graven för att filosofera och låta Jozz...Olivia få vara med och styra tankar...
Jag hoppas verkligen att vännen klarar ut det på rätt sätt...

Jaja... livet går vidare idag med och det med sol på himlen...
Kluvna känslor ska se till at det kanske blir lite städat på andra ställen än tonårsrum...
Kluvna känslor ska njuta av solen efter flera dagar med regn...
Kluvna känslor ska glädja dig åt allt som trots allt finns kvar...

... hänger både över familjen och fyller himlen!
Efter Jozz...Olivias födelsedag så har det varit tungt i huset och tjejerna här hemma har varit påverkade av det.

Att förlora en dotter/syster är tungt... men det är ibland mer lätthanterligt än det som sker med tjejerna i övrigt. Alla blir inte lika uppenbarligt drabbade men hon som ideligen önskat i tomme att det ska ske mirakel har varit ganska nere ett tag.
Jag kan ju bara tycka att fel folk dör ifrån... det skulle kunna vara de onda som trillar dit men det är väl för mycket att önska.

Jag och en väninna har funderat på hur en del olyckor känns som om de fördelas lite ojämnt.
Nu önskar jag mina barn en lugn och trevlig fortsättning och hoppas på att de enda troll de behöver möta är de vänliga som finns kring oss...

... vilket skämt...
Idag skulle Jozz...Olivia ha fyllt 28 år...
Vi skulle ha tillbringat en hel del tid med att fundera hur vi skulle maskera hennes födelsedagsfirande.
Sånt firande har hon undvikit länge!
Det här undvikandet som blir i år är inte ok...

Jag tror att det var när hon fyllde 16 eller nåt sånt... vi beställde en indiantårta då Jozz...Olivia hade en fascination över indianer.
Sedan kontaktade vi hennes vänner som kom för att fira.
Det blev ballonger som Caiza hade blåst lungorna av sig på, tårta och kaffe/saft...
Vännerna kom med blommor och presenter...
Det blev ett ordinärt firande som Jozz...Olivia inte hade en aning om!

De som känner Jozz...Olivia vet hur hon Undvek sådana firanden men den här gången kände vi att det var våran tur... och hennes tur att respektera vänners önskan att få fira!
Annars om åren har vi "firat" genom att fika och mingla medans Jozz...Olivia dragit sig undan efter godsakerna...

När hon sedan blev vuxen har presenterna bestått av ex presentkort, gärna en månad efter...
"Nääää... det är ingen fördelsedagspresent! Det är en... present!"

Men som sagt...
Idag kan hon inte protestera över de små ting som hamnar vid graven i brist på Jozz...Olivia...
Om hon har något emot det så...

Ett tag till får vi se den fina solen! Sen kruxas det om sämre väder till helgen, det känns ju inte riktigt bra...
På lördag hoppas jag på uppehåll då cruisingen arrangeras i Köping!

I går blev en skön dag i trädgården efter personalmöte. Det blev smidig kvällsmat,korv med bröd... grillen fram naturligtvis!

När Natanya och jag åkte hem efter förrättad arbetsdag så blev det ett besök på kyrkogården. Vi fyllde på med en ros i kruka som Natanya lovade att se till att vattna också.

Känslan av att besöka graven är en feldimensionell känsla!
Tomheten och saknaden av Jozz...Olivia blir så konstant!
Bilder av henne, "Morran kommer!"...
... den sista klappen på armen, den "sovande" Jozz...Olivia i kistan... märkt av döden...
... den vackra dottern som kommer in genom grinden...
... den ledsna 10-åringen...
... den glada festprissen!...
... det lilla knyte på Köpings BB...

Ååh... vilken mix av blider och minnen!
Kaoset som blandar ihop både tid och rum!

Jag antar att i Jozz...Olivias verklighet idag så vinner inte den kronologiska ordningen...
Jag antar att den verkligheten bara "är"...
Vad gjorde vi utan vår erfarenhet om livets energi?

Jag antar att fler med mig kan känna det osägbara i sorgen och saknaden...
Men resten av förtvivlan vågar jag ju yppa åtminstone.

Men idag ska jag famla efter "ljuset"!
Jag ska fylla på energi med hästarna som fått vila alldeles för mycket, för länge...
Just nu är det som det ska, med det som är kvar...
Och DET tänker jag leva den här dagen på!