Ragatan har talat!

Det är väl inte just ragata som jag blivit benämnd med men väl andra tillmälen. Det är tur att det inte drabbar nån känslig.
Något som ÄR väldigt konstigt är hur jag, med flera, drabbas av såna som drar sig undan sitt eget ansvar... sen hamnar ändå skulden hos oss??
En sak som är alldeles säker är den att jag har ALLDELES tillräckligt mycket med mitt eget att till slut KAN jag bara inte hålla på att jamsa med!
Det är väl ett välbekant fenomen att när man påminner alltför många gånger så är man ett tjatigt fruntimmer... när man sen låter bli är man elak för att man inte har förvarnat... typ...
De som vill se hela situationen med allt "tjat" och alla påminnelser är mina nära... och de har ganska tydligt suckat och bett mig bara låta bli att lyssna på fler undanflykter.
 
Hur som, har det pratats färdigt... vilket redan skedde för några månader sig när det inte passade galoscherna. Och jag är inte den som nödvändigtvis tvingar någon att överhuvudtaget lyssna på mig!
Jag behöver inte särskilt lång tid för att fundera framåt, jag har liksom inte råd att stanna i ett dåtid!
Den som lever nära mig vet vad jag pratar om och den som bryr sig förstår. Den som inte vill kännas vid händelsernas vindlingar kan gå hem!
 
Men!
Helt sant var inte det där med dåtid!
Om jag inte hade klivit iväg hade jag aldrig hakat på den "gamla" tonårsförälskelsen! Så genom att gå framåt hamnade jag egentligen på 80-talet så det small om'et men på ett mer moget sätt... typ...
Det bästa man hade från den tiden har man tydligen sparat med god ränta!
 
 

Chilldag!

... hoppas jag.
Det enda som är inplanerat idag är personalmöte. Sen naturligtvis stallet men det är ju egentligen inte värt att nämnas för det kommer ju alltid! Tur för mig att jag har vänner och barn som också tar den biten så vi hjälps åt.
 
Ikväll däremot ska jag till vännen som kan behöva en extra hand... eller snarare ett extra huvud!
Jag känner så väl igen situationen när man står som ensam vuxen i ett virrvarr kvällstid när alla börjar bli trötta. Om någon annan bara FINNS så betyder det att en del av tjatet hamnar på den andra istället!
Att sen mitt huvud kan komma till pass känns lite underligt då jag själv inte har särkilt stor nytta av det som är innanför knoppen. Men jag gör som jag lär.... jag FINNS!
 
Igår kväll var en liten goskväll... jag tog mig plats vid varje nykommen kull och passade på att gosa djurbäbisar! Jag måste ju säga att det finns inte mycket som slår det!
De små mjuka valparna och kattungarna är helt bedårande och mammorna är så vänliga att de delar med sig utan att trixa... det fascinerar mig.
Om en stund lommer Maria och Oliver som ska iväg och handla lite. Det är skönt att kunna skicka med en lista ibland och slippa snurra förvirrat i affärer!
Det är också dags att fixa en pyspunka på bilen... jag förstår inte, såna helvetesmaskiner ska bara rulla på smärtfritt!! Gärna självservande och självtankande... och vid behov, självlagande...
Christine! DET är en bil för mig!

Den där döda kattungen!

... som inte VAR en död kattunge...
Det är tur att jag är gammal nog för att känna igen när feber stökar in i drömmarna! Inte är det heller konstigt att jag drömmer om djurungar av alla de slag med tanke på populationen i huset just för tillfället.
Jag hade ju bestämt mig för att drömma mycket trevligare drömmar men det styr jag tyvärr inte över. Och därmed tolkar jag det så att det som att den trevliga biten är jag trygg med! 
Det är en väldigt udda känsla då jag förr har varit trygg med olustiga händelser eftersom de har varit så mycket mer förekommande... men som sagt... nu stör det mig kanske inte snart med att vara just... nöjd!
Men den där kattungen... eller kaninungen... eller vad sjutton det nu var! Den var bara i min dröm och jag antar att jag funderar och våndas över djurbarnen. 
Inte ens det gångbara "lite-svinn-får-man-räkna.med" duger i nöjet av att det dräller sötingar i varje hörn!
 
Eftersom jag är ledig idag så har det fallit sig att jag har ett möte att närvara på. Sist missade jag för jag tog fel på månad... förvånande?
Sen lär jag kolla upp minstingens tillkortakommande som burit med sig konsekvenser trots att det är väl bekant att den andra parten är "Barn av vår tid"... Man blir som man umgås är väl ett bekant talesätt?
 
Ägaren till skrothögarna utanför huset lyser med sin frånvaro vilket jag inte blir särskilt förvånad över! Ansvar är inte det tyngts vägande egenskapen. Men det ska väl tilläggas att jag inte själv gjort särskilt mycket åt att forsla bort det än så jag hoppas att de opålitliga plockar med sig nattetid så det åtminstone minskar tills kärran går till tippen! Något av värde kanske det finns i soporna!
Jaja... man ska inte kasta glas när man sitter i stenhus... då kan man skära sig!
Eller hur blev det där nu då?

"Blablabla..."

Mycket är det men väldigt lite kommer ut egentligen...
... men det ska tilläggas att det mesta egentligen är positiva saker!
Ibland har folk fått för sig att jag öppnar mig ganska mycket men det är mycket prat om väldigt lite. Om jag babblar massor så kanske jag ändå inte nämner det som finns innanför skalet, med undantaget för mina nära, som inte heller får veta så mycket... 
Sen BEHÖVER ju inte allt vädras! 
 
Trots det så bubblar det av babbel så skyll er själva som läser!
Även den här helgen har gått till födande! Den för tillfället sista kullen, den tredje djurkullen, pluppade ut igår och jag är så glad att vi får ha den förmånen att ta del av det! Anna har agerat barnmorska tillsammans med proffset och det är ju inte alla tonåringar som får den möjligheten!
De nya kullarna innebär ju dock att skaran som sover i bingen är reducerad så det bara är en bråkdel som trängs om närheten.
Tur är väl att jag kan fylla sängen med hund- och kattkräk när hjärtat har åkt efter helgens umgänge! För det blir fan så tomt och trist då!
Förutom hundliv har vi tagit det så lugnt man kan göra i huset där det skramlar! Ungdomarna ser till att vi inte flippar ur helt i våra takter som vi återupptagit från tonårstiden... om det är bra eller dåligt ska jag låta vara osagt! För ibland säger jag inte vad jag tycker!
*blablabla...*
Det sägs att det är nyttigt att sakna men jag vet inte om jag ska hålla med om det! I min värld kan det ju INTE vara bra! Frustrationen höjer blodtrycket och förvirringen blir total när tankarna ramlar iväg åt annat håll. 
Fatta... det blir en syntetisk mix av alzheimers och hjärnblödning som bara hjärtat kan reda ut och bota!
 
Slutgnällt!
Nu kommer tösen med pepparkakor så det lär få oss snälla... på gränsen till menlöshet!
Och menlös som jag är tänker jag inte vädra mer för den här gången!!
"Blablabla..."

En annorlunda upplevelse!

De senaste dagarna har gett mig och mina nära en annorlunda upplevelse!
Annorlunda är ju inget udda begrepp i det här huset...
Sammansättningen av familjen med tanke på de nära i huset och i den närmsta kretsen är en aning udda... om man följer gängse normer.
Strömmen av händelser som dras till oss alla är inte alltid av positivt slag och när det ändå är det händer det att folk lyfter på ögonbrynen.
Det annorlunda för den pågående tiden är att en hel del människor dragits nära! Det är människor som finns i hjärtetrakten och det är människor som man önskar långt åt skogen.
Det är inte att människor dyker upp som är annorlunda, det är att i vår stormiga vardag har vi ett kaosartat lugn som slår andras tidigare trygghet! Där vi alltid trott att det är stadigt och behagligt har visat sig vara en verklighet som egentligen är en ful parasit bakom det tunna skalet.
Och de andra människorna som visar sig bära på långt större negativa vibbar än vad vi från början uppfattat, de får oss att känna oss... normala!
Men...
"Det är sunt att vara onormlat i en sjuk värld"
Jag föredrar att bli sedd som annorlunda, för den verklighet som omgivningen visar vill jag inte kännas vid!
 
Nog med morronfilosofier!
Jag älskar mina nära som inkluderar familj och även de vänner som har förmågan att hantera kaos med en naturlighet som är få förunnat!
Jag har även fått in mitt hjärta på ett bananskal som är förundransvärt! 
Ska jag vara helt ärlig?
Vi är jävligt bra, vi alla som har blivit en familj!

Den lilla, otroliga franska hästen!

Som de äkta nördar vi är blev det en filmkväll igår i hästens tecken, Jappeloup!
Vi är väl en hel del hästnördar som minns den lilla hästen med den otroliga tekniken! 
Tonåringarna i familjen idiotförklarade oss, fyra vuxna hästnördar, som orkade se genom den.
 
Som de äkta nördar vi också är så höll åtminstone jag och de två "ungdomarna" ut till långt efter 12, sittande i pannrummet i vanlig ordning. När hundarna började vingla med ögonen var det hög tid att ge upp!
Idag förväntar jag mig att Emilia ska vara alert... trots pannrumshäng... för att orka stallhäng... Det där med nördar, ni vet!
Det som står på listan är att flytta stallkatten till det nya stallet så slipper vi nog råttfällorna där! En annan sak vi måste göra är att påbörja flyttstädningen från Godby. Det  känns tragiskt efter alla år på det stället men en förändring behöver inte betyda en försämring utan snarare en utveckling! 
 
Onsdag... liksom, hallå! Men i morron jobbar jag natten sen är det ju fredag och då kommer hjärtat igen. Nörd hit och nörd dit... om jag inte passar mig kanske jag går och avslöjar att jag egentligen är en mjukis.
DET vore ju fruktansvärt, att ta från människor deras inskränkta intryck som jag inte bemödat mig att försvara mig för! 
Men men... idag ska jag stallnörda efter ett gäng måsten och till helgen ska jag bara njuta av tillvaron!
 

Ett Herrans djurliv!

Vilken skön start på morgonen när en hel flock av diverse djur skockas i glädje när man vaknar! 
Eller kan det vara att de är kissnödiga och hungriga... vem vet.
Jag räknar det som ett stort förtroende att jag får gullegulla med både katt bäbisar och Bambivalpar! Och att Bambi är så go' att hon bara accepterar mitt intrång när jag skyfflar bort hennes barn för att släppa ut henne att sköta sitt! Den biten känns inte särskiltt tidskrävande då Bambi slänger sig ut  i gräset... sköter sina behov på 2 röda för att sen stå och trycka vid dörren.
De andra är också effektiva... ingen av dem vill öda någon tid av morgontimmarnas lugn för att vara ute och drälla i onödan.
Kattmamman njuter av lite egen uppmärksamhet när ungarna ligger mätta och lugna i lådan... Den yngre förmågan däremot KRÄVER sin uppmärksamhet! Tur är väl att vi har många famnar att klättra i här i huset! Det blir ju inte brist på kärlek åtminstone.
Som sagt... Ett Herrans djurliv!... med allt det positiva det medför!
 
Och vad skönt att Caiza hörde av sig idag! Jag är så dålig på den biten. Minuterna, timmarna och dagarna bara rullar iväg utan någon större kontrolll... men aldrig att tanken förvinner! Jag är mäkta imponerad av de mina som kan förstå den biten utan att muttra hörbart åtminstone.
 
Så... en ny dag  med nya göromål... och massor med gamla som inte blev gjorda igår!
Men först är det kaffe i långa banor som gäller!

Tillbaka till vardagen!

Efter en riktigt bra helg är vardagen tillbaka! Och den är inte sämre, den!
Jag möttes av ett litet, nytt liv i källaren och två till låg redan i lådan... nu äntligen har kattan börjat klämma ur sig sina bäbisar!
Det kom inte helt otippat då hon bäddade frenetiskt i går på en av de förberedda platserna men ack så gosigt!
Den andra nyblivna mamman tar så fint hand om sina tre kulstöterskor och den tredje mamman ska ha om ca en vecka har husse räknat ut.
 
Hjärtat kom innan helgen lagom till valpningen... och det var ju tur att vi fick se dem innan det bar iväg på havet. 
Kryssningen i sig var precis som vi förväntat oss! Med den sammmansättningen av vänner kan man bara ha roligt! Den största missen var dock att på morgonen möttes jag av 9.59 på displayen så frukosten missade vi. Det var nog första och sista gången som det hände men den sovmorronen var värd all frukost måste jag ju säga... inte alltid jag finner den ron att sova vidare.
Idag är en chilldag och det är nog tur... det blir lugnt och utan större planeringar, bara kattfödande och stall och hunddräll!
 
En sak som jag borde göra är att se vem som ville hämta skrot på gården. Det börjar bli hög tid att låta ord gå till handling och allt borde ju vara lugnt då det är gemensamma bekanta som vill ta rätt på skiten, ingen obekant som röjer. Om jag låter det stå kvar till "hämtar sen" antar jag att snön kommer att lägga sig över högarna och det tänker jag inte göra. Det är ju trots allt min tomt och chanserna att göra rätt för sig börjar ha runnit ut i sanden. 
 
 
 

Äntligen Fredag!... ehhh... Torsdag!

Snacka om att tiden går långsamt när man väntar!
Men idag är det  Torsdag och dagen är späckad som tur är!
 
Det låter så himla gnälligt när jag måste upp så dödligt tidigt och jag får i och för sig skylla mig själv som har för vana att drälla i pälsen ett tag på morron. Utan den, kaffe och gott om tid är det svårt att vakna till med ett vettigt humör. Inte för att jag har svårt att gå upp på morron utan för att jag avskyr att stressa!
Dagpassen som jag har på schemat är inte särskilt många och det märks i vana att gå upp i tid till dessa. Nu ska jag ju inte gnälla egentligen men när jag varit hemma så är det för att jag varit sjuk! Det är inte riktigt samma sak som att ha en hederlig sovmorron.
 
Jobbet kommer att avlösas av möte och sen är det inte långt kvar! Efter det ska det handlas lite och sen ta med Anna för att hämta nyckel till lokal för hennes Halloweenfest i vanlig ordning till födelsedagen.
Just festen är så skönt nu när de är så pass gamla som de är och jag måste säga att de skött det snyggt alla år och jag förväntar mig detsamma i år igen!
 
Sen bara för att det är Torsdag så kommer hjärtat! Och i morron bär det iväg på kryssning med de bästa!
I min värld är det ganska omöjligt att vi INTE skulle ha kul! Det är lätträknat de gånger som vi inte har kunnat suga ur det bästa när vi umgås.
Skönt är det också att vi åker på fredag... det betyder att helgen inte är över när vi kommer tillbaka utan vi har en hel dag kvar av den! 
 
Nu börjar folk bli intresserade av bohaget som står vid huset. Jag antar att det snart kommer att decimeras på prylar om inte rätt folk hämtar men jag kan inte påstå att jag tycker det är synd! Det är beklagligt att jag får skulden för att vara falsk och lögnare när platsen sen länge påpekats att det behövs till annat. Men den biten är jag och mina jämlikar vana vid. Inte lätt att vara alla till lags när man har att göra med människor som inte vill tro på ord.
Jaja!
Nu är det jobb!
Jag är fortfarande korkad och tror att människor tar sitt ansvar och tar rätt på sitt! 
IDAG är nog sakerna borta när jag kommer hem! Oavsett vem som hämtat dem!
 
 
 

Onsdag mitt i veckan!

Äntligen är det onsdag och halva veckan har gått!
Vi har två dagar kvar sen åker vi! Turligt nog så har jag tillfrisknat så pass att det inte känns besvärligt även om jag vet att inget skulle kunna hålla mig borta från den här trippen.
Stallet börjar flyta på som sig bör och jag är SÅ tacksam för den hjälp jag har där! Maria och Oliver har dragit sitt strå till stacken och min bästa inneboende dealar "vi hjälper varandra" på bästa sätt!
Häromdagen när jag kom hem var disken överstökad och igår hade han fått Anna att börja med mat. Det känns ganska konstigt då det mesta är "kan-själv" från mitt håll.... eller som Natanya uttryckte sig: "Det är aldrig nån som gör det där åt mamma".
Rktigt sant är det inte eftersom jag har tjejer som gör sitt! Även om det inte alltid är just sånt som disk och mat!
Eftersom det är onsdag så är det bara en dag tills hjärtat dyker upp och det känns riktigt bra! 
Men nu ska jag se till att stöka undan innan jag ska iväg. 
Disken går före hundarna av den enkla anledningen att de små pälsbollarna hatar mig som gått upp tidigt och tvingat ut dem för morgonkissen. Jag kan ju inte påstå att de hoppas och studsar av glädje när jag vaknar och drar mig mot ytterdörren.
 
Disk, jobb, kolakladdkaka och stall... lite kompletteringshandla och tvätta...
Sen har jag inget mer!

Apropå tiggarna i Malmö...

... och de andra som figurerar varstans!
Jag kan inte låta bli att fundera och analysera på deras situation! Där om någonstans är jag väldigt tvekluven.
Som de flesta har jag påverkats av okunskapens fördomar och låter mig tycka och tro fast jag ingenting vet.
En fundering som jag har är att om det ligger så mycket pengar i att tigga, att man kan köpa dyra kapitalvaror (vilket ideligen "bekräftas" av diverse FB-konton) ... varför sitter då inte fler svenskar och tigger!?
Egentligen ligger det ju i svenskens natur att vara avundsjuk och vilja ha detsamma som den som äntligen hittat en schysst födkrok.Varför i hela friden knycker inte svensken den rike tiggarens idé?
Om det genererar så mycket pengar som 10 000-tals kronor så borde ju fler svenskar sitta med sina muggar!
För kan man "hora" på annat jobb, vare sig det är legalt eller illegalt, så borde ju tiggeri vara ett fullgott alternativ!
Det finns ju folk till allt... om vi bara ser oss utan den rosa slöjan kan vi ana en handel som inte alltid är så rumsren.
Var ligger då värderingarna att just tiggeri är så skrämmande? Att handla med varor som i bästa fall bara sänker människan till en djurisk nivå men med risk att faktiskt döda sin medmänniska... DET är ok?
Jag känner folk som lugnt skulle kunna sitta på sitt arsle och bara se slantarna trilla in... och jag är nog en av dem! Men jag tror inte på den självkänsla som skulle komma av det!
Jag känner folk som för länge sedan kastat sin positiva självkänsla överbord men ändå inte skulle kunna sätta sig och håva in de där "stora pengarna" på tiggeri!
Så...
Är det verkligen sant att det ligger så mycket pengar i att sitta och frysa, skämmas och få sittsår i röven att det faktiskt är värt det?
Eller kan det vara så att man har glömt att vara källkritisk när artiklar och FB-statusar delas och att man glömt det viktiga:
 
Använd insidan av skallen!
Sätt dig själv i situationen!
Gör ett snabbt överslag på strömmen av information!
 
Du kanske kommer på att det är människor som sitter där och tigger, som förtjänar mer än bara förakt...
Det här är min fundering och som sagt... jag är kluven i frågan...
 

"Du är konstig"

Det är ju inte första gången jag får höra det! Och jag måste ju säga att jag inte tar det särskilt förolämpande... sanningen att säga så är det smickrande!
Favoritordstävet i vår familj har genom tiderna varit:
"Det är sunt att vara onormal i en sjuk värld"
 
Ärligt talat tycker jag inte att jag är särskilt konstig... egentligen.
Mina nära ger mig det erkännandet att jag är tillräckligt korkad för att blotta min oförmåga att föreställa mig... så det är upp till omgivningen att ta till sig att bättre än så här blir det inte!
Det som har förändrat sig genom åren är att jag tränar på att säga "nej", "näää", "Nej!" och "Nu räcker det!".
Och den biten har jag faktiskt blivit bättre på! Även om mina vänner ruskar på huvudet åt mig ibland när jag ger mig i kast med omöjliga projekt.
Tur är väl att när jag gått riktigt bet så får jag inte höra: "Vad var det jag sa!" för de vet att jag mycket väl är medveten om alla varningar men prövar alla utvägar innan jag går vidare.
 
 
Idag har vi sovit en timme längre... eller kanske snarare vaknat en timme tidigare, enligt klockan. Det är svårt att stävja kaffetarmen som väcker mig vid samma tid varje morgon. Och konstigt vore om jag kunde sova länge när de senaste dagarna har slutat med timmerstockar framför tvn. 
På listan står att förbereda nedkomst av både det ena och det andra slaget... och idag vill jag samla kraft för att ta mig till ponnyskrället för jag måste säga att lite bättre känner jag mig även om jag håller på att hosta lungorna ur mig! Ingenting blir ju bättre av att ligga i soffan och dra på sig lunginflammation så jag taggar lagom med aktivitet och lagom med vilopauser!
 
Idag är det ju söndag... sen är det inte långt kvar till torsdag när hjärtat kommer och tills dess SKA jag vara frisk! Eller ja, så frisk jag kan bli... Planen är ett besök på vårdcentralen i morron om jag fortfarande inte blivit märkbart bättre än så här. Jag tänker ju definitivt inte braka ihop med lungpaj igen! Penicillin is da shit!
Blablabla... Ordbajseri på hög nivå!
Det är mycket som snurrar och det mesta är sååå jävla positivt så jag nästan blir rädd för det!
Men som sagt... oavsett vad som är och varit så är det bara "på't igen"! 
Jag är ju ändå av den sorten att jag KAN se framåt när jag väl bestämmer mig!
 

På lördag om en vecka!

Nästa lördagsmorgon lär man ju ha intagit en rejäl frukostbuffé! Jag antar och hoppas att mina vänner inser att jag kommer att skramla tidigt på morgonen för att undvika svältdöden på båten. Standard är ju att jag är hatad för att jag vaknar tidigt av en morrande mage.
 
Men idag är det en annan lördag! Egentligen skulle jag ha jobbat, trodde faktiskt att jag var frisk nog där jag satt som en padda i soffan på förmiddagen. Men verkligheten kom ikapp när jag blev hämtad för att handla. Då insåg jag att febern fick mig att svaja! Jag är rätt klantig, fortfarande fast jag snart är 50 bast! Det känns så bra när jag inte behöver göra något men när jag börjar röra mig inser jag hur sjuk jag är.
Kvällen blev tidig för min del men ungdomarna höll igång ganska länge och varje gång de gick ut och rökte eller rantade ner i källaren så flög hundarna upp... stormskällandes.
Inte förrän jag ganska bestämt sa i från så kunde de koppla bort huliganernas framfart och klämma ner sig under täcket för att sova på riktigt.
Jaja, hur som så är det mer glädje än besvär att passa de där pälsbollarna när deras husse övergivit dem för nattarbete!
 
Eftersom det fortfarande är lördag så är det nästan en vecka kvar tills hjärtat dyker upp men tiden lär ju gå fort om jag engagerar mig i vardagen. Det är tur att man är tillräckligt gammal för att inte fåna sig med fjortislängtan.. eller va?
 
 

När livet är som bäst!

Det är väl ingen hemlighet att vår familj kan njuta av de små ljusglimtar som dyker upp!
Eller att vi kan GÖRA ljusglimtar av det som egentligen borde vara ett mörker...
 
Jag måste ju säga att jag blir lite fnissig av kommentarer som "sen"... "i morron"... "när jag fixat..."...
... det som återstår är bara sånt som: "ska bara måla färdigt..."håller på att städa vinden".
Ur det här går ingen ut som vinnare, de som varit med och slagit vad har satsat på samma! Tur att vi inte slagit vad om pengar och att känslan av att vinna enbart får os just... fnissiga.
DET är en av de här sunkiga saker som ändå gör livet lite spännande, även om det kommer att sluta med att jag med mina vänner får slita häcken av oss.
 
En riktig ljusglimt är ju när jag får förmånen att låna hela hundflocken att sova med!
Nu ska ju inte mitt hjärta tro att den håriga flocken betyder mer... men i brist på bättre!
Ingen kan ana hur mycket en bunt småhundar under och över täcket kan värma både kropp och själ!
En annan ljusglimt är när ett samtal med skolan kan resultera i en känsla av förståelse för min "lilla unge". 
 
Idag är det fredag och jag borde gå på begravning... DÄR hittar jag ingen ljusglimt och tänker inte utveckla ämnet...
Däremot är det en liiiten ljusglimt att jag kommer att kunna jobba i helgen! Det finns ju alltid Alvedon att ta till för att klara de timmarna som krävs!
Sen efter helgjobbet återstår några futtiga dagar innan hjärtat kommer på torsdag och då kan hundflocken känna sig dissad, så gott det går. På fredag bär det  iväg på kryssning och då ska vi verkligen koppla av! Eller hur, grabbar och tjejer! Just ja, någon får ju ranta omkring som tuppen i hönsgården och hålla rätt på oss som sällan lyckas hålla oss till skötsam-konceptet.
 
Men idag är det fredag... det regnar satan men jag behöver inte vara ute utan kan ta även den här dagen till återhämtning. Jag blir hämtad för att handla och Maria är så snäll så hon tar stallet... sen TROR jag inte att det sa vara så mycket mer!
 
 

Lik fågeln Fenix!

Lik fågeln Fenix har vi den förmågan att resa oss ur spillror!
De gånger som vi blivit tillplattade... sårade... förtvivlade...
... är oräkneliga!
Men tydligen innehar vi en enorm kapacitet att kunna ruska av oss och traska vidare!
 
Just för tillfället är det Natanya som helt otroligt bara kliver framåt och tar för sig! Det är bara att säga grattis!
Jag för min del är fullständigt nöjd med att låta febernoja styra så jag fått rätt på en del skrot i källaren. 
Garderoberna är fulla igen med det som använts tvätttkorg-torkstreck-"bra-ha-placering".
Annars är det att beklaga när andras grejer blir till en snigel på ögat men inget annat är att förvänta sig när det inte finns kapacitet att gå från ord till handling.
 
Eftersom jag har varit så duktig att tagit rätt på det som skavt länge så förtjänar jag lite sjukvila i soffan, tycker jag! Min duktiga inneboende aka BFF drar sitt strå till stacken så jag kan klappa mina feber-yrslo-lurvisar i fred.
 
Apropå fågeln Fenix... det är rätt slående att bildliggöra med ett djur... med tanke på den zoologiska statusen i huset.
Otroligt roligt... jag vet! Men jag är sjuk! Okej!?

Sju års olycka...

... väntas om man nu väljer att vara skrockfull!
Men i ärlighetens namn har jag inte ens lyft på spegeln därute för att se om den verkligen GÅTT sönder.
I går kväll när "vi" tittade på Paradise Hotel så hörde jag något ute. Dock var jag alldeles för febrig och seg för att överhuvudtaget reflektera mer än att jag just bara hörde något. I morse visade det sig att spegeln som väntat på sin husse hade rasat i gruset så jag ANTAR att den dog.
Så kvällen flöt med Paradise Hotel, en flock hundar och ett täcke... vad de andra diskuterade om kan jag inte svara på OM de överhuvudtaget var mer medvetna än mig.
 
Idag lutade golvet kännbart i källaren så jag antar att jag inte tillfrisknat mirakulöst under natten!
Men just nu kan jag inte känna av mer än "vanlig" hosta och jag hoppas att det får förbli så! Annars lär jag ringa vårdcentralen men efter senaste flopp där med en läkare som inte känner igen mig så känns det ganska avlägset att söka för något alls. Så.... lunginflammation... håll dig borta! Alternativet är att behandla sig själv som brukligt så slipper jag ett förhatligt läkarbesök.
 
I familjen och den nära vänkretsen hade vi funderingar på att köra lite vadslagning på huruvida människor förmår sitt eget ansvar... nu blev det inte av och tur är väl det för oddsen lutade skarpt åt ett håll och gårdagens utslag blev densamma. 
Men nu har sopbilen varit här och det betyder att dagen har börjat vare sig man vill eller inte! 
Så frukost nu och sen köra igång och inbilla sig frisk!

Skit ska skit ha!

Det känns som om jag har fostrat mina barn helt galet. Snart är det dags att be dem slå med storsläggan så fort det är något! Jag känner andra som utan tvekan har skadat andra för att ingjuta respekt och det har tydligen funkat ända tills andra generationer tagit vid.
Egentligen tycker jag att man ska stå stark utan att behöva ta till våld... för det är ju en sanning att där ordet tryter tar nävarna vid! Men när "motparten" inte har förstånd nog att förstå vanligt sketet språk så känns det ju ganska meningslöst att lära sina barn använda ett språk som andra inte förstår.
Vi ska nog bli lite flerspråkiga så vi gör oss förstådda!  
 
Sen att skit ska skit ha... vi ÄR inte skit och det vet jag så tydligt väl men ibland känns det hopplöst!

Fem månader kvar!!

SEN är det vår!
Som alla andra år är det dags för nedräkning till våren. Det är ett jävligt bra sätt att se tiden an!
Det är FEM månader kvar och jag fryser inte! 
 
Idag kör vi sista lasset och sen är resten bara sånt som är att kasta. Gårdagens reflektion att det var den minst ångestfyllda flytten tar jag som en komplimang för just att minimera ångest borde vara prio ett överallt.
Schemat för dagens ledighet är:
Tandläkare/Barnvakt
Trevligt besök
Förhoppningsvis ridtur
... och naturligtvis diska och dammsuga...
 
Det känns som att det är överkomligt med tanke på den tilltagande förkylningen... igen.
Kanske borde jag omplanera källaren! Fnular på att byta frys och därmed lämna plats under trappan så mina lurviga inneboende kan få en egen liten friplats där... MEN bara för att jag fnular har jag inte sagt att jag KOMMER att göra det.
Det är tanken som räknas!
 

Hur ska det gå???

Det behöver jag inte fundera över så många gånger, om ens ett par!
Jag har, trots mina motgångar, lärt mig att jag oftast landar på fötterna! Och landar jag inte på fötterna så betyder det att jag behövde kravla för att finna det som var i botten.
 
Ibland vänder sig livet i såna vändningar att jag blir alldeles fascinerad! "Om inte det hade hänt... skulle jag aldrig ha..." ..... *blablabla... Ni fattar!
Just därför känner jag att jag trots allt har tillförsikt till det som ligger framför mig! Just nu är allt ok och det är bara det som räknas... sen att jag har blivit "tvingad" att planera flera månader framåt gör mig nöjd! Jag blir nöjd över att jag upptäckt att jag bara äger en kort bit av den existerande tiden men det är inte farligt att glädjas framåt!
Senaste tidens vändningar har visat mig att jag faktiskt betyder något... för flera! 
DET är en ganska ny tanke och en spännande sådan så nu är det på sin tid att räta upp både det ena och det andra.
 
De senaste dagarna har det regnat så nu blir det som jag förväntat mig. Jag har två högar med grejer som tidigare stått under tak både i garaget och inne i huset. Jag har larmat om att platsen behövs... jag har påpekat att de måste flyttas på nu... jag har påpekat att de står tillgängliga när som helst (med andra ord, utan tak)... jag har varnat om att de kommer att forslas bort...
Regnet har demolerat kartonger så som jag har varit rädd för... att jag ska behöva kladda med sumpiga kartonger själv! 
Det låter nu som att det var en bra idé att låta det gå ett par dagar över och jag slipper köra dem själv!

Tagga Onsdag!

Då var det mötesdags på jobbet och kommer hem sent... eller åtminstone framåt kvällen.
Natanya hade gjort underverk på sitt gamla rum så nu är det beboligt för vännen!
Dessutom har hon lovat att hålla ställningarna efter skolan så jag slipper få bryt när jag kommer hem... det uppskattas!
 
I morron flyttas det! Det ska bli hiskeligt spännande att se hur det går!
Jag önskar att högarna ute på tomten försvann med men det verkar lönlöst att få människor att ta rätt på sina saker. Eftersom hjärtat dyker upp på fredag kan jag kanske få lite stöd att köra bort det som inte går att återvinna så håll koll på annonser! Det kan dyka upp en och annan intressant pryl under säljes!
Det är ganska tragiskt att jag kliver upp i övre medelåldern och behåller de blå ögonen... men skam den som ger sig! En vacker dag sker det mirakel!
 
Nähä!
Dags för ansvar!
Tjo!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0