Usch och fy, vad kallt det börjar bli!

Både vintern och julen är på gång och nu är det bara att klara sig till kvart över Februari.

De få soltimmarna som har varit gör sig gällande med bristen. Jag har nog aldrig varit så trött någonsin!

Det som förgyller är helgerna när hjärtat kommer och stillar ner det trista mörkret.

Nu är det bara en och en halv vecka kvar när vi lättar till Gotland och tillbringar en helg alldeles för oss själva! 

Undra om jag har kommit ihåg att utrycka den belåtenhet jag känner för det? Det ska jag se till att göra vid första, bästa tillfälle så jag inte bara lämnar det därhän!

 

De veckor som är kvar fram till jul ska jag se till att snygga upp i skrotet som blivit kvarlämnat på min gård. Det är dags att städa både mentalt och fysiskt så grannarna slipper ondgöra sig åt eländet. Egentligen bär det mig emot att återigen ta rätt på sånt som inte rör mig men det är väl min lott, vilket också innebär att jag knappt rår med att ta reda på mitt eget.

Som tur är har jag hjärtat, som med förundransvärd förståelse kan ge en knuff i rätt riktning. Och sen mina värdefulla vänner som peppar så mycket det går!

En av vännerna är på vift och det har gett mig fullt förfogande över hela bunten med hundar och katter! De här dagarna behöver inte diskussionen uppstå när jag utan att skämmas stjäl hundar att fylla sängen med!

 

Men snart är det helg igen... och sen är det snart Lucia... sen är det bara en ögonblinkning till jul och sen? 

Det är en härlig känsla att ha en förväntan på nästa gång och nästa gång och nästa gång!