Nu kom då nästa...

Den här gången var det Calles tur.

Vår kära häst som hört till familjen i 9 år... hans dampryck i hagen med överrörlighet tog till slut ut sin rätt.

 "Nåt" hände och efter kanske lite väl lång tid togs beslutet att jag inte vill utsätta honom för utredningar och operationer som kanske ändå inte får ett bra utfall.

När jag köpte honom för 1 kr var alternativet slakt för honom... så han fick ändå en respit på 9 år.

Den 14 September fick jag leda honom till platsen där han skyggade lite fånigt för grävmaskinen som redan använts för hans grav. Snällt lät han sig placeras lämpligt för att "han-med-bulten" skulle kunna göra ett bra jobb. Med mulen bland äpplen, för att sen lyfta och titta lät han sig skjutas.

Det är en ganska våldsam grej men ack så nödvändig ibland. Fort går det! ingen hinner reagera på stunden mellan liv och död.

Jag är glad att jag hade Lindhas stöd och även att Maria var med trots att det är jobbigt, svårt och sorgligt!

 

Tack, snälla Calle för din tid hos oss med både frustration och massor av glädje!

 

Nu finns gamlingen Shalinka kvar och inpå sista dagen har jag inte varit säker på var hon ska stå! Naturligtvis kan hon inte vara på Godby ensam så idag fick jag besked om att det löser sig åtminstone en bit in på nästa år.

Nu vill jag inte ha fler motgångar för det ska alla veta att de redan står på kö för att betas av!