De senaste dagarna har gett mig och mina nära en annorlunda upplevelse!

Annorlunda är ju inget udda begrepp i det här huset...

Sammansättningen av familjen med tanke på de nära i huset och i den närmsta kretsen är en aning udda... om man följer gängse normer.

Strömmen av händelser som dras till oss alla är inte alltid av positivt slag och när det ändå är det händer det att folk lyfter på ögonbrynen.

Det annorlunda för den pågående tiden är att en hel del människor dragits nära! Det är människor som finns i hjärtetrakten och det är människor som man önskar långt åt skogen.

Det är inte att människor dyker upp som är annorlunda, det är att i vår stormiga vardag har vi ett kaosartat lugn som slår andras tidigare trygghet! Där vi alltid trott att det är stadigt och behagligt har visat sig vara en verklighet som egentligen är en ful parasit bakom det tunna skalet.

Och de andra människorna som visar sig bära på långt större negativa vibbar än vad vi från början uppfattat, de får oss att känna oss... normala!

Men...

"Det är sunt att vara onormlat i en sjuk värld"

Jag föredrar att bli sedd som annorlunda, för den verklighet som omgivningen visar vill jag inte kännas vid!

 

Nog med morronfilosofier!

Jag älskar mina nära som inkluderar familj och även de vänner som har förmågan att hantera kaos med en naturlighet som är få förunnat!

Jag har även fått in mitt hjärta på ett bananskal som är förundransvärt! 

Ska jag vara helt ärlig?

Vi är jävligt bra, vi alla som har blivit en familj!