"Blablabla..."

Mycket är det men väldigt lite kommer ut egentligen...
... men det ska tilläggas att det mesta egentligen är positiva saker!
Ibland har folk fått för sig att jag öppnar mig ganska mycket men det är mycket prat om väldigt lite. Om jag babblar massor så kanske jag ändå inte nämner det som finns innanför skalet, med undantaget för mina nära, som inte heller får veta så mycket... 
Sen BEHÖVER ju inte allt vädras! 
 
Trots det så bubblar det av babbel så skyll er själva som läser!
Även den här helgen har gått till födande! Den för tillfället sista kullen, den tredje djurkullen, pluppade ut igår och jag är så glad att vi får ha den förmånen att ta del av det! Anna har agerat barnmorska tillsammans med proffset och det är ju inte alla tonåringar som får den möjligheten!
De nya kullarna innebär ju dock att skaran som sover i bingen är reducerad så det bara är en bråkdel som trängs om närheten.
Tur är väl att jag kan fylla sängen med hund- och kattkräk när hjärtat har åkt efter helgens umgänge! För det blir fan så tomt och trist då!
Förutom hundliv har vi tagit det så lugnt man kan göra i huset där det skramlar! Ungdomarna ser till att vi inte flippar ur helt i våra takter som vi återupptagit från tonårstiden... om det är bra eller dåligt ska jag låta vara osagt! För ibland säger jag inte vad jag tycker!
*blablabla...*
Det sägs att det är nyttigt att sakna men jag vet inte om jag ska hålla med om det! I min värld kan det ju INTE vara bra! Frustrationen höjer blodtrycket och förvirringen blir total när tankarna ramlar iväg åt annat håll. 
Fatta... det blir en syntetisk mix av alzheimers och hjärnblödning som bara hjärtat kan reda ut och bota!
 
Slutgnällt!
Nu kommer tösen med pepparkakor så det lär få oss snälla... på gränsen till menlöshet!
Och menlös som jag är tänker jag inte vädra mer för den här gången!!
"Blablabla..."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0