Vad det kan vara besvärligt ibland!

Vi pratade tidigare om den där jävla motorvägen som man kan bli så avundsjuk på andra människor... om det nu är så sant att de färdas på den.
För att komma dit man är på väg så är det ju ganska många stigar - grusvägar - småvägar innan man ens når avfarten till morotrvägen. för att inte tala om alla slingriga kurvor och backar... och de där hårnålskurvorna som inte ens är skyltade...
Idag är det nog extra besvärligt när feber och yrsel stökar till det... tillsammans med rastlösheten som inte tillåter vila i soffan.
Egentligen så är det ganska bra! Men det kunde vara ännu bättre!
Omständigheterna har brakat lite broar och jag har något dåligt tålamod för att läsa av och försöka prata saker till rätta.
Jag behöver mitt stöd! Jag VILL inte bara vara... jag är faktiskt JAG också!
Med det vill jag inte ha sagt att jag känner att de andra inte betyder något, tvärtom! Mina nära betyder hemskt mycket men jag måste också få ta plats!
Jag kommer nog att snällt vänta och bida min tid för att kunna vara den jag är men jag önskar att vi tillsammans kunde hjälpas åt!
Trots allt är huset fullt av vuxna människor och de som inte ännu är vuxna är åtminstone halvvägs dit. Ibland är det bra och ibland är det dåligt och det är ju så livet faktiskt ser ut. De dåliga tiderna till trots är det ju ändå det bra som vi måste fokusera på!
 
Svammel och svammel... och mer svammel...
 
Det är svårt att göra bra saker när de dåliga överskuggar mångt och mycket.
 
Nää... lite mer godis och Ipren så ger sig både feber och frustrerade tankar...
... och vatten!! Ja! Jag SKA dricka vatten!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0