Vad skönt det är när huvudet är så trött att man inte orkar tänka och snurra till det!

Det jag däremot slås av är de glädjeämnen som faktiskt finns runt mig!

 

Jag har mina barn och barnbarn ska det bli fler av!

Jag har min kärlek som skänker mig mer lugn än någon kan föreställa sig.

Jag är på väg tillbaka till jobb, hur det nu än kommer att se ut!

Och den tragiska delen av min livsvandring börjar få sin egen plats tillsammans med en framtidstro.

 

Framtidstro är också en del som jag inte är ensam om utan vi är fler som börjar kunna vandra fram till den!

Hur framtiden ska se ut kan ju bara spekuleras i och allt blir nog inte som förväntat men det kommer att bli bra!

 

Att det sedan kommer att bli bakslag är ju ganska givet och jag skulle bli hemskt förvånad om det inte inträffade... men vi kommer att fortsätta framåt!