... och arton tillbaka.

Egentligen VET jag att det bara hänger på mig själv om jag ska kunna behålla mark när jag kliver fram men allt är inte så lätt att åtgärda.

En dag önskar jag att jag själv kunde klappa mig på axeln när något blir rätt, att kunna ha tillförsikt utan känslan att det kommer att braka.

Att kunna kliva på den bro som jag dagligen bygger, när jag ser att den kommer att hålla.

Att kunna anlita "medhjälpare" som kan stabilisera bygget.

En sak är säker... jag Är på väg tillbaka! Jag har åtminstone uppnått den punkt där jag har en vision... och en vision innebär framtid!

 

Men nu ska jag inte fortsätta att krångla med mig själv. Nu är det vännen som behöver stöttning så det blir kaffetajm och pepp!

*"Den halte leder den lytte"... det behöver inte bli dåligt, tillsammans förstår vi våra brister!