Nu har stormen bedarrat... åtminstone för början av den här dagen.

Minstingens situation löste sig tillfälligt för gårdagen på ett alldeles särdeles oväntat sätt. Det finns hopp om att förståelsen för prioriteringar och konflikthantering kan upprättas!

Och halv 3 i natt hörde jag att en annan situation gick mot ljusning. Kvällens "insats" visade sig vara till gagn och jag kan känna att en dålig dag behöver inte bli en dålig morrondag, tvärtom.

Nu önskar jag bara attt den äldre generationen kan finna en frid i att faktiskt bara lämna plats för marken som plockas  för varje morrondag!

 

Här är vi fortfarande två som snörvlar och vaknar med febergnäll! Det är fan att det inte kan ge med sig!

Hur ska vi kunna köra på när sjukdomar bara sätter p för viljan!

Sen att almanackan börjar på att bli späckad med alla slags möten ger ju inte särskilt mycket energi.

I går fick jag ett samtal från min kurator som bokade upp en tid. Som vanligt när jag behöveer svara på "Hur är det?" så blir det en harang utan dess like. Den dagen när jag sanningsenligt kan svara, hela dagen, att det är lugnt och flyter på... den dagen ska jag rama in!

Fast i ärlighetens namn måste jag ju berömma mig själv att jag faktiskt kan påstå att "just nu är det bra". Det där "just nu" kan innebära 5 minuter för min del och jag är fullständigt nöjd med det!!