... är det mesta lätt... har jag upptäckt.

Det är lätt ända tills det blir svårt men det TAR inte lång tid förrän det blir lätt igen!

Den största anledningen till att det är på det viset är nog att jag har lärt mig att leva idag och låta våndorna stå tillbaka efter att ha frodats en kort stund.

Jag antar att det är människans största överlevnadsinstinkt, att vältra sig i funderingar för att sen braska på och ta dagen som den kommer!

De senaste åren har jag väl prövats rätt häftigt men det är skönt att känna att känslan av att kunna se tiden an alltid kommer tillbaka. Även om det ibland kan ta lite längre tid.

Jag önskar att jag kunde dela med mig av den känslan till dem som behöver det! Alltså den positiva känslan!

 

Idag är det första hovslagarbesöket för vintersäsongen och som vanligt har jag beslutsångest över huruvida jag ska damma på fyra dojjer eller om hästarna ska få gå barfota bak en period till.

Det känns om att det senare alternativet är det smartaste för väder prognosen säger ju att det ska bli ganska varmt en tid till och HUR svårt på en skala är det att bara ringa och be om två dojjer till om det skulle bli katastrof!

 

Katastrof...

Haha... mitt katastroftänk...

DET är något som jag ska börja arbeta med och låta bero! Hur jag nu ska göra det utan att ha känslan av att låta säkerhet stå tillbaka.

 

Näää...

Mer kaffe och vänta på tjejerna som ska upp så jag med kan larva iväg!