Gårdagen blev inte riktigt som planerat... tackolov!

 

Istället för egoistiskt fjollande till ingen nytta så erbjöd Emilia lite kuk...

Eller vad sa jag!

Fast det var ju så, kukmakaroner med ostsås... Emilias tröst...

Nu tackade jag nej till det men "ja" till en ridtur!

Hästarna blev schamponerade och spolade första gången i år. Äntligen är värmen sådan att slangen kan användas för det!

Calle försökte i vanlig ordning dricka upp vattnet ur slangen för att slippa bli blöt men i vanlig ordning lyckades han inte...

Det slutade med en häst som inte bråkade emot mer utan till och med tillät huvudet att bli avspolat!

Han är ju av den sorten att om vi står på varsin sida så KAN han inte bråka emot! Han är alldeles för rädd om oss människor... hjärtehästen!

Shalinka däremot tydliggjorde sin åsikt om att bli schamponerad och spolad... tuttarna blev ordentligt tvättade trots en välriktad spark mot vattenhinken. Men även hon är makalös! Trots sina märriga tilltag har hon fullständig koll på var vi människor står och undviker galant att skada.

Det fuxfärgade temperamentet rinner nästintill över när hon tycker till... men eftersom hon så tydligt respekterar oss så gör vi vårt bästa att förkorta pinan och kompromissar så det ska bli färdigt snabbt.

Båda två kastade sig naturligtvis ut i dammet efter tvätten för att effektivt gno av sig den otäcka rena lukten och när vi en timme senare tog in torra hästar så hade vi fullt upp med att borsta dem relativt dammfria.

 

Igår var den första dagen med underbar sommarvärme på kvällen!

Ridturen kunde tas efter 17 iklädd bara tröja!!

Planen var "vi letar på backen och sen hoppar nån pinne"...

Planen tog över en timme att slutföra... Varför??

Jo, två trän i ryggen och vi var lost... som vanligt.

Trots det kunde vi busa över vår lilla trädhög och vi hittade även backen!

Dessutom var vi tvungna att kolla om Shalinkas hets har lugnat ner sig... och det har det!

Nu går det till och med att lägga på en plötslig galoppskänkel med bara några bakutsparkar som följd!

För ett år sedan hade det resulterat i en explosion.

Nu trimmade vi dessutom med att plötsligt sticka ifrån den andra...

Det är något vi bara tycker på Godby! Att det ska vara ok att det andra ekipaget drar i full sula från det långsamgående!

I slutänden är det faktiskt "jag", som sitter på ryggen, som bestämmer om vi ska följa med eller om vi ska såsa vidare medan de andra försvinner...

Faktum är att snart är även Shalinka där i trygghet att kunna bli kvar! Det är inte många knop som sätter igång i huvudet längre när hon utmanas.

Fördelen när hästarna kan hanteras på det sättet är att säkerheten ökar markant om var och en har full koll på sin häst. oberoende vad som händer de andra...

Så där har vi ännu ett exempel på vad vi menar på "mobbade djur är lyckliga djur"!

Som vanligt blev det sent därute men kaoset i huvudet minskar rejält då!

Jag har mina sätt att stoppa karusellen men det är bara synd att jag inte alltid tillåts det!