... utan den hjälp jag får!

I sjukskrivningen ramlar ena fönsterkuvertet efter det andra in och eftersom jag haft en längre tid av "ska sen" så har det naturligtvis blivit konsekvenser.

Men med den ovärderliga hjälp så är det på väg att räta upp sig!

Så småningom kan det nog till och med se ut att jag ska kunna stå på egna ben och vara lite självständig som planen är.

Men tills dess får jag luta mig mot dem som kan stå pall... typ...

 

Hur som... jag och Emilia har återigen börjat få lite rutin och fason på stallet. Det vore skönt om saker och ting flöt på  utan några som helst dimmor i framtiden. Men det är väl kanske för mycket att hoppas på.

 

Eftermiddagen har tillbringats i soffan... jag med en bok som sträcklästs och minstingen snarkande i soffan bredvid... Allt i vår lilla oas!

Nu ska Emilia ruskas till liv och det ska jobbas hårt i stallet, eller ja, vi ska i alla fall damma fram kaffebryggaren först!