Candy Crush Saga...

... like or unlike
Är det en plåga eller är den ett måste... eller kan den till och med göra nytta?
En sak måsta jag ju i alla fall beundra, det är det geniala med att konstruera ett spel som får så många att fastna i det träsket.
Jag hör till en av dem som fastnar och jag skyller på att det kan vara bra för min bristande koncentration, att spelet kan få mig att åtminstone försöka behålla huvudet de få minuterna varje omgång tar. Och DESSUTOM använda några hjärnceller till att fundera på utgången av dragen.
 
En annan flykt är stallet.
Nu har vi börjat skritta igång hästarna igen efter min krasch av axel. Det får bära eller brista, vem orkar bry sig om det onda hur länge som helst.
Pillerknaprandet mot inflammationen har jag lagt ner då det har gjort sin nytta och kvar är bara toleransen mot smärtan som kvarstår.
Men hos oss vet vi ju att det som inte dödar det härdar så... "shit pomm fritt"
Dagarna är ljuvliga när vårvärmen gassar!
Att rida ut de dagarna är verkligen balsam för själen!
Och att få pilla i stallet med dess göromål är också upplyftande.
En dag tillbringades på en stol, solande i hagen. Tyvärr hade jag solskyddsfaktor 100 då Calle-bula promt skulle backa upp röven för att bli kliad, trassla sig över för att visa magen och knöla fram det stora hästhuvudet för att bli kliad i öronen.
Jag hade häst lite överallt och fick emellanåt knuffa bort då han var färdig att sätta sig i knäet på mig i sin förtjusning av matte som slet fingertopparna av sig i den vinterfeta pälsen.
Men vad gör man inte! DET är kvalitetstid med sin häst! Tyvärr hann inte solens strålar träffa mitt ansikte särskilt mycket men i kliandet passade jag på att blunda och halvslumra medan 650 kg häst gjorde sitt bästa för uppmärksamheten.
 
Idag blir det nog en vända med Shalinka som ska plågas med en ridtur i ensamhet. Det är inte så poppis då hon gärna har med sig sin Calle men det är också en träning, att kunna ge sig iväg utan draghjälp. Det är inget jag vill tappa bara för att det oftast finns sällskap.
Jaja, efter nattens brist på sömn börjar jag nog dagen ändå med lite middagsvilande så värmen hinner infinna sig ute och orken kanske kommer i fatt.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0