... avfarten och körde vilse.

"Vart jag mig i världen vänder, står jag här med tomma händer..."

 

Återigen börjar dagen med samtal från skolan.

Nu börjar energinivån sjunka rejält till minussidan och det "på sant".

Dessutom ska jag senare idag träffa läkaren som kommer att fråga hur jag mår...

Vem fan tror att jag kommer att klä min känsla i ord, så jävla puckad kan man ju inte vara.

Det som nämns med ord kommer ju att bli en del av verkligheten och det vore ju inte så lyckat just nu.

Om jag ändå kunde fylla ut min brist på marginal på något sätt men den knapras på rejält och minskar.

Om och om igen känner jag att marginalen är slut, ändå klarar jag timme efter timme... samtal efter samtal...

Men det ska ju tilläggas att samtalen tenderar att bli mindre konstruktiva allt eftersom.

 

"Samtalen" på bloggen blir också mer knapphändiga ju längre tiden går.

Orden som brukar rinna ut i tangenterna genom fingrarna stoppas på vägen.

 

Slutgnällt för idag...

Satsa hårt på att vara "duktig" hos läkaren...

Satsa hårt på att kunna njuta av stallukten lite senare...

Satsa hårt på att vara mamma till mina älskade barn...