Så är det fredag igen!

Det är skrämmande hur fort veckorna går men också tur att man är så gammal att tiden inte har någon betydelse.

Efter att ha varit sopslut i skallen en dag till följd av möten så hoppas jag att fredagen blir lite bättre men tendenserna tyder på att det blir en av de klarsynta dagarna... tyvärr.

Jag har kvar några måsten... eller om jag ska vara ärlig mot mig själv så har de hopats igen. Alla måsten kan ju få en att grina medan jag har ganska schysst insikt i varför jag inte förmår att fixa dem.

Det är tur att jag idag har med mig Emilia från början så det blir en inspark i fredagens göromål.

Känslan som gror  inombords kan jag inte göra något åt utan hjälp av en tung sandsäck eller något annat som kan hjälpa mig bli kvitt frustrationer. Jag antar att tiden kommer att räta upp den slingriga vägen.

Fram till att jag lyckas hålla mig på spåret utan att slira i vägkanten så fortsätter jag att köra slut på reserverna mentalt.

 

Det som var kul igår var att ha lektion med en kär vän! Ingen kan ju påstå att jag varit särskilt engagerad i effektiv ridning och det kan ju ställa till problem att vägleda någon annan i ridning... men till slut lyckades vi tillsammans damma av våra ineffektiva hjärnor och få till duglig ridning. Kontentan av det blev ett bra avslut av ridpass med lagom uppvärmd häst, tokslut ryttare och hjärnsläppt "ridlärare". DET kan man ju faktiskt kalla för lyckad lektion!!