... alltså!

Jag fick med mig en kallelse till besök nr 2 på ÖNH. Jag skulle egentligen dit för att gröta upp hålet och släppa ut eventuellt nybildat var.

Men med en insikt om att saker och ting inte blir så bra på hemmafronten så har jag valt att avboka den tiden och hoppas på penicillinets verkan för resten.

Det tenderar på att falla när jag blir upptagen flera timmar med sånt som inte går att avbryta på två röda och sen dessutom en resväg på uppåt en timme.

Jag riskerar inte dåliga konsekvenser genom att sätta mig under skalpellen och tången idag igen när chansen är stor att det blir bra ändå.

Sen dessutom kan det kräva smärtstillande efter ingreppet igen och eftersom det är valborg och jag som bekant har huset fullt av tonåringar så behövs en körklar förälder att tillgå under natten.

Jag antar att andra föräldrar inte har det behovet att de måste köra och vara färdiga att ingripa "in case"... vilket jag många gånger är avundsjuk på!

En annan dag i en annan tid i en annan värld kommer det att se annorlunda ut. Och till dess ska jag njuta av de ljusglimtar som tittar fram mellan molnen i min dag idag!

Hur det än ser ut finns det ljusglimtar!!

Och de största strålarna kommer från mina barn! Det är de som är mitt ljus när mörkret faller på!