Eller egentligen inte...

Jag avskyr när jag begränsas av andra att öppna käften till den jag vill. Men det är ju inte att förundra.

Det är bara något att lägga i sin minnesbank och dra på den där rullen silvertejp och hålla truten.

Jag tycker att jag har rätt i min åsikt, att dem det berör ska hålla tömmarna. Men de som står utanför KOMMER att diskutera saken!

Tyvärr har jag den tråkiga egenskapen att jag pratar med människor men upptäcker dag för dag att det inte är någon bra idé.

Egenskapen att prata med människor i de ordalag som enbart smörjer och lägger pälsen medhårs har jag däremot svårt för.

Jaja... tids nog kommer jag väl att lära mig vilka känslor som är ok att dryfta, vilka ord som är ok att lägga fram och hur livet ska te sig utan att sticka ANDRA i ögonen!

 

Idag är ett jävla dis på alla sätt!

Halsen dödar men Alvedonet underlättar när det är dags att äta.

Hästarna ska ut sen taggas möte...

Det blir väl lika där som i alla andra situationer att jag ska prata "lagom", säga mycket men inte yppa något... typ

För det är ju så det ser ut, innanför finns en hel del men inte mycket av det är varken rumsrent eller vackert att lägga fram.

Så jag tror jag skiter i det... det som tål att pratas om säger jag och det andra lägger jag i mitt gömsle bland annat bråte!