Memma!

Memma är nåt ljuvligt gott som jag ser fram mot varje påsk!
Och med memman kommer även påminnelsen att jag inte har Jozz...Olivia att dela en låda med...
Det har varit något som både hon och jag med njutning smaskat i oss.
 
Igår blev det faktiskt som planerat! Hästarna blev shamponerade och fick till fasa täcken på sig för att torka i den sista solen på kvällen. De är ju inte direkt vana att larva omkring med täcken så det blev en viss förvirring, helst hos Calle.
Täckena hämmar ju även den direkta impulsen att rulla i dammet för att torka men det funkar även MED täcke, tydligen...
 
Nu blev det i alla fall gjort, den värsta sunklukten försvann och lukten av blöt häst är ju något som hör våren och sommaren till!
 
Natten har tillbringats rullande i sängen. När tankar kaosar i huvudet är det inte så lätt att falla till ro och kunna sova lugnt!
Nu blev det funderingar på att jag glömt att maila in senaste läkarintyget igår. Det har varit lite missförstånd ibland då det antagits att jag kommer tillbaka till jobbet om jag inte inför varje månadsslut bekräftat fortsatt sjukskrivning. Jag önskar att systemet vore sådant att jag kan ha en kommunikation den dagen när jag vet att sjukskrivningen lider mot sitt slut, på riktigt... som det är nu är det bara en extra pålaga på de krav som kan kännas övermäktiga.
Det där med krav... eller känslan av krav... det är svårt att förklara för andra.
Det är ju inte så att det nödvändigtvis är svåra och tunga grejer. Det kan räcka med att det bara är!
"Har du kommit ihåg att..."
"Jag skulle behöva köpa..."
"Ska vi röja..."
Jag brukar ha framförhållning och planera!
Men nu KAN jag inte!
Som vuxen sitter man ju inte och gråter när vardagens rutiner blir till oöverstigeliga berg!
Men man kan dra sig undan och göra just det som fungerar...
I mitt fall är det stallet! Den rutinen har jag i mig sen 40 år tillbaka! Och där kan jag göra! OM jag har den tid jag behöver...
Tackolov för Emilia som sin ringa ålder till trots har en sån förmåga att läsa av och förstå hur det ska vara! för där har jag min fristad för sinnet och kan känna att jag duger och klarar!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0