Det stora tomma hålet...

... som gör ont...

Vi visste att Jozz...Olivia var på väg hit till Arboga.
Men det stora tomma hålet som gör ont bekräftades nu när telefonsamtalet kom, att hon är här nu...

Jag och Caiza ska till henne, säga hej då, innan kistan skruvas igen för gott...
Jag blev varnad och Caiza av mig sen... att naturen gjort sitt de första dagarna och även väntan till i dag.
Men jag och Caiza är rörande överens om att vi behöver se det fysiska som utgjort Jozz...Olivia under tiden med oss.
Vi behöver se Jozz...Olivia, att det är sant på riktigt, att hon är fri att leva vidare för evigt.

Jag ska ta det fysiska farväl av min dotter som återstår...
Min dotter ska ta farväl av sin syster som hon vuxit upp med...

Den sista julklappen som inte hann bli lämnad, då Jozz...Olivia beslöt sig för avfärd veckan innan vi skulle besöka henne, den ska vi överlämna idag. Den är från Jozz...Olivias mormor som hon älskade så högt!

Det stora tomma hålet som gör så ont kommer så småningom ta sig mindre proportioner...
... men inte idag...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0