Än slank hon hit...

... än slank hon dit!

Usch... det är ett enda "dimpande" i familjen igen.
Två barn hemma pga "måendet" och en som är sjuk med feber...

Som tur är så finns kontakten med Bup och den fungerar klockrent.
Det är helt underbara människor som jobbar där som förmår att utröna vad man säger med sitt svammel.
Nackdelen är att det kan ta lite tid om man som jag avgör att det inte är ett direkt akutläge... just nu.
En annan fördel är de som står runt familjen och stöttar!
Lördagens telefonsamtal från en av döttrarna startade en kedja av hjälpsamma människor.
Vad gör man annars när hon befinner sig i grannstaden och vi inte kan ta oss dit ögonaböj!
En stadig polare som resolut möter upp och ser till att hon är i trygghet innan vi kommer på plats...
Och syster som på 5 minuter står med sin bil till förfogande då vi har "slarvat" och fallit för en öl till maten...

Tack snälla människor!!!!

Nu går hjärnkontoret på högvarv då varningssignalerna klart tyder på igenkänningsfaktor.
INTE en gång till!!!
Om man fick linda in sina barn i bomull så skulle jag göra det... kanske...
Jo, för min skull... men man får inte och inte heller FÅR man göra så!
De måste även få drulla ibland och just nu har jag åtminstone en dotter som är så fruktansvärt duktig och vet att hon ALLTID kan be om hjälp, oavsett skick och fason...
Jag hoppas att även de andra har den förmågan...
Att vara stark beyder i de lägena egentligen att våga vara svag tillsammans med dem som man har förtroende för...
VILKEN styrka!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0