... med 15-åring.
Ibland behövs man som mamma i de lägena också fast man snart fyller 16!
Förmiddagen har gått åt till att ringa diverse samtal och de har alla gått fram! Jag är mäkta imponerad när jag når alla berörda utan problem och dessutom får stöttning i det som händer.
När barnen blir drabbade så får jag ändå bekräfelse på om jag hanterar situationer rätt eller fel.
En annan gång ska jag bli självsäker och tropå mig själv när det ändå är jag som är bäst på mina barn!
Vi är två som klappaar varandra på axeln när det går vare sig dåligt eller bra! När det går dåligt behöver det höras att man faktiskt inta alltid förmår att ändra på saker! Och när det går bra... då går det BRA!
Hur som, nu är nödvändiga tider bokad och ställen kontaktade.
Sen är det "bara" resten kvar... och det får jag nog ta när vi vilat upp oss från morgonens energibortfall!
Än så länge har vi huvudet upp och fötterna ner här i familjen men det känns lite bräckligt. Jag tror att vi går på reserven ganska duktigt så nu måste det till lite verksamhet som höjer marginalerna lite mer. Det är inte bra att nätt och jämt ha näsan ovanför vattenytan, för det är nog precis som det är med oss alla just nu!

Nu har jag i alla fall lyckats hämta ut min laptop! Äldsta tösen muttrade något: "Du har nyare telefon än mig och nu har du en laptop. Det dröjer nog flera år innan jag skaffar det"
Är vi lite efter i familjen eller? Det känns som om vi ligger lite sent i att höja till ny standard allt eftersom det ändras. Nyligen fick jag ju en platt-TV och hade inte Kai och Casper gett den i julklapp så hade nog det med dröjt ännu längre.

Jag har en bra länk att dela med mig av när det gäller ADD och ångest! Jag antar att det kan sättas in även i andra sammanhang:

http://anna.almblad.se/index.htm

Hon skriver under särskild rubrik om hur det är att leva med ADD. Det är värt att läsa och grunna på när man har familjemedlemmar (bl a) som lider av det och liknande diagnoser.