... och vintern har sin gång...
Ljuset ska vi hålla lysande när mörkret faller även om jag inte på riktigt tror att det behövs för att vår älskade ska hitta till oss.

Tack alla som tänker på oss och orkar känna med oss...
Det här är inte bra...

När ögonen faller ihop så ser jag det jag inte vill se... tankarna flyter i ett stort vakum.
Hur gör man?
Vad gör man?
Vill jag veta hur det gick till?

Naturligtvis vill jag veta... på gott och ont. Jag skulle även så gärna vilja veta vad hur hon gjord dagarna innan!
Ni som varit kring henne... vad vet ni?
Respekten har hållit mig på håll... den respekten är helt värdelös nu.

Jag tänker på polisens första beskrivning... det gav mig en bild som får hålet i hjärttrakten bli ännu större...
Nog ordbajsat nu... Jozz...Olivia avskyr ordbajsande!