... brukar sluta med mycket inbokat!
Jag trodde att jag var ledig idag! Eller ja, jag har tagit komp från jobbet i alla fall.
Gårdagskvällen tillbringades hos vännen, firande hennes födelsedag! Hon blir skitgammal!!!

Morronen var ljuvlig! Sovmorron och till och med Nemi somnade om efter lite uppmärksamhetstänk. Hon fick lägga sig i sängen och rullade ihop sig till en boll på min kudde. Tur att schäfrar är tillräckligt små för att få rum som pälsmössa...

Idag slängde N fram att det är bowling med klassen... kl 14.30!
Det som är skrämmande är att jag är klassförälder för att vi står högst på klasslistan. Jag som hela tiden hävdat att jag KAN inte göra ifrån mig bra resultat som sådan! Det är för mycket med jobb, utredningar, möten, polis, vänner och dessutom fritid med hästarna... Må hända att man inte kan skylla på sånt för att komma ifrån engagemang i klassen men det är fortfarande ett faktum...
Lägg där till borrelian som jag tror drastiskt har påverkat mitt minne... på riktigt... för att inte tala om de senaste antibiotikakurerna som tagit knäcken på mig.
Ibland tar det stopp på möjligheten till engagemang! Jag önskar att det vore mer tillåtet i vår värld att faktiskt kunna säga ifrån att nu fixar jag inte mer! Men det är ett nederlag som inte ska erkännas utan det ska kavlas upp ärmar och alla ska vara så jävla duktiga!
Ju mer man tar på sig och ju mer man sliter desto duktigare blir man!
Konstig värld vi lever i!!!

A har larmat efter lunch då hon ska iväg och döma innebandy. Det är guld att hon kan extraknäcka så och få in lite mer kulor! Det är hon värd... lillskrutt!!

Nr 3 har lanat... tror jag... hoppas jag...
Det är dags att börja pocka på medvetande därifrån. Det kan vara bra att räkna in flocken så alla finns på plats när veckan rullar på sin sista dag!