... då jag loggar in överallt och försöker tro att min flicka ska vara online någonstans, ha en aldrig så liten uppdatering...
Men det är ännu en morron då jag vaknar och vet att jag får aldrig tillbaka henne!
I vår frustration så spelulerar vi hej vilt... lusläser bloggen och försöker hitta nåt.
Vi ser små, små tecken till att det kan vara planerat men sen är det ändå så att frågetecknen blir större och tar överhanden.
En vän som varit med Jozz...Olivia nån vecka innan berättar i de ordalagen att det BORDE inte kunna vara en viljehandling!
Men vi vet inte...
Någonstans inom mig hoppas jag på att det är var något hon bestämt sig för... för då är det inte helt meningslöst.

Usch... nu blir det svammel igen...
Jag behöver sova, utan att vakna och fundera... men när det onda väcker från sömnen för att återigen sätta fart på ångesten, gråten och funderingarna, då är det bara att kliva upp och ge sig.

Jag undrar om Jozz...Olivia har mött dem som gått före henne.
Jag undrar hur känge det dröjer innan jag får möta henne.
Jag vill att hon ska vara här NU!