Undergången lyser med sin frånvaro men jag antar att en och annan Lucia står för ljusen idag!

Trots människors teorier så vaknade jag idag med och världen finns kvar!

Det är konstigt, folk bara lovar och lovar...

 

Halv fem skramlade Annapanna i köket. Hon fick gå upp okristligt tidigt då hon är med i skolans luciatåg!

Det var en duktig tjej som tassade så tyst hon kunde för att låta oss få sova en timme till. Otur är bara att "morsan" vaknar redan vid första knarren från övervåningen.

Jag förstår inte varför jag inte ska kunna sova när det är DAGS att sova!

Dessutom vaknar jag de flesta mornar en timme före klockan ringer för att ligga och snurra som en tok.

 

Jaja, nu är jag vaken och ska väcka nr 2 som sover .

Kupéfläkten brummar i bilen så jag ska kunna ge mig iväg i den bistra kylan och skjutsa till skolan.

Sen är det hästapållarna som gäller. Förtja om man ska ta en ridtur och hoppas på en kollaps i kylan.

 

På Facebook hittade jag en länk som talar om hur svårt det är att be om hjälp!

Jag känner igen det i orden från Skallebanks gnällhörna om "när orden tog slut". Just det kanske syftade på sångtext, men bara KANSKE!

Det kommer den dag när orden tar slut och det finns inget kvar att förklara eller att beskriva.

Den dagen kommer oavsett hur öppen man än har varit.

Det lustiga är att när orden tar slut så finns den allmänna uppfattningen att då är allt ok.

Men det är ju inte sant.

Jag klagar... alltså lever jag...