Jag ser att solen vill titta fram! Men än så länge syns bara lite blå strimmor i molnen.

Solen behövs för att hitta solen ALLA dagar!

Idag fick jag en välbehövlig sovmorron då stallkollegan kunde byta morron med mig. Det känns att jag ligger efter i sömntimmar. Jag antar att det är allt som snurrar som ställer till trassel i skallen och stör ut nattsömnen.

"Att vara eller inte vara" är den stora frågan som ska besvaras med proffessionell hjälp, om jag beslutar mig för att tillåta intrång.

Som tur är har jag töserna att tänka på, för de betyder trots allt mer än något annat. Även om de kanske inte tror det emellanåt.

Det är ganska slående hur en del funktioner tar semester i det här. Tankebanorna känns som värsta USA-motorvägarna där en felkörning resulterar i mil av återställande.

Sen gör det inte saker bättre att allt fallerar i sjukskrivning... ekonomi, rutiner, ork...

Jag har mina fåtal som vågar fråga hur det är... om jag vill svara på det. Men de fåtalen kräver inte heller några svar! Och ett fåtal som JAG vågar be om hjälp hos!

Trots allt är vi människor allesamman och att vara sänkt betyder att vara utanför. Det är inte många som kan släppa in svaga i flocken!