Nu är första delen i tjejernas drama avklarad. Jag tänker ju inte lägga ut allt i bloggen så ni får väl läsa mellan raderna och ni som känner-känner oss vet ju vad det handlar om.
Kan ju bara säga att Västerås är en stad där parkeringsautomaterna ÄTER pengar! Kortet funkade inte, hade bara några ynka tior i pluskan så det blev att fylla på senare med hjälp av en vänlig dam som kunde växla en sedel. Tredje gången hade jag hjälp av Maria, som var färdig med sin del, att "tanka" parkeringsavgift via SMS.

Barnahuset i Västerås är en makalös utveckling för att ta hand om barn!! All eloge till de som jobbar där som är så duktiga. Men trots duktigt folk så kom en av tjejerna ut rödgråten. Dock inte pga personalen utan pga deras förtoendegivande sätt att få tjejerna att våga berätta sin "story" utan krusiduller.
Det måste jag ju skriva i bloggen att mina tjejer har varit enormt tuffa, raka och duktiga i allt det jobbiga.


Efter Västerås mellanlandade vi i Köping, hos Kai. På med kaffe, duka fram fika, sen satt vi som möss i sovrummet för att överraska. Så tysta har den här familjen inte varit på 10 år! Vågen till kackelfiorna!!
Naturligtvis hade han och Casper varit förbi McDonalds men det löste sig genom en extravända med Kai... Tack, Kai, för kvällsmaten! 
Efter påfyllning av energi i form av snabbmat och Coca Cola fick ungarna halvt tokspel så det var läge att åka hem för att undvika vräkning utr lägenheten i Köping...

Uff... det har varit en tuff dag...