... blir det inte men fullt upp ändå.

Det känns rätt lugnt nu när Maria mår lite bättre och den första risken är över. Tur är att hon har älskling hemma om det skulle krisa.
Jag har min långa jobbarhelg och det skulle inte varit ok att Maria hade varit utan tillsyn.
De andra två hjärtana har tufflat ihop och stöttar varandra och har mysigt!
Jag är så stolt över mina flickor som tar sig genom det ena tuffa efter det andra. Även om det bara är en av dem som är utsatt så påverkar det naturligtvis hela familjen!
Trots att de protesterar då vi blir erbjudna hjälp utifrån så är de ändå med. Det är sån skillnad på nu och för ett par år sedan då de var för små för att uttrycka sin frustration över deras situation. Idag kan de åtminstone tala om det och få ur sig eländet.
Det finns de som tycker att flickorna inte kan hantera situationen men då har man inte set och hört tjejernas kloka ord när de äntligen orkar uttrycka sig! Idag kommer det mesta ut i ord istället för krossade inventarier...

Älskar er tjejer!!!! Ni är SÅ duktiga!!!

Nu hoppas jag att de båda stora tjejerna också tar åt sig i berömmet! För de är i högsta grad lika värdefulla! Utan deras stöd och vishet skulle familjen inte vara komplett. Och "Älskar er tjejer", innebär naturligtvis ALLA mina flickor!

Men nu ska jag nog ta en del av helgröjet. Det i form av lite dammtorkande... jag antar att det blir tvrutan och inget mer för lite sovmorron är ju skönt att ha!