Gomorron, alla vänner och alla ni andra!

Trots den tidiga morgontimman så har vi hunnit med filosofiska diskussioner redan.
Som bekant, för de som känner oss, så har vi skrammel-i-huset på riktigt.

Diskussionen för dagen togs med N, minstingen. Hon är den som tycker att det är mest obehagligt och har mest svårt att hantera det.
Vi måste lära oss att använda andra uttryck än spöken och andar! Det rådet fick jag även av ett medium i Eskilstuna som jag var i kontakt med under en period då det var fruktansvärt stökigt i huset.

Nu berättar N att när hon gick till sängs i tisdags kväll så slås dörhandtaget ner och dörren öppnas till en glipa. Naturligtvis tyckte hon att det var otäckt, ropade på M som var i källaren (där N rum är) och M stänger dörren igen som den goda storasyster hon är.
N har inte mer än nämnt detta flyktigt under gårdagen men tog det närmare i morse.

Vi har ju den övertygelsen att det vimlar av energier både här och där. Det är inget specifikt i vårt hus eller runt oss som personer. Skillnaden från sk inte-hemsökta-hus ligger i hur folket hanterar det.
Den mänskliga hjärnan har ju en fenomenal förmåga att sålla bort det som är otäckt, obehagligt och svårt att hantera.
I vår familj har vi tröttnat på att sålla bort. Allt för mycket händer lite överallt och de människor man har vågat prata med detta om har oftast egna upplevelser att bidraga med.

Med andra ord, det är ingen konstig företeelse utan väldigt vanligt förekommande.
Har du något att bidraga med?

Berätta! Det är så skönt att veta att fler ser, hör och känner!